Bristande tillgänglighet

Igår behandlades regeringens förslag om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i riksdagen. Resan fram till slutbehandlingen har varit lång och krokig. För egen del började resan på ett av folkpartiets landsmöte för ett antal år sedan där vi inom folkpartiet har slagit fast att bristande tillgänglighet ska vara en grund för diskriminering. Vår minister Erik Ullenhag fick ett stort mandat att verka för en förändring av lagstiftningen. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. Funktionshinderrörelsen har genomfört de så kallade torsdagsaktionerna för att påskynda arbetet.

Regeringen presenterade förslaget tidigare i år och det kan konstateras att det är bra början men det finns en del kvar att göra, enligt funktionshinderrörelsen. Det främsta handlar om undantag för företag som har färre än tio anställda inom handel med varor och tjänster. Självklart tycker jag att en diskrimineringslagstiftning måste gälla hela vägen och för alla. Det ska inte finnas undantag som urholkar eller skapar möjligheter till kryphål i lagen. Samtidigt är jag glad att det finns partier som vågar lyfta upp frågorna och jobba på en tilltänkt riktning. Men jag tror och hoppas att det finns de som vill mer även inom Alliansregeringen. För det ska inte handla om att funktionshindersrörelsen ska behöva klä sig i svart och inte tycka att den nya lagstiftningen är bra. Vi behöver fortsätta med de små stegen framåt mot ett samhälle där inkludering går före exkludering.

Bra Erik

För en tid sedan presenterade min partikollega Erik Ullenhag förslag kring en ny diskrimineringslagstiftning där otillgänglighet ska vara diskriminerande. Ett förslag som jag vet att både jag och många inom funktionshinderrörelsen har väntat på. Bland annat har funktionshinderrörelsen arrangerat torsdagsaktioner för att sätta press att regeringen ska gå från ord till handling.

Nu har regeringen gått från ord till handling och då finns det en del som inte är riktigt nöjda med innehållet i lagförslaget. Idag ger Erik Ullenhag ett bra svar på en del av kritiken och det som är viktigast är det förändringarna i synsättet och i rättigheter på området. Det är också bra att det konstateras att bra kan bli bättre men det måste få gå en tid innan man gör en utvärdering av lagen och justerar därefter.

Äntligen

Nu är det visserligen över en vecka sedan som min partikollega Erik Ullenhag presenterade lagförslaget kring diskrimineringslagstiftningen där otillgänglighet blir en diskrimineringsgrund. Jag kan egentligen bara säga äntligen och avsluta mitt blogginlägg här.

Men samtidigt kan jag också säga äntligen. För vi i folkpartiet och där jag har varit en av dem har längre kämpat för att skapa en förändring i lagstiftningen. Vi har haft uppe frågan på vårt landsmöte för några år sedan och fick då med oss landsmötet att gå från besvara en motion till att bifalla en motion. Stödet har varit där och vi som har följt processen vet också att det har handlat om ett givande och ett tagande mellan partierna. Men nu är vi äntligen i hamn.

Torsdagsauktionerna utanför regeringen och riksdagen kan avslutas. Tillgänglighetsmarscherna under åren behövs fortfarande men kan snart börja ha ett annat fokus. Jag hoppas att jag i år antingen i Helsingborg eller i Malmö kan vara med igen. Jag har haft förmånen under några år att gå med och sedan också få hålla ett tal kring tillgänglighetsutmaningarna och denna gång kommer jag med glädje konstatera det framsteg som nu har gjorts.

Som folkpartist står för vi hjärtat i den liberala borgerligheten. Vi har alltid stått på den enskilde eller som herr Ohlin har sagt "vi står på det glömda Sveriges sida". Därför känns det naturligt att vi som liberaler och socialliberaler sätter fokus på funktionshinderpolitiken. #därförfolkpartiet

Snart är vi på väg

Tar del av en vänners inlägg på Facebook och får där en uppdaterad information kring frågan om lagstiftning om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Enligt uppgift från regeringen ser jag nu att den 18 mars kommer denna proposition att läggas fram i mars och slutbehandlas innan sommaruppehållet. Vi är många som har väntat många år och då inte minst funktionshinderorganisationerna. Men det finns ju ett uttryck som säger den som väntar på något gott väntar inte för länge (även om jag tror att det finns en del som i detta fall inte håller med). Bra jobbat Erik Ullenhag med flera att propositionen nu kommer fram.

Nytt funktionshinderpolitiskt program

Just nu pågår det ett väldigt intressant arbete inom Region Skåne. Jag har förmånen att få leda arbetet med att revidera regionens handikappolitiska program. Arbetet kan liknas vid en flerstegsraket som påbörjades med ett förarbete för drygt ett år sedan men som nu har gått in i en mer genomförandeprocess.

Som en del av detta arbete gäller det att hitta god exempel både inom regionen men även utanför såväl genom våra kollegor i andra regioner/landsting som andra aktörer inom området.

Därför har jag under en tid gjort några kortare resor. Dels var det till Köpenhamn precis innan jul där vi träffade på tjänstemän på Nordiska ministerrådet. Det kan konstateras att de jobbar med funktionshinderpolitiska frågor på olika sätt och att det finns ett intresse av att göra fortsatt erfarenhetsutbyte mellan ministerrådet och regionen. Vi ser gemensamma möjligheter och utmaningar.

På tal om gemensamma möjligheter och utmaningar så är det reflektioner jag gör efter denna vecks resa till Göteborg och till Jönköping. Då var fokus på tillgänglig arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning. Vi jobbar med olika projekt inom respektive region. Här i Region Skåne har vi jobbat med "Vägen in" - ett arbetsmarknadsprojekt för personer med psykisk funktionshinder. Målsättningen är att anställa 25 personer inom regionen. Resan som berörda tjänstemän har inte alltid varit lätt men jag är övertygad om att de kommer lyckas och samtidigt skapa en förståelse kring dessa frågor genom ett parallellt projekt som handlar om att öka förståelsen kring dessa personer. Men en rad olika utbildningsmoduler har tjänstemännen hjälpts åt att öka kunskapsnivån och därmed också gå från bara se hinder till att se möjligheter. I Göteborg och Jönköping var målgruppen av funktionshindrade kanske något annorlunda men samtidigt så kände vi igen de hinder och möjligheter som de har mött längs vägen. En fråga som jag funderar mycket över är varför är det lättare för personer med funktionsnedsättning att få jobb inom den privata näringen istället för den offentliga? Varför är det lättare att få en anställning inom kommunerna i förhållande till landstingen/regionerna? Tror att det några viktiga frågor att fortsätta att söka svar på för att på så öka den personliga kunskapen hur vi kan fortsätta det viktiga arbetet att skapa ett mer inkluderande samhälle istället för ett exkluderande samtidigt som vi ser det naturligt att se möjligheterna med att vi är olika istället för att se hindren.

Gör om gör rätt

Kan idag läsa i HD om att Helsingborgs nya och fina arena som invigdes för snart ett år sedan inte håller måtten när det gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder. Första frågan jag ställer mig är när ska de som bygger och planera att lära sig att skapa förutsättningar för ett inkluderande samhälle och inte hålla fast vid att skapa ett exkluderande sådant? Vi skriver 2013. Arbetet med enkla avhjälpa hinder har ett antal år på nacken och borde vara en självklar standard när man projekterar, ritar och bygger.

Det är i sig inte några direkta svåra åtgärder och kostar säkert inte mycket när man gör det från början. Men med de fel som nu finns så är jag säker på att det kommer att kosta att åtgärda. Dessutom blir jag förundrad när jag läser att det fanns en tillgänglighetskonsult inkopplad på byggprojektet men det verkar som om man inte alls tog hänsyn till den personens förslag. Frågan blir ju då - varför fanns det en konsult i bygget när man inte hade för avsikt att följa personens råd och rekommendationer? Det kan väl inte bara vara för att stilla sitt samvete.

Gör om och gör rätt känns det som och dra lärdom att både använda tillgänglighetskonsulter och brukarorganisationer för att skapa ett inkluderande samhälle och inte fortsätta att exkludera.

Tillgänglighet igen

Kan inte låta bli att fundera över en insändare som Bengt Silfverstrand, DHR Skåne, skriver i Helsingborgs Dagblad. Det finns tyvärr ingen länk till denna artikel men det är en tänkvärd artikel. Han efterlyser fortfarande en svensk lagstiftning kring diskriminering av otillgänglighet. Jag håller med om att det finns ett behov av denna lagstiftning.

Folkpartiet har tagit tydlig ställning att vi ska jobba för att en sådan lagstiftning ska genomföras. En del som funderar om det kommer fungerar gör det bland annat utifrån ett ekomomiskt perspektiv. Jag har lite svårt att förstå denna invändning. Det som måste göras är att göra rätt från början och då behöver det inte kosta extra. Det kostar extra om man gör fel och måste bygga om. Men om man tar tillvara på den kompetens som finns inom till exempel brukarorganisationerna så går det att göra rätt från början. För några år sedan byggdes den nya akuten på SUS i Malmö och under hela byggprocessen fanns det en nära dialog mellan regionen, byggherrar och brukarorganisationerna. På så sätt kunde vi minska riskerna att bygga in något som skulle göra akuten otillgänglig.

Jag hoppas att arbetet med den nya lagstiftningen fortsätter och att vi snart får se ett beslut.

Åldersdiskriminering

Idag presenterade Erik Ullenhag (FP) att regering vill införa förbud mot åldersdiskriminering. Det är en god tanke anser jag. Att den personliga beslutsförmågan skulle upphöra vid en speciell ålder kan inte vara rimligt. Låt oss fortsätta att skapa ett inkluderande samhälle där vi tror på den enskilde personens beslutsförmåga. På så sätt skapar vi också en tydlighet i vår personliga rättigheter och skyldigheter.

Det är bra att regeringen lyfter upp diskrimineringsfrågorna och jag hoppas att vi även snart kan se förändringar i diskrimineringslagstiftningen kring frågor som gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det finns ett tydligt stöd och mandat från senaste landsmötet att vi som parti ska verka för förändringar i lagstiftningen. Jag hoppas att det snart finns en bred uppgörelse där vi kan gå från ord till handling. Där vi kan främja arbetet med att främja FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Bra besked

Jag har tidigare skrivit om, både här på min blogg och i debattartiklar i lokal media, om vikten att jobba med FN-konventionen för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och då inte minst de ansatser att skapa en tydlig diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänlighet ska anses vara diskriminerande.

Nu ger ansvarig minister, Erik Ullenhag (FP), också besked att det är hans ambition att skapa en lagstiftning där bristiande tillgänglighet ska vara en faktor för diskriminering. Det är bra tycker jag.