Lärlingsjobb

Under den senaste veckan har ungdomar runt omkring i vårt land tagit studenten. En del kommer fortsätta att plugga på universitet och högskola efter sommaren. En del kommer gå vidare till arbete. En del kommer att börja söka efter arbete. Det är svårt att få ett första jobb och det behövs åtgärder för att hjälpa ungdomarna in på arbetsmarknaden. I vårt grannland Danmark är arbetslösheten mindre än t ex här i Skåne. En orsak är de lärlingsjobb som finns. Ett lärlingsjobb som kombinerar utbildning med jobb och på så sätt sänker trösklarna in på arbetsmarknaden betydligt.

Från folkpartiets sida har vi föreslagit detta under de senaste åren att skapa möjligheter till fler lärlingsjobb. Igår presenterade min partikollega Mats Persson ett förslag om att Region Skåne ska inrätta 100 lärlingsplatser inom regionen under nästa mandatperiod. För regionens del handlar det främst om att utbilda gymnasieungdomar till undersköterskor via lärlingsplatser. Men det kan även bli aktuellt inom andra områden.

Intressant läsning

Imorgon om ett år är det dags att gå till vallokalerna och bestämma vem som ska styra de kommande fyra åren. Jag är övertygad om att det kommer bli ett intressant år vi har framför oss. Oppositionen vädrar morgonluft med tanke på opinionsmätningar men för mig, precis som jag har skrivit tidigare, är det mätningen på valdagen som är avgörande och det kan hända mycket fram tills dess. Det krävs både tydliga svar i en rad sakpolitiska frågor och också i frågan kring vem som samarbetar/samverkar med vem. Idag finns det inget parti som har en egen majoritet utan det krävs samverkan mellan flera olika partier. Under de senaste åren har vi varit tydliga inom Alliansen att vi kan samverka tillsammans och ta ett gemensamt ansvar. Redan i somras har partiledarna för de fyra borgerliga partierna gjort klart att det är ett samarbete som fortsatt gäller.

Jag tror dock att det finns en möjlighet, och det är nödvändigt, att de fyra partierna också kommer få en större möjlighet att profilera sig lite mer självständigt utan för den sakens skull äventyra ett samarbete. Vi har frågar om det finns ett liknande samarbete mellan oppositionspartierna och då är saken inte lika självklart. Det spretar ganska betydligt.

Gällande sakpolitiska frågor tror jag, precis som många andra, att jobben kommer stå i centrum i den central valkampanjen. Självklart hoppas jag också att vi kan lyfta skolan och välfärdsfrågor i valdebatten då det annars tenderar bli en ganska enformig valdebatt.

Dock är det intressant att läsa dagens DN som slår fast att jobben har inte försvunnit som opposition vill göra gällande. Visserligen ska vi inte vara nöjda med arbetslöshetssiffrorna som är högre nu än tidigare. Men med tanke på nergångarna i världsekonomin, problemen i Europa etc så är jag inte så förvånad kring läget. Jag tycker ändå att vi har klarat det bra. Men bra kan bli bättre. Vi kan inte vara nöjda med andelen arbetslösa utan måste fortsätta att aktivt arbeta med frågan och då inte minst ungdomsarbetslösheten. Vi kan inte förlora framtidens generationer. Vi kan inte slösa med humana kapitalet.

En förklaring som DN tar upp när det gäller arbetslöshetssiffran är att antalet personer som vill ha jobb har ökat. Vi ser att de stora årskullarna som tidigare gick i skolan har nu kommit ut på arbetsmarknaden och kämpar att hitta ett jobb. Många lyckas men fler borde lyckas.

Jag hoppas att vi kan ha en konstruktiv debatt och inte låta nivån sjunka till sandlådenivå. Det tjänar ingen på - varken vi politiker eller de som det berör.

Attack mot demokratin

"Kändisarnas hårda ord mot Björklund". "Med lögnen som argument". Två citat tagna från verklighetens media de senaste dagarna. Den ena handlar om ett antal svenska artisters ordval via twitter mot en av landets partiledare. Den andra handlar om en fackföreningsordförande ordval via ett pressmeddelande som ett försök i att smutskasta ett förslag om lärlingsutbildning.

I båda fallen tycker jag att det är en attack mot den svenska demokratin. I vårt land måste vi kunna ha olika åsikter och tankar/funderingar hur vårt framtida Sverige ska se ut. Det är inte alltid så att jag delar dessa tankar men med ömsesidig respekt för den ständigt demokratiska processen behöver vi kanske tänka på hur, när och varför vi gör som vi gör.

När argumenten tryter så tar vi till hårda ord och lögner. När förslagen egentligen är bra men man har svårt att acceptera att det är bra förslag på grund av det kommer från en politisk motståndare så tar man till en lögn utan att titta på förslaget och se vad det egentligen säger.

Lärlingsutbildningen skippar inte teorin utan fortsätter ha teoretiska delar i sig. Men det som händer med Björklunds och folkpartiets förslag med en ny lärlingsutbildning är eleverna på de praktiska programmen får en möjlighet att lära sig de praktiska delarna på företag och dessutom få lön istället för att lära sig de praktiska momenten i en "konstlad" verkstad. Förslaget hjälper ungdomarna att få in en fot på arbetsmarknaden och samtidigt tryggar framtiden inom t ex hantverksyrkena.

Politikernas "Woodstock"

Vid sidan om skolpolitiken handlade partiledarnas tal i Almedalen självklart mycket om regeringsduglighet, ekonomi och möjligheterna till en förbättrad ekonomi genom jobb.

Frågorna är viktiga och jag tycker att vi som väljare självklart ska få svar på våra frågor. Hur ser regeringsalternativen ut efter nästa val? Vilka eller vilket alternativ kommer det finnas mot Alliansen? Kommer socialdemokraterna att släppa in eller inte släppa in Vänsterpartiet och Miljöpartiet i ett närmare samarbete - det vill säga kommer man erbjuda ministerposter eller inte. Men samtidigt funderar jag på hur S och V kan samarbeta med tanke på Vänsterpartiets inställning till mångfald inom den svenska välfärden.

Frågorna gällande ekonomi och jobb behöver också besvaras. Man göra utspel om både det ena och det andra men det känns som om man fortfarande glömmer att tala om hur man finansiera de olika förslagen. Underförstått kan man tolka att man kommer höja olika skatter olika mycket så är saken klar. Men räknar man då också med att skattehöjningar kan leda till inlåsningseffekter i viljan till att exempelvis anställa yngre. Kommer man fortsätta att tycka att det är OK att vi har en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige? Jag hoppas att svaret är ett självklart nej.

Även vi inom Alliansen måste ransaka oss själva och inte vara nöjda och som min partikollega, Mats Persson, säger i en intervju i Sydsvenskan "Vi har haft armarna lite för mycket i kors.". Vi måste ta ner armarna och kavla upp skjortärmarna och fortsätta jobba med frågorna på ett aktivt sätt. Ungdomsavtalen som statsministern lanserade under sitt tal och Folkpartiets lärlingsutbildning är två konkreta förslag som behöver gå från ord till handling.

Jag är övertygad om att vi kommer få se fler förslag gällande ekonomi och jobb under de närmaste månaderna. Jag hoppas också att det finns en klar tanke kring finansieringen.

Skåne visar vägen

I arbetet med att skapa ett nytt partiprogram för Folkpartiet liberalerna har vi i Skåne varit mycket aktiva. Bland annat har det presenterats en skånsk idéskrift med titeln "Skåne visar vägen". Här tas det upp en rad olika framtidsutmaningar. En av dessa är att vi kan skapa en tydligare Öresundsintegration och samtidigt bli en naturlig del i den nordeuropeiska samarbetet. Som en del i denna utveckling ser vi det som naturligt att skapa en skånsk strategi så att vi kan stärka relationen med den tyska marknaden.

Att då läsa artikeln i Svenska Dagbladet känns som en bekräftelse att våra tankar ligger helt i linje med framtiden. Dock ska vi inte bara sätta oss ner och säga att Tyskland löser våra problem gällande ungdomsarbetslösheten utan självklart måste vi fortsätta att ha frågan upp högt på den politiska agendan och fortsätta att inte bara diskutera utan också leverera konkreta lösningar.

Ljuset i tunneln

"Det våras för svensk ekonomin" skriver Dagens Nyheter och pekar på att det finns ett antal tecken som pekar på att svensk ekonomi nu kan börja andas ut. Flera olika faktorer pekar på en bättre svensk ekonomi och det är inget annat än välkommet.

Dock tycker inte jag att vi ska ropa riktigt hej då det finns fortfarande en rad utmaningar kopplat till ekonomin som inte riktigt ser bra ut. Jag tänker på arbetslösheten i allmänhet och arbetslösheten bland unga och personer med funktionsnedsättning i synnerhet. Diskussioner om åtgärder för att minska arbetslösheten bland dessa grupper behöver fortsatt lyftas högt upp på den politiska agendan. Stenar behöver vändas. Möjligheter behöver radera ut hindren.

I går när Jan Björklund besökte Fp Skånes årsmöte handlade en del av talet just om unga arbetslösa och en jämförelse i lönespridning mellan en person som är 19 år och en person är 40. Ingångslönerna är idag höga och skillnaden mellan väldigt liten för en person som är 19 år och för en person som är 40. Det innebär i valet mellan dessa två personer så kan egentligen arbetsgivaren lägga lönefaktorn åt sidan och titta på andra faktorer istället och då vilken arbetslivserfarenheter de olika personerna ha, hur snabbt kommer de olika personerna in i de arbetsuppgifter som ska utgöras och andra faktorer. Då landar kanske valet oftare på den som är 40 än den som är 19 år. Men genom att våga diskutera en ökad lönespridning från ingångslönen till hur mycket man tjänar 20 år senare kan detta vara en väg att gå för att minska arbetslösheten bland de unga. Det som också är viktigt är självklart lyssna på vad de unga vill och hur. Vi behöver inte alltid ha de rätta lösningarna på problemen utan unga och/eller personer med funktionsnedsättning kan säkert visa på många goda exempel och förslag på lösningar.

Ungdomar i kläm

I veckan kunde vi ta del av att regeringens jobbpakt tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv är på väg att spricka. Vem som är felet tycks vara oklart om man tolkar artikeln rätt. LO menar på att det är Svenskt Näringsliv medan Svenskt Näringsliv menar på att de inte är de som är orsaken till sprickan.

Oavsett vem det är och vad handlar om så är det en grupp som hamnar i kläm och det är våra unga som vill komma ut på arbetsmarknaden men har svårt att etablera sig. Det behövs fortsatt krafttag för att komma till rätta med den höga arbetslösheten bland vår ungdomar. Alla stenar måste vändas sägs det i andra sammanhang. Jag tycker att det är dags att vi fortsätter även att vända på alla stenar när det gäller ungdomsarbetslösheten och då måste alla hjälpas åt. Ett naturligt givande och tagande måste vara på sin plats. Jag hoppas verkligen att regeringen, LO och Svenskt Näringsliv fortsätter de viktiga samtalen och försöker tillsammans komma fram till konkreta lösningar i en anda av kunna ge och ta.

Handels visar vägen

Under den senaste tiden har ett välbehövligt fokus lags på ungdomsarbetslösheten vi har i Sverige. Det är bra. Det behövs en fortsatt diskussion och det behövs vändas på en rad olika stenar för att få ner ungdomsarbetslösheten. En del förslag handlar om utbildningsinsatser men det finns även förslag om att ha en lägre lön till ungdomar. Ett förslag som har visat sig vållat en stor debatt. 

I en undersökning som publicerades i DN för någon dag sedan visar det sig att sex av tio svenskar är positivt inställda till att man skapar en ungdomslön på 75 procent av avtalad lägstlön. Det finns redan idag en rad olika goda exempel där man går mot en liknande riktning. IF Metall har gått före och nu senast finns det en sådan satsning inom Handels. Jag har full förståelse för ungdomars reaktion att man går in i ett arbete med en lägre lön men samtidigt om man väljer mellan ett arbete och att stå utanför arbetsmarknaden så borde valet vara enkelt. 

Det finns en förhoppning att diskussionen och att fler stenar fortsätter att vändas för att på så sätt fortsätta fokus på ungdomars möjligheter till arbete.