Tar paus

Idag kom så beskedet, som jag tror att många har förväntat sig, att de rödgröna tar en paus från varandra i ett nära samarbete. 

Skuggbudgeten och diskussionen kring Afghanistan är de sista stora sakpolitiska frågorna som man gör en gemensam sak i. Det är helt naturligt. Både budget och den svenska militärens närvaro i utlandet är två frågor som har stått på den gemensamma politiska agendan. Men samtidigt inser de tre partierna är det är möjligen bättre att arbeta var för sig och inte i ett försök att skapa en kopia av Alliansen. Erfarenheter säger att det är sällan att en kopia blir bättre än originalet. Detta gäller även i försöket att kopiera en politisk plattform.

Brett stöd för ny kärnkraft

Folkpartiet och de andra partierna i Alliansen får nu ett brett stöd av svenska folket kring nybygge av nya kärnkraftverk i Sverige. Hela 72 procent av de som har svarat på United Minds undersökning är positiva till nya kärnkraftverk i Sverige.

Till och med bland socialdemokratiska väljare och LO-anslutna finns det en majoritet (66 procent respektive 71 procent) för ny kärnkraft. Det är endast miljöpartiets väljare som har en knapp majoritet, 55 procent för ny kärnkraft.

Snacka om att gå i otakt med väljarna.

Ungdomsarbetslösheten igen

Både i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter diskuteras idag ungdomsarbetslösheten utifrån två helt olika perspektiv. Det i sig visar på att det är en komplex fråga som diskuteras och ofta handlar det om siffror och statistik istället för konkreta åtgärder. Oftast handlar det om att de rödgröna försöker använda de yngre som slagträn mot Alliansen men utan egentligen komma med konkreta förslag och hur dessa ska finansieras.

Jag skulle vilja veta av Thomas Bodström när och var Alliansen har kallat landets unga för lata. Jag känner i så fall igen orden från den tid som Bodström tillhörde majoriteten och arbetslösheten var hög även då för de yngre. Det fanns till med de som menade på att det fanns ungdomar som inte ville jobba utan valde att passivisera sig i ett bidragsberoende och detta blev en livsstil för en hel generation.

Jag har aldrig trott på den förklaringen. Utan jag tror att alla vill känna sig efterfrågade då som nu. Det är ett slöseri både ekonomiskt och humanistiskt att inte en person kommer in på arbetsmarknaden. Därför har Alliansen satsat på en arbetslinje istället för en bidragslinje.

Men det som herr Bodström verkar ha missat som många andra har insett är att vi i slutet av 2008 drabbades av en global ekonomisk kris som även drabbade Sverige med många varsel. Varsel som i sig inte verkställdes i alla lägen. Alla blir drabbade av en sådan nedgång och då inte minst de som inte har haft ett jobb tidigare.

I DN går det att läsa att den 30 procentiga arbetslösheten eller avsaknad av utbildningsplats för personer mellan 15-24 år är helt fel. Utan det handlar snarare om 6 procent av personer i åldersgruppen som idag saknar ett arbete eller en utbildning. Det är sex procent för många och därför har bland annat folkpartiet verkat för att det ska införas lärlingsplatser och det måste fortsätta föras ett samtal med näringslivet för att våga satsa även på yngre.

Ledarbloggen på Sydsvenskan skriver om att Thomas Bodström lägger en tåfis i eget mål... jag ämnar att hålla med. Sluta dribbla med statistik låt oss istället diskutera konkreta förslag för att på så sätt värna om den välfärd som är ett aktuellt ämne på den politiska dagordningen.

Alla ska ju med, eller?

De rödgröna bjuder över alliansen utropar Dagens Nyheter idag. 12 miljarder mer ska välfärden få av socialdemokraterna och deras hängpartier eller är det vänsterpartiet och deras hängpartier? I vilket fall som helst lovar man mer och mer till allt och alla men pratar tyst om finansieringen kring förslag - chockartade skattehöjningar. Jo, man tackar... alla ska ju med eller?

Trovärdigt besked?

Samtliga de tre rödgröna partierna ställer sig nu bakom, i en gemensam politik, att vara mer positiva till EU. V och MP har fått backa från både sin nja- och nejsägarlinje. Kan bara ställa frågan om det är trovärdigt besked som vi möts av dig från de rödgröna med tanke på att det i Vänsterpartiets partiprogram står ett uttalat beslut om att Sverige ska begära utträde från EU och att hela unionen ska upplösas. Kvarstår inte detta krav från vänsterpartiet?

Jag förstår om vår EU-minister, Birgitta Ohlsson, får många frågor från andra länder hur det går med det svenska medlemsskapet om vänsterpartiet kommer till makten.

Media: DN, SvD, Expressen
Bloggar: Ramus, Mark, Jinge, Kent P

Alliansen även för de äldre

Idag skriver fyra företrädare för folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet på DN Debatt om varför Alliansen har den bästa politiken för de äldre. En del kan tycka att det är en partsinlaga i debatten men jag tycker det finns många tankar som är värt att beakta.

Det blir så lätt för de rödgröna att slå på Allianspolitiken att vi inte gör något för de äldre. Jobbskatteavdragen slår mot de äldre. Skatten sänks inte för de äldre, som har jobbat in sin pension tidigare, utan även gynnar bara de som jobbar.

Men svaret låter inte vänta på sig. Dels har Alliansen gjort två skattesänkningar för pensionärer och dels så är det så att de rödgröna gjorde inget för att sänka skatten för de äldre när de hade makten. Alliansen fortsätter att skapa utrymme för bättre levnadsvillkor för de äldre genom att verka för arbetslinjen. De rödgröna säger nej till arbetslinjen och ja till bidragslinjen.

Det handlar inte enbart, precis som de fyra skriver, bara om ekonomin utan även Alliansens inställning att vi tror på den enskildes beslutsförmåga även när man blir äldre. Vi tror att den enskilde kan vara med och bestämma i en rad olika valfrihetsmodeller. För egen del har jag följt Fritt val hjälpmedel på nära håll som är ett regeringsprojekt som har bedrivits i Sörmland, Stockholm och Kronoberg. De fortsätter med denna valfrihetsmodell och jag vill även att denna valfrihetsmodell ska gälla för skåningar som ska välja hörapparater.

Låt oss fortsätta att beskriva de tydliga bilderna om hur Sverige kommer att se ut efter den 19 september. Genom ett fortsatt arbete så är jag helt övertygad om att vi får ett fortsatt förtroende i minst fyra år till.

Pengar saknas

Läser idag ett intressant inlägg från nationalekonomen Andreas Bergh som tillsammans med sin kollega Henrik Jordahl har granskat oppositionens fördelningspolitik. Slutsatserna som dras är att det saknas 9,4 miljarder för att finansiera att "alla ska med" eller i alla fall 90 procent. Dessa ska 90 procenten ska få mer i plånboken genom en rödgrön politik. Men frågan är hur man egentligen räknar när det konstateras att det finns en viss underbalansering i deras förslag.

Det kanske kan bli en av Alliansens 100 frågor som vi vill ha svar av de rödgröna innan valdagen. Socialdemokraterna kontrar med att avfärda frågorna och kalla det för trams. Är det trams när vi och många med oss vill ha konkreta svar på ett antal frågor som kommer ligga till grund för hur Sveriges framtid kommer att se ut efter den 19 september?

Alliansen går om

Det känns nästa som ett ösregn när man under de senaste veckorna har läst alla de väljarmätningar som har presenterats. En del mätningar visar på ett övertag för de rödgröna och andra visar på ett övertag för Alliansen. Under en lång tid har det varit ett klart övertag för de rödgröna men jag kan nu se att det finns tecken på att Alliansen har hämtat in, kommit i kapp och gått om.

Det finns två alternativ inför den 19 september. Jag kan konstatera att det kommer bli ett väldigt spännande val och det som var och en måste ta ställning till är om det är ok med att fortsätta driva en politik som jobbar mot en klar arbetslinje och som kommer ge ett utrymme för den enskilde att själv få vara med att påverka sin vardag genom egna kloka beslut eller så tycker man det är ok att man går tillbaka till det som har varit tidigare men en klar bidragslinje och där skattehöjningar är ett faktum för alla.

För vår del inom folkpartiet gäller det att fortsätta jobba och berätta vår bild om hur vi vill se Sverige, Region Skåne och Helsingborg efter den 19 september Jag har skrivit om det förr men skriver det gärna igen... nu lägger vi ytterligare en växel. Valet är inte avgjort förrän den 19 september. Jag kommer att kämpa för en seger för Alliansen och med ett inslag av ett starkare folkparti.

Trendbrott

Idag kommer det en ny mätning från ytterligare ett företag som mäter opinionen i den svenska valmanskåren. Åter igen visar det på att Alliansen går framåt och att de rödgröna backar. Det är i princip lika mellan blocken och valet kommer verkligen bli en öppen fråga i september.

Men samtidigt finns det antal faktorer som har blivit kände nu under den senaste tiden som bör påverka siffrorna. Det finns nu två konkreta bilder på hur Sverige kommer se ut efter den 19 september. Det går inte längre att som opposition att bara klaga och attackera Alliansens politik utan nu behöver man även försvara sin egen. Eller som Kent Persson skriver "Alliansen har införlivat sina vallöften och kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Arbetslinjen ska stärkas, välfärden värnas och fler ska kunna leva på sin lön. Mot det står höjda skatter för alla."

Det gäller för oss i Alliansen att fortsätta berätta om vårt Sverige efter den 19 september. Med dagens mätning och mätningen från Demoskop så ger det oss mer kraft, energi och vind i ryggen.

Hoppet

Kan inte låta bli att småle idag när jag på radion fick hör om Demoskops nya mätning. Det som tidigare, enligt en del, såg nattsvart ut har ändrats till ett hopp. Med 1 maj-tal och skuggbudget ser vi nu de verkliga effekterna och verkligen fått ut de rödgröna på banan.

Även om det är omsvängning i mätningarna ska vi inte ropa hej utan vi måste fortsätta berätta om vår bild hur Sverigs, Region Skåne och Helsingborg ska se ut efter den 19 september.

Bloggat om hoppet har även Carina Boberg, Niklas Odelberg, Per Pettersson och Jan Rejdnell gjort.

Åter till dåtiden

Det är med häpnad som jag tar del av de rödgrönas budgetförslag. Under den senaste veckan har partierna "läckt" uppgifter och lovat både stort och smått till alla. Det känns verkligen som om den gamla parollen "alla ska med" fortfarande gäller från valet 2006. Det känns som om man fortfarande, trots att man hela tiden säger att man har dragit lärdomar av valnederlaget, att man står och stampar på samma ruta som för fyra år sedan. Jobbsatsningar genom arbetslinjen har åter blivit jobbsatsningar via bidragslinjen. Det blir inte billigare att jobba utan snarare tvärtom. De som arbetar beskattas hårdare. Företagen beskattas hårdare. De unga, som de rödgröna vill värna, får det svårare att komma in då man vill ta bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år. Sedan tidigare vet vi att RUT-avdragen ska bort och detta som har skapat nya vita arbetstillfällen.

Bensinskatten ska höjas. En kilometerskatt på lastbilar ska införas. Fastighetsskatten ska förändras. Förmögenhetsskatten ska införas.

Totalt kommer detta kosta oss alla 24 miljarder i skattehöjningar. Smaka på siffran - 24 miljarder. Detta är lösningen på att få Sverige på fötter igen. Jag undrar vilka lärdomar har man egentligen tagit efter valet 2006? Inte många. Möjligen finns det en gnutta ljus i ett annars dystert läge och det är att socialdemokraterna tycker att många av de förslag som Alliansen har lagt fram med Björklund i spetsen kan kännas som helt gångbara. Men och andra sidan så undrar jag hur länge detta ljus kommer att få lysa då sossarna ska vara kompisar med vänsterpartiet som vill avskaffa betygen.

Även Seved Monke och Liberala Anna har skrivit om skuggbudgeten.

Alla ska med

I valet 2006 gick socialdemokrater ut med budskapet - alla ska med! Det verkar som man nu i dessa tider med 1 maj och sedan på måndag den 3 maj, när vi får se en skuggbudget från de rödgröna, att alla ska med. Det lovas saker till alla grupper - kommuner, infrastruktur, mammor och nu pensionärer. Som jag redan har skrivit så ska jag med spänning läsa skuggbudgeten och se hur man kommer öka skatter och hur man kommer att låna till investeringar.

Per Altenberg gör oss uppmärksamma att Sahlin och Ohly pratar om många löften men kommer inte med något konkret till hur de ska få ner arbetslösheten som har varit deras stora klagomål mot den nuvarande regeringen. Möjligen är det så att de har kommit till insikt att det finns faktorer som har påverkat möjligheterna till arbete och att det har varit en global ekonomisk kris som självklart även ha påverkat vårt land och möjligheter till att få fler i arbete.

Låt oss se vad de rödgröna kommer med och låt oss fortsätta att berätta om vår bild av morgondagens Sverige. Sedan är det väljarna som får avgöra och fortsätta fråga.

Intensiv vecka - igen

Då har det åter varit en intensiv vecka. Det känns verkligen som om det finns många bollar i luften som hela tiden måste tas hand om och plockas ner en efter en och då i rätt ordning. Därför har det inte blivit så mycket personliga reflektioner denna vecka.

Men trots allt har det hänt en del i den politiska världen denna vecka. De rödgröna börja presenterar sina förslag som kommer i deras skuggbudget. Det känns som en överbudget och jag ska med intresse på måndag eller tisdag se hur man verkligen kan finansiera alla reformer man föreslår - mer pengar till kommunerna och mer pengar till infrastrukturen (men inte så mycket till Skåne). Vidare kan jag konstatera att det kommer finnas en rad skattehöjningar att vänta om de rödgröna skulle vinna valet efter den 19 september. Trots skattehöjningar saknar jag fortfarande konkreta finansieringar kring alla förslag som man framställer nu.

I dag kom det en ny mätning från Synovate och som då visar på ett försprång på 8 procent för de rödgröna. Det finns bara en sak att minska detta försprång och även gå förbi. Vi måste ännu tydligare visa på vår fortsatta bild om hur vi vill ha Sverige framöver. Vad har vi gjort? Vad kan vi förbättra? Jag tycker att vi har presterat och levererat det som vi gick till val på valet 2006. Men självklart behöver vi fortsätta att utveckla och framför allt få tid till att låta alla våra reformer får genomslagskraft och sätta sig.

I morgon är det 1 maj - arbetarrörelsens dag. Det kommer bli en intressant dag med många politiska inslag inte minst i Helsingborg. Jag själv kommer finnas på GA-torget i Helsingborg för att berätta för helsingborgarna om hur vi vill skapa en fortsatt utveckling för Helsingborg och helsingborgarna.

Även Anna Lundberg, Per Pettersson och Mark Klamberg har reflekterat över veckans händelser.

Oenighet

Tidigare i vintras när en av årets första partiledardebatter sändes i TV så hänvisade de rödgröna partierna att i april ska ni få se vad vi vill. April övergår snart i maj och det mesta vi har sett är att det finns oenigheter om mycket. Det senaste är bland annat förbifarten i Stockholm. Oenigheten slutade i enighet om att det ska lagstiftas om en folkomröstning i Stockholm om detta. Skulle jag bli riksdagsman efter valet ser jag det som mycket märkligt att jag skulle rösta igenom en lag som gäller en särskild kommun i Sverige. De rödgrönas förslag har ju sågats av personer som kan grundlagen bättre än vad jag kan.

I dagens DN fortsätter rapportering kring de rödgrönas oenighet. Är detta ett alternativ att lyfta fram? Runo Johansson reflektera över frågan och kan då konstatera, och jag håller med, att det finns ett tydligt alternativ och det är Alliansen. Även jag ser fram emot att se vad de rödgröna kan åstadkomma och om det finns någon trovärdighet i vad de kommer med.