Det kanske inte var så enkelt

I valrörelsen påpekade nuvarande utbildningsministern att det tog väldigt lång tid för dåvarande utbildningsministern att åstadkomma något inom skolans värld. För den nuvarande ministern skulle det bara ta 100 dagar innan vi skulle få se resultat. Idag verkar det som om någon kommit till insikt att det tar något mer än 100 dagar att fortsätta utveckla den svenska skolan. Lösningen nu är en kommission som ska höja den svenska skolan. Det är kanske ett bra väg att fortsätta utveckla och lyfta diskussionen kring den svenska skolan. Hela tiden sker det en samhällsutveckling och även skolan behöver finnas med i denna utveckling. Dock behöver både lärare och elever få möjligheter till arbetsro inom skolan.

Jag är övertygad om att nu när de stora skolreformerna börja sätta sig i den svenska skolan kommer vi också få se på andra resultat och också då tydliga bevis på att det har gjort skillnad på att ha en liberal utbildningsminister under de senaste åtta åren.

Svar efterlyses

En av valets stora frågor förra året handlade om svensk skolpolitik. Det är bra att detta viktiga sakområde var upp på agendan. En av de personerna som var mest aktiv i denna debatt är våra nuvarande utbildningsminister, Gustav Fridolin. Han målade stora och svarta penseldrag kring den skolpolitik som Björklund och Alliansen har format. Det går får långsamt. Vi ser inga resultat. Allt var bara nattsvart. Om det blev regeringsskifte och om Fridolin blev ny utbildningsminister skulle vi alla få se märkbara resultat på bara 100 dagar.

Det är många med mig som kan konstatera att de 100 dagarna är nu över och imorgon när eleverna och lärarna går till skolan så kommer de mötas av ny vardag präglad av rödgrön skolpolitik. Men så är icke fallet. Inget har hänt. Fridolin har varit tyst och har inte presterat något för den svenska skolan. Det som har kommit från utbildningsdepartementet är produkter från den tidigare Alliansregeringen med Jan Björklund som ansvarig.

Det är nog många med mig som efterlyser konkreta svar från Fridolin om vad som hände längst vägen på de där 100 dagarna. I slutet av dessa dagar kom en invit från regeringen att skapa ett samarbete med Alliansen på området. Det är ett tydligt bevis för mig att det är lätt att ta till stora svarta penseln när man inte behöver ta ett ansvar för det man säger men när man sedan får ansvar att göra något så finns inte förmågan att ta ansvaret och därför händer ingenting.

De som drabbas av detta - den kraftiga inbromsningen inom svensk skolpolitik - är självklart våra elever, lärare och annan personal inom skolans värld men även föräldrar som får leva i en ovisshet om vad som kommer hända. 100 dagar har gått - min fråga är om det kommer gå ytterligare 100 dagar till innan vi får se något som helst initiativ från Fridolin...

Finbesök

Idag hade Skånes och närmare bestämt Helsingborg och Malmö finbesök av de fyra partiledarna för Alliansen. Jag hoppas att alla som var på plats fick uppleva bra framträdande och självklart hade jag velat vara på plats.

Det stora samtalsämnet från dagens gemensamma framträdande är de gemensamma satsningarna på skolan. Mycket är gjort och många reformer är sjösatta. Samtidigt som det är viktigt att vi ger dessa reformer en chans att sätta sig inom skolans värld är det viktigt att vi även kan titta framåt och fortsätta att ha inställningen att vi vill fortsätta utveckla den svenska skolan på den inslagna vägen. Det handlar om tydlighet gällande kunskap och arbetsro. Det handlar om att framtiden för våra barn börjar i klassrummet och då krävs det också en skola som är attraktiv för både elever och lärare. Lärarna gör redan idag ett jättebra jobb ute i de svenska skolorna. Men det behövs mer resurser och rätt verktyg för att fortsatt klara av det viktiga uppdraget.

I stora drag går Alliansens skolsatsningar ut på
- att ge högre lön för särskilt skickliga lärare,
- mindre klasser och fler lärare,
- tioårig grundskola,
- mer tid för eleverna.

Jag konstaterar att det är många kloka liberala förslag för bildning och kunskap som nu förs fram även om jag saknar en gemensam hållning kring ett förstatligande av skolan. Uppenbarligen behöver de fyra partierna fortsätta diskussionen kring hur det framtida huvudmannaskapet ska se ut. Men samtidig är det glädjande att se att många av folkpartiets andra förslag och idéer nu vinner gehör i den gemensamma plattformen.

Dock kan jag, precis som min partikollega Rasmus Jonlund i Stockholm, konstatera att "det säkraste om man vill rösta för skolan, är en röst på Folkpartiet. Målet? En skola som åter får internationell topplacering i kunskap, och som ger alla elever en bra start i livet."

I samma form

Jag kan inte låta bli att tänka på en gjutform för exempelvis en tennfigur när jag tar del av dagens sommartal av socialdemokraternas Stefan Löfven. Åter igen så känns det som alla ska med och alla ska passera genom samma gjutform. Alla ska gå gymnasieskolan och alla ska bli behöriga till högre studier oavsett om eleven går en teoretisk eller en praktisk utbildning. 

Vi vet redan facit på denna utveckling. Vi har redan sett hur avhoppen från gymnasieskolan har varit höga på grund av att alla ska formas i samma form och därmed bli behöriga till högre studier.  

Som liberal vill jag självklart att den viktiga resan kan fortsätta både efter grundskolan och gymnasieskolan men för mig handlar det mer om att det ska vara en rättighet att få en grundläggande högskolebehörighet och inte ett tvång på yrkesprogrammen. Istället känns det mer naturligt och välkomnande att satsa på de lärlingsutbildningar som folkpartiet har föreslagit och som vi också kan se ha blivit verklighet på en del ställen i Sverige.

Om gymnasieskolan ska bli behörig vad händer då med de elever som i grundskolan saknar den formella behörigheten att komma in på gymnasieskolan? Inga svar får vi. För egen del handlar det om att kunna erbjuda fler elever sommarskola för att fler grundskoleelever ska bli behöriga. Jag har själv fått förmånen att jobba som lärare under några år på sommarskolorna. Under tre veckor med fem dagar och tre timmar – med andra ord 45 extra timmar har eleverna fått undervisning i exempelvis matematik. För många elever har detta varit en hjälp på vägen och många har kommit in på sin utbildning. Det finns säkert många andra goda exempel så jag tror på tanken att utveckla sommarskolor.

Därför EU 4 - Studier

När jag var yngre hade jag en tanke på att lära mig språk genom att åka utomlands och studera eller jobba. Det blev inte så. Orsakerna är många.

Men det behövs fortfarande ett arbete inom EU för att göra det lättare att studera utomlands. Idag finns det fortfarande hinder för att erkänna de betyg som använda för att söka till universitet inom EU. Det behövs därför ett system av enhetliga betyg från gymnasieskolorna i alla EU-länder.

Vidare behöver det fortsatt en uppmuntran inom EU-länderna att dra nytta av det så kallande Erasmus+ där även yrkesutbildningar ingår.

Men någonstans kommer jag tillbaka till där jag började. Tänk om jag hade kunnat gå på en gymnasieskola eller motsvarande i England och på så sätt fått lära mig mer språk. Mina barn ska kunna göra det som jag inte gjorde om de vill därför behöver det bli enklare att läsa på gymnasiet i andra EU-länder och därmed måste också en utländsk gymnasieutbildnings tillgodoräknande stärkas.

Förändring

För en tid sedan gick ansökningstiden för höstens utbildningar på högskolor och universitet ut. Många sökande. Min partiledare, Jan Björklund, konstaterar att för tredje året i rad ökar andelen som söker till lärarutbildningarna. I en jämförelse mellan i år och förra året så har förstahandsvalet ökat med dryga 12 procent.

Glädjande kan jag konstatera att fler vill bli ma/no/tekniklärare och fler vill bli specialpedagoger. Två inriktningar som är välkommet.

Det märks att de ändringar som Alliansregeringen har genomfört under de senaste åren skapar en ökad tilltro att åter börja jobba som lärare inom den svenska skolan. Det är självklart bra för barnen och landets kunskapsutveckling.

Bra Christer

Idag kan jag med glädje läsa att det går bättre för Helsingborgs skolor. Helsingborg klättrar en bra bit på rankningen där 290 kommuners skolresultat jämförs i en rad olika indikatorer. Sedan förra året har Helsingborg klättrat från plats 145 till 112.

Bra kan bli bättre. För Fp Helsingborg är det en självklarhet att:

• Eleverna i Helsingborg ska ha lika mycket resurser till sin skola som deras kompisar i liknande kommuner har. Därför måste betydligt mer resurser tillföras skolan.
• Förskolegrupperna ska bli mindre, speciellt för de yngsta barnen.
• Byggplanerna förverkligas på nya skolor i Rydebäck, Maria Park och Gustavslund.
• Arbetsron ytterligare förbättras i klassrummen.
• Fler åtgärder vidtas för att göra läraryrket attraktivare.
• Skolbiblioteken moderniseras och byggs ut. Skolbiblioteken är viktiga för att öka elevers läsförståelse.
• Det fria skolvalet ska vara kvar – föräldrar och ungdomar ska bestämma – inte politiker.

Klassresan börjar i klassrummet

Rubriken känns ganska tjatig men den säger väldigt mycket. Kunskap och arbetsro är viktig. Resan för den enskilde personen börjar egentligen redan innan skolan men det är i skolan som kunskap öppnar nya vägar och möjligheter för den enskilde personen.

Det har gjorts en hel del inom skolans område under de senaste åren och det är kanske först nu och under de närmaste åren som börjar se resultaten av en ny svensk skolpolitik. En del tycker att det har gått långsamt och oppositionen är inte sena med att anklaga Björklund och Alliansregeringen för att det inte händer något inom den svenska skolan.

Även om vi nu har skapat möjligheter för att påbörja en resa i klassrummet där vi sätter kunskap och arbetsro främst så är vi inte nöjda utan vi vill mer. Det är inte bara vi som vill mer utan många andra vill att vi fortsätter visa på att vi inte sitter stilla i båten och väntar ut utan vi vill fortsätta att förändra och förbättra. Därför har det under de senaste veckorna presenterats en rad nya förslag för skolan. Det har varit allt från extra förstelärare ute i utsatta områden till satsningar på svenska för invandrare och många andra förslag. Som ett brev på posten kommer nu oppositionen och säger att det kopieras förslag. Det är kanske så att det finns partier som börja inse att det finns en handlingskraft och den där trötthetsstämpeln som en del partier försöker sätta på den nuvarande Alliansregeringen är en felaktig stämpel och dessutom är det lättare att kritisera än att själv komma med konkreta och trovärdiga förslag på vilken framtidsbild som ska gälla i Sverige.

För mig är det självklart att rösta på folkpartiet den 14 september och för mig är det självklart att fortsätta berätta om den liberala berättelsen hur vi forma framtidens Sverige.

Uppvärdera

De viktiga diskussionerna kring den svenska skolan och dess utveckling fortsätter. I kölvattnet av den senaste PISA-undersökning har regeringen bett OECD att göra en analys kring den svenska skolan. Det är intressanta slutsatser man drar.

Enligt OECD är det dags att höja lärarnas status och ge dem karriärmöjligheter men även en högre lön. Jag känner igen rekommendationerna och att Fp med Alliansen jobbar med dessa rekommendationer redan. En annan slutsats handlar om att öka förväntningarna på eleverna. Att öka förväntningarna och ställa krav är att bry sig om den enskilde personen. Ytterligare en slutsats handlar om att mindre klasser inte nödvändigtvis lösningen på mer kunskap.

Jag utgår från att berörda tar sig an slutsatserna och fortsätter det viktiga jobbet med att uppvärdera våra lärare men även våra elever.

Ytterligare ett steg att ge lärarna rätt utrymme är att se över den ökade administrationen. Jag märkte det själv under mina sista år att administrationsbörda ökade och någonstans måste man ta tiden. Antingen tar man det från eleverna i skolan eller så tar man det från den fritid man har hemma. Bra kan bli bättre och det är bra att regeringen väljer att skruva i sitt system så att rätt tid läggs på rätt saker.

Bra fokus men glöm inte personerna

Debatten kring den svenska skolan och dess innehåll fortsätter. Flera partier är nu ute och träffar lärare och skolledare för att bilda sig en egen uppfattning hur det står till med den svenska skolan. Det tycker jag är bra. Det behövs ha ett fortsatt tydligt fokus på skolan, kunskap och utbildning.

Mycket har gjorts under de senaste åren för skolan under ledning av min partikollega Jan Björklund. Det finns en del inom oppositionen som tycker att det tar alldeles för lång tid för Alliansens reformer men de glömmer att det tar tid att ändra en riktning oavsett vilket område det handlar om. Jag tänker fortfarande på den diskussion som fördes efter PISA resultatet.

Min partikollega, Rasmus Jonlund, skriver klokt på hans blogg om skolan och dess händelser: 

"Den svenska skolan måste bli bättre. Bättre på att rusta eleverna med kunskap. Bättre på att ge eleverna arbetsro. Och bättre på att ge lärarna en bra arbetsmiljö och löneutveckling. Kommunerna har misslyckats på flera punkter. Eftersom alla elever inte har chansen att gå i skolan i en Folkpartikommun är det nu dags att åter ge staten huvudansvaret för den svenska skolan."

Det är en bra sammanfattning av vad vi i Folkpartiet har jobbat med under de senaste åren. Självklart är det viktigt att vi fortsätter med att utvärdera både våra reformer och tidigare reformer. En sådan reform som nu har utvärderats är övergången från stat till kommun som genomfördes för 20 år sedan.

En annan av mina partikollegor, Lotta Edholm, sammanfattar utredningen kring kommunaliseringen av skolan:

"Drygt 20 år senare vet vi hur det gick: snett, mycket snett. Skolresultaten har försämrats, lärarlönerna har halkat efter andra yrkesgruppers löner, och skillnaderna mellan skolor i olika kommuner har ökat. I den utredning om kommunaliseringens effekter som idag överlämnats till regeringen bekräftas återigen det som vi länge vetat. Utredaren Leif Lewins slutsatser är tydliga: kommunaliseringen har varit skadlig för skolan. Det är hög tid att återförstatliga skolan."

Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att jobba med skolan men samtidigt så är det viktigt att vi inte glömmer de personer som det berör - lärarna och eleverna. Vi måste våga lyssna på dem och samtidigt ge dem en arbetsro att kunna förstå de reformer som vi genomför och inte hela tiden ändra riktningar - få nya pålagor och ändra på saker som fungerar. Genom att våga lyssna på lärarna och eleverna med deras föräldrar kan vi även framöver nå framgång med liberal skolpolitik.


Bloggare: Rasmus Jonlund, Jesper Svensson, Lotta Edholm, Pär Gustafsson, Anna Lundberg, Helene Odenjung

Kavla upp ärmarna

Loppet är redan kört får jag ibland höra. Avstånd mellan blocken är alldeles för stort. Dock så kan jag konstatera att jag håller nog inte med utan det kommer snarare bli ett mycket intressant supevalår. Först val till EU den 25 maj och sedan val till kommun, landsting och riksdag den 14 september. Det krävs mycket av oss alla men vi har klarat av det förr och det är dags att vi kavlar upp ärmarna på skjortorna och fortsätter vårt arbete med att forma morgondagens Sverige.

Jag är också övertygad om att det kommer handla om jobb, skatter (finansiering av den offentliga verksamheterna), sjukvård men även skolan. Skolan har nog kommit att bli en uppstickare och en del tror att det kommer straffa Folkpartiet då vi förra året fick redovisat en PISA-undersökning genomförd 2012 och som visar på att Sverige halkar efter. Dock har det pågått en intressant diskussion sedan dess och självklart ska vi visa på att vi inte är nöjda men faktiskt är det så att de reformer som vi har haft ansvar för under de senaste åren har först nu för något år sedan kommit till genomförandestadiet och det kommer säkert ta några år till innan vi ser resultatet av förändringarna inom den svenska skolan.

Trots att mycket är gjort så är vi inte helt nöjda och därför känns det välkommet att det inrättas en skolkommission för att lyfta upp de fortsatta utmaningar inom den svenska skolan.

Att göra skillnad

För en tid sedan kom resultatet från senaste PISA-undersökning och det var ju inte så bra resultat. Diskussionerna har gått ganska höga kring orsaker och verkan. Dock kan jag konstatera i två intressanta och framåtsträvande artiklar att det går att göra skillnad.

Först handlar det om Helsingborg och de satsningar som har genomförts under de senaste åren på att lära sig skriva, läsa och räkna. Skolverket har presenterat resultatet på vårens nationella prov för årskurs tre. Jämfört med rikssnittet så har Helsingborg verkligen lyft och har presterat bättre resultat. En av orsakerna är de tjänstegarantier som har beslutats och införts under ledning av min partikollega Christer Rasmusson. Det känns helt rätt att vi har satsat från de tidigare årskurserna något som jag självklart hoppas på ska bära frukt längre upp i åldrarna.

Lika glad blir jag när jag läser om mina kollegor i Landskrona som också har gjort en fantastisk resa. Torkild Strandberg (FP), kommunstyrelsens ordförande skriver:

"Från 2009 till 2013 har betygen i årskurs 9 ökat med 15 procent, från meritvärde 178 till årets 206. 2013 ökade andelen elever som uppnådde kunskapskraven i årskurs 6 i de nationella proven i svenska, från 58 procent (2012) till 88 procent. I år steg vi 119 placeringar i Lärarförbundets rankning över bästa skolkommuner."

Jag har kunnat följa arbetet i Landskrona på nära håll och vet att man (både lärare, tjänstemän och politiker) verkligen har lagt ner ett stort jobb för att vända trenden och nu ser vi resultatet.

Tänkvärt

Vid sidan om jobb och ekonomi verkar det som om skola och utbildning kommer vara en viktig fråga i valrörelsen. Det är bra tycker jag. Frågan är alltid aktuell och måste så få vara. Det är i skolan som vi formar morgondagens generationer. Det är i skolan där vi måste ge en bra grund att stå på för att den enskilde individen ska känna trygghet och framtidstro. Skolan är som att bygga ett hus. Finns det en bra grund att resa väggarna så kommer huset att rasera. Finns det ingen bra skola som ger en bra grund där kunskap och arbetsro står i centrum blir det svårt att resa väggarna och rusta sig för framtiden.

Idag ställer min partikollega, Tina Acketoft, en rad konkreta till socialdemokraterna som verkar tycka att alla förändringar som nu sker bara är av ondo då man i själva verket har varit med och lagt grunden för hur den svenska skolan har utvecklats. Självklart gäller det för oss folkpartister att fortsätta att jobba med skolan och ge pedagoger och elever bra verktyg att utvecklas som personer. Självklart måste även vi kunna svara på pedagogernas och elevernas frågor om hur vi vill utveckla skolan.

Tecken i tiden

Under de senaste dagarna har media rapporterat de goda nyheterna kring intresset för läraryrket. Det känns självklart bra. För även om en del vill hävda att vi måste prata om ekonomi och arbete så kommer vi att komma tillbaka till skola, utbildning och kompetens.

Som folkpartist brukar vi säga att klassresan börjar i klassrummet och vi har hela tiden hoppats på att fler vill vara med på den resan och nu ser vi alltså att intresset ökar. Med en ökning på 27 procent i söktrycket till lärarutbildningen känns det som vi har vänt trenden. Enligt en undersökning från Manpower vill fler bli lärare och då också bland män. Företagsvälrden genom Nasdaq OMX vill också att vi fortsätter att diskutera läraryrket och då med inriktning på NO och matematik. Det behövs fler lärare inom NO och matematikområdet för att skapa en konkurrenskraft inom näringslivet och då i en jämförelse med andra länder i den globala omvärlden. Jag håller med om att det behövs fortsatt satsningar på NO och matematik.

1994 började folkpartiet med arbetet att forma förändringen av svensk skolpolitik. Nu börjar vi se frukten av detta arbete. Vi är övertygade om att klassresan börjar i klassrummet och vi alla måste ta ett fortsatt avstamp och hänga med i denna viktiga resa.

Som grädden på moset

I veckan har det hänt en hel del inom den nationella politiken. För någon dag sedan var det partiledardebatt i riksdagen. Pajkastning har fått ett illustrativt innehåll genom herr Fridolins tårtkupp i debatten. För vissa verkar det som om alla medel är tillåtna i en debatt där vi fortfarande väntar på svar på en rad viktig frågor. Det är dags att vi börja kunna jämföra de olika framtidsberättelserna som de olika partierna har och som de olika samarbetspartners har. På ena sidan står ett fortsatt enigt och trovärdigt alternativ - Alliansen och på andra sidan står en splittrad opposition.

Under de senaste dagarna har moderaterna haft sin partistämma och angett inriktningen för de kommande åren. Många beslut har antagits. Lite fundersam blir jag kring moderaternas självsäkerhet när det gäller att de ska bli det främsta skolpartiet och att vi inom folkpartiet inte kan axla frågan längre. Jag är inte så övertygad om att det är rätt väg att gå utan jag tycker det är viktigt att vi tillsammans tar ansvar för de beslut och de reformer som finns inom skolområdet men trots det så är det folkpartiet med vår partiledare som har varit chef för utbildningsdepartementet och självklart får vi liberala förtecken i de reformer som nu genomförs. Dock möte jag tidigare kollegor som nu vill få arbetsro och implementera allt det goda som reformerna har betytt och inte få en massa nya saker hela tiden att ta sig ann. Vi måste fortsätta det viktiga samtalet där vi förklarar varför vi har gjort som vi har gjort och vart det kommer leda till på sikt.

På tal om kollegor var det en enad bild som presenterades när de andra partiledarna inom Alliansen besökte moderaternas partistämma. Var finns den bilden hos oppositionen?

Om några veckor är det dags för oss i folkpartiet att genomföra vårt landsmöte. Då sätter även vi ner foten i rad viktiga frågor och formar en modern plattform för framtidens utmaningar och då med självklara liberala och socialliberala förtecken.

Bekräftelse

I veckan publicerade Universitet- och högskolerådet (UHR) sin statistik kring sökläget för olika utbildningar. Där kan det konstateras att en rad olika utbildningar kopplat till välfärds- och utbildningssektorn har fått ett ökat söktryck.

UHR skriver:

"Bland annat har antalet förstahandssökande ökat för flera utbildningar:

• lärare och förskollärare (+20 procent)
• civilingenjörer (+14 procent)
• högskoleingenjörer (+5 procent)
• sjuksköterskor (+89 procent)
• läkare (+26 procent) och
• socionomer (+27 procent)"

Siffrorna är en jämförelse mellan vårterminen 2014 och vårterminen 2013. Någonstans bland dessa siffror kan jag konstatera att det ökade intresset för läraryrket måste ge vår utbildningsminister Jan Björklund (FP) ett besked om att vi är på rätt väg även om det finns en hel del kvar att göra. Vi måste konstatera att bra kan bli bättre. Men någonstans har vi påbörjat en resa som har varit och är jobbig men som kommer på sikt bära frukt vilket gynnar framtidens elever och morgondagens välfärds- och utbildningssektor.

Som liberal regionpolitiker kan jag också glädjas åt att intresset fortfarande är högt för bland annat sjuksköterskeutbildningen. 

En del att läsa

 Den 14-17 november är det dags för Folkpartiet liberalernas landsmöte - partiets kongress. Under ett par roliga och intressanta men intensiva dagar kommer vi att debattera ett stort antal motioner och ett förslag från partistyrelsen. Hela debatten kommer att resulterar i ett helt nytt och framtidsinriktat partiprogram. Ett partiprogram som vi kommer att gå till val på.

Jag väntar på spänningen (även om de finns på nätet) på landsmöteshandlingarna. Det kommer bli en del att läsa även om det självklart finns områden som för mig är mer intressanta - social välfärd, häls- och sjukvårdsfrågor, frågor som rör funktionshinderpolitik, utbildning och kultur för att nämna några sakområden.

Med andra ord som kommer det nu under några veckor inte finnas någon sysselsättningsbrist hos mig men det är roligt och förtroendegivande att få vara en del av den beslutande församlingen som kommer att form morgondagens liberala politik i Sverige och då gärna med många socialliberala förtecken.

Höjd status

Regeringen fortsätter att presentera innehållet i Alliansens budget för 2014. Igår var turen kommen till Folkpartiets paradgren - skolan. Grundtanken med satsningarna är att höja statusen. I veckan läste jag någonstans att antal lärarstudenter per plats har minskat avsevärt. Från att legat över 7 eller 8 studenter per studieplats för ett antal år sedan ligger den idag på runt 1,6 studenter per plats. Detta måste vi självklart ta på allvar och då i samband med att vi fortfarande har pensionsavgångar att väntar inom skolan.

Därför känns det välkommet att Alliansens och Folkpartiet fortsätter jobba med att höja statusen. Men kanske ett litet medskick. Det är bra med att vi har skapat en kursändring på många områden inom skolans värld men jag är övertygad om att nu behöver lärarna tid att sätta allt det nya - med nya kursplaner och nya betyg som några av förändringar behövs det lite arbetsro.

Lyfta fram

Jan Björklund skriver i sitt senaste nyhetsbrev: "Lärarna är den avgörande faktorn för resultaten i skolan och om vi ska kunna locka de bästa personerna till läraryrket måste läraryrket ha hög status. En del i detta är att det ska finnas tydliga karriärmöjligheter för lärarna. I dag är ofta enda möjligheten att göra karriär att lämna undervisningen helt och hållet, till exempel för att bli rektor."

Kan inget annat än att hålla med om att lärarna är den klart avgörande faktorn och under många år det diskuterats att yrket måste uppvärderas. Därför är det glädjande nu att Björklund presenterar en rapport med förslag om andra möjligheter att göra "karriär" som lärare och då genom att bli förstelärare eller att bli lektor. 

Förändringarnas tid

Läser ett intressant inlägg kring den svenska skolans utveckling och då med en inriktning att förändra huvudmannaskapet för den svenska skolan. Sedan drygt 20 år tillbaka ligger ansvaret hos kommunerna och det är många som kan konstatera att det har blivit ett varierat resultat trots att det har funnits samma styrdokument för alla skolor. Vem bär ansvaret för detta? Staten för uppföljningen eller kommunen för en otydlighet kring genomförandet? Andra pekar på att kommunerna satsar olika mycket på eleverna. Är detta att sträva efter en jämlik skola?

Folkpartiet har under en längre tid konstaterat att det behövs en förändring för huvudmannaskapet och att det går från kommunerna till staten. Det är bra och tänkvärt att diskussionen får fortsätta för då skapas möjligheterna till en fortsatt utveckling av skolan.