Välkommen till Malmö

Kritikerna säger - vad gör det för nytta att vår integrationsminister är i Malmö under vecka. Finns det bara ett symbolvärde i hans agerande eller kommer det att leda till något? Jag är övertygad om att Erik Ullenhag under den kommande veckan kommer få se många framtida utmaningar men också möjligheter med hans vecka i Malmö och kontoret på Rosengård.

Det går inte att enbart tro att man lär sig något genom att enbart sitta och läsa rapporter eller få det beskrivet. Man lär sig genom att vara ute på fältet och är delaktig i den verklighet som finns ute på fältet. Det är därför som jag då och då brukar vara ute och besöka verksamheter (kanske inte så mycket under där här perioden som tidigare) eller träffa t ex brukarorganisationer för att se och uppleva deras vardag. Jag har lärt mig mycket vid dessa besök och jag är övertygad om att Erik Ullenhag och hans kollegor kommer lära sig mycket under den kommande veckan.

Ett tips ska jag skicka med till Erik - glöm inte att besöka Yallatrappan och se vilken underbara verksamhet de bedriver.

Välkommen Erik till Malmö till en lärorik vecka.

Nytt namn - samma innehåll?

Nu går politiker i Köpenhamn och Malmö ut med att de vill byta namn från Öresundsregionen till Copenhagen Malmö Region. Bra eller dåligt? Jag tycker fortfarande att Öresundsregionen är det namn som ska gälla för den nödvändiga samverkan mellan Sverige och Danmark. Det handlar inte för min del enbart om två städer där den ena staden är en världsstad utan för mig handlar om, som namnet säger, hela Öresundsregionens attraktionskraft och balans. Det blir inte lättare att finna dessa samverkanseffekter när man bara ska fokusera på två städer utan det måste kännas naturligt för alla som är inblandade. Det blir annars lätt en "vi och dom" och det tjänar ingen på. Men och andra sidan är jag inte speciellt förvånad med tanke på Malmös starke mans tidigare utspel med nya fasta förbindelser mellan Malmö och Köpenhamn istället för andra lösningar inom vår region.

Samma sätt är jag fundersam kring namnet familjen Helsingborg. Jag tycker att det vara bättre med Skåne Nordväst där det markeras tydligt att det är viktigt med samverkan och samarbete samtidigt som alla de inblandade har en viktigt roll i detta arbete.

ESC till Malmö

Det kom som en blixt från klarblå himmel på telefon. En av mina liberala vänner skrev på FB att nu var det klart med vilken stad som får arrangera nästa års final i Eurovision Song Contest och det blev Malmö. Många trodde säkert att det skulle bli Stockholm och för egen del spelar det kanske inte så stor roll men självklart blir jag glad när Malmö får stå som värd.

Arenan ligger bra ute i Hyllie och vi har faktiskt inte speciellt långt till en av Europas stora städer - Köpenhamn och till Kastrup så jag är övertygad om att det kommer gå enkelt för både artister och publik att kunna ta sig till Malmö. Det är bra reklam för Skåne och ännu en gång kan det konstateras att Skåne klarar av att stå värd för ett stort internationellt arrangemang. Tidigare hade det både varit handboll och för snart ett år sedan World Scout Jamboree.

Det som får mig att bli lite fundersam är antalet personer som arenan kan ta in. Ungefär 15 000 personer får det plats i arenan under musikarrangemang. Jag tror att detta inte är speciellt svårt att fylla. Det känns att det kan bli en huggsexa om platser inte minst till själva finalkvällen. Så när äldsta dottern ropade jippi jag vill till Malmö och ESC så fick jag svara att vi får se.

Men oavsett om vi kommer till Malmö eller ej så kan jag bara glädjas med Malmö, med Skåne och med Sverige samt med alla musikälskare en dag som denna.

(O)smakligt

Funderar på om man ska bli förvånad eller inte till nyheten om vänsterpartiets aktivitet i Malmö på första maj. Barn fick slå sönder piñatas som innehåller godis men hade bilder på regeringsmedlemmar. Kan inget annat än hålla med om att det är högst osmaklig händelse. Det borde vara dags att höja den politiska debatten från sandlådenivå till en mer anständig nivå. Vänsterpartiets centrala partiledning har tagit avstånd från händelsen och det är väl bra i sig. Samtidigt tänker jag på barnen som blev utsatta för händelsen - att göra något smakligt till osmakligt med barn inblandade kan väl aldrig var OK?

Inte nu igen

Vart är vi på väg är min främsta fråga när jag åter få ta del av nyheten kring att ännu en person är skjuten i Malmö. Det som inte får hända händer igen och polisen får ännu ett mord att jobba med. Jag hoppas att de får den hjälp de behöver.
 
Många personer blir inblandade. Malmös starke man kritiserar justitieminister Ask för att hon inte gör något. Men min spontana fråga till Reepalu är vad gör han för att få en tryggare stad i Malmö? Gång på gång försöker han med stor envishet hävda att det inte de styrande i Malmös fel att situationen blir som den blir utan det är den svenska lagstiftningen som måste ändras. Det är möjligt att det måste göras ändringar i lagstiftningen kring vapenlagen och detta är på gång och ytterligare åtgärder är också på gång hävdar ministern. Tillsammans med några partikollegor har jag presenterat förslag kring att vapenamnestier oftare än vad man har idag. Jag hoppas att detta är något som man tar till sig i regeringen.

Jag tror att man behöver arbeta med situationen i Malmö på flera plan. Jag har skrivit om det tidigare att händelserna inte Malmö får inte rent politiskt sjunka ner till sandlådenivå utan det är dags att gemensamt höja blicken och med gemensamma krafter skapa den trygghet som boende i Malmö borde få ha. Därför känns det bra att mina kollegor i Malmö och då tillsammans med moderaterna i Malmö vill ha ett extra möte i kommunstyrelsen men även att riksdagsledamöter boende i Malmö bjuds in till samtalet eller som min partikollega Ewa Bertz säger: "Det vore också bra om samtliga riksdagsledamöter för Malmö blir inbjudna då mötet kan få en bredare och mer lösningsfokuserad diskussion. Det får inte fortsätta såhär med skottlossningar varje vecka i Malmö".


Media: AB, HD, DN 1, DN 2, SVD 1, SVD 2, SDS, SKD

"Varenda dag så gör man så gott man kan"

De tragiska händelserna får nu politiska efterspel även om det finns de som har uppmanat att de händelser som har skett inte får bli något politiskt spel. Men nu kräver Malmös starke man, Illmar Reepalu, att regeringen och då med Ask i spetsen måste tillsätta en kriskommission men samtidigt tycker han att inte behöver göra mer än vad han har gjort men samtidigt känns det som om man fortfarande saknar konkret vad som har gjorts från de styrande i Malmö.

Istället klagar Illmar på regeringen att man inte gör någonting. Undrar om det hade varit samma tongångar om det hade varit Håkan Juholt som hade varit statsminister? Det är kanske dags att fundera på vad Illmar kunde ha gjort bättre för att skapa ett annat Malmö. För trots allt så har socialdemokraterna hållt i taktpinnen sedan 1994 i Malmö.

Som jag har skrivit tidigare - låt det som har hänt i Malmö istället skapa något konkret där alla känner ett ansvar både från regering, riksdag och från kommunpolitiker i Malmö. För i det här läget kanske man inte ska enbart nöja sig med att säga "varenda dag så gör man så gott man kan" utan det är kanske dags att lägga i ytterligare en växel och ta i lite mer för att prestera ännu lite bättre - om det nu är bra?

Lägg i en växel

bild från sxc.hu

Jag har utgått hela tiden att det finns en samsyn bland de politiska partierna i Skåne kring behovet av den fasta förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. Både vi inom folkpartiet har uttalat, till och med på riks genom vår partiledare Jan Björklund, att det är en viktig investering för Sverige att få igång processen kring en fast förbindelse i norra Öresund. Även socialdemokraterna har uttalat sitt stöd i samma ärende.

Därför blir jag något förvånad (eller kanske ändå inte) att Malmös starke man Illmar Reepalu nu vill att hans nya projekt med en Metro mellan Malmö och Köpenhamn ska få en högre prioritering än den fasta förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. Jag vet sedan konferenser kring framtidens infrastruktur att herr Reepalu har pratat sig varm om Metrokonceptet men samtidigt kanske han borde ansluta sig till resten av hans socialdemokratiska kompisar och inse att hela regionen behöver leva och utvecklas och inte bara en liten del av Skåne.

För annars så kan det ju bli så att den som gapar över mycket kan mista hela stycket. För frågan är ju hur mycket trafik tål infrastrukturen mellan Malmö och Lund. Redan idag känns det som om det är trångt både på vägar och järnvägar.

Samtidigt anser jag att det är dags för de ledande politikerna att inte sitta så still i båten utan lägga i ytterligare en växel och fortsätta det påbörjade arbetet med att övertyga både svenska och danska politiker om nödvändigheten och det gynsamma läget för den fasta förbindelsen i norra Öresund. Men dessutom fortsätta att samtala om EU:s möjlighet att vara en naturlig del i den fortsatta processen.

Inte nu igen

Socialdemokraternas starke man i Malmö, Ilmar Reepalu, slutar aldrig att förvåna. Det räcker tydligen inte med en Öresundsbro i Malmö utan nu vill Ilmar Reepalu ha en tunnel under sundet i stället.

Jag håller med Peter Danielsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg och Jan Andersson, socialdemokraternas ordförande i Helsingborg, att Ilmar  Reepalus besked skapar en förvirring kring den framtida andra fasta förbindelsen i Öresund. Det finns klara och tydliga signaler från både de svenska och danska regeringarna att det finns förutsättningar för en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Detta skapar förutsättningar för en ökad arbetsmarknadsregion i Öresundsområdet. Det skapar även möjligheter i att minska flaskhalsarna som redan nu finns i Malmö-Lund-Köpenhamnsområdet kring kollektivtrafiken.

Tyvärr är det inte första gången som Ilmar Reepalu kommer med sådana utspel utan det har hänt tidigare. Allt ljus behöver inte hamna på Malmö. Det finns faktiskt fler delar i Skåne som har goda utvecklingsmöjligheter. Men det är kanske därför Ilmar Reepalu agerar som han gör för att det finns en möjlig rädsla att det finns andra som inser övriga Skånes förträffligheter och att Malmö inte skulle få vara med på tåget.

För mig är det en självklarhet att satsa på hela Skåne och det är väl därför som jag har valt att vara regionpolitiker istället för bypolitiker.