27 april 2015

På gemensam grund

Vilken härlig känsla som infann sig när jag gick från Stiftsgården i Höör till tåget som skulle ta mig hem till Helsingborg. Vilken bra dag där vi i Region Skånes handikappberedning har skapat en gemensam grund för det fortsatt viktiga arbetet med det nya funktionshinderpolitiska programmet. Många är nya och därför känns det helt naturligt att det arrangeras en utbildningsdag. Dessutom hinner det rinna mycket under broarna och det händer även hel del såväl nationellt som internationellt när det gäller funktionshinderpolitiken. Självklart kan jag förstå att det finns en del som känner att det går för långsamt. Men jag kan tycka att inom regionen har vi lyft de funktionshinderpolitiska frågorna högre upp på den politiska dagordningen genom att bland annat inrätta Handikappberedningen.

Det finns flertalet bevis på att det har hänt en hel del under de senaste åren, när Alliansen ansvarade för de nationella förändringar. När Alliansen tog ett ansvar för frågorna i Region Skåne. Jag tänker inte minst förändringen i diskrimineringslagstiftningen där det nu är diskriminerande med bristande tillgänglighet och då inte enbart utifrån ett fysiskt perspektiv utan även t ex utifrån ett informativt och kommunaktiv perspektiv. Det nämndes att DO får i princip in ett nytt ärende varje dag. På ett sätt skrämmande men på ett annat sätt ett verkligt bevis att när vi på landsmötet för en rad år sedan beslutade att ge Erik Ullenhag mandatet att fortsätta jobba med frågan och driva igenom det i det gemensamma Allianssamarbetet.

Ett område där vi får vara självkritiska att inte riktigt lyckats är implementeringen av tillgänglighetsdatabasen inom regionen. Vi har pratat om detta under flera år men inte riktigt hittat rätt plats inom vår organisation. Nu är det på tal igen och vi ser hur lyckat det har blivit i Västra Götalandsregionen. Samtidigt kan jag inte låta bli att komma ihåg att detta skulle vara ett bra och konkret innehåll för de ungdomar som Femklövern satsade på under förra året. Men denna möjlighet är ju nu borta i och med styret inte ville bifalla detta yrkande i budgetdebatten.

Det fanns många höjdpunkter med dagens utbildning. Men jag kan inte låta bli att tänka på attitydambassadörens förträffliga, personliga och gripande berättelse. Vidare kan inte låta bli att tänka på genomgången av det nordiska perspektivet av projektledaren från Råd för nordiskt samarbete om funktionshinder. Det pågår ett bra arbete på ett nordiskt perspektiv. Reflektionen jag gör är att vi nu är inne i ett perspektivskifte från ett renodlat omsorgsperspektiv för den enskilde personen med funktionsnedsättning till att istället prata med om mänskliga rättigheter. Jag är övertygad om att det arbete som är igångsatt tack vare att Sverige har ratificerat FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och arbetet är påbörjat att gå från ord till handling kommer vi också på sikt att se ett paradigmskifte och en perspektivförändring inom funktionshinderpolitiken.

Men samtidigt ser jag att det kommer finnas en rad utmaningar som vi känner igen från den debatt som vi för idag och vi har fört under de senaste åren. Jag tänker inte minst på bemötandefrågor. Jag tänker även på de diskussioner och projekt vi har fört när det gäller att få fler personer med  funktionsnedsättning in i riktiga arbete.

Genom dagens utbildningsdag är vi alla redo för det fortsatta arbetet och jag är glad över det förtroende jag har fått att vara beredningens vice ordförande, även om det självklart är roligare att vara dess ordförande.

26 april 2015

Tack Marit

Som sista punkt på riksmötets konferensprogram igår handlade det om internationell politik och då inte minst ett känslosamt framträdande av Marit Paulsen. Inför en tyst församling meddelande Marit att hon kommer sluta som EU-parlamentariker i höst. Då kommer hennes stora arbete kring EU:s nya lagar kring djurhälsa och antibiotikaresistens vara på plats.

Jag har haft förmånen att få träffa Marit ett antal gånger och både lyssnat till henne och haft samtal med henne kring många spännande frågor som berör oss utifrån ett naturligt EU-perspektiv. Det har varit bra samtal, lärorika samtal, enkla samtal men som samtidigt berör. Förra året var rubriken för Marit - rätt tant för jobbet. Jag kan bara hålla med att Marit har verkligen varit rätt tant för jobbet och har betytt väldigt mycket för många genom hennes engagemang. Det finns många som är glada för allt det jobb som Marit har gjort under alla hennes år i EU-parlament. Det finns många med mig som kommer sakna henne när hon slutar i Bryssel.

Bygga för framtiden

 Nu har jag landat i soffan efter en intensiv helg på Folkpartiets riksmöte i Västerås. Närmare 800 folkpartister samlades för att gemensamt börja bygga inför framtiden. Det känns som det ligger en tydlig revanschlust i luften och den besvikelse som valresultatet var i höstas ändras till en tydlig kämparinställning med blicken inställd för 2018.

Det kommer att ta tid och jag kan inte låta bli att låna Jan Björklunds ord från hans anförande:

"Den gör ont för att förnyelse innebär att vi måste kunna säga; vi har haft fel förut."

För mig är det viktigt att vi vågar lyssna och börjar svara på de frågor som väljarna vill ha svar på och inte svara på de frågor som vi tror väljarna ställer till oss. Men i helgen började vi denna resa genom att själva börja diskutera i ett öppet klimat vilka utmaningar som finns inom en rad olika sakpolitiska områden och då med utgång från de två tillsatta kommissionerna där en skåning - Mats Persson - är ordförande för den ena kommissionen.

Det kanske kan kännas lite enkelspårigt med jag själv valde igår att gå på två för mig viktiga seminarier - sjukvård och funktionshinderpolitik. Möjligen är det så att det är dags att vidga vyerna - vilket jag gjorde i dag genom att delta i seminarium kring civilsamhället, välfärdsstaten och välfärdssamhället.

Alla tre handlar om värderingsfrågor och en fortsatt kamp att stärka de tydliga liberala förslag kring valfrihet, välfärd, e-hälsa och innovationer. Det händer mycket inom sjukvården. Det händer mycket om att flytta perspektiv inom funktionshinderpolitiken. Det handlar om att utgå mer civilsamhället. Att blanda alla dessa perspektiv och inriktningar kommer kunna leda till intressanta förslag till lösningar på samhällsutmaningar. Men då måste vi också våga att lyssna och ställa frågor om de förslag vi kommer fram med också är förslag som angår de vi möter.

Att detta är nödvändigt fick vi ett bevis på vid dagens pass kring välfärdskommissionen där en av gäster efterlyser bredare samtal med patientgrupper inom sjukvården, anhöriga men även brukarorganisationer.

Det tar nog några dagar att smälta alla intryck och se vilken roll jag kan ha för det fortsatt bygget. Ett första steg kan också handla om att skriver någon motion till höstens landsmöte som är ett av många steg i den liberala kraftsamling, i den liberala förnyelsen.


15 april 2015

Tillbaka istället för framåt

Kommentarer från dagens presentation av vänsterns budget är hårda och det med all rätta. Efter ett stort antal år med en tydlig inriktning på arbetslinjen är det uppenbarligen tvärstopp. Vi har under de senaste veckorna fått se det ena löftet efter det andra svikits och härom dagen fick vi beskedet om att traineejobben inte kommer bli så många som man lovade i valrörelsen. Dessutom finns det fackförbund som inte alls tror på socialdemokraternas lösning. Nu höjs arbetsgivaravgiften för ungdomsarbeten och precis som handels så undrar jag hur framtiden för ungdomar kommer att se ut.

Debatten kring ROT och RUT kommer åter igen kretsa kring hur jobben ska vara vita eller om de ska vara svarta. Jag föredrar självklart både för den som utför och för den som köper att det är vita tjänster som köps. För mig handlar det om så mycket mer - att ge möjligheter för familjer att kanske kunna köpa en städtjänst och få lite mer tid för barnen. Att de äldre kan köpa en städtjänst istället för att riskera halka när man städar. För mig handlar det om jämställdhet.

Det märks tydligt att socialdemokrater och miljöpartister sitter i vänsterpartiets knä. Det märks också att det är en tillväxtfientlig budget som nu har presenterats. Jag tror inte arbetslösheten kommer minska utan snarare tvärtom. Jag tror inte att den enskilde människan kommer att få mer att säga till om utan tvärtom. Vardagsmakten kommer flyttas från den enskilde människan till kollektivet - men det måste väl vänsterpartiet vara nöjda med.

Den stora bilen har stannat i den framåtriktade rörelsen och nu har finansministern - påhejad av vänsterpartister och miljöpartister - lagt in backen och siktar nu på att så snabbt som möjligt förra tillbaka Sverige till dåtiden och inte in i framtiden.

9 april 2015

Det kanske inte var så enkelt

I valrörelsen påpekade nuvarande utbildningsministern att det tog väldigt lång tid för dåvarande utbildningsministern att åstadkomma något inom skolans värld. För den nuvarande ministern skulle det bara ta 100 dagar innan vi skulle få se resultat. Idag verkar det som om någon kommit till insikt att det tar något mer än 100 dagar att fortsätta utveckla den svenska skolan. Lösningen nu är en kommission som ska höja den svenska skolan. Det är kanske ett bra väg att fortsätta utveckla och lyfta diskussionen kring den svenska skolan. Hela tiden sker det en samhällsutveckling och även skolan behöver finnas med i denna utveckling. Dock behöver både lärare och elever få möjligheter till arbetsro inom skolan.

Jag är övertygad om att nu när de stora skolreformerna börja sätta sig i den svenska skolan kommer vi också få se på andra resultat och också då tydliga bevis på att det har gjort skillnad på att ha en liberal utbildningsminister under de senaste åtta åren.

Utveckling pågår

Frånvaron från bloggen under en tid har säkert en del förklaringar. Valet är över och ett tag var vi på väg in i en ny valrörelse. Valrörelser är roliga och spännande men samtidigt så tar det en del på krafterna och dessutom blir man ju inte yngre. En valrörelse står dock för dörren och det är mina partikollegor i Båstad som nu står i startgroparna för omval i maj. I skuggan av denna kraftansträngning behöver man fylla på förråden med ny energi och som en del i detta kanske man får lite skriv kramp.

Dock så vet jag det behövs tas nya tag inte minst i folkpartiet. Därför är jag glad att detta förnyelsearbete har startat och kommer fortsätter ett tag framöver. Analyserna efter valet säger att vi inte alltid svarade på de frågor som väljarna frågade utan vi svarade på de frågor som vi trodde väljarna ville ha svar på.

Självklart ska vi vara självkritiska och ser hur vi på ett ännu tydligare sätt kan berätta den liberala berättelsen, som i allra högsta grad i dessa tider, har ett existensberättigande. Till exempel de  valfrihetsmodeller som vi har byggt upp under de senaste åtta åren kan snabbt raseras genom olyckliga förslag från partier som inte tycker om valfrihet och som inte tycker att den enskilde personen kan fatta sina egna beslut utan det måste vi politiker göra över deras huvuden. Det finns många andra exempel på varför jag är liberal.

I nuläget behöver vi dock fortsätta finputsa på den liberala berättelsen och det kommer vi tillsammans göra genom det förnyelsearbete som är igång inom partiet. Som ett led av detta är det också, rent spontat, klokt att vi som enskilt parti inom Alliansen också lägger fram egna budgetar. Detta är i sig ingen nyhet men samtidigt ser jag en del nu tycker att det är dödsstöten för de formella Allianssamarbetet. Jag tror inte att det behöver vara så. Varje parti inom Alliansen behöver göra en egen resa men samtidigt utgår jag från att när det behövs ett tydligt regeringsalternativ så är vi åter redo att ställa upp tillsammans.

Tillbaka till dåtiden

Den nuvarande regeringen gör precis som den tidigare Alliansregeringen i ett avseende. De släpper lite då och då nyheter som kommer finnas med i vårbudgeten. Skattehöjningar på flera områden, försämrade möjligheter för unga att få arbete genom förändring av arbetsgivaravgiften för ungdomar, förändring i ROT-avdragen etc. I nuläget känns det inte som en rolig läsning.

Jag kan konstatera att det verkar som socialdemokrater och miljöpartister sitter i vänsterpartiets knä. Det är ju de som presenterar en del av förslagen i den kommande budgeten. Vidare konstaterar jag att de förslag som nu läggs är ett verkligt steg tillbaka till dåtiden. Höj skatten, frångå arbetslinjen, främja bidragslinjen - det är ju ett kapitulerande för att jobba med tillväxten i vårt land. Dock är ju jag inte så förvånad men jag blir väldigt orolig.

3 april 2015

Vart ska man börja?

Jag vet, jag har inte varit så flitig här på bloggen under de senaste månaderna. Min målsättning har varit att skriva minst 5 inlägg per månad men så har inte blivit fallet. Det finns säkert en del förklaringar och undanflykter till detta. Även om en ny mandatperiod har börjat så känns det som om det har varit en väldigt långsam start inom regionen. Motsatsen har det varit i Stockholm och med regeringen. Men samtidigt har det varit så mycket konstigheter så att det är svårt att hinna reagera på allt. Jag tänker på alla de utrikespolitiska händelserna. Men desto mer tänker jag på alla de konstigheter som nu händer inrikes. Skattehöjningar, begränsningar i människor valmöjligheter, makten ska åter gå över till ett antal politiker istället för att tro på den enskilde människan och dennes ansvar att själv kunna fatta egna personliga beslut. Jag tänker också på förändringarna för den svenska arbetsmarknaden genom förändringarna för ROT.

En del av dessa saker finns det utrymme att återkomma med i ett antal inlägg. Det gäller att prioritera men jag återkommer.

26 februari 2015

Nu är perioden igång på riktigt

Ja, jag vet att det har varit tyst under en tid här på bloggen. Jag gjorde ett tappert försök i början av året att skriva men tiden har gått så fort med så mycket annat spännande att göra. Samtidigt har det känts som en väntan. En väntan på att mina förtroendeuppdrag ska sätta igång.

I och med dagens Handikappberedning kan jag konstatera att det har satt igång på riktigt. I början av månaden hade vi första nämnden i habilitering- och hjälpmedelsnämnden. Det är bra att vara tillbaka och också känna att det har hänt en hel del men samtidigt så har jag nytta av de kunskaper jag fick under de år som jag var ordförande för nämnden. Arbetet för våra skåningar som behöver habiliteringsnämndens stöd måste fortsätta och få en framträdande roll på den politiska agendan. Det finns en rad fortsatta utmaningar för verksamheten men samtidigt kan vi med stolthet konstatera att det har hänt mycket under de senaste åtta åren.

Idag var det dags att gå ner ett steg från ordförande till vice ordförande i handikappberedningen men samtidigt känns det som om jag fortfarande kommer att ha en central roll i det viktiga arbetet inom beredningen. Under dagens beredning fick jag förtroendet att inför hela beredningen ge en föreläsning kring vad vi har gjort i beredningen under den senaste mandatperioden och då med det nya funktionshinderpolitiska programmet i fokus. Även här konstaterar jag att det har hänt väldigt mycket inom beredningens korta historia.

Idag tog vi beslut om att ge HR-direktören i uppdrag att komma tillbaka med tydliga uppföljningsmått för det nya programmet och det som också är spännande är att våra brukarorganisationer kommer fortsatt få en central roll i revisionsarbetet. Temat för i år blir kultur och då med en utgångspunkt från FN-konventionen men även i de mål som finns i programmet.

Jag brukar vid våra konferenser bära mig ett garnnystan som får egentligen symbolisera arbetet inom habiliteringsnämnden eller handikappberedningen. Garnnystanet är uppbyggt av små tunna trådar. En enskild tråd är en skör tråd som lätt går sönder. Ensam är inte stark. Men när man börjar tvinna ihop trådarna blir det snart ett garn som blir starkare och starkare och därmed svårare att dra av. Detta garnnystan är min förebild i mitt arbete med att fortsätta skapa ett mer inkluderande samhälle även för personer med funktionsnedsättning. Det gäller bemötande. Det gäller tillgänglighet utifrån arbetsmarknad, fysisk tillgänglighet och information.

Det viktiga arbetet är påbörjat och nu är den viktiga resan igång.


11 januari 2015

Nato?

I valrörelsen i september 2014 fanns många traditionella frågor som berördes. Det var skola, skatter, ekonomi, jobb och sjukvård. Det fanns fler frågor som kanske inte brukar få större plats på agendan och en av dem handlar om försvaret i Sverige. Det finns sina skäl med tanke på hur läge ser ut i vår omgivning och i vår omvärld.

Senare har detta också diskuterats med misstänkta främmande föremål i vår skärgård. Vid sidan om diskussionerna kring det svenska försvaret är nu också diskussionen kring svenskt medlemskap i NATO igång. Länge har Folkpartiet stått ensam i strävan mot att söka medlemskap men nu verkar det som allt fler och fler funderar på möjligheterna. Senast igår sa Anna Kinberg Batra i sitt tal att det är dags att utreda möjligheterna med en svensk ansökan. Det innebär nu att alla Allianspartier är för en utredning kring ett svenskt medlemskap.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...