Gott tecken

Det går bra för Sverige när det gäller ekonomin. Genom ett träget arbete under de senaste åtta åren ser vi nu resultatet med en av Europas starkaste ekonomier. Där vi även fortsätter sätta handel och goda internationella relation högt upp på agendan.

Resan har inte varit rak och vi lever i en global värld där vi har många yttre och inre faktorer som påverkar oss och landets ekonomi. Jag tänker inte minst på alla de år som vi har sett våra systrar och bröder i Europa har fått kämpa med deras ekonomier. Vi har upplevt en global kris som jämförs med krisen på 1930-talet.

I dess krisens kölvatten finns det fortfarande många utmaningar – jobben måste bli fler både för yngre och äldre (och då går det inte att trixa med krogmomsen och arbetsgivaravgiften som andra partier vill), skolan måste fortsätta att utvecklas det är ju trots allt att framtiden börjar i klassrummet samt vi behöver fortsatt söka samarbete inom EU inom en rad viktiga områden och på sikt tror jag att det är ett måste att Sverige även ansluter sig till Euron och på så sätt är medlemmar på riktigt inom EU och får vara med och påverka hela vägen.

Självklart är det skönt att vi få tecken på att det vi har sagt att det går bra för Sverige och också stämmer överens med verkligheten. Självklart utgår jag att vi får fortsätta att utveckla – för vi vill mer.

Vi då?

Under veckan har det rapporterats att de fyra stora bankerna har gjort en vinst på 85 miljarder kronor. Det känns nästan som igår när vi i Sverige fick uppleva bankkrisen och när staten fick gå in och hjälpa till. Bankerna har förhoppningsvis dragit slutsatser utifrån tidigare händelser. Men samtidigt känns det som om det fortfarande finns frågor kring om man verkligen har lärt sig något om vad som hände för några år sedan? Har man samlat tillräckligt mycket i ladorna för att klara eventuella framtida kriser? Samtidigt undrar jag om man jag tillräckligt utrymme för nya investeringar i Sverige och därmed möjligheter till nya arbetstillfällen? Frågorna är många och därför känns det något provocerande när man dels presenterar en vinst på 85 miljarder och av dessa delar man ut 35 miljarder.

På vilket sätt kommer vi som kunder i bankerna få ta del av dessa vinster? På vilket sätt kommer vi som tar lån i bankerna få möjligheterna att få ner räntorna på vår lån och därmed skapa ett utrymme för investering i både vårt boende men även i annat som i sin tur skapar möjligheter till fler arbetstillfällen?

Vi kan bättre

Förra året var placeringen plats 148 och i år är det 133. Det handlar om rapporten "Årets företagarkommun" och placeringen för Helsingborgs stad. Det går ju visserligen åt rätt håll men det kan konstateras att det finns en bit kvar innan vi närmar oss till exempel Höganäs som hamnar på plats 23 i år och var nere på plats 239 förra året eller Landskrona som har klättrat från plats 102 till 35 i år.

Men vad är livet utan utmaningar? Samtidigt handlar det om att skapa förutsättningar för fler företagsetableringar inom kommunen som i sin tur leder till fler arbetstillfällen som i sin tur kan leda till ökade skatteintäkter för kommunen. Med andra ord. Bra måste bli bättre.

Rätt del av landet

”Dansk ekonomi är på väg att återhämta sig och det är en injektion för hela Öresundsregionen. Det är en bidragande orsak till att Sydsverige återhämtat sig relativt snabbt jämfört med övriga landet”.

Citatet är hämtat från Nordeas konjunkturrapport och uttalas av deras chefekonom Annika Winsth. Det är ett glädjande besked även om jag hoppas att hjulen snurrar lite fortare än vad man spår i bankens rapport. Beskedet måste också börja omvandlas till något som syns konkret - fler arbetstillfällen i Skåne och i Öresundsregionen.

För några år sedan, när vi befann oss i den djupaste delen av lågkonjunkturen, gjordes en gemensam kraftsamling för fler arbetstillfälle med regionen, näringslivet och andra aktörer. Det är möjligen dags att göra något liknande nu när det finns en del tecken som är vikten för regionens utveckling.

Bra tanke

Alliansregeringen presterar nu ett förslag kring att minska krånglet för företag i kontakten med myndigheter. Genom en "väg in" eller som jag kanske skulle kalla det för "one-stop-shop" bygger man nu upp en samlad e-tjänst där företag kan lämna grundläggande uppgifter på ett ställe som samtidigt berör det enskilda företaget.

Jag tycker det är bra och har sett försök på detta vid tidigare tillfällen. Vi behöver minska de krångliga vägarna, de byråkratiska snåren och otydlig reglerna för att underlätta för företagen och för att underlätta så att fler vågar ta steget att utveckla en tanke och idé till något hållbart och på sikt startar ett eget företag. Sverige behöver inte färre företagare utan Sverige behöver fler företag.

Detta kan vara ett sätt att underlätta företagsetablering även om jag är övertygad om att det säkert behövs en fortsatt dialog kring utvecklingen av svenskt näringsliv.

Åka kollektivt är bra

2005 antogs en bussvision för Helsingborg vars målsättning var och är att fördubbla antalet resor på tio år. Med andra ord gå från 2005 års nivå med 7,9 miljoner till att nå ett reseantal på över 15 miljoner på ett år. Nu skriver HD att visionen inte längre bara är en vision utan snarare bör vara en rimlighet i att uppfylla.

Det är bra att fler personer kan åka kollektivt med både buss och tåg men fortfarande tycker jag att bra kan bli bättre. Sedan i januari pendlar jag varje dag mellan Allerum och Lund. Oftast tar jag buss och tåg men det finns tillfällen där jag måste ta bilen istället. Detta på grund av dålig förbindelser och då helt uteblivna förbindelser mellan Allerum och Helsingborg. Jobbar jag en helg så kan jag inte åka kollektivt från dörr till dörr utan måste ta bilen. Kommer jag hem en eftermiddag eller kvällning så går det bara en buss i timmen mellan Helsingborg och Allerum. Visst kan jag ta mig till Mariastaden och gå därifrån, vilket jag också gör då och då, men det bästa är att börja titta på turtätheten mellan centrum och kransorterna. Varför går det två/tre bussar i timmen in till Helsingborg på morgonen men bara en på den sena eftermiddagen/kvällningen?

Som det är idag behövs det fortfarande två bilar i många hushåll ute i kransorterna då det fortfarande anses vara krångligt att ta sig fram och tillbaka med bussen. Jobba med dessa problem och låt dem istället bli möjligheter. Då kanske inte siffran stanna vid 15 miljoner resande per år utan då kanske vi kan sikta högre 18-20 miljoner resor per år. Det tjänar både ekonomin och miljön på tror jag.

Politikernas "Woodstock"

Vid sidan om skolpolitiken handlade partiledarnas tal i Almedalen självklart mycket om regeringsduglighet, ekonomi och möjligheterna till en förbättrad ekonomi genom jobb.

Frågorna är viktiga och jag tycker att vi som väljare självklart ska få svar på våra frågor. Hur ser regeringsalternativen ut efter nästa val? Vilka eller vilket alternativ kommer det finnas mot Alliansen? Kommer socialdemokraterna att släppa in eller inte släppa in Vänsterpartiet och Miljöpartiet i ett närmare samarbete - det vill säga kommer man erbjuda ministerposter eller inte. Men samtidigt funderar jag på hur S och V kan samarbeta med tanke på Vänsterpartiets inställning till mångfald inom den svenska välfärden.

Frågorna gällande ekonomi och jobb behöver också besvaras. Man göra utspel om både det ena och det andra men det känns som om man fortfarande glömmer att tala om hur man finansiera de olika förslagen. Underförstått kan man tolka att man kommer höja olika skatter olika mycket så är saken klar. Men räknar man då också med att skattehöjningar kan leda till inlåsningseffekter i viljan till att exempelvis anställa yngre. Kommer man fortsätta att tycka att det är OK att vi har en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige? Jag hoppas att svaret är ett självklart nej.

Även vi inom Alliansen måste ransaka oss själva och inte vara nöjda och som min partikollega, Mats Persson, säger i en intervju i Sydsvenskan "Vi har haft armarna lite för mycket i kors.". Vi måste ta ner armarna och kavla upp skjortärmarna och fortsätta jobba med frågorna på ett aktivt sätt. Ungdomsavtalen som statsministern lanserade under sitt tal och Folkpartiets lärlingsutbildning är två konkreta förslag som behöver gå från ord till handling.

Jag är övertygad om att vi kommer få se fler förslag gällande ekonomi och jobb under de närmaste månaderna. Jag hoppas också att det finns en klar tanke kring finansieringen.

Fundersam

Hur går det euron i år?

Igår presenterades vårbudgeten av finansminister Borg. Jag har stort förtroende för honom men igår blev jag något fundersam kring de dystra kommentarerna om den svenska ekonomin. Självklart finns det läge att vara försiktig i de ekonomiska utsikterna med tanke på den kris som vi fortfarande ser i Europa och våra vänner i euroländerna. Vi kan också se att det ekonomiska läget rent globalt inte är så stabilt. Är det detta som är bakgrunden till Borgs dystra kommentarer finns det säkert fog för det.

Men samtidigt i förra veckan fick vi andra signaler om att den svenska ekonomin återhämtar sig och det finns fler tecken på detta. Med det som bakgrund kan jag bli fundersam. Vilken bilden är den rätta?

Säkerhet

Egentligen är inte detta ett politiskt inlägg utan mer ett inlägg utifrån min pågående utbildning till badmästare. Det finns kanske en och annan som kommer att tänka - ja, ja - han pratar bara i egen sak. Men idag har åter debatten kring äventyrsbadens brister tagit farit efter ett nytt tragiskt drunkningstillbud. Brister som äventyrsbadet är tillräckligt med kompetenta personer - livräddare med rätt utbildning och bakgrund. Det finns tyvärr en del bad som sätter upp en skylt med att man badar under eget ansvar. På så sätt kan man ute i kommunerna minska antalet personer som jobbar på våra bad men återigen får vi diskussionen när de tragiska olyckorna uppstår - var fanns personalen? Både i det aktuella fallet och tidigare i år andra liknande fall har det funnits badvakter på plats som har hoppat och livräddat enligt de principer vi lär oss men tyvärr är det så att vi inte alltid lyckas.

Självklart anser jag att varje bad som vill kalla sig ett bad värd namnet måste ha tillräckligt personal med rätt kompetens. Även om man har rätt kompetens behövs det en kontinuerlig utbildning och övning i livräddning, HLR och sjukvård. På så sätt kommer vi långt i möjligheterna att undvika olyckor på våra bad.

Men självklart handlar det inte om enbart bemanningen och kompetensen utan det ligger även ett stort ansvar på föräldrar, andra anhöriga eller ansvariga ledare att verkligen ha en god tillsyn på deras barn, elever etc. Det är rätt ofta som jag hamnar i situationer där jag anser att föräldraansvaret brister. Här har vi alla som jobba med bad en utmaning att jobba med.

Jag hoppas att det inledda arbetet kring ökad säkerhet, en ökad samsyn kring säkerhetsarbetet inom våra äventyrsbad kommer bära frukt. För jag är övertygad om att äventyrsbaden är här för att stanna. Det borde också ansvariga politiker i respektive kommun förstår och också prioritera därefter eller våga se på andra lösningar som ökar kvalitén på de svenska äventyrsbaden. 

Hänt sedan sist

Nu är det några veckor sedan som jag skrev sist. Det har varit en intensiv period i mitt pluggande till badmästare. Men trots det så har inte samhällsutvecklingen väntat. Det har både varit traditionellt första maj-firande och oppositionen har kommit med sina skuggbudgetar till Alliansregeringen. Fortfarande känns det som om vi väntar på klara och tydliga besked från oppositionen när det gäller politiska sakfrågor. Tyvärr så känner jag igen mönstret från valet 2010. Besked kommer var den stående kommentaren. Besked kom och då såg också väljarna vad detta skulle innebär för vårt land.

Samma sak har hänt nu. Opinionsmätningarna har visat på en förändring av det politiska landskapet. Socialdemokraterna har återhämtat sig sedan Juholts tid som partiledare och andra partier har gått tillbaka och då även folkpartiet. Självklart måste vi öka tempot och få ett förtroende från väljarna för ett fortsatt arbete mot ett mer liberalt Sverige. Det är ingen annan än vi själva som fixar siffrorna. Samtidigt har jag vid många tidigare tillfällen sagt att det är valdagen som är den viktigaste dag och fram tills dess går det inte att sitta tyst i båten utan alla behöver bekänna färg i en rad viktiga sakpolitiska frågor.

När det gäller oppositionens budgetförslag så känns det, även om man pratar om arbetslinjen, att man vill gå ifrån arbetslinjen och tillbaka till en traditionell socialdemokratisk bidragspolitik. Man vill höja momsen på restaurangbesök. Man vill förändra ROT och RUT. Man vill förändra villkoren för arbetsgivare när det gäller ungdomar - trots att man vill prata sig varm om ungdomar och jobba med att minska arbetslösheten bland unga. Men det ska man göra genom att skapa kontrakt med ungdomar och samtidigt höja arbetsgivaravgiften.

För någon dag sedan presenterades vilka risker/effekter förslagen från oppositionen får. Jag väljer att citera moderaternas nya partisekreterare, Kent Persson:

Jobbeffekter av olika förslag från oppositionen:
Åtgärd Jobbeffekt
Fördubblade sociala avgifter för unga -18 500
Höjd restaurangmoms – 3 000
Minskat ROT/RUT – 3 500
Sammanlagt – 25 000

Det behövs fler tydliga besked från oppositionen och samtidigt också besked om finansiering av deras politik. Först då kan vi fortsätta diskussionen på ett bra sätt om hur vårt land kommer att utvecklas med olika politiska alternativ.

Göra något

Förra helgen var jag på liberalt riksmöte i Västerås och den här helgen är det dags för moderaternas Sverigemöte. Jag är helt övertygad om att båda tillfällena skapar inspiration och syftar att blicka framåt och fortsätta arbeta tillsammans. Sedan kan det ju inte hjälpas att det också bli en firmafest då det inte enbart kan och ska handla om det politiska innehållet utan även de sociala mötena är viktiga.

En blå eller var det möjligen en rosa tråd (med tanke på medias fokusering på scenbakgrund och scenljus) för Reinfeldt har varit arbeten. Fortfarande anser vår statsminister att detta kommer vara den viktigaste frågan även i valet 2014. Det finns ju en poäng med det och jag tror att Reinfeldt kommer få rätt. Även socialdemokraterna målar upp frågan om arbete som en av de viktigaste frågorna. Detta märktes även av på vårt riksmöte där Jan Björklund dels var självkritisk till de höga arbetslöshetssiffrorna bland våra unga men även hade konkreta förslag på att skapa möjligheter till att fler unga ska komma in på arbetsmarknaden. Tankarna handlade om att skapa ungdomslöner. Ett förslag som både har fått ros och ris under veckan.

En rad företagsledare inom serviceområdet ger Björklund rätt men samtidigt pekar på att det egentligen inte ska  vara politiken som ska inrätta ungdomslöner utan det ska faktiskt arbetsgivare och facken kunna arbeta fram. Jag hörde t ex att IF Metall redan tidigare har pratat om en variant med "yrkesår" för att skapa förutsättningar för yngre att komma in på arbetsmarknaden. Jag är helt inne på att något måste göras för att sänka arbetslösheten bland de yngre och jag tror att det är dags att vända på alla stenar som går att vända på. I det här läget som kan liknas vid en brainstorming kan inga tankar och idéer förkastas. Därför känns det en aningen anmärkningsvärt att läsa att Reinfeldt är kritisk till Folkpartiets tankar kring ungdomsarbetslösheten. Det borde väl vara rimligt att även moderaterna är självkritiska till att vi inte har klarat av arbetsmarknaden för vår framtida generationer som behöver få ett fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Jag väntar med stort intresse på vilka tankar moderaterna har i denna viktiga fråga.

Dock är jag övertygad att vi liberaler kommer inte släppa frågan utan kommer fortsätta att rannsaka oss själva - leta efter de goda föredömena och dra en fortsatt lärdom av det hela. Vi behöver göra det för våra unga men även för vårt land.

Framtidshopp

Det redovisas att det under 2011 har Sverige har fått drygt 69 000 nya företag. Möjligen kan detta tysta kritikerna att inte Alliansregeringen bedriver en företagarvänlig politik. Men bra kan ju alltid bli bättre så det är bara att hoppas att Alliansregeringen fortsätter se över krångliga regelverk, får bort onödig byråkrati och skapar möjligheter så att de nya företagen får fortsätta växa och att nya företag får möjligheten att startas.

Nya möjligheter

Då är vi i princip tillbaka till den vanliga vardagen igen. Tiden med jul- och nyårshelgerna går verkligen fort och ibland funderar man varför man stressar med alla måsten inför några få dagar på ett år som innehåller så många andra dagar. Det stavas nog tradition.

Trots det kan det konstateras att 2011 har blivit 2012 och innebär nya möjligheter för oss alla. Jag hoppas att den arabiska våren vi fick uppleva under 2011 får fortsätta att utvecklas. Jag hoppas att Europa börjar inse vikten av att det är inte euron i sig som skapar problemen utan det är hur man nationellt har hanterat den egna ekonomin. Jag anser att det är oansvarigt att inte kunna hantera den nationella ekonomin så att den inte påverkar andra länders ekonomier som den har gjort under 2011. I går firades tioårsdagen av euron som valuta inom EU och samtidigt kom frågan om valutan kommer att få uppleva den 11 födelsedagen och jag är helt övertygad om att det kommer så bli om ett år.

Jag hoppas vidare att vi inom folkpartiet fortsätter att arbete med vårt nya partiprogram som ska vara klart under 2013. Det är en mycket viktig process som behövs för att förnya vår politik och samtidigt bredda den på många olika nivåer. Jag kommer självklart vara med i de sammanhang jag känner att jag har något att bidra med och då inte minst inom de sociala frågorna såsom omsorg, vård, hälsa och handikappolitik. Jag kommer även ta hjälp av medlemmarna inom helsingborgsavdelningen för att vara delaktig i arbetet. Vi skapar en ny bild med liberala värdering. Vi gör det i en bred politisk och demokratisk diskussion. Det vore önskvärt att andra partier och ägnar kraft och energi att presentera en bild av hur de vill att Sverige ska se ut inom de närmaste åren men även ur ett längre perspektiv.

Jag hoppas också att jag personligen kan axla det förtroendet som folkpartiet i Skåne har gett mig för att samordna processen kring ett eventuellt bildande av en storregionen i södra Sverige. Det är ett spännande men även ett komplext uppdrag med många olika trådar eller bollar att hålla reda på och fånga in eller knyta ihop för att få ett så bra underlag för ett beslut inom partiet senare i år.

Det finns många roliga och spännande utmaningar att ta sig an under året. Det viktigast i allt detta är att våga se möjligheterna istället för att se alla hindren.

Ja, bankerna följer med

Nu verkar det som om bankerna följer Riksbanken och börjar sänka boräntorna. Det är i sig bra men jag undrar om det är tillräckligt och om inte bankerna gjorde en "mellandagsreavariant" - höjde strax efter Riksbankens sänkning för att nu kunna sänka till en nivå som möjligen är högre än vad den var innan reproräntans sänkning.

Nu gäller det

Under den senaste veckan har det hänt en hel del i den internationella politiken och jag tänker mest på den europeiska politiken med nya ledare för både Grekland och Italien.

Vi går en spännande tid till mötes och kan följa det lite så här på håll om det går bra för Papademos i Grekland och Monti i Italien. De har ingen lätt uppgift men de måste lyckas. Därför känns det bra att Papademos verkar ha ett brett stöd av grekerna. I en opinionsundersökning var 68 procent positiva till den nya regeringen och med tanke på italienarnas glädjeyttring när det blev ändring på ledarposten torde även Monti få ett bra stöd för att kunna genomföra de beslut som är tagna.

För i grunden handlar det, precis som Andreas Bergh - nationalekonom på Lunds Universitet - skrev i en mycket läsvärd artikel i Svenska Dagbladet, om att inte se euron som en syndabock utan kunna titta runt om den gemensamma valutan och fundera på vilka andra krafter som har påverkat Europas länders ekonomier. Skulle det vara bättre med 17 olika valutor som konkurrerar med varandra och där det inte finns någon enhetlighet utan varje valuta ändras på grundval av olika faktorer.

Andreas Bergh summerar situationen så klokt i sin artikel:

"I grunden är dock Europas problem låg produktivitet och osunda statsfinanser i allt för många länder. Om detta inte åtgärdas, går det ut över människors levnadsstandard. Så är det idag, och så skulle det vara även om euron inte fanns."

Jag är helt övertygad om att när människor börjar inse vad som är de egentliga orsakerna till krisen bland euroländer så inser man att euron har varit med att skapa, precis som Olle Schmidt uttrycker det:

"Euron har skapat stabilitet, låg inflation, fler jobb och ökad handel. Det är inte ett misslyckat projekt. Synd bara att Sverige fortfarande väljer att stå utanför. Vi förlorar politiskt inflytande med vårt utanförskap."

Nu håller vi tummarna!

Äntligen, kan man få lov att säga... äntligen verkar det som om det kan finnas en lösning på den kris som vi har kunnat beskåda i Europa under de senaste månaderna. En ekonomisk kris som utan lösning riskerar att lamslå en hel kontinent. Samtidigt har det funnits många pessimister som inte tror på att euroländernas ledare skulle klara av att komma överens men det gjorde man, även om det tog lång tid.

Jag förstår om mina partikollegor Carl B Hamilton och Olle Schmidt är glada en dag som denna och jag kan bara ansluta mig i deras glädje och kan konstatera att ensam är man svag men tillsammans är vi starka. Samtidigt fortsätter jag att hålla tummarna att den nya överenskommelsen kommer ge den nödvändiga stabiliteten i Europa med tanke på att det finns fler länder än Grekland som är ute på lite hal is när det gäller den nationella ekonomin.

Men det är ett steg på rätt väg...

Intensiv vecka

Efter att en rad utrikeshändelser, av förklarliga skäl, har dominerat nyhetsrapportering har det under den senaste veckan åter blivit mer fokus på inrikesnyheter i allmänhet men inrikespolitiska nyheter i synnerhet. Dels har det handlat om Alliansregeringens vårproposition och även senare turerna kring den demokratiska processen i riksdagen - att Twittra eller inte Twittra är frågan. Dessutom blossade oron kring SAAB:s framtid åter upp.

Regeringens vårproposition inger hopp och förtroende att vi tillsammans har tagit oss ur den finansiella krisen på ett bra sätt och vi ser nu en ljusning på flera sätt. Socialdemokrater försöker åter hävda sig i den svenska inrikespolitiken och åter ropar att det regeringens politik är inte så mycket att hänga i julgranen. Det är bättre med skattehöjningar än skattesänkningar. Genom skattehöjningar tycks en del tro att det är så vi kommer till full sysselsättning i Sverige. Dessutom finns det de som anser att skatteavdragen inte har gett någon effekt för den enskilde svensken. Men som min partikollega i Norrköping, Mathias Sundin, beskriver det. Att en person som tjänar 20 000 per månad har sedan 2006 fått en skattesänkning på 17 000 kronor per år. Nästan en hel månadslön till som man själv får spendera fritt. Pengar som betalar en vara eller en tjänst som gör att det öppnar upp för fler arbetstillfällen.

När det gäller arbetstillfällen blir jag fundersam när jag läser om hur året nior i Helsingborg har valt gymnasieprogram inför hösten. De teoretiska utbildningarna ligger i topp och det kan konstateras att de yrkesförberedande programmen tappar. Samtidigt så märker vi att efterfrågan av arbetskraft inom industri och andra yrkesgrupper ökar men det finns ingen att anställa.

Jag anser att vid sidan om allt det positiva som nu genomförs så behöver regeringen titta på hur vi kan möte den efterfrågan som finns inom industrierna och inte rena hantverksyrken. Det behövs.

Vågar man tro

Efter två dagar i Uppsala på konferensen "Funktionshinder i tiden" är man åter hemma och försöker gå igenom händelserna utanför konserthusets väggar. Kan då konstatera att det fortsätter hända saker inom socialdemokraterna. Håkan Juholt fortsätter forma sitt lag. Kommentarerna i dagens morgonprogram handlade om det är ett okänt lag som Juholt har satt ihop samtidigt som det konstateras att det finns en representation från olika delar inom socialdemokratin.

Ytterligare en kommentar, denna gång från det nya laget, tycks vara att vi återkommer med besked. För fråga efter fråga hänvisar man att socialdemokraterna ska göra en översyn kring den egna politiken. Men samtidigt borde det väl vara på sin plats att man tycker någon om någonting och inte bara hänvisar att man återkommer. Klart... socialdemokraterna använde samma strategi i valet 2010.

Något som jag har följt lite extra är den olika synen på RUT inom socialdemokratin. Waidelich verkar inse att RUT har gett både äldre och barnfamiljer möjligheter till att få hjälp med det vanliga vardagspusslet och att det handlar inte om ett vi och dom-samhälle där det är bara en viss sorts människor som nyttjar RUT-avdraget. Det har ju redan konstaterats för några veckor sedan dels att RUT ökar i popularitet då fler använder det och dels att avdraget används av personer oavsett inkomstnivån. Men även om det finns en positiv inställning från Waidelichs sida så är han lite försiktig när han säger, precis som alla andra, vi ska se på frågan genom en översyn. Så frågan kommer nog kvarstå om man vågar tro.

Som att dansa vals i fyrtakt

Läser idag en intressant intervju med socialdemokraternas nya partiledare, Håkan Juholt och kan konstatera att det kommer bli en intressant politisk tid. Hur kommer Juholt navigera inom sitt parti? Navigeringen har redan börjat genom att byta ut tidigare ledande socialdemokrater mot nya eller i en del fall nygamla. Men navigeringen handlar även om vilken politik vi kommer att se socialdemokraterna ska driva framöver.

När man har följt media under veckan kan jag konstatera att det finns en del socialdemokratiska ledarskribenter och/eller samhällsdebattörer som vittnar om att vi kommer inte bli speciellt överraskade kring socialdemokratisk sakpolitik utan vi kommer känna igen det mesta. Det återstår att se.

Dock kan jag bli lite fundersam när Juholt väljer att utse Tommy Waidelich till ny ekonomisk talesperson och samtidigt har de så olika syn på väsentliga ekonomiska ställningstagande. Det känns som om det blir svårt för Juholt och Waidelich att dans. Vem ska föra? Vilken takt ska de ha? Eller blir det att dansa vals i en fyrtakt?

Veckan

I veckan har det hänt en rad intressanta saker i Sverige. En del tänker säkert på boken om kungen. Den tänker jag inte ens kommentera.

Andra tänker på partiledardebatten som mest kändes som en förlängd valdebatt och där inga nya saker kom fram.

Men för mig var det mest intressant att se tre eller egentligen fyra gamla vänner så öppet strida mot varandra. Den rödgröna splittringen verkar vara total och i den ena kanten står vänsterpartiet och den andra socialdemokrater och miljöpartiet. Det känns som om det blev nästa rätt valresultat i valet med tanke på de senaste veckorna splittring. Hur hade det sett ut om de tre rödgröna skulle jobba tillsammans i en verklighet?

Det verkar som om det finns två partier av de rödgröna som vill fortsätta ta ett ansvar för den svenska utvecklingen och då tillsammans med Alliansen. Det är självklart socialdemokraterna och miljöpartiet som känner att de kan ta ett ansvar även i opposition. Men vänsterpartiet vill nu verkligen gå sin egen väg och inklusive den svenska ekonomin. Oroande är att vänsterpartiet vill överge överskottsmål och utgiftstaket. Två mål som har varit positivt för den svenska ekonomiska utvecklingen. Det gäller ta ett stort ansvar för den egna plånboken. I den vanliga hushållsekonomin kan man inte spendera mer än vad den egna plånboken medger. Gör man det så får det ju oroande konsekvenser. Likadant måste man tänka  för den svenska ekonomin. Tack och lov finns det partier som gör det och därför har vi ett gynnsamt läge för den svenska utvecklingen.