Tillgängligheten igen

Begreppet tillgänglighet har börjat klättra upp på den politiska dagordningen mer och mer. En del tänker säkert tillgänglig vård och tänker på att vi måste få bort köerna inom sjukvården så att vi kan få den hjälp vi behöver i rimlig tid. Andra tänker tillgänglighet utifrån fysisk tillgänglighet och då med tanke på allmänna lokaler och rätt gatubild med avfasningar i trottoarkanter etc.

Men för mig handlar tillgänglighet och fler saker än de som är redan nämnda. För mig är tillgänglighetsfrågan en större fråga som även innefattar en inkluderande samhälle där alla kan vara delaktiga och känna att de är en god kraft för samhället men det handlar även tillgänglig information, tillgänglig arbetsmarknad och frågor som rör attityd och bemötande.

Det är en bit kvar på vägen och det gäller att fortsätta lyfta frågan om tillgänglighet högre upp på den politiska dagordningen. Ett bevis på att vi inte är i hamn är att nu till helgen arrangeras det på en rad olika ställen i Sverige en tillgänglighetsmarsch. Jag var med på den förra året och funderar starkt att vara med även i år även om jag inte kommer hålla tal (vad jag vet idag). Men frågan är viktig och som en av många politiker inom Region Skåne med ansvar för frågor rörande tillgänglighet är det fortfarande tid att ta tag i staffetpinnen och fortsätta det viktiga arbetet.

Rosenrött, eller?

Nu, ungefär sex månader efter Mona Sahlins besked om hennes avgång, ställer hon åter upp i en tidningsintervju och reflekterar kring den tid som har varit inom socialdemokraterna. Det är en intressant läsning där det kan konstateras att det fortfarande, trots en enad fasad utåt, att det pågår en kamp om positionerna inom partiet.

Bodström gör vad han kan och Juholt svänger kappan likt vinden vänder. Media har rapporterat om Juholts tvära vändningar i en rad olika frågor sedan han blev vald som partiledare. En av dessa frågor är den svenska insatsen i Libyen. Vi får hela tiden nya besked om vad vi i Sverige ska göra utifrån FN:s förfrågningar. Det är ganska sällan som jag har haft samma åsikt som Mona Sahlin men nu så kan jag faktiskt ställa mig bakom hennes funderingar när hon säger "jag förstår inte vad som sker just nu" och syftar på socialdemokraternas svängningar i Libyenfrågan. Det blir inte enkelt som land att ha en tydlig inställning till vad vi ska säga ja till och inte säga ja till. Det är inte lätt för regeringen med Reinfeldt och Björklund i spetsen att veta vad socialdemokraterna vill. Utifrån ett demokratiperspektiv och ett solidariskt perspektiv är det dags att socialdemokraterna sätter ner foten och det blir en bred uppgörelse med regeringen.

Tokmoderaten reflekterar även kring dagens DN-intervju och avslutar sitt inlägg med...

"Det är bilden av ett nervöst parti, ett parti där ingen någonsin, någon gång eller någonstans skall komma och påstå att Juholt är ett självmål - inte Bodström inte Mona, ingen alls som har den sociala demokratin som ledstjärna. De är trots den lätta brisen av medvind i opinionen väldigt illa ute, och det vet dom. Upp flyga orden, tanken står stilla..."

det kanske ligger något i det?

Sorg i idrottshjärtat

Det var flera år sedan som jag besökte en fotbollsmatch senast. Jag följer numera fotbollen och annan idrott lite mer på distans via radio och TV. Självklart är jag medveten om att det inte är samma känsla få det förmedlat via media som att få uppleva det på plats. Oftast är det en god stämning och festligt. Men tyvärr finns det undantag som bekräftar regeln.

Senaste tillfället, och jag tror tyvärr inte att det är det sista, som det skedde ett trist undantag var matchen mellan MFF och HIF. Vad jag förstod på kommentarerna via Facebook och via nyhetsrapporteringen var det en bra inledning på matchen men efter 30 minuter när HIF hade gjort mål vände det hela till en tragisk skandal. Vi skriver 2011 och det får lov att hända inom svensk idrott. Jag brukar inte skriva om idrottshändelser men jag kan hålla med om att det behövs göras något för att få slut på sådana här tragiska händelser när någon förstör en folkfest genom att ta lagen i egna händer.

Våldet har blivit till politik och det verkar som om det behövs göras en lagändring för att få slut på dessa tragiska händelser. Lagen finns redan menar en del och tycker att vi ska sitta lugnt i båten men jag anser och håller med mina partikollegor Johan Pehrsson, Hans Backman och Christer Nylander att det behövs förändringar och då t ex personlig biljetter och ID-kontroll på något sätt. Frågan har hamnat på den politiska agendan och jag hoppas att inte frågan svalnar förrän det finns något konkret förslag på hur vi kan minska våldet på våra arenor och åter låta idrotten få kännetecknas av folkfest och engagemang.

En snackis

Under de senaste veckorna har det spekulerats om jorden ska gå under den 21 maj eller inte. Domedagsprofeten Harold Camping har framfört sitt budskap om jordens undergång så att det är många som har reagerat. Det har till och med blivit en snackis bland elever. Men både de och jag kan konstatera att Camping hade fel. Nästa gång jorden går under är väl under 2012...

Tänk vad enkla budskap kan få för effekter på människan. Det heter ju att allting går att sälja med mördande reklam. Frågan är vad kommer det att handla om nästa gång?

Inte ett nja

I helgen har det varit många politiska sammankomster.

Miljöpartiet har haft kongress och valt två nya språkrör. Det spekuleras rätt mycket från politiska kommentatorer om detta kommer vara ett lika lyckosamt språkrörspar som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson eller om vi ska få se en upprepning av tidigare språkrörspars olika ställningstagande i politiska sakfrågor. Trots detta är jag helt övertygad om att det kommer bli intressanta debatter mellan Gustav Fridolin och andra politiker. Det är också intressant att se vilken väg som miljöpartiet väljer att gå. Blir det mer vänster eller finns det möjligheter till breda uppgörelse mellan allianspartierna och MP.

Även moderaterna har haft möte i helgen. Och då tänker jag på Skånemoderaterna som har tagit ställning en rad olika frågor. Beslutet kring flexicurity känns bra men det som inte känns bra är att man inte riktigt tar ställning till hur en framtida region ska se ut om man inte bara har Region Skåne för ögonen utan även sneglar på Kronoberg, Blekinge och ev. Halland. Man tar inte tydlig ställning. Jag kan hålla med mitt regionråd, Gilbert Tribo, att det är önskvärt att få ett tydligare svar på frågan. Ett nja är inte tillräckligt tycker jag.

Folkpartiet har varit tydliga i frågan. Redan i valet 2010 gav vi skåningarna beskedet om att vi vill ta en diskussion med Kronoberg och Blekinge hur vi kan skapa en större sydsvensk region.

Blir något fundersam

Under de senaste veckorna har jag kunnat följa och försökt med glada tillrop stötta mina liberala kollegor i Västra Götaland och Örebro i omvalet till regionfullmäktige respektive kommunfullmäktige. I går var det dagen V som vi valdag. En intensiv valkampanjsperiod är över och det är dags att reflektera kring de uppkomna situationerna.

Egentligen kan jag konstatera att sådana här omval ska inte egentligen behöva äga rum i det demokratiska landet Sverige. Men när det konstateras att det har uppstått en rad olika fel längs vägen så har andra bedömt att detta var den enda vägen för att säkerställa de demokratiska processerna. Med detta som bakgrund så viker jag mig.

Men med facit i hand när det gäller valdeltagandet kan jag bli något fundersam. I media har det visserligen rapporterats om riskerna för ett lågt valdeltagande men samtidigt igår såg man siffror som pekade upp mot 60-70 procent. I själva verket slutade det hela på 43 procent i Västra Götaland. Jag kan inget annat än att hålla med demokratiministern som säger att det är en besvikelse.

Samtidigt kan jag konstatera att det spelar nog ingen roll av att ha separata valdagar, som Maud Olofsson nämnde för någon dag sedan. Jag själv har varit inne på tanken men efter helgens val så är jag inte lika övertygad längre. Eller så kör vi det men med risker att valdeltagandet inte blir speciellt högt. Då är det bättre att vi fortsätter gå till val vart fjärde år och då till val för samtliga nivåer - riksdag, region/landsting och kommun. Rikspolitiken ger en potential till en större uppmärksamhet och samtidigt ett intresse för politiken.

Det finns mycket att fundera över en dag som denna och jag tror och hoppas att det är fler med mig som fortsätter att fundera hur vi kan säkerställa de demokratiska processerna så att även kommande val blir säkrare och att vi inte i landet Sverige behöver gå till omval på grund av missar i det demokratiska arbetet.

Eget rum

Ungefär när jag började engagera mig politiskt så handlade omsorgsdebatten om eget rum inom långvården. Debatten utgick från de stora sovsalarna där många patienter skulle samsas om utrymmet. Dessa sovsalar är ett minne blott. Det finns visserligen kvar sovsalar men nu delas de av möjligen två personer och flertalet har fått egna rum.

Idag finns det en helt annan dimension kring det egna rummet och för mig handlar det om ett eget och säkert digitalt rum. Sedan några år tillbaka finns mina vårdkontakter där du som patient kan ha en personlig kontakt med din läkare när du ska boka tid, beställa recept eller liknande saker. Det är ett steg i rätt riktigt. Jag anser att det måste vara en självklarhet att den svenska sjukvården följer med i samhällsutvecklingen även när det gäller den digitala världen.

Dock finns det myndigheter som anser att användning av digital teknik inte är speciellt bra. En rad folkpartister skriver idag om Socialstyrelsens vilja att förbjuda SMS-påminnelser till patienter när det gäller bokade tider till tandläkare och läkare. Det stör den personliga integriteten är argumentet. Jag håller med om att det är en märklig inställning och ett steg tillbaka i den utvecklingen av den svenska sjukvården. Får en känsla av att det enbart handlar om överdriven byråkratisk klåfingerhet.

Samarbete och delaktighet

Idag firas Europadagen på ett flertal ställen både i Sverige och i resten av Europa. För egen del handlar det om att fira dagen tillsammans med Folkpartiet här i Helsingborg. En gång är ingen gång.... två gånger är en vana och i år är det för fjärde gången som vi firar dagen så det har blivit en fin tradition.

För mig handlar EU-frågan om samarbete där vi tillsammans i Europa skapar möjligheter för oss alla verka och leva fredligt oavsett vilket land vi bor. EU kom ju till på 1950-talet just som en organisation för att minska möjligheterna för nya världskrig som tidigare hade drabbat Europa två gånger. Det måste vara bättre att lösa en konflikt vid förhandlingsbordet än att ta till vapen. Tanken har fungerat och fungerar än idag.

Ett tydligt exempel är EU-ländernas sätt att ställa upp för varandra när vi nu under de senaste åren men även fortfarande ser ekonomiska problem i europeiska länder. Länder ställer upp för varandra och för dess medborgare och lämnar varandra i sticket och med tanken på att de får klara sig själv.

För mig handlar EU-frågan också om delaktighet där vi är delaktiga i hela Europa och de frågor och beslut som ändå kommer att påverka oss oavsett om vi vill eller ej. Delaktigheten ligger i att sitta med på första bänk i viktiga frågor. Vi gör inte det i och med att vi inte finns med som ett euroland utan fortsätter med den svenska kronan som valuta. Detta innebär att vi inte får vara med och påverka hela vägen utan Anders Borg får snällt sitta i väntrummet när Euroländerna fattar beslut som ändå påverkar Sverige. För mig är det en självklarhet att vi ska sitta med i alla beslutsdelar. Därför borde vi ta en ny diskussion kring att införa euron som valuta även i Sverige.

Med dessa tankar som bakgrund så kommer jag som stolt EU-medborgare ansluta mig till firande av Europas dag idag den 9 maj.

Omval

I går var jag och några folkpartister ute på stan i Helsingborg. Det var äntligen dags för kampanj och lite förkampanj till morgondagens Europadagsfirande på GA-torget i Helsingborg. Vi firar mellan 16-18.

Men det finns fler som har kampanjat desto längre och det är mina partivänner i Västra Götaland och Örebro. Hade tiden funnits där hade jag gärna åkt till Västra Götaland och hjälpt till men kalendern är fulltecknad så att jag får snällt vara kvar här hemma.

Men samtidigt kan jag glädjas att nu när förtidsröstningen har startat kan man, om man är röstberättigad i omvalet, rösta här i Helsingborg. Stadsbiblioteket har öppnat upp en möjlighet att förtidsrösta om man är röstberättigad och har med sig röstkortet. Jag hoppas att västra götalänningar och örebroare som är på besök tar chansen och lägger sin röst och för mig är det självklara valet folkpartiet.

Tåg istället för flyg

Det pågår en ständig debatt kring vad som ska ersätta flyget och då kanske i första hand inrikesflyget. En del pekar på att tåget är det enda transportslaget som kan ta upp kampen om flygets hastighet och tidsaspekt. Japan, Kina och Frankrike får stå som goda exempel på där tåg kan konkurrera med flyget. Tanken är intressant.

Börjar man räkna så kanske morgondagens höghastighetståg mellan Skåne och Stockholm möjliggör att jag väljer tåget istället för flyget mellan Ängelholm och Bromma. För det är inte bara själva transporttiden som man behöver ta hänsyn till och då vinner flyget med drygt en timmes flygtur istället för tågets. Men om man lägger till den tid det tar att köra till Ängelholm, parkera bilen, checka in, passera säkerhetskontrollen och väntan till att gå ombord, transport till startbanan, flygtiden, landningstiden, väntan på väskor så kanske det redan idag inte egentligen inte är så lönt att ta flyget. Med tåget kommer du från centrum till centrum även om det behövs, i nuläget, tågbyte i Hässleholm eller Lund. 

Men genom höghastighetstågen inträde kanske det blir ännu mer lönsamt att ta tåget. Men och andra sidan så kommer det säkerligen dröja ett antal år innan vi ser en utbyggnad i Sverige med tanke på prislappen och dessutom borde det väl vara en rimlighet att bygga klart de järnvägsprojekt som är påbörjade och då inte minst västkustbanan mellan Malmö och Göteborg via Helsingborg med dubbelspår  mellan Helsingborg och Ängelholm samt en fungerande tunnel genom Hallandsåsen.

Så det lär ju bli flyg även ett tag framöver och då gärna mellan Ängelholm och Bromma.

På stan med folkpartiet

Ett av många vårtecken är folkpartiets kampanjarbete i Helsingborg. Så fort temperaturen är någorlunda behaglig så letar vi oss ut på gator och torg och träffar gärna väljarna. Vi har redan konstaterat att vi vinner inte ett val i samband med en intensiv valrörelse vart fjärde år utan vi vinner val genom att hela tiden vara lyssna och ta till oss av framtida utmaningar och möjligheter. Sedan måste vi självklart få förtroendet att värdera idéerna mot den ideologi, liberalism, som vi företräder.

"Över 17 000 barn och ungdomar är omhändertagna av socialtjänsten. Samhället har tagit på sig ansvaret för att ge dem en bättre start i livet. Men socialtjänsten följer inte upp barnen tillräckligt. Många barn upplever att ingen lyssnar och ingen ser. En stor del av barnen misslyckas i skolan och får allvarliga problem som vuxna. Samhällets mest utsatta barn har inte fått det stöd som de behöver. Det måste vi ändra på."

Idag är en sådan dag där vi är ett gäng glada liberaler som kommer att synas på Stortorget i Helsingborg mellan klockan 11-13. Temat för dagen är utsatta barn. I veckan presenterades det en rapport på samma tema av en rad olika folkpartister i hela Sverige. Slutsatsen är att alla barn måste få känna sig trygga.

Det finns skäl att fira

På måndag kommer jag tillsammans med andra folkpartister fira Europadagen. Om jag räknar rätt så är det för fjärde året i rads om FP Helsingborg firar dagen. Det känns inte alls märkligt att fira denna dag som folkpartist då folkpartiet är det parti som har den tydligaste EU-politiken, då vi är det parti som tydligast har tagit ställning för ett fullvärdigt medlemskap genom att ansluta oss till euron.

När många tvekar och sneglar på det som händer inom Grekland och nu Portugal så tror är det eurons fel att det blir som det blir i dessa länder. Det är ett komplext fall i både fallen men att det skulle vara förändringen av valuta som är den största boven är betydligt överdrivet. Den största orsaken till de uppkomna situationerna är hur landet internt har hanterat landets budget och inte om valutan heter euro eller något annat.

På måndag tänker vi inte enbart på euron utan min tankar går självklart till orsaken till varför EU skapades en gång i tiden och det stora fredsprojekt som EU har inneburit för hela Europa. Det är det och det stora demokratiska arbete som jag vill vara med att fira med både mat, dans, musik och tal.

Även i år håller vi till på GA-torget på Söder i Helsingborg. Har du vägarna förbi - tveka inte att hälsa på. Vi finns på plats mellan 16-18.

Patientsäkerhet fortfarande aktuell

I samband med folkpartiets senaste landsmöte så motionerade jag om att skapa en tydlig nollvision kring vårdskador inom den svenska sjukvården. Landsmötet ställde sig bakom motionen och sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna.

Jag har efterfrågat vad som sedan har hänt med motionens intentioner och fått till svars att det har landat i den nya patientlagstiftningen. Dock kan jag inte utläsa detta när jag granskas den nya lagen. Därför behövs det fortfarande skapas en tydlig nollvision kring vårdskador.

Under den senaste tiden har vi fått ta del av många berättelser där personer har avlidit på grund av att inte SOS har fungerat tillfredsställande. Det kan inte vara acceptabelt att personer som inte blir betrodda när man ringer till om akut hjälp eller om man söker akut hjälp inom sjukvården avlider. Alla dessa berättelser, vilka vi inte kan skruva tillbaka, handlar om att vi behöver fortsätta jobba med en ökad patientsäkerhet inom den svenska sjukvården. Därför funderar jag starkt att åter motionera om ett fortsatt ökat arbete kring patientsäkerheten.

Jag hoppas, oavsett om jag skickar en motion eller ej, att folkpartiet jobbar med dessa frågor aktivt när vi nu går in i ett arbete kring ett nytt partiprogram. Det behövs!

Kommuner får kritik

I veckan riktade Socialstyrelsen kritik mot landets kommuner att dessa bryter mot LSS - lagen som stöd och  service till vissa funktionshindrade. Som folkpartist är frågor kring personer med funktionsnedsätttning en viktig hjärtefråga och som ansvarig för handikappolitik inom Region Skåne följer man frågorna med största intresse.

Samtidigt blir man både arg och frustrerad att kommuner inte tar frågorna på större allvar. Vi lever under 2011 och då borde det vara en självklarhet att jobba med ett samhälle som inkluderar alla och inte är ett exkluderande samhälle. Men med tanke på socialstyrelsens rapport så har vi en lång väg att vandra. Jag kan inte mer än hålla med min partikollega Maria Lundquist-Brömster att det hela är oacceptabelt.