#därförfolkpartiet till regionen 12

DISKRIMINERING AV PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING SKA UPPHÖRA

"Situationen för personer med funktionsnedsättning har länge varit en central fråga för Folkpartiet. Inom hälso- och sjukvården måste verksamheten alltid vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Region Skåne ska ligga i framkant med bra hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Vi vill öka utbudet av hjälpmedel och låta personer med funktionsnedsättning själva välja hjälpmedel i större utsträckning. Region Skåne ska vara en viktig påtryckare mot lagstiftare och andra för att personer med funktionsnedsättnings rättigheter inte kränks."

Vi skriver 2014 men fortfarande finns lever vi i ett samhälle där vi exkluderar en stor grupp människor. Jag har under de senaste åtta åren jobbat för att skapa ett mer inkluderande samhälle genom att aktivt arbetat med att lyfta upp funktionshinderpolitiken på den politiska agendan inom regionen. Intresset har ökat och fler och fler politiker inser att vi behöver prata om dessa frågor men också gå från ord till handling. Mycket är gjort men det finns mer att göra. Jag får hela tiden samtal och personliga betraktelser där det finns brister i tillgänglighet. När jag tittar på det närmare så ser jag att det finns både brist på bemötande och brist på kunskap. Självklart måste vi fortsätta jobba med dessa frågor även efter den 14 september. Jag ger mig inte - jag vill bygga ett mer inkluderande samhälle med ökad kunskap och ett bättre bemötande.

Äntligen

Nu är det visserligen över en vecka sedan som min partikollega Erik Ullenhag presenterade lagförslaget kring diskrimineringslagstiftningen där otillgänglighet blir en diskrimineringsgrund. Jag kan egentligen bara säga äntligen och avsluta mitt blogginlägg här.

Men samtidigt kan jag också säga äntligen. För vi i folkpartiet och där jag har varit en av dem har längre kämpat för att skapa en förändring i lagstiftningen. Vi har haft uppe frågan på vårt landsmöte för några år sedan och fick då med oss landsmötet att gå från besvara en motion till att bifalla en motion. Stödet har varit där och vi som har följt processen vet också att det har handlat om ett givande och ett tagande mellan partierna. Men nu är vi äntligen i hamn.

Torsdagsauktionerna utanför regeringen och riksdagen kan avslutas. Tillgänglighetsmarscherna under åren behövs fortfarande men kan snart börja ha ett annat fokus. Jag hoppas att jag i år antingen i Helsingborg eller i Malmö kan vara med igen. Jag har haft förmånen under några år att gå med och sedan också få hålla ett tal kring tillgänglighetsutmaningarna och denna gång kommer jag med glädje konstatera det framsteg som nu har gjorts.

Som folkpartist står för vi hjärtat i den liberala borgerligheten. Vi har alltid stått på den enskilde eller som herr Ohlin har sagt "vi står på det glömda Sveriges sida". Därför känns det naturligt att vi som liberaler och socialliberaler sätter fokus på funktionshinderpolitiken. #därförfolkpartiet

Jobba med ett inkluderande samhälle

Onsdagen den 16 oktober var det åter dags för Region Skåne att arrangera tillgänglighetskonferensen. Bakom konferensen stod tillgänglighetsgruppen inom Region Skåne. Det är ett samarbete mellan Handikappberedningen, Habilitering- och hjälpmedelsnämnden och Fastighet- och servicenämnden.

Syftet är sätta tillgänglighetsbegrepp utifrån bland annat ett fysiskt perspektiv på kartan. Under många år arrangerades konferensen en gång per år. Under det senaste åren har det varit en paus men nu känns det angeläget att ta upp konferensen igen. Det behövs. Arbetet med att jobba mot ett inkluderande samhälle kan aldrig stanna av utan måste hela tiden pågå och det på olika plan.

Därför var det väldigt intressant att hör om så många olika god exempel från olika samhällsnivåer i Sverige. Både internt inom regionen finns det en rad goda exempel men även utanför både nationellt, inom brukarorganisationer, inom vetenskapen och inte minst inom lärosätena pågår det ett kontinuerligt arbete för en ökad delaktighet.

Konferensen brukar gästas av intressanta föreläsare. Den här gången var inte sämre. Från Handisam fick vi besök av generaldirektören Carl Älfvåg som tog med oss på en nationell exposé över vad som har hänt under de senaste åren. Carl kommer efter att ha lämnat Handisam, som kommer gå samman med Hjälpmedelsinstitutet till en ny myndighet för delaktighet, att börja jobba på länsstyrelsen i Skåne. Det är bara välkomna Carl till Skåne och gratulera länsstyrelsen till ett bra val av ny direktör och chef för länsstyrelsen.

Från Kristianstad Högskola fick vi veta hur man på ett förtjänstfullt sätt jobba aktivt med att personer med funktionsnedsättning kan gå på skolan och få den hjälp man behöver. Certec informerade om ett nytt spännande projekt.

Oavsett vart man kom ifrån så känns det som det finns en tydlig röd tråd i allt arbete. Tillsammans har vi antagit utmaningen att skapa ett samhälle som är mer tillgängligt utifrån flera olika perspektiv. Vi skapar ett samhälle med ökad delaktighet. Vi skapar ett samhälle med en inkludering istället för en exkludering.

Gör om gör rätt

Kan idag läsa i HD om att Helsingborgs nya och fina arena som invigdes för snart ett år sedan inte håller måtten när det gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder. Första frågan jag ställer mig är när ska de som bygger och planera att lära sig att skapa förutsättningar för ett inkluderande samhälle och inte hålla fast vid att skapa ett exkluderande sådant? Vi skriver 2013. Arbetet med enkla avhjälpa hinder har ett antal år på nacken och borde vara en självklar standard när man projekterar, ritar och bygger.

Det är i sig inte några direkta svåra åtgärder och kostar säkert inte mycket när man gör det från början. Men med de fel som nu finns så är jag säker på att det kommer att kosta att åtgärda. Dessutom blir jag förundrad när jag läser att det fanns en tillgänglighetskonsult inkopplad på byggprojektet men det verkar som om man inte alls tog hänsyn till den personens förslag. Frågan blir ju då - varför fanns det en konsult i bygget när man inte hade för avsikt att följa personens råd och rekommendationer? Det kan väl inte bara vara för att stilla sitt samvete.

Gör om och gör rätt känns det som och dra lärdom att både använda tillgänglighetskonsulter och brukarorganisationer för att skapa ett inkluderande samhälle och inte fortsätta att exkludera.

Äntligen - en delseger

Ordet äntligen används rätt ofta i samband med utnämningar av nobelpristagare. Men jag måste åter skriva äntligen. Äntligen börjar arbetet med att göra tillgänglighet som en del av diskrimineringslagstiftningen. Erik Ullenhag är ansvarig minister för frågan och jag vet att han drivit på i frågan. Erik Ullenhag har haft ett brett stöd inom Folkpartiet efter ett beslut på ett landsmöte (kongress) att göra tillgängligheten som en del av diskrimineringslagstiftningen.

Arbetet sattes igång direkt och utredningen "Bortom fagert tal" arbetades fram och gick ut på remiss. Men sedan har arbetet stannat upp. Handikapporganisationerna har efterfrågat vad som händer och jag själv har deltagit vid ett antal tillgänglighetsmarscher på temat att göra tillgänglighet till diskrimineringslag. Nu dryga 1000 dagar efter remisstidens utgång presenterar Erik Ullenhag att de fyra partierna är överens om att komma med ett lagförslag till riksdagen.

Som Ullenhag själv sa vid ett anförande på NHR:s (Neurologiskt handikappades riksförbunds) kongress så är det ett steg i rätt riktning även om man inte är riktigt i hamn. Självklart hoppas jag att detta verkligen går i hamn och att lagförslag tas fram och beslutas. Jag är övertygad om att detta skulle betyda mycket för de 1,2 miljoner personer i Sverige som har någon form av funktionsnedsättning och dessutom går vi från ord till handling.

Tillgänglighet igen

Kan inte låta bli att fundera över en insändare som Bengt Silfverstrand, DHR Skåne, skriver i Helsingborgs Dagblad. Det finns tyvärr ingen länk till denna artikel men det är en tänkvärd artikel. Han efterlyser fortfarande en svensk lagstiftning kring diskriminering av otillgänglighet. Jag håller med om att det finns ett behov av denna lagstiftning.

Folkpartiet har tagit tydlig ställning att vi ska jobba för att en sådan lagstiftning ska genomföras. En del som funderar om det kommer fungerar gör det bland annat utifrån ett ekomomiskt perspektiv. Jag har lite svårt att förstå denna invändning. Det som måste göras är att göra rätt från början och då behöver det inte kosta extra. Det kostar extra om man gör fel och måste bygga om. Men om man tar tillvara på den kompetens som finns inom till exempel brukarorganisationerna så går det att göra rätt från början. För några år sedan byggdes den nya akuten på SUS i Malmö och under hela byggprocessen fanns det en nära dialog mellan regionen, byggherrar och brukarorganisationerna. På så sätt kunde vi minska riskerna att bygga in något som skulle göra akuten otillgänglig.

Jag hoppas att arbetet med den nya lagstiftningen fortsätter och att vi snart får se ett beslut.

Tillgänglighet

Igår hade jag förmånen att delta vid tillgänglighetsmarschen i Malmö. Vad jag har kunnat läsa på Facebook och andra bloggar kan jag konstatera att jag inte var ensam folkpartist utan runt omkring i Sverige fanns vi med. För oss i Folkpartiet är tillgänglighet viktigt. Det är många av oss som jobbar för ett mer inkluderande samhälle för personer med funktionsnedsättning än hur det ser ut idag.

I mitt tal till den samlade skaran kunde jag konstatera att målen vi hade 2010 inte har uppnådda och det gäller att vi tillsammans sätter ner foten och fortsätter jobba aktivt för ett samhälle där det borde vara en självklarhet att enkla avhjälpa hinder borde vara åtgärdade. Jag funderade rätt mycket på det igår under marschen. I princip hela vägen från Triangeln till Lilla torg i Malmö så gick vi på gatsten modell jobbigt att ta sig fram med rullstol och om man har svårt att gå utan rullstol. Så nära inpå men ändå görs det så lite. På tal om Malmö så såg jag Malmös starke man. Men han tyckte att det var viktigare igår att sälja Faktum än att vara med i marschen.

Men vidare kunde jag konstatera att det ändå finns positiva exempel i Malmö och nämnde då arbetet med bygga den nya akuten på SUS och den när samverkan som fanns mellan regionen och brukarorganisationerna.

Avslutningsvis – även om det har gått över tio år sedan den nationella handikapplanen fastställdes och vi kan konstatera att vi inte är i mål ännu så behöver vi tillsammans – på olika sätt fortsätta det gemensamma och viktiga arbetet att skapa ett samhälle där alla känner tillhörighet och känner sig inkluderande. Ensam klarar vi inte det men genom fortsatta goda dialoger och samverkan tror jag att vi kan flytta fram positionerna ytterligare.

Därför är jag övertygad om att ert viktiga och värdefulla arbete behövs även i fortsättningen. Jag hoppas att det är fler som vågar ta till sig den kunskap som ni har och inte enbart kunskap utan även alla era erfarenheter som ni har. Jag hoppas också att detta är den sista marschen och att det pågående arbetet med lagförslag om diskriminering baserat på utredningen ”Bortom fagert tal” blir verklighet och att er värdefulla kamp därmed blir fulländad.

Det fanns en stark önskan från brukarorganisationerna att det var den sista marschen för att skapa en ny lagstiftning kring diskriminering för otillgänglighet. Jag vet att Erik Ullenhag (FP) verkligen jobbar med ett nytt lagförslag. Jag kan inget annat än att hålla tummarna och ge Erik det stöd han behöver i det fortsatta arbetet.

 

Instämmer

Idag frågar Roland Utbult och Anders Andersson på Brännpunkt i SVD - hur länge vi ska vänta på tills barnkonventionen blir till svensk lag. Jag kan också, trots att jag inte är kristdemokrat, sälla mig till skaran som frågar samma fråga. Samtidigt undrar jag hur det går att göra om bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till en ny diskrimineringslag? Det är på hög tid att även jobba med dessa frågor i ett samhälle som fortfarande inte är ett inkluderande samhälle för personer med funktionsnedsättning utan är ett exkluderande samhälle i många delar.

Tillgängligheten igen

Begreppet tillgänglighet har börjat klättra upp på den politiska dagordningen mer och mer. En del tänker säkert tillgänglig vård och tänker på att vi måste få bort köerna inom sjukvården så att vi kan få den hjälp vi behöver i rimlig tid. Andra tänker tillgänglighet utifrån fysisk tillgänglighet och då med tanke på allmänna lokaler och rätt gatubild med avfasningar i trottoarkanter etc.

Men för mig handlar tillgänglighet och fler saker än de som är redan nämnda. För mig är tillgänglighetsfrågan en större fråga som även innefattar en inkluderande samhälle där alla kan vara delaktiga och känna att de är en god kraft för samhället men det handlar även tillgänglig information, tillgänglig arbetsmarknad och frågor som rör attityd och bemötande.

Det är en bit kvar på vägen och det gäller att fortsätta lyfta frågan om tillgänglighet högre upp på den politiska dagordningen. Ett bevis på att vi inte är i hamn är att nu till helgen arrangeras det på en rad olika ställen i Sverige en tillgänglighetsmarsch. Jag var med på den förra året och funderar starkt att vara med även i år även om jag inte kommer hålla tal (vad jag vet idag). Men frågan är viktig och som en av många politiker inom Region Skåne med ansvar för frågor rörande tillgänglighet är det fortfarande tid att ta tag i staffetpinnen och fortsätta det viktiga arbetet.

Premiär för handikappberedningen

I måndags, den 14 april, var det äntligen dags för premiärmötet med Region Skånes handikappberedning. För egen del var det en aningen nervöst. Att fått förtroendet att leda en helt ny beredning som ska hitta formerna ganska snabbt är spännande. Jag är medveten om att beredningen säkerligen har många ögon på sig och mitt självklara mål är att de handikappolitiska frågorna ska sättas på den politiska dagordningen inom regionen.

Vi står för en rad utmaning för att skapa ett mer inkluderande samhälle i Skåne. Utmaningarna tar sin utgångspunkt i en rad tillgänglighetsfrågor och då inte bara fysisk tillgänglighet utan även en tillgänglig arbetsmarknads för personer med funktionsnedsättning. Idag så rapporterades det dessutom att fler och fler personer med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden trots att vi nu ser en ljusare situation på arbetsmarknaden.

Men utmaningarna består även i att få hela regionen att förstå betydelsen av attityd, etik och bemötande inom såväl sjukvården som inom kultursektorn men även inom den skånska kollektivtrafiken.

Även om jag vill mycket och har mycket tankar känns det som att det bästa är att skynda i lagom takt och hinna med att tänka strategiskt men ändå våga ta ut svängarna i arbetet. Att våga ta ut svängarna handlar för mig om att se allt det goda som redan görs i Region Skåne inom området och ta vara på detta samtidigt som det handlar om att våga stötta för att utveckla regionen men även att våga ta ut svängarna genom att se utanför regionens gränser.

Mot målet

Igår beslutade regionstyrelsen i Region Skåne att inrätta en ny handikappberedning inom regionen. Sista steget på den långa resan är regionfullmäktige den 1 mars. Därefter kan den nya beredningen påbörja det viktiga arbetet med att sätta upp de handikappolitiska frågorna högt upp på den politiska agendan i hela regionen.

Igår beslutade även regionstyrelsen att utse undertecknad som ny ordförande för denna beredning. Jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta med dessa oerhört viktiga frågor som inte ska begränsas till ett fåtal förvaltningar utan ska genomsyra hela regionens verksamheter.

Det finns mycket tankar, funderingar och idéer. Det är snart dags att få börja förverkliga dessa tankar och idéer.

Se möjligheter istället för hinder

ICA gör det. MAX gör det. Sodexo gör det. Det finns säkerligen fler företag, myndigheter, kommuner och landsting som gör det. Men i dagens DN kan vi läsa om ICA, MAX och Sodexos arbeta att anställa personer mer funktionsnedsättning och hur det går till med introduktion och andra anpassningar och hur finansieringen varierar från person till person.

Det är ett steg i rätt riktning, anser jag. Företag som vågar se möjligheter istället för hinder bara för att en person har någon form av funktionsnedsättning eller funktionshinder. Det behövs göras mer och jag hoppas att fler företag, myndigheter, kommuner och landsting följer efter.

I somras presenterade jag en rapport om öka möjligheterna för arbete till personer med funktionsnedsättning. Jag hoppas att stora delar av rapporten kan bli en möjligheter under den här mandatperioden.

Dags att se över ägardirektiven

Nu är det dags igen och jag blir lika arg varje gång. Det handlar om SJ och deras inställning hur man bemöter deras kunder och då inte minst personer med funktionshinder. Vid ett flertal tillfällen har man kunnat läsa om personer som sitter i rullstolar och då kanske främst elrullstolar som inte kan komma med tåget. Idag handlar det om 14-åriga Viktor som inte får åka med tåget till Uppsala för att hälsa på sin syster. Orsak - det tar för lång tid att hjälpa Viktor av tåget.

Vi har en del arbete kvar för att skapa ett tillgängligt samhälle där vi har ett inkluderande samhälle istället för ett exkluderande. Det är dags att se över ägardirektiven för SJ och ställa högre krav i att arbeta med en högre tillgänglighet på tågen. De tycks inte gå att lösa på annat sätt.

Kunskapsbrist

Samhällsutvecklingen går oftast i rasande fart sägs det. Ibland så fort så att man har svårt att hänga med i utvecklingen vilket i sig skapar stress och i en del fall kunskapsöverläge i förhållande till de som har svårt att hänga med och leva i nuet.

Men idag kan man via media få ett exempel på att en skyndsam samhällsutveckling inte gäller att delar. Det är med en förfäran som jag läser att personer med adhd och aspberger låses in och tvångsvårdas. Min första fråga är självklart befinner vi oss på 2000-talet eller 1900-talets början?

Då fanns det särskilda institutioner för personer med olika former av funktionsnedsättning. Ord som adhd och aspberger fanns inte utan de personer som hade dessa diagnoser upplevdes möjligen som dumma och lata. Senare kom man fram till att det fanns personer med olika bokstavskombinationer och idag ska vi leva i ett samhälle där det konstateras att det finns olika neuropsykiatriska diagnoser där adhd och aspberger två exempel.

I veckan träffade jag andra politiker och tjänstemän inom Västra Götalandsregionen, Stockholms läns landsting och Västerbottens läns landsting. En av många frågor som diskuterades vid detta tillfälle var just personer med neuropsykiatriska diagnoser och behovet av att ha tydliga vårdplaner för dessa personer. Det pågår arbeten inom de olika landstingen och regionerna men det är kanske dags att det görs ett nationellt arbete kring vårdplan och vilken huvudman som har vilket ansvar. Vi måste i alla fall bort från ha en så stor kunskapsbrist så att vi väljer att låsa in istället för att jobba aktivt och se möjligheterna även om en personer har diagnosen adhd, aspberger eller någon annan form av neuropsykitatrisk diagnos.

Utmaningar inom sjukvården

Under de senaste åren har det hänt mycket inom den svenska och skånska sjukvården. Vi inom folkpartiet gick i valet 2006 fram med tankar och idéer kring en tillgängligare sjukvård. Istället för att bli nekad vård för att man inte är skriven på rätt vårdcentral, eller får inte boka tid till läkaren bara för att man inte har ringt utan tar sig till vårdcentralen. Det finns många exempel.

Tillgängligheten handlar också om rätten att träffa en läkare inom rimlig tid och få en åtgärd inom samma rimliga tid. Sedan många år tillbaka har det funnits en vårdgaranti 0-7-90-90. Men det har tagit lång tid innan garantin har börjat få en verkan. Den svenska sjukvården kan inte i alla delar uppfylla garantin ännu. Men ett viktigt steg på vägen var det stimulansbidrag - kömiljarden - som Alliansen gav ut till landstingen/regionerna. Denna kömiljard har kunnat styra upp kraven på att uppfylla vårdgarantin samtidigt som de som har lyckats har också belönats för sitt arbete. Det är bra.

Nu har arbetsgruppen för sjukvårdsfrågor inom Alliansen presenterat en rad förslag på hur utvecklingen ska fortsätta. Det känns som det finns goda ambitioner att göra något som har blivit bra ännu bättre. Vi nöjer oss inte utan höjer ambitionsnivån ytterligare för att skapa en bättre tillgänglighet, skapa en säkrare vård och skapa en vård på lika villkor. De rödgröna vill ta bort kömiljarden och sänka ambitionsnivån och tycker att det räcker med en vårdgaranti utan några som helst incitament.

Alliansen även för de äldre

Idag skriver fyra företrädare för folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet på DN Debatt om varför Alliansen har den bästa politiken för de äldre. En del kan tycka att det är en partsinlaga i debatten men jag tycker det finns många tankar som är värt att beakta.

Det blir så lätt för de rödgröna att slå på Allianspolitiken att vi inte gör något för de äldre. Jobbskatteavdragen slår mot de äldre. Skatten sänks inte för de äldre, som har jobbat in sin pension tidigare, utan även gynnar bara de som jobbar.

Men svaret låter inte vänta på sig. Dels har Alliansen gjort två skattesänkningar för pensionärer och dels så är det så att de rödgröna gjorde inget för att sänka skatten för de äldre när de hade makten. Alliansen fortsätter att skapa utrymme för bättre levnadsvillkor för de äldre genom att verka för arbetslinjen. De rödgröna säger nej till arbetslinjen och ja till bidragslinjen.

Det handlar inte enbart, precis som de fyra skriver, bara om ekonomin utan även Alliansens inställning att vi tror på den enskildes beslutsförmåga även när man blir äldre. Vi tror att den enskilde kan vara med och bestämma i en rad olika valfrihetsmodeller. För egen del har jag följt Fritt val hjälpmedel på nära håll som är ett regeringsprojekt som har bedrivits i Sörmland, Stockholm och Kronoberg. De fortsätter med denna valfrihetsmodell och jag vill även att denna valfrihetsmodell ska gälla för skåningar som ska välja hörapparater.

Låt oss fortsätta att beskriva de tydliga bilderna om hur Sverige kommer att se ut efter den 19 september. Genom ett fortsatt arbete så är jag helt övertygad om att vi får ett fortsatt förtroende i minst fyra år till.

Tillgänglighet

I lördags var det många aktiviteter i Helsingborg. Jag själv valde att vara med på två av dessa. Dels var det folkpartiets bokbord på GA-torget och dels var det att jag deltog i tillgänglighetsmarschen.

Begreppet tillgänglighet har alltid funnits i mina tankar. Kanske mycket utifrån ett köperspektiv och att t ex ha en tillgänglig vård. Men genom mitt uppdrag som ordförande i Habiliterings- och hjälpmedelsnämnden har begreppet fått fler dimensioner. Självklart handlar tillgänglighet även om att skapa ett samhälle som inkluderar alla och inte exkluderar som det är idag. Det finns fortfarande för många enkla avhjälpta hinder som inte är avhjälpta utan fortfarande är ett hinder för en person i t ex rullstol.

Målsättningen skapades för tio år sedan men jag tror att arbetet kom igång för sent att åtgärda dessa enkla hinder. Vi kan konstatera att oavsett om vi är politiskt aktiva i en kommun eller inom regionen så har vi en bit kvar. Det som är viktigt är att vi inte sätter oss ner och säger att vi klarar inte av det utan låt oss kavla upp skjortan och ta tag i problemet. Låt inte oss heller missa att vi ny- och ombyggnationer ha tillgängligheten för ögonen. Akuten i Malmö är ett bra exempel där regionen har tagit emot kunskap och erfarenheter från våra brukarorganisationer. Låt detta bli ett naturligt inslag inte bara i regionen utan även i hela Skåne.

Men tillgänglighet och inkludering handlar inte enbart om den fysiska tillgängligheten utan även tillgänglig information, tillgänglig arbetsmarknad och bemötande är andra viktiga områden att arbeta med. Jag tänker fortsätta att dra mitt strå till stacken och inte sitta ner och se på när inte något händer.

Nöjdhet

Den nationella patientenkäten har presenterats och 16 000 skåningar har varit med och besvarat enkäten. Det presenterade resultatet kräver självklart en djupare analys men dock kan jag inte låta bli att reflektera kring det uppkomna resultatet.

Resultatet presenteras i bland annat ett helhetsintryck på en skala mellan 0 - 100 där varje enheter ska sträva mot 100. Det finns många som har höga värden och det känns som att vi har all anledning att vara nöjda med de resultat som presenteras även om vi självklart ser flertalet områden som behöver både utvecklas och förbättras.

Listan toppas av privata aktörer, min egen vårdenhet placera sig högt på listan men jag kan konstatera att en ökad valfrihet och en bra bland mellan offentligt och privata är bra på flera olika sätt. Det driver förhoppningsvis utvecklings framåt och då även kvalitetsarbetet.