Det har nu i princip gått två veckor sedan valet avgjordes den 14 september. Känslan jag hade när jag gick från mitt sista pass på Väla, och konstaterade att nu har gjort allt jag har kunnat, var bra. Under två veckor fick jag utdelat mitt eget material, partiets material såväl regionalt och kommunalt, och jag förde många samtal i valstugorna och på Väla. Nu var det dags för väljarna att rösta rätt.Resultatet vet vi och det blev självklart inte så bra som jag hade hoppats på. Alliansregeringen får lämna över, vad det ser ut som nu, till en regering bestående av socialdemokrater och miljöpartiet. Det kommer inte vara någon stark regering och det behövs ett direkt eller indirekt stöd från vänsterpartiet. Ett vänsterparti som tycks fortsätta med vinster i välfärden.
På hemmaplan är inget klart mer än att kryssen är räknade. Jag är självklart glad och stolt över alla de kryss jag fick i riksdagsvalet och inte minst i regionvalet. Det visar sig att det gör nytta att vara fokusera och sätta upp tydliga mål med valrörelsen. För mig är frågorna om rätt vård på rätt plats och i rätt fortsatt viktiga och kommer finnas där som en blå tråd under de närmaste åren. Som en viktig del i detta kommer jag fortsätta mitt påbörjade arbete med att få fler regionpolitiker och även många kommunpolitiker att förstå vikten av att införa en fyramånadersgaranti för att på så sätt hjälpa våra barn som har läs- och skrivsvårigheter till en bättre skolgång. För mig är skolan ett fortsatt viktigt område även om jag är regionpolitiker. För mig är fortfarande skolan den del i ett barns utveckling och resa mot framtiden.
Oavsett vad som händer med det parlamentariska läget inom regionen så ser jag fram emot att åter få ta plats i det nya regionfullmäktige den 3 november. Vi kommer bli ett mindre liberalt gäng i fullmäktige men tillsammans kommer vi göra skillnad. För vi ville mer i valet... och vi vill fortfarande mer efter valet.





