Stimulansmedel hjälper till i patientsäkerhetsarbetet

Sedan några år finns det på en kömiljard för att förbättra tillgängligheten inom den svenska sjukvården. Regionerna och landstingen får statliga stimulansmedel om man lyckas att uppfylla de krav som staten ställer. Även om inte alla landsting och regioner uppfyller alla kraven så kan positiva resultat skönjas.

Ytterligare en miljard handlar om att stimulera sjukvårdens patientsäkerhetsarbete. Egentligen borde det vara en självklarhet att alla ska jobba med patientsäkerheten men med ett facit i hand att varje år skadas 100 000 svenskar inom sjukvården där 3000 dör är inte acceptabelt och det har jag skrivit om i tidigare inlägg. Det behövs ett kraftfullt patientsäkerhetsarbete och jag har varit inne på att det måste skapas en nollvision för att lyfta arbetet.

Inför 2011 satsade inte regeringen på hela miljarden utan avsatt 400 miljoner istället för att främja arbetet och nu har regeringen presenterat hur det har gått. Samtliga landsting och regioner uppfyller tre av de fyra kraven. Landstingen i Dalarna, Jämtland och Västernorrland klarade av alla - vilket är glädjande.

Kraven som man ska klara av

"100 miljoner för landsting som mäter patientsäkerhetskulturen på minst 25 procent av hälso- och sjukvårdspersonalen.

100 miljoner för landsting som mäter följsamheten till basala hygienrutiner och klädregler på minst 75 procent av alla avdelningar på alla sjukhus inom slutenvården.

100 miljoner för landsting som mäter förekomst av trycksår på minst 50 procent av alla avdelningar på alla sjukhus.

100 miljoner för landsting som minskar sin antibiotikaförskrivning inom öppenvården. Det långsiktiga målet är högst 250 recept per 1000 invånare."

Jag kan känna en viss glädje att Alliansregeringen tillsammans med SKL har vågat lyfta upp frågan kring ökad patientsäkerhet och jag hoppas att även landstingen och regionerna framöver fortsätter med det viktiga arbetet och inte slår sig till ro och enbart arbeta mot att klara av kraven utan sätter ambitionsnivån högre och också dra slutsatser vad man behöver fortsatt utveckla för att på sikt kunna skapa den nödvändiga nollvisionen mot vårdskador.

Skapa en nollvision inom äldreomsorgen

Under de senaste dagarna har vi kunnat ta del av den storm som kretsar kring vårdskandalerna inom Carema Care. Det är i sig mycket upprörande hur man som företag hanterar ett företroende man har fått och inte tar förtroendet på allvar utan utelämnar en stor grupp människor som har behov av stöd och omsorg till sitt öde. Jag blir både bestört och arg när jag läser om sådana här saker.

Jag hoppas verkligen att diskussionerna som nu förs från olika håll inte kommer handla om principerna kring mångfalden inom äldreomsorgen utan istället handla om kvalitet och kontroll. Hur kan vi gemensamt säkerställa så att vi i fortsättninge kan garantera en hög kvalité på den vård och omsorg som vi erbjuder inte bara våra äldre utan alla personer som behöver vård och omsorg i olika delar av livet?

Under en lång tid har jag förespråkat inom sjukvården att det ska skapas en tydlig nollvision för att minska sjukvårdsrelaterade skador. För varje år drabbas 100 000 personer av någon form av vårdskada och runt 3000 omkommer på grund av detta. Detta kan inte vara OK och därför känns det viktigt att vi jobbar med frågan. Som sjukvårdspolitiker brinner jag verkligen för detta med att öka patientsäkerheten för den enskilde. Det handlar inte enbart om mänskligt lidande utan det handlar även ekonomiska extrakostnader som vi i dessa tider kan använda till rätt saker.

Men som socialliberal och som gärna arbetar med de "mjuka" välfärdsfrågorna ser jag direkta kopplingar mellan nollvision inom sjukvården och en framtida nollvision inom äldreomsorgen. Idag finns det bl a lex Sarah men det kanske behövs göras fler saker så att minska tillbuden. Det är bråttom att göra något för alla vet att andelen äldre i Sverige kommer öka och antalet personer som kan hjälpa till med vård och omsorg kommer att minska. Detta kommer att resulterar i att antalet händer inom äldreomsorgen riskera att minska och därmed finns det risker att antalet tillbud kommer att öka. Men om ett tydligt säkerhetsarbete även inom äldreomsorgen påbörjas nu så kan vi möta de utmaningar som vi står inför.

Patientsäkerhet på dagordningen

Redan igår skrev jag om nollvisionsarbetet inom trafiken och vilka positiva effekter detta har haft på antalet omkomna i trafiken. 2010 var ett "rekordår" när det gäller hur få som omkom i trafiken. Jag efterlyste då, precis som jag har gjort tidigare, ett nollvisionsarbete även inom den svenska sjukvården.

Arbetet är påbörjat med en förändring i lagen kring patientsäkerhet. Från att tidigare ha anmält missar inom vården till två instanser så är det nu till Socialstyrelsen anmälningarna ska ske. Vårdgivarna måste fokusera sitt arbete på att inte det ska uppstå en vårdskada. Vårdgivaren får ett större ansvar för att verkligen informera en patient när denne har felbehandlats. Patienten behöver inte anmäla en speciell vårdpersonal utan bara anmäla själva händelsen.

Det finns många positiva förändringar i den nya lagstiftningen och enligt Dagens Nyheter pågår det ett febrilt arbete att höja patientsäkerheten. Regeringen tillskjuter medel likt kömiljarden för att få fart på arbetet. För det kan inte vara acceptabelt att över 100 000 svenskar skadas inom vården och upp mot 3000 personer omkommer på grund av sin vårdskada. Något behövs göras. Förändringen i lagstiftningen är en väg att gå och jag menar, vilket folkpartiets landsmöte har ställt sig bakom, att det behövs ett arbete att införa en nollvision även inom den svenska sjukvården. Det är på hög tid. Görs inget så kostar det mycket både i personligt lidande som i resurser. Resurser som skulle kunna ha frigjorts för att fortsätta få fler händer inom vården.

Nollvision

Idag redovisas det att under föregående år omkom 270 personer i trafiken. Generaldirektören Gunnar Malm beskriver det låga antalet som en unik utveckling. Historiskt sätt får vi gå tillbaka över 100 år för att hitta en lägre siffra, enligt Malm.

Orsaken till denna "framgång" även om 270 person är 270 personer är det grundläggande arbete som har pågått under decennium och nu ser vi resultatet av detta arbete. Det är bra tycker jag och det ger mig fortfarande argument att överföra nollvisionsarbetet till andra delar inom vårt samhälle. 

Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om behovet av ett tydligt nollvisionsarbete inom vården. Jag har inga siffror för 2010 på hur många som har skadats eller omkommit på grund av sin vårdskada men redan tidigare har jag redovisat siffror som talar sitt tydliga språk att sjukvården behöver ett tydligt arbete med att minska vårdrelaterade skador. Jag hoppas att dagens besked från Trafikverket kan vara som ett vedträ i elden - att de som tvekar slutar tvekar och kavlar upp armarna och sätter igång. 

Nollvision vårdskador

Läser om Gulli, 79 år, som blev felmedicinerad och har fått leva med denna vårdskada i 10 år. Det är inte acceptabelt. De rödgröna försöker nu göra en poäng av detta och ska införa en lagstiftning - en Lex Gulli - där vårdpersonal ska anmäla felmedicinering av äldre. I och för sig tycker jag att det är en lovvärd insats men det känns verkligen som om de rödgröna slår in öppna dörrar där Alliansregeringen har tagit fram en helt ny patientlagstiftning som stärker patientens ställning i frågan om vårdskador.

Som folkpartist vill jag gå ett steg längre. Vid vårt landsmöte bifölls min motion om att skapa en nollvision mot vårdskador. Idag finns det en nollvision inom trafiken. Vi ser nu vilka resultat detta visionsarbete har medfört. Kan man inom trafiken så borde man kunna inom sjukvården.

För mig är det en självklarthet att rösta på Folkpartiet den 19 september för det ska löna sig att göra rätt från början - inför en nollvision mot vårdskador.

Var finns nyheten?

De rödgröna ska satsa på läkarbilar, närsjukvård och närakuter efter valet. Det är dagens stora nyhet från de rödgröna. Men då verkar det som om man inte har någon inblick vad som händer i de svenska landstingen/regionerna. Detta finns ju redan.

Läser man mellan raderna vill åter öka tillgängligheten med gamla metoder vilket innebär statlig styrning. Vi har redan sett resultatet med vårdgaranting där staten styr och stimulerar utan att ställa krav och motprestation.

För mig är det en självklarhet att rösta på Folkpartiet den 19 september för sjukvårdens skull med en ökad tillgänglighet och mångfald inom vården där säkerhet ställs högt. Det ska inte löna sig att ha köer inom sjukvården. Det ska löna sig att hitta lösningarna.

Tack!

Är nästan precis hemkommen från nomineringsmötet kring folkpartiets regionlistor i Skåne. Det finns sex valkretsar och jag tillhör den nordvästra valkretsen i Skåne. Förutom Helsingborg ingår även Höganäs, Ängelholm, Båstad, Örkelljunga, Klippan, Bjuv och Åstorp i denna valkrets.

Vid själva nomineringsmötet gav stämman mig förtroendet att toppa listan. Självklart är jag väldigt glad och tacksam för det stöd som folkpartimedlemmarna i NV Skåne har gett mig. Jag är ödmjuk inför det fortsatta förtroendet och ska tillsammans med alla andra medlemmar förvalta detta förtroende väl.

De fem första namn på listan är:
1. Christer Sörliden, Allerum (Helsingborg)
2. Eva Kullenberg, Ängelholm
3. Åsa Holmén, Åstorp
4. Kenneth Backström, Helsingborg
5. Louise Stjernquist, Höganäs

Tillsammans kommer vi att bedriva en intensiv valrörelse och berätta för väljarna vad vi vill åstadkomma med den fortsatta utvecklingen inom Region Skåne. Det görs mycket gott arbete inom regionen redan men det finns även en stor utvecklingspotiential i alla regionens delar såväl inom sjukvården som inom den regionala utvecklingen.

För egen del handlar det om att försöka få nytt förtroende att förvalta ledarskapet i en nämnd och då gärna Habiliterings- och hjälpmedelsnämnden. Det har påbörjats ett intressant att arbete för personer med funktionsnedsättning. Jag vill fortsätta att förbättra tillgängligheten och delaktigheten för personer som har behov av rehabilitering, habilitering och hjälpmedel.

Vidare vill jag att regionen ska titta på möjligheterna att skapa mer förebyggande åtgärder i sitt sätt arbeta med skåningarna men även fortsätta titta på sjukvården i ett så kallat salutogent förhållningssätt. Detta innebär att man inte bara se på det som är skadad eller sjukt utan man tittar lika mycket på det som är friskt och intakt hos den enskilde individen.

Patientsäkerhet är viktigt för mig och jag vill att det ska skapas en nollvision kring vårdskador. Regeringen jobbar med det redan nu men det behövs följas upp och stärkas även utifrån ett regionalt perspektiv.

Resan mot den 19 september kan i och med dagens möte sätta igång på allvar.

Patientsäkerheten i centrum

I tisdags så lämnade regeringen lagrådsremissen Patientsäkerthet och tillsyn till lagrådet. Remissen handlar om hur vi kan öka patientsäkerheten inom den svenska sjukvården och få ner antalet vårdskador.

För samhället pratar gärna om antalet skadade inom trafiken och det har gjorts kraftfulla satsningar för att minska antalet skadade och omkomna inom trafiken. Detta är självklart mycket bra och under 2009 kunde vi se att arbetet har gett effekt.

Men inom vården skadades över 100 000 personer varje år, 10 000 får men för livet och runt 3000 omkommer på grund av sina skador. Kraft tag behöver göras. Det är därför som jag skrev en motion till folkpartiets landsmöte tillsammans med Gilbert Tribo och Bengt Eliasson. Motionen vann bifall och därför känns det viktigt och värdefullt att vi fullföljer arbetet med att få ner vårdskadorna.

Jag fastar för två av tre av förslagets tre punkter:

"Det ska bli enklare för patienten att påtala brister. I dagsläget måste den som utsatts för felaktig vård ange vem man tror är ansvarig för felet som begåtts. Regeringen vill att själva händelsen ska anmälas i stället för en person.

Vårdgivarens ansvar och skyldigheter när det gäller patientsäkerheten ska bli klarare. Vårdgivaren ska i större utsträckning än idag utreda om något går fel och ska också arbeta mer aktivt för att förebygga felbehandlingar."

Källa Dagens Nyheter 2010-02-09

Jag tycker att det är bra att man anmäler händelsen och inte personen i första hand. Jag tror att det har funnits en stelhet i att behöva ange en person. Nu fokuserar man istället på händelsen och att detta inte ska upprepas fler gånger.

Tankarna och bra men jag skulle vilja gå ett steg längre. Som en parallell till tillgänglighetsmiljarden och rehabiliteringsmiljarden borde det finns en likvärdig modell som jobbar att minska vårdskadorna. De positiva förslagen måste fram och då behövs det lite morötter. Vi har sett att det har gjort nytta med kömiljarden. Möjligen kan det gör nytta även inom patientsäkerheten.