Alternativen

Sverige står inför ett viktigt vägval. På ena sidan står en tydlig och gemensam vision om hur Sverige ska fortsatt utvecklas och på andra sidan står fortfarande en otydlig opposition. Grunden för allt handlar om hur vi kan utveckla ekonomin. Grunden till detta landar i vilken syn vi har när det gäller jobb. Därför är det glädjande att det kan konstateras att det sedan 2006 har tillkommit 300 000 nya jobb i Sverige och detta till trots att vi har genomgått den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Jobben ligger till grund för de satsningar som vi vill införa på en rad andra områden. Ett av dessa är självklart skolan.

Det märks också i det presenterade valmanifestet för Alliansen att skolan är viktig för hela Alliansen. Därför är det glädjande att konstatera att dryg 7 miljarder av totalt 13,3 miljarder kronor, går till skolan. På så sätt kan vi fortsätta utveckla karriärtjänster. Det blir en gemensam inställning att införa lärlingsutbildningar så att fler ungdomar kommer in på arbetsmarknaden.

Även inom andra områden har folkpartiet varit pådrivande och fått med förslag gällande jämställdhet, integration och sociala frågor. Det är bra och den som tror att det bara är moderaterna som sätter den politiska agendan inom Alliansen har fel. Det är ett kompromissarbete som pågår där vi som partier kan ge och ta. Men samtidigt så vill ju varje parti stärka sina positioner inom Alliansen. Därför är det självklart för mig och jag hoppas många med mig att rösta på folkpartiet för att få en garant för de liberala värderingarna som behövs inom svensk politik.

Mot dessa tydliga förslag har socialdemokraterna presenterat sina förslag. Det finns mycket att kommentera men jag stannar vid tre punkter.

Höjda skatter på företag och jobb. I förslaget vill man höja skatten med cirka 30 miljarder kronor för företagen. Visserligen kommer ungefär 2 miljarder gå tillbaka till företagen igenom i form av ”aktiv näringspolitik”. Skattesmällen kommer leda till färre jobb. För att ytterligare spä på detta så vill socialdemokraterna försämra för ungdomar genom att genomdriva skattehöjningar på ungdomsjobben. Restaurangmomsen kommer åter att höjas och det blir dyrare att äta ute igen men det som är värst är hur företagen kommer våga ha kvar sina anställda. Anställda som i många fall är ungdomar. Vidare vill man förändra RUT-tjänsten, som sedan 2007/2008 när det infördes ha inneburit 22 000 nya jobb. Sista området som jag tänker på och har efterlyst förslag är självklart där framtiden börjar – i skolan. Att socialdemokraterna vill satsa på skolan är bra men vart finns fokus på kunskapen i skolan?

Det är drygt en vecka kvar till den 14 september. Jag antar självklart utmaningen att fortsätta att berätta den liberala berättelsen för att dels stärka folkpartiet och dels se till att Alliansen får ett fortsatt förtroende i riksdagen, regionen och här i Helsingborg.

Finbesök

Idag hade Skånes och närmare bestämt Helsingborg och Malmö finbesök av de fyra partiledarna för Alliansen. Jag hoppas att alla som var på plats fick uppleva bra framträdande och självklart hade jag velat vara på plats.

Det stora samtalsämnet från dagens gemensamma framträdande är de gemensamma satsningarna på skolan. Mycket är gjort och många reformer är sjösatta. Samtidigt som det är viktigt att vi ger dessa reformer en chans att sätta sig inom skolans värld är det viktigt att vi även kan titta framåt och fortsätta att ha inställningen att vi vill fortsätta utveckla den svenska skolan på den inslagna vägen. Det handlar om tydlighet gällande kunskap och arbetsro. Det handlar om att framtiden för våra barn börjar i klassrummet och då krävs det också en skola som är attraktiv för både elever och lärare. Lärarna gör redan idag ett jättebra jobb ute i de svenska skolorna. Men det behövs mer resurser och rätt verktyg för att fortsatt klara av det viktiga uppdraget.

I stora drag går Alliansens skolsatsningar ut på
- att ge högre lön för särskilt skickliga lärare,
- mindre klasser och fler lärare,
- tioårig grundskola,
- mer tid för eleverna.

Jag konstaterar att det är många kloka liberala förslag för bildning och kunskap som nu förs fram även om jag saknar en gemensam hållning kring ett förstatligande av skolan. Uppenbarligen behöver de fyra partierna fortsätta diskussionen kring hur det framtida huvudmannaskapet ska se ut. Men samtidig är det glädjande att se att många av folkpartiets andra förslag och idéer nu vinner gehör i den gemensamma plattformen.

Dock kan jag, precis som min partikollega Rasmus Jonlund i Stockholm, konstatera att "det säkraste om man vill rösta för skolan, är en röst på Folkpartiet. Målet? En skola som åter får internationell topplacering i kunskap, och som ger alla elever en bra start i livet."

Skapa en tydlighet

En av frågorna som har diskuterats mycket i inledningen av valrörelsen är skolan. Det finns mycket som är gjort och vi får nu en skola där kunskap och arbetsro får vara två centrala begrepp. Förändringar har både gjorts för att skapa en attraktivare skola för både elever och för lärare. En ny läroplan är igångsatt, vi har möjliggjort karriär även inom skolans värld, vi har skapat en tydligare betygsskala och vi har infört betyg från årskurs sex. Allt har kanske blivit som det var tänkt från början men då har de viktiga uppföljningsinstrumenten som finns visat vad som behöver förändras och utvecklas.

På nära håll har jag kunnat se hur personer har fått kämpa med de nationella proven och hur mycket tid den här personen har fått lägga ner för att genomför, rätta och bedöma. Det är bra att vi får ett gemensamt mätinstrument för att kunna säkerställa att de mål som finns för ett ämne också uppfylls. Men det är inte bra om arbetsbördan för den enskilde läraren blir att det upplevs som stressigt och utbrännande. Dock har regeringen tagit till sig detta har ju föreslagit förändringar när det gäller de nationella proven så även här lägger vi grunden för en attraktivare skola.

I veckan föreslogs en rad nya åtgärder för uppföljning i den svenska skolan. Det handlar om bedömningsstöd i svenska och matematik i årskurs 1, kunskapsmål för läsning i årskurs 1 och sedan det som kanske väcker mest debatt – betyg från årskurs 4.

Debatten sätter igång och man tycker det är för tidigt med betyg och skapar stress hos barnen och hos föräldrarna. Upplevs detta och det blir en betygshets så är det självklart inte positivt. Men jag jobbade i skolans värld när man fick betyg från årskurs åtta och då kan man prata om stress och betygshets när man på 1,5 termin måste förändra eller bibehålla sina betyg. Ett G var inte OK utan alla skulle ha MVG vilket skapade stress och hets.

Jag tror på betyg från årskurs fyra. Dessa är till för elever, och föräldrar – men de är framför allt ett åliggande för skolan. Betygen blir en redovisning för hur man lyckas med uppgiften att förmedla kunskap. Sedan kommer inte betygen ges till barnet utan redovisas direkt till föräldern. Betygsstegen A-E föreslås användas men inte F – inge fjärde- eller femteklassare ska bli underkänd. Forskning har pekat på att eleven har tydliga mål, att läraren följer upp för att få god kunskap om hur eleven ligger till och ger eleven återkoppling. Detta behövs och med betyg från årskurs fyra kommer det bli tydligare och naturligare med tydliga mål och den viktiga uppföljningen av densamme.

I samma form

Jag kan inte låta bli att tänka på en gjutform för exempelvis en tennfigur när jag tar del av dagens sommartal av socialdemokraternas Stefan Löfven. Åter igen så känns det som alla ska med och alla ska passera genom samma gjutform. Alla ska gå gymnasieskolan och alla ska bli behöriga till högre studier oavsett om eleven går en teoretisk eller en praktisk utbildning. 

Vi vet redan facit på denna utveckling. Vi har redan sett hur avhoppen från gymnasieskolan har varit höga på grund av att alla ska formas i samma form och därmed bli behöriga till högre studier.  

Som liberal vill jag självklart att den viktiga resan kan fortsätta både efter grundskolan och gymnasieskolan men för mig handlar det mer om att det ska vara en rättighet att få en grundläggande högskolebehörighet och inte ett tvång på yrkesprogrammen. Istället känns det mer naturligt och välkomnande att satsa på de lärlingsutbildningar som folkpartiet har föreslagit och som vi också kan se ha blivit verklighet på en del ställen i Sverige.

Om gymnasieskolan ska bli behörig vad händer då med de elever som i grundskolan saknar den formella behörigheten att komma in på gymnasieskolan? Inga svar får vi. För egen del handlar det om att kunna erbjuda fler elever sommarskola för att fler grundskoleelever ska bli behöriga. Jag har själv fått förmånen att jobba som lärare under några år på sommarskolorna. Under tre veckor med fem dagar och tre timmar – med andra ord 45 extra timmar har eleverna fått undervisning i exempelvis matematik. För många elever har detta varit en hjälp på vägen och många har kommit in på sin utbildning. Det finns säkert många andra goda exempel så jag tror på tanken att utveckla sommarskolor.

Drygt en månad kvar

Vart tar tiden vägen? Och jag som vill skriva varje dag för nu börjar det hända saker. Sommarledigheten har tagit slut sedan en tid tillbaka. Jag gjorde ett tappert försök att komma igång med det stannade vid ett försök. Men nu är det dags att lägga i några växlar och öka tempot. Det är mycket som ska hända under de närmaste veckorna.

För egen startar valrörelsen i kampanjfasen imorgon när jag kan hälsa Jan Björklund, Birgitta Ohlsson och många andra folkpartister välkomna till Helsingborg. Det är dags för valupptakt för Fp Skåne. Vi lägger nu de sista detaljerna på plats och kör igång.

För mig handlar det mycket om min kandidatur till regionfullmäktige där jag hoppas att många sätter ett kryss på mig. Det behövs även om jag har fått förtroendet att toppa listan. Jag har varit med och gjort en hel del skillnader inom regionen. Det som jag är mest stolt över är den omvändning som vi har gjort gällande hörselrehabiliteringen i Skåne. Från att tidigare haft en enorm kö där en del har fått vänta i upp till 24 månader har vi idag i princip ingen kö och vi har en väl utvecklad rehabilitering inom regionen. Detta har vi lyckats med genom att låta skåningen själv få vara med och välja vem som ska ge vården. Jag tror på valfrihet även om jag tycker det är viktigt att vi ställer krav på både de privata företagen och våra egna vårdgivare kring ekonomi, kvalité och inte minst uppföljning. Just uppföljning är ett ord som jag saknar ofta i debatten. Jag är bekymrad och starkt oroad vad som kommer hända om socialdemokrater och vänsterpartister kommer till makten med valfriheten. Det finns krafter både inom socialdemokraterna men tydligt inom vänsterpartiet som vill begränsa och inte bara begränsa utan också plocka bort valfriheten för skåningarna. Självklart ställer jag frågan vad säger vi till alla dem som har valt och har sett att även de privata vårdgivarna gör ett bra arbete tillsammans med regionens egna vårdgivare.

För mig handlar det också om att kunna hjälpa personer med särskilda behov eller någon form av funktionsnedsättning att känna sig mer inkluderade. Jag har gjort det med hörselrehabiliteringen och nu känner jag, precis som många andra av mina liberala vänner, att det är dags att vidga vyerna och då fastnar jag för barnen i allmänhet och barn med läs- och skrivsvårigheter i synnerhet. Det är skillnad på hur ett barn får snabb hjälp när man märker att det finns svårigheter att läsa eller att skriva. Två parter är involverade - kommunerna och regionen. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar och därför har vi föreslagit en gemensam "vårdgaranti" på 120 dagar för att hjälpa fler barn med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Det är viktigt att vi snabbt kartlägger och snabbt sätter in de insatser som behövs så att barnet får en bra uppväxt och en bra skolgång.

Om detta och mycket annat kommer jag att skriva om den närmaste tiden.

Nobel och Nelson

Idag är det fest i Stockholm. Idag delas det åter ut ett antal Nobelpris till många pristagare som har gjort stora insatser inom sina respektive områden. Den här dagen sätter vi Sverige åter på kartan som ett land som vill främja forskning och utveckling. Ett land där vi sätter kunskap i centrum och detta till trots efter förra veckans Pisaundersökning.

Det känns bra att Alliansregeringen och Björklund vill fortsätta verka för att Sverige som land ska främja forskning och utveckling. Samtidigt ska våra pristagare få lov att fortsätta att glädjas åt sina framgångar och deras priser. Samtidigt är det på sin plats att idag också minnas och hedra Nelson Mandela som 1993 fick Nobels fredspris.

Tillbaka till vardagen

Efter ett skönt lugn och stiltje under sommaren i och med årets upplaga av Almedalen avslutades är det nu åter dags att komma tillbaka till den vanliga vardagen och åter invaggas i en den vanliga lunken med allt vad det innebär.

Likt ett vårtecken finns det också en rad tecken på att sommarledigheten övergår till vanliga vardag och då tänker jag på partiledarnas sommartal. För en vecka sedan var det dags för Jan Björklunds traditionella sommartal i Göteborg. Själv var jag inte på plats men har både kunna läsa hans tal på folkpartiets hemsida och sett nyhetsrapporteringen.

Det känns bra att vi inte släpper tanken med att åter förstatliga skolan för att skapa en större likvärdighet för våra elever. Idag känns det som om att det finns för stora skillnader i förutsättningarna att skapa en bra skola. Bostadsadressen ska inte vara en avgörande faktor huruvida man lyckas eller inte med sin utbildning.

Vid sidan om förstatligande talade Björklund också mycket om löneutvecklingen. Vi är överens om att lärarnas löner behöver höjas men jag är lite fundersam kring inriktning med förstalärare och lärare. Lektorer är inga problem för mig men att skapa ett "A" och ett "B"-lag känns konstigt. Det finns säkert många lärare som vill utvecklas och strävar efter att kunna göra karriär även inom läraryrket men att kalla det olika saker är jag tveksam till. Alla lärare är betydelsefulla för den enskilda eleven.

Trots allt är det bra och viktigt att vi nu har fått upp frågan på dagordningen och jag hoppas att den fortsätter så att vi på sikt kan skapa den förutsättningar som vi vill så att vi får fler personer som vill jobba med ett av de mest underbara yrken man kan tänka sig - lärare.

Fokus skola

Nu har Almedalsveckan avslutats. De åtta riksdagspartierna har fått var sin dag men nya eller nygamla utspel. Det finns egentligen två sakpolitiska områden som har haft stort fokus under veckan. Ett av dessa handlar om skolan där vi i Folkpartiet har ansvaret genom Jan Björklunds försorg. Det märks att skolan är viktig och det handlar om att framtiden verkligen börjar i skolan och utifrån det måste det finnas möjligheter för den enskilde eleven att utvecklas både kunskapsmässigt men även socialt.

Mycket arbete har lagts ner i att skapa en tydlighet och förändring i skolan. Men självklart kan bra bli bättre och det tar nog också lite tid innan man ser direkta resultat av de förändringar som har genomförts - nya läroplaner, nytt betygssystem, ny lärarutbildning och möjligheter till att skapa en utvecklingsmöjlighet för den enskilde läraren.

Reformerna måste nu få chansen att sätta sig och att vi inom en snar framtid kan börja utvärdera. Dock behöver vi ha en fortsatt tydlighet i att saker som inte riktigt har blivit som det var tänkt behövs det ett mandat att kunna justera. Ett exempel är det här med dokumentationen som verkligen har tagit mycket tid för lärarna. Dokumentationen är fortsatt viktigt men det gäller att hitta en balans i att undervisa och att följa upp.

Under Almedalsveckan ville miljöpartiet rusta upp landets skolor och då utifrån arbetsmiljön. Socialdemokraterna vill satsa tre miljarder kronor så att det kan anställas fler specialpedagoger och att alla i årskurs ett kan läsa. Folkpartiet vill införa en lärlingsutbildning där elever som går utbildningen får lön under tiden de går i skolan.

Det finns säkert godbitar i alla förslagen även om jag blir fundersam främsta till socialdemokraternas förslag att anställa fler specialpedagoger. Var ska Löfven hitta alla dessa personer?

Skolan har varit ett fokusområden och jag tror att skolan kommer fortsatt vara ett fokusområde i valrörelsen om ett år. Vi kommer få se fler utspel, fler förslag inom skolans område under det närmaste året. Har har vi i folkpartiet en god chans att synas och vara delaktiga i debatten där vi tydligt talar för våra förslag och vad det kommer innebära för landets elever och lärare.

Ljuset i tunneln

"Det våras för svensk ekonomin" skriver Dagens Nyheter och pekar på att det finns ett antal tecken som pekar på att svensk ekonomi nu kan börja andas ut. Flera olika faktorer pekar på en bättre svensk ekonomi och det är inget annat än välkommet.

Dock tycker inte jag att vi ska ropa riktigt hej då det finns fortfarande en rad utmaningar kopplat till ekonomin som inte riktigt ser bra ut. Jag tänker på arbetslösheten i allmänhet och arbetslösheten bland unga och personer med funktionsnedsättning i synnerhet. Diskussioner om åtgärder för att minska arbetslösheten bland dessa grupper behöver fortsatt lyftas högt upp på den politiska agendan. Stenar behöver vändas. Möjligheter behöver radera ut hindren.

I går när Jan Björklund besökte Fp Skånes årsmöte handlade en del av talet just om unga arbetslösa och en jämförelse i lönespridning mellan en person som är 19 år och en person är 40. Ingångslönerna är idag höga och skillnaden mellan väldigt liten för en person som är 19 år och för en person som är 40. Det innebär i valet mellan dessa två personer så kan egentligen arbetsgivaren lägga lönefaktorn åt sidan och titta på andra faktorer istället och då vilken arbetslivserfarenheter de olika personerna ha, hur snabbt kommer de olika personerna in i de arbetsuppgifter som ska utgöras och andra faktorer. Då landar kanske valet oftare på den som är 40 än den som är 19 år. Men genom att våga diskutera en ökad lönespridning från ingångslönen till hur mycket man tjänar 20 år senare kan detta vara en väg att gå för att minska arbetslösheten bland de unga. Det som också är viktigt är självklart lyssna på vad de unga vill och hur. Vi behöver inte alltid ha de rätta lösningarna på problemen utan unga och/eller personer med funktionsnedsättning kan säkert visa på många goda exempel och förslag på lösningar.

På besök i Skåne

Idag har Folkpartiet liberalernas Skåneförbundet haft sitt årsmöte i Kristianstad. Många skånska liberaler deltog på årsmötet. Som huvudtalare hade vi i år förmånen att ha vår partiledare - Jan Björklund. Det var ett långt tal och det var ett bra tal med tydliga inriktningar.

Precis som Björklund själv uttryckte det så handlade inte hans tal om skolan utan om så många andra politiska sakområden - vård, jobb, miljö, klimat och andra områden. Det är bra att Björklund visar på att vårt parti inte enbart behöver handla om skola utan det finns många tänkvärda förslag om hur vi vill fortsätta förbättra vårt samhälle.

För egen del handlade dagens årsmöte om att jag har fått fortsatt förtroende som ledamot i Skåneförbundets styrelse och dess arbetsutskott. Dessutom kan jag nu börjar förbereda mig att vara ombud på årets Landsmöte. I år är det extra värdefullt då vi, precis som andra partier, kommer anta ett helt nytt partiprogram. Nu handlar det om att läsa igenom partiprogramsförslaget och gör något som säkerligen är bra ännu bättre. Med andra ord lite motionsskrivande är på sin plats.

Alla barn

I helgen arrangerade folkpartiet det årliga riksmötet. Den här gång åter i Västerås. Jag brukar vara med men tyvärr inte i år. Det liberala riksmötet är annars ett möte där man lätt inspireras, får det senaste nytt och har möjligheter att träffa många goda folkpartister och utbyta kunskap och erfarenheter på alla de seminarier man deltar på.

Det märks också att vi inom folkpartiet börjar bli färdiga med vårt nya programförslag till ett helt nytt programarbete. Jag är glad och stolt att det är Christer Nylander som har haft ansvaret för arbetet och att i arbetsgruppen har det ingått många duktiga liberaler som tänker på framtiden. Jag är övertygad om att vårt partiprogram kommer bli väl mottagen och att nu påbörjar processen med att bra kan bli bättre. Som medlem har vi nu möjligheter att väcka nya motioner till vårt landsmöte på direkt reflektion på det nya programmet.

Ett förslag som kom fram under helgen var rätt för alla barn att gå i förskolan och inte som dagens 15 timmar utan istället 30 timmar. Jag vet att frågan har diskuterats på flera håll och att det redan idag finns politiker som vill frångå det gamla synsättet om barnpassning till dagens egentliga uppgift om ett pedagogisk ansvar med en social utveckling, möjlighet till lek, en möjlighet till en trygg plats tillsammans med barn i sin egen ålder.