Barn ska alltid få vara barn - även i vården

Barn ska få vara barn, både i vården och i skolan. Många gånger när skolan och vården ska samarbeta glöms det bort att barns tid i skolan är knapp. Därför vill jag, Christer Sörliden – kandidat nummer 1 till regionfullmäktige för Folkpartiet i nordvästra Skånes valkrets, att Region Skåne inför en fyramånadersgaranti för dyslexiutredning.

Läs – och skrivsvårigheter har flera orsaker. De kan bero på dålig undervisning och för lite övning men kan också bero på bristande mognad, koncentrationssvårigheter eller annat modersmål. Läs- och skrivsvårigheter är betydligt vanligare än dyslexi. Mellan två – sju procent av alla barn och ungdomar har dyslexi, en funktionsnedsättning som kan se väldigt olika ut från fall till fall.

"Tidiga insatser och rätt hjälpmedel kommer hjälpa våra barn och ungdomar att få den hjälp de behöver."

Barnperspektivet måste tas på allvar
Det är för barnen i Skåne som jag kommer fortsätta kämpa för i regionfullmäktige. Jag kommer fokusera mitt arbete på en gemensam vårdgaranti mellan kommunerna och Region Skåne för dyslexiutredningar. Jag kommer driva förslaget om fyramånadersgaranti för barnen i Skåne. Inget barn ska vänta längre än så på att få en utredning.

Att lägga en röst på mig när du röstar i regionfullmäktigevalet – röstar du för att sjukvården i regionen ska ha ett tydligt barn- och kunskapsperspektiv.

"Vården ska alltid möta barnet i ögonhöjd. En barndom går inte i repris och det är vårt ansvar att skapa trygghet och glädje även i svåra situationer."

Bra vecka

Den här veckan har det varit mycket att göra och det har också inneburit långa arbetsdagar. Dessa långa arbetspass har resulterat i att jag har kört bil, även det finns en fungerande kollektivtrafik. Under mina bilfärder finns det många möjligheter till att lyssna på radio.

En stående kanal är P4 och oftast radio Kristianstad och den här veckan är jag extra glad att det just har blivit radio Kristianstad. För temat har haft sin utgångspunkt i funktionsnedsättning. Utifrån många olika perspektiv har journalister uppmärksammat olika funktionshinder. Det är bra att detta görs och jag hoppas verkligen att det kommer fortsätta i olika sammanhang. Detta blir då en naturlig del i att jobba med ett inkluderande samhälle samtidigt som det sprids kunskap om att ha olika funktionsnedsättningar.

Att ligga i framkant

I veckan har åter det varit dags för regionfullmäktige i Region Skåne. Den främsta ärendet på dagordningen den här gången var budgeten för 2014. En stark budget som strävar framåt även den samlade oppositionen inte håller med. Det mest handlade om siffror och det kändes rätt mycket att debatten pendlade mellan svart och vitt och det fanns inget där emellan. Mycket handlar om siffror och åter siffror men det vi inte får glömma är all verksamhet som finns bakom dessa siffror. De anställda i Region Skåne gör ett mycket bra arbete. I sjukvårdsdebatten kom det att handla om tillgänglighet utifrån ett köperspektiv men för mig handlar tillgänglighet om så mycket mer.

För mig handlar det om att komma in till den där vårdcentralen någonstans i Skåne även om man sitter i en rullstol. För mig handlar det om att kunna ta del av den information som finns inom sjukvården även om man har en synnedsättning. För mig handlar det om kunna få en chans att komma in på arbetsmarknaden. För mig handlar det om att kunna göra sig förstådd vid ett sjukhusbesök även om man har en hörselnedsättning eller är döv.

Genom handikappberedningen har vi fått möjligheten att kunna sätta frågor om tillgänglighet utifrån fysisk, information och arbetsmarknad på agendan. Vi har också kunnat genom konferenser kunna lyfta bemötande och attitydfrågor. Men bra kan bli bättre, sa jag i talarstolen. Därför känns det bra att vi nu har påbörjat arbetet med att revidera det handikappolitiska programmet. Det kommer pågå under hösten och ska vara klart nästa år. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet där vi kommer tänka nytt och komma upp ur traditionella traktorspåren. Brukarorganisationerna kommer vara en aktiv medspelare i detta arbete och andra aktörer kommer vara en naturlig men nya delar i arbetet.

Gör om gör rätt

Kan idag läsa i HD om att Helsingborgs nya och fina arena som invigdes för snart ett år sedan inte håller måtten när det gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder. Första frågan jag ställer mig är när ska de som bygger och planera att lära sig att skapa förutsättningar för ett inkluderande samhälle och inte hålla fast vid att skapa ett exkluderande sådant? Vi skriver 2013. Arbetet med enkla avhjälpa hinder har ett antal år på nacken och borde vara en självklar standard när man projekterar, ritar och bygger.

Det är i sig inte några direkta svåra åtgärder och kostar säkert inte mycket när man gör det från början. Men med de fel som nu finns så är jag säker på att det kommer att kosta att åtgärda. Dessutom blir jag förundrad när jag läser att det fanns en tillgänglighetskonsult inkopplad på byggprojektet men det verkar som om man inte alls tog hänsyn till den personens förslag. Frågan blir ju då - varför fanns det en konsult i bygget när man inte hade för avsikt att följa personens råd och rekommendationer? Det kan väl inte bara vara för att stilla sitt samvete.

Gör om och gör rätt känns det som och dra lärdom att både använda tillgänglighetskonsulter och brukarorganisationer för att skapa ett inkluderande samhälle och inte fortsätta att exkludera.

Äntligen - en delseger

Ordet äntligen används rätt ofta i samband med utnämningar av nobelpristagare. Men jag måste åter skriva äntligen. Äntligen börjar arbetet med att göra tillgänglighet som en del av diskrimineringslagstiftningen. Erik Ullenhag är ansvarig minister för frågan och jag vet att han drivit på i frågan. Erik Ullenhag har haft ett brett stöd inom Folkpartiet efter ett beslut på ett landsmöte (kongress) att göra tillgängligheten som en del av diskrimineringslagstiftningen.

Arbetet sattes igång direkt och utredningen "Bortom fagert tal" arbetades fram och gick ut på remiss. Men sedan har arbetet stannat upp. Handikapporganisationerna har efterfrågat vad som händer och jag själv har deltagit vid ett antal tillgänglighetsmarscher på temat att göra tillgänglighet till diskrimineringslag. Nu dryga 1000 dagar efter remisstidens utgång presenterar Erik Ullenhag att de fyra partierna är överens om att komma med ett lagförslag till riksdagen.

Som Ullenhag själv sa vid ett anförande på NHR:s (Neurologiskt handikappades riksförbunds) kongress så är det ett steg i rätt riktning även om man inte är riktigt i hamn. Självklart hoppas jag att detta verkligen går i hamn och att lagförslag tas fram och beslutas. Jag är övertygad om att detta skulle betyda mycket för de 1,2 miljoner personer i Sverige som har någon form av funktionsnedsättning och dessutom går vi från ord till handling.

Dags att gå till handling

I onsdagens Helsingborgs Dagblad efterlyser Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden, och Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman, konkreta förslag utifrån FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De hävdar att det tar lång tid att gå från ord till handling när det gäller att leva upp till den ratificering som Sverige gjorde redan 2008.

Jag kan inget annat än att hålla med skribenterna att det är dags att gå från ord till handling. Under mina år som ordförande för habilitering- och hjälpmedelsnämnden i Region Skåne och nu som ordförande för handikappberedningen har mitt mål varit att skapa ett inkluderande samhälle för person med funktionsnedsättning. Ensam är inte starkt med tillsammans, både ansvarig politiker och brukarorganisationer, kan vi skapa möjligheter för det viktiga arbetet. Att skapa ett inkluderande samhälle innebär även för mig att skapa ett tillgängligare samhälle såväl på arbetsmarknaden som information, fysisk tillgänglighet och inte minst bemötande.

Inom Region Skåne pågår det ett intressant arbete kring tillgänglighetsfrågan i förhållande till arbetsmarknad. Även om det ibland kanske känns att inget händer så tycker jag att vi har fått upp ögonen och flyttar fram våra positioner så smått. Självklart är vi inte nöjda - utan vi kan säkerligen både göra mer och öka tempot.

Under året kommer vi inom handikappberedningen i regionen att fortsätta fokusera på frågor som berör både bemötande och frågor som berör attityder. Det är viktigt att vi fortsätter jobba med dessa mjuka värdeord. Därför ser jag fram emot att fortsätta samtalet med HSO Skåne och deras arbete i gällande frågor.

Burman och Broberg efterlyser att regeringen ska se till att ändra diskrimineringslagstiftningen så att det blir diskriminerande att inte motverkar bristande tillgänglighet. Jag är övertygad om att ansvarigt statsråd, Erik Ullenhag, är medveten om problematiken och samtidigt har han ett landsmötesbeslut från Folkpartiets senaste landsmöte att verka för en ändring i diskrimineringslagstiftning i den riktning som Burman och Broberg efterlyser. Jag tror att det är nödvändigt att vi jobbar med frågan från olika perspektiv och fortsätter påverkansarbetet på regeringen. Målet om att skapa ett inkluderande samhälle istället för ett exkluderande sådant måste fortsätta och jag tänker fortsätta anta den utmaningen.

Se och lär

Jag har hela tiden haft en inställning i mitt politiska liv att ska man lära sig något om den verksamhet som man ska besluta om ska man vara ute och lära. Både under tiden som kommunpolitiker med min ledamotsroll i Utvecklingsnämnden var jag ute och träffade socialsekreterare med ansvar för olika försörjningsstöd. Vidare besökte jag Arbetsmarknadscentrum för att lära mig deras verksamhet. Som regionpolitiker har det både varit besök på ambulans, akutmottagningar i Helsingborg och Ängelholm men även besök inom habiliteringens alla verksamheter. Allt för att lyssna, se och lära.

Självklart tar jag med mig detta pedagogiska synsätt nu som ordförande för handikappberedningen i Region Skåne. Vid vårt senaste sammanträde besökte vi därför FIFH - Föreningen idrott för handikappade - i Malmö. Här träffade vi bland andra Stefan och Mathias som berättade dels om de själva och dels om den viktiga och värdefulla verksamhet man bedriver inom föreningen. En viktig och värdefull verksamhet som har resulterat i många sportsliga framgångar både lokalt, nationellt och internationellt - inte minst genom deltagandet vid en rad olika Paralympics.

Att få lov att använda alla sinnen vid sådana här möten är viktigt. Det är inte bara hörseln och synen som är viktiga utan även känslan är viktigt. Därför fick hela beredningen möjligheter till att prova på. Vi provade på att vara rörelsehindrade och satt i rullstolar och fick köra över ett antal hinder som man kan möte ute på våra gator eller i våra hem - stenkanter, gångbanor med singel och trösklar hemma. Vi fick också prova på att ha en synnedsättning och samtidigt gå en hinderbana. Att köra rullstol var i sig en upplevelse men då såg man vad som hände men att ha en synnedsättning skapade en otrolig osäkerhetskänsla av att inte veta var man är och om man går på något. Det skapar lite funderingar både på inkluderingen och tillgängligheten i samhället.

Under eftermiddagens sammanträde beslutades bland annat att gå vidare med arbetet med att revidera regionens handikappolitiska program. Det finns rad faktorer som pekar på en nödvändighet. Det stora revideringsarbetet startar nästa höst men under hela våren kommer vi jobba vidare med att forma och förbereda så att när vi väl sätter igång är vi väl förbereda.

Tillgänglighet

Igår hade jag förmånen att delta vid tillgänglighetsmarschen i Malmö. Vad jag har kunnat läsa på Facebook och andra bloggar kan jag konstatera att jag inte var ensam folkpartist utan runt omkring i Sverige fanns vi med. För oss i Folkpartiet är tillgänglighet viktigt. Det är många av oss som jobbar för ett mer inkluderande samhälle för personer med funktionsnedsättning än hur det ser ut idag.

I mitt tal till den samlade skaran kunde jag konstatera att målen vi hade 2010 inte har uppnådda och det gäller att vi tillsammans sätter ner foten och fortsätter jobba aktivt för ett samhälle där det borde vara en självklarhet att enkla avhjälpa hinder borde vara åtgärdade. Jag funderade rätt mycket på det igår under marschen. I princip hela vägen från Triangeln till Lilla torg i Malmö så gick vi på gatsten modell jobbigt att ta sig fram med rullstol och om man har svårt att gå utan rullstol. Så nära inpå men ändå görs det så lite. På tal om Malmö så såg jag Malmös starke man. Men han tyckte att det var viktigare igår att sälja Faktum än att vara med i marschen.

Men vidare kunde jag konstatera att det ändå finns positiva exempel i Malmö och nämnde då arbetet med bygga den nya akuten på SUS och den när samverkan som fanns mellan regionen och brukarorganisationerna.

Avslutningsvis – även om det har gått över tio år sedan den nationella handikapplanen fastställdes och vi kan konstatera att vi inte är i mål ännu så behöver vi tillsammans – på olika sätt fortsätta det gemensamma och viktiga arbetet att skapa ett samhälle där alla känner tillhörighet och känner sig inkluderande. Ensam klarar vi inte det men genom fortsatta goda dialoger och samverkan tror jag att vi kan flytta fram positionerna ytterligare.

Därför är jag övertygad om att ert viktiga och värdefulla arbete behövs även i fortsättningen. Jag hoppas att det är fler som vågar ta till sig den kunskap som ni har och inte enbart kunskap utan även alla era erfarenheter som ni har. Jag hoppas också att detta är den sista marschen och att det pågående arbetet med lagförslag om diskriminering baserat på utredningen ”Bortom fagert tal” blir verklighet och att er värdefulla kamp därmed blir fulländad.

Det fanns en stark önskan från brukarorganisationerna att det var den sista marschen för att skapa en ny lagstiftning kring diskriminering för otillgänglighet. Jag vet att Erik Ullenhag (FP) verkligen jobbar med ett nytt lagförslag. Jag kan inget annat än att hålla tummarna och ge Erik det stöd han behöver i det fortsatta arbetet.

 

Åldersdiskriminering

Idag presenterade Erik Ullenhag (FP) att regering vill införa förbud mot åldersdiskriminering. Det är en god tanke anser jag. Att den personliga beslutsförmågan skulle upphöra vid en speciell ålder kan inte vara rimligt. Låt oss fortsätta att skapa ett inkluderande samhälle där vi tror på den enskilde personens beslutsförmåga. På så sätt skapar vi också en tydlighet i vår personliga rättigheter och skyldigheter.

Det är bra att regeringen lyfter upp diskrimineringsfrågorna och jag hoppas att vi även snart kan se förändringar i diskrimineringslagstiftningen kring frågor som gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det finns ett tydligt stöd och mandat från senaste landsmötet att vi som parti ska verka för förändringar i lagstiftningen. Jag hoppas att det snart finns en bred uppgörelse där vi kan gå från ord till handling. Där vi kan främja arbetet med att främja FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Bra besked

Jag har tidigare skrivit om, både här på min blogg och i debattartiklar i lokal media, om vikten att jobba med FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och då inte minst de ansatser att skapa en tydlig diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänlighet ska anses vara diskriminerande.

Nu ger ansvarig minister, Erik Ullenhag (FP), också besked att det är hans ambition att skapa en lagstiftning där bristiande tillgänglighet ska vara en faktor för diskriminering. Det är bra tycker jag.

Kom igen nu!

Har idag blivit uppmärksammad kring en person i Sörmland som har fått sina ben amputerade och vill nu ha en elrullstol för att kunna fortsätta att vara delaktig i samhället.

Landstinget har avslagit hans begäran med motiveringen - vet inte om funktionsnedsättningen är bestående. Ursäkta mig! Om man har fått sina ben amputerade så borde detta väl klassas som en funktionsnedsättning oavsett om dessa sedan kommer ersättas med proteser eller ej. Det är dags att komma igen nu!

Tydlighet i tillgänglighetsarbetet

Igår skrev jag om debatten kring socialpolitiken och debatten kring att jobba in FN:s konvention för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning i den svenska lagstiftningen och samtidigt lyfta tillgänglighetsfrågorna ytterligare en nivå. Det gick hem. Landsmötet beslutade sent på lördagskvällen att ställa sig bakom en motion skriven av Anne-Marie Ekström från Borås och där jag var en av medmotionärerna som handlade om att att verka för att diskriminering på grund av funktionsnedsättning ska införlivas i diskrimineringslagen. Nu gäller det fortsätta att stötta Erik Ullenhag och regeringen i det fortsatt viktiga arbetet.

Lyft de sociala frågorna

Mitt främsta engagemang inom politiken handlar om sociala frågor. Under alla mina år har jag jobbat med frågor som har haft en social inriktning både kommunalt och nu under de senaste åren regionalt. Föregående period hade jag förtroendet att vara ordförande för habilitering- och hjälpmedelsnämnden i Region Skåne. Nu är det handikappolitik i ett bredare perspektiv som gäller.

Därför kändes det naturligt under pågående landsmöte att gå upp och prata om frågor som rör personer med funktionsnedsättning. För mig handlar det om att påskynda det nationella arbetet med att införa FN:s konvention för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning i den svenska lagstiftningen och samtidigt jobba att stärka den svenska diskrimineringslagstiftningen att även gälla tillgänglighetsfrågor. Det är dags att gå från ord till handling och därför känns det bra om vi som parti kan ställa oss bakom det fortsatt viktiga arbetet.

När detta skrivs så finns det inget beslut i fråga utan det lär dröja ett tag. Därför finns det all anledning att återkomma i ämnet.

Fritt val hjälpmedel

För drygt en vecka, den 8 september, fick jag den stora förmånen att inviga Kristianstads första hjälpmedelsbutik.

I mitt tal reflekterade jag dels om vad det finns för drivkrafter att det kan finnas flera affärer av samma sort på ett köpcentrum, t ex Väla köpcentrum. Mitt eget svar handlade om dels affärernas tro på den enskilde människans och dennes köpkraft samt att man bejakar mångfald och valfrihet. Borde detta inte vara en självklarhet för affärer som säljer hjälpmedel till äldre och personer med funktionnedsättning eller varför inte till oss alla andra? Jag tror att det handlar om kulturinställningar och att det har alltid tillhandahållits av såväl kommuner som landsting och regioner.

Hälso- och sjukvårdslagen ger de olika huvudmännen i uppdrag att förskriva hjälpmedel men det har påbörjats en efterfrågan från enskilda personer att få ett större inflytande kring att själv kunna välja vilka hjälpmedel man vill ha och inte ha. Genom Hjälpmedelsteknik Sveriges Kristianstadsbutik sätter man agendan för framtiden. Jag är övertygad om att vi kommer att få se fler butiker både i Skåne och på andra håll i Sverige.

Det är dags att fortsätta att arbeta med att skapa ett inkluderande samhälle för alla och inte fortsätta bejaka ett exkluderande. Jonas, Christer och alla andra medarbetare på Hjälpmedelsteknik Sverige är tydliga exempel på att det kan gå och dessutom blir inte saken sämre att Alliansregeringen har förstått det goda med det fria valet inom hjälpmedelssektorn och om någon månad kommer vi få se en fortsättning på det lyckosamma projektet som genomfördes i Stockholm, Kronoberg och Sörmland under föregående mandat. Ett projekt där Region Skåne också blev en viktig del i och med att vi vågade skapa nya metoder för att få bort köerna inom hörselvården. Jag kan inget annat än vara glad att jag och de andra i nämnden tog chansen.

Tillgängligheten igen

Begreppet tillgänglighet har börjat klättra upp på den politiska dagordningen mer och mer. En del tänker säkert tillgänglig vård och tänker på att vi måste få bort köerna inom sjukvården så att vi kan få den hjälp vi behöver i rimlig tid. Andra tänker tillgänglighet utifrån fysisk tillgänglighet och då med tanke på allmänna lokaler och rätt gatubild med avfasningar i trottoarkanter etc.

Men för mig handlar tillgänglighet och fler saker än de som är redan nämnda. För mig är tillgänglighetsfrågan en större fråga som även innefattar en inkluderande samhälle där alla kan vara delaktiga och känna att de är en god kraft för samhället men det handlar även tillgänglig information, tillgänglig arbetsmarknad och frågor som rör attityd och bemötande.

Det är en bit kvar på vägen och det gäller att fortsätta lyfta frågan om tillgänglighet högre upp på den politiska dagordningen. Ett bevis på att vi inte är i hamn är att nu till helgen arrangeras det på en rad olika ställen i Sverige en tillgänglighetsmarsch. Jag var med på den förra året och funderar starkt att vara med även i år även om jag inte kommer hålla tal (vad jag vet idag). Men frågan är viktig och som en av många politiker inom Region Skåne med ansvar för frågor rörande tillgänglighet är det fortfarande tid att ta tag i staffetpinnen och fortsätta det viktiga arbetet.

Kommuner får kritik

I veckan riktade Socialstyrelsen kritik mot landets kommuner att dessa bryter mot LSS - lagen som stöd och  service till vissa funktionshindrade. Som folkpartist är frågor kring personer med funktionsnedsätttning en viktig hjärtefråga och som ansvarig för handikappolitik inom Region Skåne följer man frågorna med största intresse.

Samtidigt blir man både arg och frustrerad att kommuner inte tar frågorna på större allvar. Vi lever under 2011 och då borde det vara en självklarhet att jobba med ett samhälle som inkluderar alla och inte är ett exkluderande samhälle. Men med tanke på socialstyrelsens rapport så har vi en lång väg att vandra. Jag kan inte mer än hålla med min partikollega Maria Lundquist-Brömster att det hela är oacceptabelt.

Funktionshinder i tiden

Har för någon timme sedan åter landat i Skåne efter två dagar i Uppsala och deltagande på konferensen "Funktionshinder i tiden". Huvudrubriken för konferensen är från kollektiv till individ. Det är intressant rubrik med tanke på att detta har egentligen varit en målsättning under drygt 10 år. Men frågan är om det finns ett individuellt tänkande för personer med funktionsnedsättning eller om det finns fortfarande så att det finns de som känner att personer med funktionsnedsättning ska ses som en grupp. För mig är självklart svaret att vi ska ha ett samhälle som utgår utifrån den enskilda personen men samtidigt finns det många utmaningar i denna individualisering.

Vi, ungefär 400 deltagare, från kommuner, landsting och regioner fick möjligheter till många bra föredrag. Personligen fick jag störst behållning från diskussion kring det kollektiva i förhållande till individen, Handisams nulägesbeskrivning kring de handikappolitiska frågorna i Sverige, genomgången att ha en mer patientsamverkan inom den svenska sjukvården med två goda exempel från Karolinska institutet och Sahlgrenska i Göteborg. Men även diskussion kring att få fler personer med funktionsnedsättning in på arbetsmarknaden gav mycket tankar och funderingar.

I mitt uppdrag som ordförande för Region Skåne nya handikappberedning kom denna konferens väldigt lägligt och det är med stor tillförsikt som jag ser fram emot att få påbörja mitt arbete tillsammans med resten av beredningen på måndag.

Inte min sak

Medias bevakning kring Mona Sahlins efterträdare fortsätter. Nu finns det några namn som förekommer ofta men ingen av dessa är en kvinna. Undrar vad kvinnoförbundet inom socialdemokraterna tycker om detta? Men samtidigt undrar jag vem som sätter agendan för socialdemokraterna. När jag läser rapporteringen får jag känslan av media sätter bilden och sätter olika kandidater mot varandra istället för att låta partiets medlemmar få arbeta för att få fram en ny partiledare.

Miljöpartiet är ju i samma situation att det är dags att ta fram två nya språkrör. Det finns en viss mediabevakning kring denna process men det känns som om miljöpartisterna själva har en bild hur denna tillsättning ska gå till. Bland annat var det en medlemsutfrågning av tilltänkta kandidater för en tid sedan. Ett intressant drag.

Samtidigt kan jag konstatera att sossarna i veckan presenterade sin krisrapport och jag förväntade mig en rad olika konkreta budskap och en förändring av den socialdemokratiska politiken. Men med fortsatt förespråkande av höjda skatter och pratet om att bygga en upp en välfärd utifrån tidigare socialdemokratiska värderingar känns det som om det finns en del kvar att göra inom socialdemokraterna.

Självklart ska andra partier dra lärdom av detta. För egen del ser jag fram emot det partiprogramsarbete som nu börjar ta form. Jag har fått en förfrågan att leda ett nätverk kring äldreomsorgsfrågor och frågor rörande personer med funktionsnedsättning i Skåne. Jag har sagt ja till förfrågan och kommer inom kort börja planera nätverkets första träff som kommer ske inom de närmaste månaderna. Jag hoppas att det arbete som vi kan åstadkomma inom detta nätverk också kan fungera som ett bränsle i den interna diskussionen för hela Folkpartiet liberalerna rörande frågor som berör äldreomsorg och frågor som berör personer med funktionsnedsättning.

Mot målet

Igår beslutade regionstyrelsen i Region Skåne att inrätta en ny handikappberedning inom regionen. Sista steget på den långa resan är regionfullmäktige den 1 mars. Därefter kan den nya beredningen påbörja det viktiga arbetet med att sätta upp de handikappolitiska frågorna högt upp på den politiska agendan i hela regionen.

Igår beslutade även regionstyrelsen att utse undertecknad som ny ordförande för denna beredning. Jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta med dessa oerhört viktiga frågor som inte ska begränsas till ett fåtal förvaltningar utan ska genomsyra hela regionens verksamheter.

Det finns mycket tankar, funderingar och idéer. Det är snart dags att få börja förverkliga dessa tankar och idéer.

Se möjligheter istället för hinder

ICA gör det. MAX gör det. Sodexo gör det. Det finns säkerligen fler företag, myndigheter, kommuner och landsting som gör det. Men i dagens DN kan vi läsa om ICA, MAX och Sodexos arbeta att anställa personer mer funktionsnedsättning och hur det går till med introduktion och andra anpassningar och hur finansieringen varierar från person till person.

Det är ett steg i rätt riktning, anser jag. Företag som vågar se möjligheter istället för hinder bara för att en person har någon form av funktionsnedsättning eller funktionshinder. Det behövs göras mer och jag hoppas att fler företag, myndigheter, kommuner och landsting följer efter.

I somras presenterade jag en rapport om öka möjligheterna för arbete till personer med funktionsnedsättning. Jag hoppas att stora delar av rapporten kan bli en möjligheter under den här mandatperioden.