Nya möjligheter

Då är vi i princip tillbaka till den vanliga vardagen igen. Tiden med jul- och nyårshelgerna går verkligen fort och ibland funderar man varför man stressar med alla måsten inför några få dagar på ett år som innehåller så många andra dagar. Det stavas nog tradition.

Trots det kan det konstateras att 2011 har blivit 2012 och innebär nya möjligheter för oss alla. Jag hoppas att den arabiska våren vi fick uppleva under 2011 får fortsätta att utvecklas. Jag hoppas att Europa börjar inse vikten av att det är inte euron i sig som skapar problemen utan det är hur man nationellt har hanterat den egna ekonomin. Jag anser att det är oansvarigt att inte kunna hantera den nationella ekonomin så att den inte påverkar andra länders ekonomier som den har gjort under 2011. I går firades tioårsdagen av euron som valuta inom EU och samtidigt kom frågan om valutan kommer att få uppleva den 11 födelsedagen och jag är helt övertygad om att det kommer så bli om ett år.

Jag hoppas vidare att vi inom folkpartiet fortsätter att arbete med vårt nya partiprogram som ska vara klart under 2013. Det är en mycket viktig process som behövs för att förnya vår politik och samtidigt bredda den på många olika nivåer. Jag kommer självklart vara med i de sammanhang jag känner att jag har något att bidra med och då inte minst inom de sociala frågorna såsom omsorg, vård, hälsa och handikappolitik. Jag kommer även ta hjälp av medlemmarna inom helsingborgsavdelningen för att vara delaktig i arbetet. Vi skapar en ny bild med liberala värdering. Vi gör det i en bred politisk och demokratisk diskussion. Det vore önskvärt att andra partier och ägnar kraft och energi att presentera en bild av hur de vill att Sverige ska se ut inom de närmaste åren men även ur ett längre perspektiv.

Jag hoppas också att jag personligen kan axla det förtroendet som folkpartiet i Skåne har gett mig för att samordna processen kring ett eventuellt bildande av en storregionen i södra Sverige. Det är ett spännande men även ett komplext uppdrag med många olika trådar eller bollar att hålla reda på och fånga in eller knyta ihop för att få ett så bra underlag för ett beslut inom partiet senare i år.

Det finns många roliga och spännande utmaningar att ta sig an under året. Det viktigast i allt detta är att våga se möjligheterna istället för att se alla hindren.

Att äga

För snart tio år sedan gjorde jag tillsammans med min fru vårt livs största investering - vi köpte hus. Inget stort hus. Men i valet av att leta en lägenhet med fyra eller fem rum och betala en hyra därefter eller att leta efter hus med motsvarande antal rum och allt annat som kommer till så valde vi att satsa på hus. Det är ingenting vi har ångrat utan trivs väldigt bra inte minst med den frihet som finns med ett hus.

Men självklart finns det en rad frågetecken eller orosmoment i att göra en så stor investering. Det första handlar om ränteläget som åter är på väg upp. I går kom en ny höjning men riksbankens ledamöter verkar inte vara riktigt överens om besluten. Boendekostnaden kommer att öka i och med höjningarna i räntorna. Detta måste man självklart ha med i den personliga beräkningarna och dessa förändringar är ej konstanta utan förändras över tid.

Den andra faktorn som får en att fundera är fastighetsskatten. Problematiken kring fastighetsskatten beskrivs på ett bra sätt av bloggaren "Den hälsosamme ekonomisten". Det är ett mycket läsvärt inlägg kring fastighetsskatten och jag håller med om att det måste finnas en stabilitet i begreppet och att den som investerar i ett husköp måste veta att man inte köper grisen i säcken. Billig fastighetsskatt under en mandatperiod och sedan en dyr en mandatperiod senare på grund av eventuella maktskifte i maktens korridorer.

Med detta som bakgrund känns det bra att Håkan Juholt nu markerar att frågan kring fastighetsskatten inte längre är aktuell för socialdemokraterna inte om man ska gå på det verkställande utskottet. Men samtidigt är jag inte riktigt säker på att det blir så i slutändan. Jag väljer nog att vänta på socialdemokraternas nästa kongress där man slår fast framtidens socialdemokratiska politik. Men det samtidigt är det glädjande att socialdemokraterna inser att den politik som Alliansens företräder inte är så farlig utan att det finns många godbitar att ansluta sig till. En annan sådan är ju frågan kring RUT-avdraget.

Som att dansa vals i fyrtakt

Läser idag en intressant intervju med socialdemokraternas nya partiledare, Håkan Juholt och kan konstatera att det kommer bli en intressant politisk tid. Hur kommer Juholt navigera inom sitt parti? Navigeringen har redan börjat genom att byta ut tidigare ledande socialdemokrater mot nya eller i en del fall nygamla. Men navigeringen handlar även om vilken politik vi kommer att se socialdemokraterna ska driva framöver.

När man har följt media under veckan kan jag konstatera att det finns en del socialdemokratiska ledarskribenter och/eller samhällsdebattörer som vittnar om att vi kommer inte bli speciellt överraskade kring socialdemokratisk sakpolitik utan vi kommer känna igen det mesta. Det återstår att se.

Dock kan jag bli lite fundersam när Juholt väljer att utse Tommy Waidelich till ny ekonomisk talesperson och samtidigt har de så olika syn på väsentliga ekonomiska ställningstagande. Det känns som om det blir svårt för Juholt och Waidelich att dans. Vem ska föra? Vilken takt ska de ha? Eller blir det att dansa vals i en fyrtakt?