En av valets stora frågor förra året handlade om svensk skolpolitik. Det är bra att detta viktiga sakområde var upp på agendan. En av de personerna som var mest aktiv i denna debatt är våra nuvarande utbildningsminister, Gustav Fridolin. Han målade stora och svarta penseldrag kring den skolpolitik som Björklund och Alliansen har format. Det går får långsamt. Vi ser inga resultat. Allt var bara nattsvart. Om det blev regeringsskifte och om Fridolin blev ny utbildningsminister skulle vi alla få se märkbara resultat på bara 100 dagar.
Det är många med mig som kan konstatera att de 100 dagarna är nu över och imorgon när eleverna och lärarna går till skolan så kommer de mötas av ny vardag präglad av rödgrön skolpolitik. Men så är icke fallet. Inget har hänt. Fridolin har varit tyst och har inte presterat något för den svenska skolan. Det som har kommit från utbildningsdepartementet är produkter från den tidigare Alliansregeringen med Jan Björklund som ansvarig.
Det är nog många med mig som efterlyser konkreta svar från Fridolin om vad som hände längst vägen på de där 100 dagarna. I slutet av dessa dagar kom en invit från regeringen att skapa ett samarbete med Alliansen på området. Det är ett tydligt bevis för mig att det är lätt att ta till stora svarta penseln när man inte behöver ta ett ansvar för det man säger men när man sedan får ansvar att göra något så finns inte förmågan att ta ansvaret och därför händer ingenting.
De som drabbas av detta - den kraftiga inbromsningen inom svensk skolpolitik - är självklart våra elever, lärare och annan personal inom skolans värld men även föräldrar som får leva i en ovisshet om vad som kommer hända. 100 dagar har gått - min fråga är om det kommer gå ytterligare 100 dagar till innan vi får se något som helst initiativ från Fridolin...
