Kavla upp ärmarna

Loppet är redan kört får jag ibland höra. Avstånd mellan blocken är alldeles för stort. Dock så kan jag konstatera att jag håller nog inte med utan det kommer snarare bli ett mycket intressant supevalår. Först val till EU den 25 maj och sedan val till kommun, landsting och riksdag den 14 september. Det krävs mycket av oss alla men vi har klarat av det förr och det är dags att vi kavlar upp ärmarna på skjortorna och fortsätter vårt arbete med att forma morgondagens Sverige.

Jag är också övertygad om att det kommer handla om jobb, skatter (finansiering av den offentliga verksamheterna), sjukvård men även skolan. Skolan har nog kommit att bli en uppstickare och en del tror att det kommer straffa Folkpartiet då vi förra året fick redovisat en PISA-undersökning genomförd 2012 och som visar på att Sverige halkar efter. Dock har det pågått en intressant diskussion sedan dess och självklart ska vi visa på att vi inte är nöjda men faktiskt är det så att de reformer som vi har haft ansvar för under de senaste åren har först nu för något år sedan kommit till genomförandestadiet och det kommer säkert ta några år till innan vi ser resultatet av förändringarna inom den svenska skolan.

Trots att mycket är gjort så är vi inte helt nöjda och därför känns det välkommet att det inrättas en skolkommission för att lyfta upp de fortsatta utmaningar inom den svenska skolan.

Kom igen

Lite då och då kommer det nya mätningar kring opinionsläget i den svenska rikspolitiken. I nuläget ser vi både ett stiltje och en svag rörelse. När det gäller de flesta partierna verkar det som man inte rör på sig speciellt mycket men två partier rör på sig lite mer. Det ena är moderaterna som går bakåt och socialdemokraterna som går framåt.

Egentligen vill jag inte skriva om dessa mätningar utan för mig är det självklart den andra söndagen i september nästa år som är viktig. Från och med nu och fram tills dess måste vi fortsätta lyssna på våra väljare på de utmaningar som finns för Sverige, Region Skåne och Helsingborg. Samtidigt måste vi på ett tydligt och pedagogiskt sätt berätta vår berättelse om vad vi har gjort, varför vi har gjort det vi har gjort men självklart också berätta vad vi vill fortsatt göra, varför vi vill göra det och hur vi vill göra det.

Vid sidan om dessa berättelser måste vi också ställa krav på oppositionen att det berättar sin berättelser, varför de vill göra det och hur de vill göra det. Framför allt känns det som om den gamla parollen "alla ska med" håller på att dammas av men samtidigt finns det en otydlighet i de svar som ges hur alla ska med.

För oss inom alliansen är det bara att ta av kavajerna, knäppa upp skjortärmarna och kavla av dess samtidigt som vi lägger i ytterligare en växel och öka farten. De som kan berätta vår berättelse är bara vi själva och ingen annan. Därför är det bara att kom igen.

Lokal mätning

Då och då brukar jag reflektera kring de otaliga opinionsmätningar som presenteras. Det känns som om det är så många så att det blir svårt att hålla reda på dem. Dessutom finns det ibland inga tydliga tendenser utan förändringarna håller sig inom icke-statistiskt fastställda värden. Det finns väl egentligen bara en tendens och det är den kräftgång som våra alliansbröder och systrar upplever det om man är kristdemokrat och i en del fall centerpartist.

Oftast brukar mätningarna var av nationell karaktär och sällan visa hur det går lokalt. Möjligen är det SCB som har en redovisning på viss lokal nivå. Men nu har, i vilket fall som helst, Helsingborgs Dagblad gjort sin årliga mätning och självklart kan jag inget annat än glädjas åt bilden som presenteras. För mig är det en bild som självklart kan förändras över tid och det är inte förrän valdagen nästa år som det är den viktiga dagen. Dock så känns det ju som om den politik som vi driver tillsammans med moderater och kristdemokrater har vunnit gehör hos helsingborgarna. Vi har kommit ett steg på vägen och nu gäller det inte bara att inta en förvaltarroll utan nu måste vi fortsätta prestera och då på ett klokt sätt.

Även om jag inte är precis delaktig och aktiv i kommunpolitiken så känns det bra och nu gäller det att vi fortsätter lägga i ytterligare en växel och visa på att vi inom folkpartiet tillsammans med våra vänner inom moderaterna och kristdemokraterna gör skillnad. Samtidigt tycker jag också att det är viktigt att vi som enskilda partier visar på att det finns skillnader mellan de olika partierna inom Alliansen. Trots det så finns det då en bra möjlighet för oss att fortsätta att ta ett ansvar för stadens utveckling.

Inte klart

Den som tror att valet är över 2014, med tanke på alla olika opinionssiffror, har fel. Det verkar som det svänger både åt ena och andra hållet. Jag har tidigare liknat dessa opinionsmätningar vid en berg- och dalbana. Ibland går det upp och ibland går det ner för de olika partierna.

Det gäller fortsätta att jobba med att på ett klart och tydligt sätt presentera det egna partiets politik och hur vi vill forma framtidens Sverige med våra politiska förslag. Dessutom vore det rätt klädsamt att man just håller sig till den egna politiken och presenterar den och inte enbart trycker på andra partiers felaktighet utan att själv ha egna konkreta förslag.

Genom mötet med våra medborgare, genom att våga lyssna och vara en del i samhällsutvecklingen kan vi utveckla ett fortsatt förtroende.

Det händer mycket

Det är väl ingen som har kunnat undvika att det under den här veckan är dags för Almedalsveckan i Visby på Gotland. Politiker, företag, lobbyister, föreningar, media och många andra träffas på en rad tillställningar - seminarier, lyssnar på tal och andra arrangemang. Läste någonstans att det finns minst 1800 olika arrangemang under veckan. Det blir en hel del att gå så man skulle inte vara sysslolös om man är på plats. Självklart har jag funderat på att åka men det har bara stannat i tanken.

För att synas bland alla arrangemang så gäller det att hitta sina egna vägar. Något år brände Gudrun Schyman pengar och fick en del media på det. I dagens rapportering i TV och nu även i tidningarna så framgår det att det har gjorts en undersökning eller omröstning om vilken partiledare som behöver bli roligare. Omröstningen slutade med att den som har det största behov är Fredrik Reinfeldt. På andra plats hamnade Stefan Löfven och Jan Björklund hamnade på tredje plats. Ett annat sätt att märkas men ett roligt sådant.

Bra kan bli bättre

Det görs hela tiden konstanta mätning på många områden där politiken, de politiska partierna, regeringens arbete. Ibland går det upp och ibland går det ner för politiken, de politiska partierna och regeringens arbete. En del efterlyser nya svar på konstanta frågor. En del tycker att regeringen har stannat av i sitt framåtsträvande arbete. Bra kan bli bättre kan en del tycka och det kan även jag skriva under på. Trots det tycker jag att Alliansregeringen har gjort mycket gott och fortsätter att göra gott.

Därför känns det bra att trenden har vänt för regeringens arbete. Det viktiga arbetet att göra bra bättre måste fortsätta.

Hänt sedan sist

Nu är det några veckor sedan som jag skrev sist. Det har varit en intensiv period i mitt pluggande till badmästare. Men trots det så har inte samhällsutvecklingen väntat. Det har både varit traditionellt första maj-firande och oppositionen har kommit med sina skuggbudgetar till Alliansregeringen. Fortfarande känns det som om vi väntar på klara och tydliga besked från oppositionen när det gäller politiska sakfrågor. Tyvärr så känner jag igen mönstret från valet 2010. Besked kommer var den stående kommentaren. Besked kom och då såg också väljarna vad detta skulle innebär för vårt land.

Samma sak har hänt nu. Opinionsmätningarna har visat på en förändring av det politiska landskapet. Socialdemokraterna har återhämtat sig sedan Juholts tid som partiledare och andra partier har gått tillbaka och då även folkpartiet. Självklart måste vi öka tempot och få ett förtroende från väljarna för ett fortsatt arbete mot ett mer liberalt Sverige. Det är ingen annan än vi själva som fixar siffrorna. Samtidigt har jag vid många tidigare tillfällen sagt att det är valdagen som är den viktigaste dag och fram tills dess går det inte att sitta tyst i båten utan alla behöver bekänna färg i en rad viktiga sakpolitiska frågor.

När det gäller oppositionens budgetförslag så känns det, även om man pratar om arbetslinjen, att man vill gå ifrån arbetslinjen och tillbaka till en traditionell socialdemokratisk bidragspolitik. Man vill höja momsen på restaurangbesök. Man vill förändra ROT och RUT. Man vill förändra villkoren för arbetsgivare när det gäller ungdomar - trots att man vill prata sig varm om ungdomar och jobba med att minska arbetslösheten bland unga. Men det ska man göra genom att skapa kontrakt med ungdomar och samtidigt höja arbetsgivaravgiften.

För någon dag sedan presenterades vilka risker/effekter förslagen från oppositionen får. Jag väljer att citera moderaternas nya partisekreterare, Kent Persson:

Jobbeffekter av olika förslag från oppositionen:
Åtgärd Jobbeffekt
Fördubblade sociala avgifter för unga -18 500
Höjd restaurangmoms – 3 000
Minskat ROT/RUT – 3 500
Sammanlagt – 25 000

Det behövs fler tydliga besked från oppositionen och samtidigt också besked om finansiering av deras politik. Först då kan vi fortsätta diskussionen på ett bra sätt om hur vårt land kommer att utvecklas med olika politiska alternativ.

Kavla upp ärmarna igen eller lägg i ytterligare en växel

Funderar på om det egentligen är lönt att kommentera alla dessa mätningar som förekommer kring vilket parti som skulle ha väljarna förtroende om det vore val idag. Men nu när jag ser att det händer en del märkliga saker i mätningarna kan jag inte låta bli. Åter igen går socialdemokraterna uppåt efter månader av nedgång och med Juholt som den främsta orsaken. När partiet nu har fått en ny ledare verkar det som om väljarna börja vända tillbaka och ge socialdemokraterna ett större förtroende nu än tidigare. Det kan konstateras att det verkar enbart handla om att partiet har bytt partiledare som i sig är ganska anonym men är mycket bättre än den tidigare partiledaren.

Som jag har skrivit tidigare så känns det en aningen märkligt att partiet kan gå upp så mycket trots att de inte talar om vad de själva vill och inte vill i en rad viktiga sakpolitiska områden. Är det möjligen detta tillvägagångssätt som är det sätt som skapar förtroende och förändringar i mätningarna? Är det så blir jag en aningen fundersam - vart är vi på väg? Ska det löna sig att alltid vara tyst? Har inte vi alla rätt till att få veta i vilka riktningar som de olika partierna vill gå och hur de svarar på en rad viktiga sakpolitiska frågor? Detta istället för att hela tiden skapa fokus på någon annan. Jag är rätt nyfiken på socialdemokraternas politik och tyvärr kan jag konstatera att det finns inget direkt nytt i deras argumentation och tillvägagångssätt. Fortfarande kan man känna igen deras gamla sakpolitiska inställningar inom många områden.

Som alliansparti i allmänhet och folkparti i synnerhet kan vi dock inte vara nöjda med utvecklingen. Vi måste rannsaka oss själva, vara självkritiska och fortsätta skapa förutsättningar för att skapa en tydlighet i dels den egna partibilden om hur Sverige ser ut om 20 år men även en tydlighet och förankring att vi även framöver kan samarbeta tillsammans... detta är ju redan bevisat även om del undrar vad vi gör nu när inte allt tycker lika. Men då kan vi bara konstatera att vi faktiskt är fyra partier som måste få tycka lika och genom en kontinuerlig dialog fortsätta det goda samtalet som skapar en enighet i många frågor något som jag undrar om de röd-gröna  kan skapa.

Det är åter dags att kavla upp ärmarna men samtidigt lägga i ytterligare en växel för att skapa en bra framtidsbild av vårt land.

Igenkänning

Idag publiceras två nya mätningar kring opinionsläget bland de svenska partierna. Det kan konstateras att socialdemokraterna har lyckats att nå en ny enighet inom partiet och man kan lägga den nervösa tiden kring partiledarens valser i media och politiska utspel. Man har fått en partiledare som visar på ett annat ledarskap än hans föregångare.

Detta i sig skapar en trygghet i ett parti som har präglats av splittring. Det får också forna väljare att börja strömma tillbaka till socialdemokraterna från både vänstern och miljöpartiet. Men precis som en del andra har gjort under de senaste veckor väntar vi fortfarande på konkreta besked att ta ställning till. Man är fortfarande ganska snabba på att reflektera och kritisera kring alliansens politik men kommer sällan med speciellt konkreta förslag. Beskedet är att besked kommer att komma men man säger inte när. Jag tycker jag känner igen detta, senast från valet 2010. Besked ska komma säger man och hade ett övertag i opinionsmätningarna men när de konkreta förslaget väl presenterades fanns det ett tydligt alternativ att hålla sig till.

Vi kan möjligen få vänta ett tag till på besked men det känns som om den politiska debatten har större förutsättningar att ta fart igen och precis som jag har skrivit tidigare är det bra Sveriges utveckling att ha olika förslag, ha olika visioner kring det fortsatta samhällsbygget.

"Lagen" är kompletta

I och med att gårdagens partiledarduell inom Kristdemokraterna är avklarad till Göran Hägglunds favör är nu samtliga lag (läs partier) kompletta och har en lagledare som ska föra det enskilda partiet framåt. Det är bara bra att alla byten av partiledare är avklarade så att vi åter kan börja att fokusera på det politiska innehållet.

Många kompisar som inte är politiker kommenterar att det händer inte något inom politiken. Det känns som om det bara står och stampar är deras reflektion. Även om det händer saker hela tiden så har de kanske något rätt i deras reflektion. Att mycket av politiken har kretsat kring partiledarna i en del partier och den kris som finns inom några av partierna. Det handlar inte om det politiska viktiga innehållet där vi måste fortsätta vår utveckling och jobba med de utmaningar som finns i vårt samhälle såväl i Helsingborg, i Skåne som i resten av Sverige.

Vi går mot ljusare tider rent årstidsmässigt. Jag hoppas att detta också är ett tecken att den svenska politiken går mot en ljusare framtid där innehållet blir viktigare än organisationsfrågorna.

Lägga i nästa växel

De olika opinionsmätningar fortsätter att publiceras. Det känns som om det inte går en vecka innan det är dags för en ny mätning. Självklart är mätningen på själva valdagen den viktigaste men alla de mätningar som presenteras däremellan kan ju ändå ge lite fingervisningar hur de svenska väljarna tycker om de olika partiernas politik och vilket förtroende man vill ge de olika partierna att företräda en själv.

Uppenbarligen går det bra upp för en del partier och för en del andra finns det möjligen mer att önska. För en vecka sedan bakade folkpartiet och idag går vi marginellt uppåt. Självklart blir man inte glad åt utvecklingen men varför ska man ge upp och fortsätta sitta still i båten? Utan nu är det dags att kavla upp ärmarna inom hela Fp-Sverige och visa att vi har en politik som många kan känna sig i. Som jag har skrivit tidigare måste vi fundera på hur vi jobbar med frågorna, hur vi presenterar våra förslag och kanske framför allt vilken vision har vi för Sverige de kommande 10-15 åren samtidigt som det gäller att verkligen ha förmågan att kunna lyssna in och inte tro att det är vi själva som bara ser problemen och har alla lösningar.

Jag hoppas att det är fler med mig inom partiet som vill kavla upp ärmarna och då inte minst i det viktiga arbetet som pågår med ett nytt partiprogram. Det ska bli ett spännande arbete som inbjuder till många diskussioner och samtal framöver.

Politiskt landskap

Idag kan vi läsa om hur det politiska Sverige ser ut. Vart har de olika partierna sina starkaste fästen? Är ett parti ett parti för Norrland eller för södra Sverige? Är det ett storstadsparti eller landsbygdsparti?

Det finns säkert många frågor men samtidigt tror jag inte att det är något parti som inte vill verka i hela Sverige och i alla dess faktorer - yngre, äldre, män, kvinnor, stad, landsbygd, företag, offentligt anställda. Dock är det ju känt sedan tidigare mätningar inom vilka grupper som de olika partierna har det största stödet. Men kanske kan en och annan strateg inom partierna få något nytt att tänka på.

Men viktigast är nog att fortsätta att prata om den vardagliga frågorna oavsett om man bor i Kiruna eller Ystad.

Blandade känslor

Igår presenterades SCB:s stora väljarmätning. Beroende på vilket parti man tillhör så finns det säkerligen blandade känslor. En del kan glädjas. Några kan fundera. Några andra måste nog tänka mer.

Mätningen bekräftar egentligen två saker - socialdemokraternas stora ras som vi har kunnat se under höstens mätningar från andra företag och moderaternas men även miljöpartiets uppgång. För mig som folkpartist är det självklart inte så glädjande att se att vi hamnar där vi hamnat och det är en nedgång sedan föregående mätning. Dessutom blir jag ganska förundrad att det är flertalet partier som nu ligger på ungefär samma nivå.

En del kommentarer pekar på att vi är på väg till ett tvåpartisamhälle med två stora partier och några små som ingår i de stora partiernas sfärer. En del frågar om de mindre borgerliga partierna verkligen tjänar på att vara tillsammans med moderaterna i Alliansen. En del säger att det uppstår en frustration bland partimedlemmar i de olika partierna.

Självklart måste vi fundera på vad är orsakerna. Hur syns vi som parti? Vem är mest trovärdig? I dessa ekonomiska svåra tider är det väl så att moderaterna tjänar på det genom att både vara statsminister och finansminister. Det handlar mycket om ekonomi i dessa dagar och det är moderaterna som ansvarar för dessa departement.

Just nu pågår ett arbete inom folkpartiet där vi nu formar ett helt nytt partiprogram. Vi har det ganska lungt på så sätt. Det finns ju flera partier som har problem med deras partiledare. Det har inte folkpartiet. Själv tycker jag att vi måste fortsätta jobba med att visa att vi inte är ett parti som bara driver en fråga - skolan utan vi är ett parti som har många goda idéer inom flera andra områden. Just nu pågår en kampanj kring ungdomars arbetslöshet. Folkpartiet har många goda idéer och det gäller bara att fortsätta jobba med det vi tror på.

Var konstruktiv

Under de senaste dagarna har ingen kunnat undgå de skandaler som ske inom vårdföretaget Carema Cares verksamheter. Som jag befarade för någon dag sedan handlar den politiska debatten inte om möjligheterna kring att ha tydliga rutiner kring uppföljning, kontroll och kvalitetssäkring. Nej, nu handlar debatten mer om själva driftsformen - kommunalt kontra privat.

Jag är inte så förvånad. Det är kanske lättare att diskutera privat och kommunalt än att i själva verket titta på faktorerna bakom och konstatera att det som kanske är det som brister är just möjligheterna till konkret uppföljning och ett naturligt kvalitetsarbete.

Därför blir jag glad när jag läser om Ahmed Khans reflektioner kring de aktuella händelserna. Ahmed som har 33 års erfarenheter som sjuksköterska inom äldreomsorgen. Det handlar inte om det är kommunal eller privat drift utan enligt Ahmed handlar det om det stor monopolet som finns inom äldreomsorgen där det antingen är kommunen som en stor aktör eller stora bolag med riskkapital bakom sig som har möjligheter till att kunna driva äldreomsorg och vinna upphandlingar. Mångfalden av stora och mindre företag måste få lov att blomstra, enligt Ahmed. Det finns så mycket kreativitet och goda lösningar som kan förverkligas genom goda entreprenörer men dessa har svårt att slå igenom med tanke på de risker som finns och att man inte har tryggheten i att kunna överleva när man inte har kommunen i ryggen eller riskkapitalföretag.

Vid sidan om detta fasthåller jag fortfarande att det är viktigt att man skapar en tydlighet i uppföljningsrutinerna. Min partikollega Johan Pehrsson, gruppledare i riksdagen, menar på att det behöver skapas en tillsyndsmyndighet för att säkerställa kontroll och kvalité. Det behövs uppenbarligen. Jag föreslog häromdagen en nollvision även inom äldreomsorgen. Vi har sett positiva effekter inom trafiken och vi kan börja skönja ett resultat åt rätt håll även inom den svenska sjukvården, även om det är mycket kvar att göra i det sistnämnda.

Låt inte debatten blir en smutskastning utan låt oss vara konstruktiva. Den som tjänar minst på försöken att hämta hem några billiga opinionspoäng är våra äldre.

Berg och dalbana i repris

Idag kommer det en ny mätning och denna gång är det Svenska Dagbladet som presenterar en SIFO-mätning. Det rör sig i siffrorna - lite upp för några och lite ner för några. Det känns som om siffrorna är likt en berg- och dalbana på ett tivoli. Först går det upp och då blir man förväntansfull och sedan går det ner då är man fortfarande förväntansfull men samtidigt får man en känsla av oro - vad ska hända nu? Vad kommer bakom nästa sväng eller krön?

I och för sig har jag tidigare skrivit om alla dessa opinionsmätningar och har vid dessa tillfällen menat på att det är mätningen på valdagen som är den viktigaste. Men samtidigt är dessa siffror lite av psykologisk karaktär för partiarbetarna. Går det bra så vill man mer. Går det inte så bra så kanske känslan att vi kan ingenting göra uppstå. Men det är fel.

Varje parti har en uppgift att kontinuerligt ha en dialog med väljarna om den politiska dagordningen. Varje parti har en uppgift att vara tydliga i varför partiet har olika ställningstagande i olika sakpolitiska frågor. Varje parti behöver vara tydliga att prata om partiets ideologi och bakgrund.

För mig som folkpartist är vi nu inne i en spännande tid där vi ska omarbeta vårt partiprogram. Efter hand hoppas jag att jag och många andra med mig bidrar till en utveckling och förnyelse av vår politik. Men skillnaden mellan folkpartiet och exempelvis socialdemokraterna - som även de ska förnya deras politik är att vi svarar på de sakpolitiska frågorna under tiden. Vi gömmer oss inte bakom ord som översyn, ta tillbaka och fundera och vi ska ge besked men lite senare. I och för sig känner jag igen bilden. Vi ger besked senare. 

Tydlighet

De politiska partiernas valanalyser börjar nu bli färdiga och presenteras för medlemmar och media. Alla partier har många lärdomar att lära av dessa analyser. Vad gick bra? Vad gick inte bra? Vad måste förändras till nästa gång? Var vi ett tydligt parti som pratar om de frågor som väljarna vill och inte bara de frågor som vi anser vara utmaningen?

En del tycker att ett visst parti, moderaterna, har fått för stort utrymme i valet och då på bekostnad av de tre andra partierna inom Alliansen. Låt mig till en början bara konstatera att moderaterna gjorde ett bra val med många valarbetare som pekade mot samma håll. De har också ministerposter - statsminister och finansminister som i alla mediamätningar får en större uppmärksamhet och mer i fokus än andra sakpolitiska områden. Men jag blir något fundersam när man som partiledare så öppet går ut och menar att det är ett annat partis fel att det inte går så bra för det egna partiet.

För mig handlar det om att fortsätta att arbeta på det egna partiets tydlighet. Jag har skrivit om det det tidigare. Redan då skrev jag att utmaningen för oss inom folkpartiet är att vi behöver stärka vårt varumärke och göra det utifrån en tydlig liberal grund. Vad är liberalism? Hur genomsyrar liberalismen, folkpartiets ideologi, våra ställningstagande och tydlighet i sakpolitiska frågor? Liberalismen har dessutom fått många varianter under åren såsom socialliberalism, marknadsliberalism, kravliberalism etc. Men grunden är ändå liberalism som ideologi och sedan är det olika nyanser som träder fram.

Jag välkomnar det arbete som nu ska påbörjas inom folkpartiet och då med en inriktning att förnya vårt gemensamma partiprogram. Ett partiprogram som måste hänga med i tiden och kännas modernt och fräscht. På så sätt gör vi en resa inom vårt parti till att bli tydligare. 

Nya siffror

De kommer inte lika tätt som de kom i höstas. Då kändes det som om opinionsmätningarna kom likt ett duggregn. Nu är det mer som sprida skurar. Tendensen håller dock i sig i vilken mätning man än tittar på. Moderaterna går framåt och socialdemokraterna backar. Det är rätt intressant att titta på hur det såg ut efter valet 2006. 


Redan i första mätningen efter valet stod det klart att Alliansregeringen hade förlorat makten till de röd-gröna. Dessutom ökade marginalen ganska snabbt mellan blocken. Den här gången är det annorlunda. Om det vore val idag, enligt Skop, så finns det en klar majoritet för Alliansen.


Dock finns det en del smolk i glädjebägaren. Moderaterna ökar och det på bekostnad av de tre andra partiernas bekostnad. Visserligen går både centern och vi inom folkpartiet framåt (vilket är glädjande) samtidigt ligger kristdemokraterna under spärren. Men styrkeförhållandet mellan de fyra partierna är något ojämn. 


Trots det är viktigt att varje parti enskilt får fortsätta att utvecklas som var sitt parti. Under några veckor har det pågått en diskussion att slå samman C och Fp till ett parti. Jag tror fortfarande inte på denna idé. Jag har skrivit om det tidigare. Redan då skrev jag utmaningen ligger i att vi som folkpartister behöver stärka vårt varumärke och göra det utifrån en tydlig liberal grund. Vad är liberalism? Hur genomsyrar liberalismen, folkpartiets ideologi, våra ställningstagande och tydlighet i sakpolitiska frågor? Liberalismen har dessutom fått många varianter under åren såsom socialliberalism, marknadsliberalism och kravliberalism etc. Men grund är ändå liberalism som ideologi och sedan är det olika nyanser som träder fram.


Jag tycker att det är dessa frågor och dessa inriktningar är betydligt viktigare att arbeta med än att diskutera en sammanslagning av två partier. 


Under detta arbete kommer vi fortsatt få fler opinionsmätningar oss presenterade. Men som jag har skrivit om tidigare så är det egentligen resultatet på valdagen som är den viktigaste opinionsmätningen och på vägen fram till valdagen kommer det säkerligen hända mycket inom den svenska politiken som påverkar olika partiers ställning i mätningarna.

Likt en berg- och dalbana

Igår Novus och ett övertag för de rödgröna. Idag Synnovate och ett övertag för Alliansen. Det känns verkligen som om undersökningarna är som en berg- och dalbana. Inget säkert men med tendenser som pekar åt ett visst håll.

Väljarna genomskådar de rödgröna politik och de rödgrönas kritik där man själv inte kommer med några svar utan tror att det går bara att slå på de som har makten. Som jag har skrivit tidigare så gäller det att fortsätta berätta om vårt Sverige efter den 19 september - både folkpartiets och Alliansen.

Rökt

Idag på nationaldagen har jag som vanligt haft en tanke på att vad skönt det är att bo i ett samhälle som Allerum. Denna dag är det många som samlas vid kyrkan och deltar i nationaldagsfirandet. Samma procedur vart år med hästridning, åka brandbil av den äldre varianten och träffa många människor. Ja, detta får resten av familjen göra när jag passar på att förbereda födelsedagsfirandet inom familjen. Idag blev det egenrökt lax till firarmiddagen.

Nu på kvällen har jag passat på att skumma över dagens tidningar och fastnar för SVD:s ledare som skriver om "Ännu är ingen rökt". Det är en travestering på Sören Holmbergs uttalande 2007 att den sittande Alliansregeringen är rökt och kommer inte att bli omvalda valet 2010. Det finns andra valforskare som säger samma sak att det kommer inte gå bra för den sittande regeringen. Men samtidigt tror jag att man lutar sina antagande på en rad olika händelser som har varit. Den politiska kartan har ritats om sedan dess. I valet finns det två huvudalternativ som står mot varandra. Det kommer att presenteras två bilder om hur framtidens Sverige ska se ut.

Jag är helt övertygad om att det kommer bli ett spännande val och det krävs mycket arbete fram till den 19 september. Egentligen är det så att alla partier för tillfället har noll procent i väljarstöd. Det är ju den 19 september som räknas och det kommer krävas mycket arbete och många möten fram tills dess.

Ny positiv mätning

Kan bara småle åt dagens opinionsmätning från Demoskop. Alliansen leder och hamnar denna gång över 50 procent. Smolket i glädjebägaren är att folkpartiet tappar.

Baylan (S) är inte bekymrad utan menar att det avgörs på valdagen. I den fråga kan jag ge honom rätt. Det är på valdagen det avgörs och därför fortsätter vi att lägger i ytterligaren en växel och fortsätter beskriva Sveriges framtidsbild.

Bloggat om detta har även Mikael Wendt, Per Altenberg och Kent Persson gjort.