Nato?

I valrörelsen i september 2014 fanns många traditionella frågor som berördes. Det var skola, skatter, ekonomi, jobb och sjukvård. Det fanns fler frågor som kanske inte brukar få större plats på agendan och en av dem handlar om försvaret i Sverige. Det finns sina skäl med tanke på hur läge ser ut i vår omgivning och i vår omvärld.

Senare har detta också diskuterats med misstänkta främmande föremål i vår skärgård. Vid sidan om diskussionerna kring det svenska försvaret är nu också diskussionen kring svenskt medlemskap i NATO igång. Länge har Folkpartiet stått ensam i strävan mot att söka medlemskap men nu verkar det som allt fler och fler funderar på möjligheterna. Senast igår sa Anna Kinberg Batra i sitt tal att det är dags att utreda möjligheterna med en svensk ansökan. Det innebär nu att alla Allianspartier är för en utredning kring ett svenskt medlemskap.

Svar efterlyses

En av valets stora frågor förra året handlade om svensk skolpolitik. Det är bra att detta viktiga sakområde var upp på agendan. En av de personerna som var mest aktiv i denna debatt är våra nuvarande utbildningsminister, Gustav Fridolin. Han målade stora och svarta penseldrag kring den skolpolitik som Björklund och Alliansen har format. Det går får långsamt. Vi ser inga resultat. Allt var bara nattsvart. Om det blev regeringsskifte och om Fridolin blev ny utbildningsminister skulle vi alla få se märkbara resultat på bara 100 dagar.

Det är många med mig som kan konstatera att de 100 dagarna är nu över och imorgon när eleverna och lärarna går till skolan så kommer de mötas av ny vardag präglad av rödgrön skolpolitik. Men så är icke fallet. Inget har hänt. Fridolin har varit tyst och har inte presterat något för den svenska skolan. Det som har kommit från utbildningsdepartementet är produkter från den tidigare Alliansregeringen med Jan Björklund som ansvarig.

Det är nog många med mig som efterlyser konkreta svar från Fridolin om vad som hände längst vägen på de där 100 dagarna. I slutet av dessa dagar kom en invit från regeringen att skapa ett samarbete med Alliansen på området. Det är ett tydligt bevis för mig att det är lätt att ta till stora svarta penseln när man inte behöver ta ett ansvar för det man säger men när man sedan får ansvar att göra något så finns inte förmågan att ta ansvaret och därför händer ingenting.

De som drabbas av detta - den kraftiga inbromsningen inom svensk skolpolitik - är självklart våra elever, lärare och annan personal inom skolans värld men även föräldrar som får leva i en ovisshet om vad som kommer hända. 100 dagar har gått - min fråga är om det kommer gå ytterligare 100 dagar till innan vi får se något som helst initiativ från Fridolin...

Tryggt med tryckkammaren

I december kunde vi i media läsa att framtiden för tryckkammare i Skåne var osäker. Den duktiga läkaren, Christer Hammarlund, går i pension och det fanns många frågetecken kring tryckkammarens framtid i Helsingborg och i Skåne. Det fanns planer på att bygga upp en verksamhet i Lund men hur och när var inte klart. Det var inte heller klart om man stängde ner kammaren i Helsingborg först och byggde sedan upp verksamheten i Lund.

I sig är det inte konstigt att det flyttas runt på verksamheter inom regionen men det behövs ju självklart finnas en tydlig information kring processen och framför allt borde man lära sig av tidigare förändringar. Att stänga ner för att sedan bygga upp istället för att bygga upp samtidigt som pågående verksamhet får vara kvar kan inte vara en bra lösning. Det finns stora risker för att patienter hamnar mellan stolarna. Detta var så allvarligt så att jag i samband med föregående regionfullmäktige valde att lämna in en fråga till ansvarig ordförande för sjukvårdsförvaltningen Sund.

Men frågan är kanske överflödig nu när det står klart att det kommer bli en fortsatt vård i tryckkammaren även om man kommer bygga upp en verksamhet/flytta ner verksamheten till Lund. Beskedet som nu ges är att man bygger upp en verksamhet i Lund samtidigt som verksamheten fortsätter i Helsingborg. När allt är klart i Lund avvecklar man Helsingborg. Bra ordning i processen tycker jag. Min lärdom i det hela, vilket kanske berättigar att frågan kvarstår, är i all planering måste det finnas skyddsnät så att berörda patienter inte hamnar mellan stolarna.

Dags igen

2014 har övergått till 2015. Nu går det att lägga ett intensivt år bakom oss. Ett år som har varit kantat av turbulens inom den svenska politiken och självklart med en besvikelse att Alliansen inte fick ett fortsatt förtroende att forma framtiden för Sverige och för egen del i Region Skåne. Valanalyserna börjar bli klara och vi siktar framåt.

Många har i analysfasen sagt att vi har inte svarat på väljarna frågor i valet och jag kan instämma i den slutsatsen. Jag försöker inom folkpartiet hävda att vi bland annat ska följa Fp Landskronas modell att våga fråga de som bor i kommunen om vilka utmaningar och frågeställningar som medborgarna ser och därefter presentera de liberala svaren. Vi ser att denna modell har rönt framgång även om det har varit ett långsiktigt arbete. Någon kanske tänker - ja men de gick ju tillbaka. Det är möjligt. I det avseendet tror jag att det är partiets rikstrend som har påverkat resultatet av för mina vänner i Landskrona. De utmaningar och frågor som vi får oss presenterade är kanske inte alltid bekväma men varför ska allt vara en dans på röd rosor eller blå blåklint? Vi måste kunna svara på de frågor som också är viktiga för den gemene väljaren. Så sent som igår, när moderaterna valde Anna Kinberg Batra till nya partiledare, anförde Anna samma tankar i hennes första anförande.

För egen del fortsätter nu arbetet som oppositionspolitiker inom region och då dels som vice ordförande i Handikappberedningen och dels som ersättare i Habilitering- och hjälpmedelsnämnden. Två spännande uppdrag där jag kommer tydligt fortsätta jobba med de liberala värderingarna inom funktionshinderpolitiken.

Mycket är gjort under föregående mandatperiod och vid vårt senaste regionfullmäktige antog fullmäktige det nya funktionshinderpolitiska programmet. För beredningens del och för alla andra nämnder, styrelser och beredningar är det nu dags att gå från ord till handling. Det är dags att fortsatt föra fram frågorna på den politiska dagordningen. Min önskan är nu att de som ansvarar för regionen också tar tillfället i akt att i utbildningsdagar för nya ledamöter att även utbilda i dessa viktiga frågor. Här kan jag faktiskt ge beröm till Habiliterings- och hjälmedelsnämnden som vid deras utbildningsdag kommer ha en programpunkt som handlar om det nya funktionshinderpolitiska programmet och samtidigt skapa en förutsättning för förståelse om vilket uppdrag beredningen har och vilket ansvar som alla nämnder har inom berörda områden. Det är först när vi skapar en förståelse som vi också kan fortsätta bygget med ett mer inkluderande samhälle även för personer med funktionsnedsättning eller med speciella behov.