Det goda samtalet

Bild: sxc.hu

Allt sedan jag engagerade mig inom politiken har den demokratiska processen och samhällsutvecklingen varit två självklara hörnstenar i mitt arbete. I båda fallen har det även handlat om att finna olika arenor att föra ett kontinuerligt samtal med mina medmänniskor såväl de som är politiskt engagerade men självklart även de som inte tillhör något politiskt parti men ändå har funderingar, tips, tankar, reflektioner, ris och ros kring hur vårt samhälle utvecklas.

Någonstans i dessa samtal sker det ju en utveckling. Det är ju inte alltid så att vi tycker lika utan kan mötas på vägen med olika åsikter men också respektera varandra för de åsikter vi har (eller utgå från att vi kan visa respekt för varandras åsikter och inte låta det bli sandlådepolitik över det hela). Att föra dessa samtal kan ske på olika sätt. Det personliga mötet på stan, på gatan, på arbetsplatsen, på badhuset, på idrottsanläggningen eller i en kö i affären är den mötesform som jag kanske tycker bäst om. Men det är inte alltid så att det finns tid och möjligheter till dessa samtal. Då finns det andra forum att låta det nödvändiga samtalet, den nödvändiga processen kring utveckling av samhället och de demokratiska processen ske.

I början handlade det mycket om att skriva insändare eller debattartiklar. Så är det fortfarande. Men den snabba responsen uteblir ganska ofta - även om jag då och då får både telefonsamtal, brev och mejl om att jag antingen är inne på rätt spår eller är helt ute och reser. Dock har det under de senaste åren utvecklats andra forum som inbjuder till en snabb respons för det jag tycker och reflekterar kring. För mig är det helt naturligt att både använda bloggverktyget, Facebook och även Twitter (om i mindre skala än de förstnämnda) för att fortsätta samtalet men även inbjuda till möjligheter till att få snabb respons.

Precis som Kent Persson skriver i hans blogginlägg i ämnet så tror jag också att "politiken har kommit till de sociala medierna för att stanna". Men jag är också övertygad om att alla kommer inte tycka att det är specillt intressant att skriva ett blogginlägg eller uppdatera sin status på Facebook eller Twitter. Det måste få finnas flera olika forum att skapa möjligheter till det goda samtalet. På så sätt kommer den fortsatta viktiga processen för demokratin och för samhällsutvecklingen att kunna fortsätta.

Bästa bloggarna

Igår ställde Kent Persson (M), oppositionsråd i Örebros län vilka bloggare man tycker är bra? Det är en svår fråga för svaret är att det finns många intressanta och bra bloggar som jag brukar läsa då och då. Dessutom bloggar som jag väljer att länka till.

Bland dessa finns Rasmus Jonlund, Seved Monke, Mark Klamberg, Liberala Anna, Annika Beijbom, Folkpartiet i Eslöv, Carina Boberg och Per Altenberg som precis som jag är folkpartister och är väldigt aktiva inom bloggosfären.

Bland övriga partier är det förutom Kent Persson även Fredrik Axelsson och André Assarsson som jag läser med en viss regelbundenhet.

Nu vet jag att det finns en stor risk att jag glömmer någon på vägen och det är i så fall inte med mening utan det är bara den vanliga risken för glömska som träder in. Ha förlåtelsen i beredskap i så fall.

Alliansbloggare

Är sedan en tid tillbaka medlem i en grupp med liberala bloggare. Mycket trevligt och lärorikt. Jag lär mig mycket av de andra medlemmar och får bra uppslag på ämnen när inspirationen trytter.

Nu finns det en liknande grupp för alliansbloggare. En grupp av borgerliga bloggare som tror på en Alliansregeringen även efter valet. Vår uppgift är att fortsätta stödja varandra i vårt skrivande och då utan några pekpinnar uppifrån. Bra initiativ till alla er som kom på tanken.

Bloggat om detta har även Amanda Brihed, Seved Monke, Mark Klamberg och Hans Åberg gjort.

Jag som bloggare

Sedan något år tillbaka, ja det började i liten skala 2007, har jag bloggat mer eller mindre konstant. Det är nog tiden och inspirationen som har avgjort hur mycket jag har bloggat och om vad. I början undrade jag - är det någon som läser? Men jag kan ändå konstatera att det finns en liten skara som läser det jag skriver och det räcker. För många bäckar små blir ju en stor å till slut.

Idag skriver min partibroder Seved Monke en intressant debattartikel i Expressen (ännu så länge är den bara i papperstidningen) men den är värd att läsa. Seved är orsaken eller är den som ska ha ett stort tack för att ha tagit mitt bloggande till en ytterligare dimension. Seved skapade liberala bloggare och i den gruppen är jag med. Det är värdefullt och intressant att delge varandra tips och uppslag på bloggämnen. Det hjälper till att skapa inspiration om den skulle tryta vid något tillfälle. Trots att vi tillhör samma parti så är vi fria att skriva vad vi vill och kommentera saker som händer utifrån ett eget perspektiv. Det är ingen som styr vad jag ska tycka utan det är jag själv som bestämmer mina inläggs innehåll och det är bra och på så sätt bevaras och utvecklas det demokratiska samhället.

Blir det en kioskvältare då? Nej, inte än utan jag tror självklart på det personliga mötet som en naturlig del i det vardagliga samtalet men som ett oerhört bra komplement i det politiska samtalet anser jag bloggandet vara.

Även Per Altenberg skriver om Seveds inlägg om bloggande och sociala medier.

IT i skolan

Min partikollega Camilla Lindberg skriver på dagens Brännpunkt (SVD) kring IT i skolan och det bör bli ett eget ämne i skolan. Det är en intressant tanke. Därför läser jag vidare och kan då konstatera att det inte ska enbart vara ett isolerat ämne utan IT måste integreras i all undervisning inom den svenska skolan, både inom teknikämnet men likväl inom SO- och NO-ämnena men även i de praktiska. Det finns så många beröringspunkter och det handlar inte enbart att söka fakta via någon sökmotor och hitta samma fakta på någon uppslagsverkssida.

IT handlar om så mycket mer. Det pågår en intressant diskussion i skolan om vad eleverna får gör och inte göra vid datorerna. Det ska finnas ramar och tydliga regler tycker jag men jag tycker samtidigt att vi ska kunna uppmuntra att söka sig kunskap på andra sätt än de traditionella Kravet på källkritisk granskning ökar och vi behöver utveckla elever till att bli kritiska och analyserande individer som tar ställning och söker kritiskt.

Det finns många områden som jag tror är outnyttjade inom svensk skola när det gäller IT och skola. Ibland får jag kommentaren hur kan du låta eleverna vara ute på YouTube? I mitt ämne är denna sajt och liknande sajter en guldgruva och eleverna vet hur man hittar ditt. Det finns andra inriktningar inom sociala medier som jag tror kommer bli viktiga i framtiden och viktiga kommunikationskanaler för oss alla. Tänk att kunna gör en blogg där svenska elever skapar en blogg tillsammans med kompisar på Nya Zeeland. Hur mycket språkutveckling kan det inte bli i ett sådant samarbete?

Tänk om en musikklass i en svensk skola kan ha ett utbyte via YouTube med en skola i Indien. Lyssnar man på samma typ av musik? Vad låter annorlunda?

Camillas tanke är god och är värd att fortsätta att diskuteras tycker jag.

Inflyteserika FP-bloggar

Idag släpper man på www.politometern.se en lista med inflytserika FP-bloggar. Det är en intressant läsning och då kan jag konstatera att den tidigare skåningen, numera stockholmaren -Mark Klamberg toppar listan och som god två kommer Fredrik Malm.

Bland de skånska FP-bloggarna hittar jag Fp Eslöv på en 27:e plats. På plats nummer 28 kommer Olle Schmidt och på plats 30 hittar jag riksdagsledmot Allan Widman.

Själv hamnar jag på en blygsam 61:e plats. Men då kan det bara gå bättre. Bättre närvaro och mer delaktig i andras kommentarer kan nog hjälpa mig en bit på vägen.

Personen bakom sajten heter Martina Lind. Jag känner inte henne så bra men tycker självklart att gör ett väldigt bra jobb och med helt nya intressanta tankar om hur man kan använda bloggar som ett verktyg i påverka det demokratiska samhället på ett positivt sätt.

Personer som har bloggat om detta är bland andra: Seved Monke, Per Altenberg, Ramus Jonlund och Martina Lind