En mörk skugga

Även om det har varit en nyhet under de senaste dagarna så har dröjt innan jag har kunnat skriva om händelsen. Det har tagit några dagar att förstå att detta inte är som en mardröm där drömmen har gått tillbaka till 1930-talet utan det är idag - Sverige 2013 där det finns myndigheter som registrerar en person utifrån dess etnicitet och inte för att man har begått ett brott. Ännu mer frustrerad blir jag det finns barn och då riktigt små barn i dessa register. Var finns den gemensamma barnkonventionen? Kanske en futtig fråga dessa dagar. Men ändå. Jag utgår från att det sker en förändring och att berörda ministrar och andra företrädare ser till att det som händer lyfts upp till ytan och reds ut samt ber om en ursäkt till alla de som har berörts.

Dags att gå till handling

I onsdagens Helsingborgs Dagblad efterlyser Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden, och Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman, konkreta förslag utifrån FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De hävdar att det tar lång tid att gå från ord till handling när det gäller att leva upp till den ratificering som Sverige gjorde redan 2008.

Jag kan inget annat än att hålla med skribenterna att det är dags att gå från ord till handling. Under mina år som ordförande för habilitering- och hjälpmedelsnämnden i Region Skåne och nu som ordförande för handikappberedningen har mitt mål varit att skapa ett inkluderande samhälle för person med funktionsnedsättning. Ensam är inte starkt med tillsammans, både ansvarig politiker och brukarorganisationer, kan vi skapa möjligheter för det viktiga arbetet. Att skapa ett inkluderande samhälle innebär även för mig att skapa ett tillgängligare samhälle såväl på arbetsmarknaden som information, fysisk tillgänglighet och inte minst bemötande.

Inom Region Skåne pågår det ett intressant arbete kring tillgänglighetsfrågan i förhållande till arbetsmarknad. Även om det ibland kanske känns att inget händer så tycker jag att vi har fått upp ögonen och flyttar fram våra positioner så smått. Självklart är vi inte nöjda - utan vi kan säkerligen både göra mer och öka tempot.

Under året kommer vi inom handikappberedningen i regionen att fortsätta fokusera på frågor som berör både bemötande och frågor som berör attityder. Det är viktigt att vi fortsätter jobba med dessa mjuka värdeord. Därför ser jag fram emot att fortsätta samtalet med HSO Skåne och deras arbete i gällande frågor.

Burman och Broberg efterlyser att regeringen ska se till att ändra diskrimineringslagstiftningen så att det blir diskriminerande att inte motverkar bristande tillgänglighet. Jag är övertygad om att ansvarigt statsråd, Erik Ullenhag, är medveten om problematiken och samtidigt har han ett landsmötesbeslut från Folkpartiets senaste landsmöte att verka för en ändring i diskrimineringslagstiftning i den riktning som Burman och Broberg efterlyser. Jag tror att det är nödvändigt att vi jobbar med frågan från olika perspektiv och fortsätter påverkansarbetet på regeringen. Målet om att skapa ett inkluderande samhälle istället för ett exkluderande sådant måste fortsätta och jag tänker fortsätta anta den utmaningen.

Framtidshopp

Idag har det inte varit någon skola för min del utan jag har besökt Furuboda folkhögskola tillsammans med resten av Region Skånes handikappberedning. Här träffade vi bland andra Anna, Pax och Karl - de tre attitydambassadörerna som jobbar med öka kunskapen kring bemötande och attityder kring personer med funktionsnedsättning. Jag kan bara konstatera att det är verkligen tre eldsjälar som är ett mycket bra team och det är alltid lika lärorikt, intressant och gripande att lyssna till dessa tre ungdomar. De brinner verkligen för det de jobbar med. De vill vara med och skapa ett mer inkluderande samhälle och visa på att det gäller verkligen att vi alla i samhället ser möjligheterna istället för att bara stirra oss blinda på hindren.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att vi vågar lyssna på våra ungdomar. Jag har inget emot att träffa människor i olika åldrar men ibland har jag i samtalen med handikapporganisationerna saknat möjligheterna till dialog med yngre personer. Region Skånes insatser gäller lika mycket dem som äldre personer med funktionsnedsättning.

Jag blev också glad när jag fick höra vilket positivt mottagande de tre får när de kommer ut till skolorna, oavsett vilken ålder, och att de tre verkligen fängslar sin publik. Jag förstår varför. Det var många av oss som också fängslades av allt de berättade och att de verkligen bjöd på sig själva.

Det är viktigt att vi i beredningen fortsätter att ta hjälp av andra organisationer för att på så sätt öka vår egen kunskap. Genom denna kunskapsinhämtning får vi också en möjlighet att flytta fram positionera för Region Skåne. Jag hoppas att det finns fler än jag som vill skjuta fram regionen till position där vi ligger i framkant i arbetet med de handikappolitiska frågorna.