Som grädden på moset

I veckan har det hänt en hel del inom den nationella politiken. För någon dag sedan var det partiledardebatt i riksdagen. Pajkastning har fått ett illustrativt innehåll genom herr Fridolins tårtkupp i debatten. För vissa verkar det som om alla medel är tillåtna i en debatt där vi fortfarande väntar på svar på en rad viktig frågor. Det är dags att vi börja kunna jämföra de olika framtidsberättelserna som de olika partierna har och som de olika samarbetspartners har. På ena sidan står ett fortsatt enigt och trovärdigt alternativ - Alliansen och på andra sidan står en splittrad opposition.

Under de senaste dagarna har moderaterna haft sin partistämma och angett inriktningen för de kommande åren. Många beslut har antagits. Lite fundersam blir jag kring moderaternas självsäkerhet när det gäller att de ska bli det främsta skolpartiet och att vi inom folkpartiet inte kan axla frågan längre. Jag är inte så övertygad om att det är rätt väg att gå utan jag tycker det är viktigt att vi tillsammans tar ansvar för de beslut och de reformer som finns inom skolområdet men trots det så är det folkpartiet med vår partiledare som har varit chef för utbildningsdepartementet och självklart får vi liberala förtecken i de reformer som nu genomförs. Dock möte jag tidigare kollegor som nu vill få arbetsro och implementera allt det goda som reformerna har betytt och inte få en massa nya saker hela tiden att ta sig ann. Vi måste fortsätta det viktiga samtalet där vi förklarar varför vi har gjort som vi har gjort och vart det kommer leda till på sikt.

På tal om kollegor var det en enad bild som presenterades när de andra partiledarna inom Alliansen besökte moderaternas partistämma. Var finns den bilden hos oppositionen?

Om några veckor är det dags för oss i folkpartiet att genomföra vårt landsmöte. Då sätter även vi ner foten i rad viktiga frågor och formar en modern plattform för framtidens utmaningar och då med självklara liberala och socialliberala förtecken.

Hänt sedan sist

Nu är det några veckor sedan som jag skrev sist. Det har varit en intensiv period i mitt pluggande till badmästare. Men trots det så har inte samhällsutvecklingen väntat. Det har både varit traditionellt första maj-firande och oppositionen har kommit med sina skuggbudgetar till Alliansregeringen. Fortfarande känns det som om vi väntar på klara och tydliga besked från oppositionen när det gäller politiska sakfrågor. Tyvärr så känner jag igen mönstret från valet 2010. Besked kommer var den stående kommentaren. Besked kom och då såg också väljarna vad detta skulle innebär för vårt land.

Samma sak har hänt nu. Opinionsmätningarna har visat på en förändring av det politiska landskapet. Socialdemokraterna har återhämtat sig sedan Juholts tid som partiledare och andra partier har gått tillbaka och då även folkpartiet. Självklart måste vi öka tempot och få ett förtroende från väljarna för ett fortsatt arbete mot ett mer liberalt Sverige. Det är ingen annan än vi själva som fixar siffrorna. Samtidigt har jag vid många tidigare tillfällen sagt att det är valdagen som är den viktigaste dag och fram tills dess går det inte att sitta tyst i båten utan alla behöver bekänna färg i en rad viktiga sakpolitiska frågor.

När det gäller oppositionens budgetförslag så känns det, även om man pratar om arbetslinjen, att man vill gå ifrån arbetslinjen och tillbaka till en traditionell socialdemokratisk bidragspolitik. Man vill höja momsen på restaurangbesök. Man vill förändra ROT och RUT. Man vill förändra villkoren för arbetsgivare när det gäller ungdomar - trots att man vill prata sig varm om ungdomar och jobba med att minska arbetslösheten bland unga. Men det ska man göra genom att skapa kontrakt med ungdomar och samtidigt höja arbetsgivaravgiften.

För någon dag sedan presenterades vilka risker/effekter förslagen från oppositionen får. Jag väljer att citera moderaternas nya partisekreterare, Kent Persson:

Jobbeffekter av olika förslag från oppositionen:
Åtgärd Jobbeffekt
Fördubblade sociala avgifter för unga -18 500
Höjd restaurangmoms – 3 000
Minskat ROT/RUT – 3 500
Sammanlagt – 25 000

Det behövs fler tydliga besked från oppositionen och samtidigt också besked om finansiering av deras politik. Först då kan vi fortsätta diskussionen på ett bra sätt om hur vårt land kommer att utvecklas med olika politiska alternativ.

Att äga

För snart tio år sedan gjorde jag tillsammans med min fru vårt livs största investering - vi köpte hus. Inget stort hus. Men i valet av att leta en lägenhet med fyra eller fem rum och betala en hyra därefter eller att leta efter hus med motsvarande antal rum och allt annat som kommer till så valde vi att satsa på hus. Det är ingenting vi har ångrat utan trivs väldigt bra inte minst med den frihet som finns med ett hus.

Men självklart finns det en rad frågetecken eller orosmoment i att göra en så stor investering. Det första handlar om ränteläget som åter är på väg upp. I går kom en ny höjning men riksbankens ledamöter verkar inte vara riktigt överens om besluten. Boendekostnaden kommer att öka i och med höjningarna i räntorna. Detta måste man självklart ha med i den personliga beräkningarna och dessa förändringar är ej konstanta utan förändras över tid.

Den andra faktorn som får en att fundera är fastighetsskatten. Problematiken kring fastighetsskatten beskrivs på ett bra sätt av bloggaren "Den hälsosamme ekonomisten". Det är ett mycket läsvärt inlägg kring fastighetsskatten och jag håller med om att det måste finnas en stabilitet i begreppet och att den som investerar i ett husköp måste veta att man inte köper grisen i säcken. Billig fastighetsskatt under en mandatperiod och sedan en dyr en mandatperiod senare på grund av eventuella maktskifte i maktens korridorer.

Med detta som bakgrund känns det bra att Håkan Juholt nu markerar att frågan kring fastighetsskatten inte längre är aktuell för socialdemokraterna inte om man ska gå på det verkställande utskottet. Men samtidigt är jag inte riktigt säker på att det blir så i slutändan. Jag väljer nog att vänta på socialdemokraternas nästa kongress där man slår fast framtidens socialdemokratiska politik. Men det samtidigt är det glädjande att socialdemokraterna inser att den politik som Alliansens företräder inte är så farlig utan att det finns många godbitar att ansluta sig till. En annan sådan är ju frågan kring RUT-avdraget.

Vågar man tro

Efter två dagar i Uppsala på konferensen "Funktionshinder i tiden" är man åter hemma och försöker gå igenom händelserna utanför konserthusets väggar. Kan då konstatera att det fortsätter hända saker inom socialdemokraterna. Håkan Juholt fortsätter forma sitt lag. Kommentarerna i dagens morgonprogram handlade om det är ett okänt lag som Juholt har satt ihop samtidigt som det konstateras att det finns en representation från olika delar inom socialdemokratin.

Ytterligare en kommentar, denna gång från det nya laget, tycks vara att vi återkommer med besked. För fråga efter fråga hänvisar man att socialdemokraterna ska göra en översyn kring den egna politiken. Men samtidigt borde det väl vara på sin plats att man tycker någon om någonting och inte bara hänvisar att man återkommer. Klart... socialdemokraterna använde samma strategi i valet 2010.

Något som jag har följt lite extra är den olika synen på RUT inom socialdemokratin. Waidelich verkar inse att RUT har gett både äldre och barnfamiljer möjligheter till att få hjälp med det vanliga vardagspusslet och att det handlar inte om ett vi och dom-samhälle där det är bara en viss sorts människor som nyttjar RUT-avdraget. Det har ju redan konstaterats för några veckor sedan dels att RUT ökar i popularitet då fler använder det och dels att avdraget används av personer oavsett inkomstnivån. Men även om det finns en positiv inställning från Waidelichs sida så är han lite försiktig när han säger, precis som alla andra, vi ska se på frågan genom en översyn. Så frågan kommer nog kvarstå om man vågar tro.

Billigare el

Utanför fönstret strålar solen. Det känns att våren möjligen är på gång. För det är säkerligen många av oss som vill lämna den kalla och bistra vintern bakom oss. I och för sig har vintern sin tjusning och jag gillar vinter med möjligheter till skidåkning.

Det jag inte riktigt gillar är att elkostnaden stiger oförskämt mycket under vintermånaderna. I år har inte varit något undantag. Så jag hejar gärna på Villaägarna i deras kampanj att vi behöver sänka elpriserna i Sverige. Idag presenteras det dessutom att det skiljer 9000 kronor att köpa el i Sverige och samma mängd i Finland. 9000! Det är otroligt.

Ansvarig minister, Maud Olofsson, har börjat inse att det är något som inte stämmer med den svenska prisutvecklingen och vill titta på hur detta kan förändras. Detta är i sig lovvärt. Men jag blir en aningen fundersam när Maud börjar prata om skatteväxling mellan konsument och företag. Maud har en tanke om att sänka skatten för konsumenterna och höjda den för producenterna. Det är en svår balansgång erkänner Maud och jag håller med. Frågan är vem är det som får betala producenternas skattehöjning? Jo, troligen är det vi antingen via dyrare varor eller att företag inte vågar investera och anställda fler personer inom deras produktion.

Det behövs en sund debatt kring energihanteringen i Sverige och det gäller att vända på många stenar för att göra rätt från början. Men det behövs ett relativt högt tempo så att vi slipper så höga elpriser kommande vinter.

Straffskatta överviktiga

Jag fick läsa det två gånger för att jag trodde inte det var sant. Centerpartiets kommunalråd i Uppsala vill att det ska införas en tjockisskatt som alla svenskar som är överviktiga ska betala. Orsaken att de som är överviktiga inte verkar vilja ta ansvar för sitt eget varande utan blir bara till en belastning och kostar samhället mycket resurser och betalar ingenting själva.

Jag blir både fundersam och irriterad över förslaget. Om övervikten avser BMI på över 25 så finns det många i Sverige som kommer falla inom ramen för att vara lata svenskar som inte tar ansvar för sina egna liv. Enligt en rapport från Folkhälsoinstitutet är drygt fyra av tio män överviktiga och för kvinnorna är det drygt en fjärdedel. Om detta skriver inte kommunalrådet i Uppsala.

Irritationen ligger i att kommunalrådet inte heller tar upp vilka orsaker det kan finnas bakom att den svenska befolkningen ökar i vikt. Det finns många olika orsaker och för mig är det naturligt att utgå från dessa orsaker istället för att bestraffa genom skatt.

För låt oss istället titta på hur vi pratar om det egna personliga ansvaret att ta hand om sig själv och stå för de val man gör. Låt oss prata om hur vi kan uppmuntra istället för avskräcka att på ett naturligt sätt kombinera motion och god kostvana. Låt oss göra det naturligt att använda fysisk aktivitet på recept som ett sätt att komma över tröskeln för att börja träna. Låt oss se över hur skolhälsan kan jobba mer med dessa frågor med barn och ungdomar. Låt oss se över hur vårt samhälle kan bli mindre stressigt med alla måsten där man ibland prioriterar bort motion och kost. Det finns säkert fler vinklingar och ingångar att uppmärksamma problemet med att fler svenskar ökar i vikt och att det i sig medför en diskussion kring omfördelning av resurserna. Men för mig är det en självklarhet att förpassa förslaget om en skatt på överviktiga ditt där det hör hemma.

Media: SVD, Exp, AB

Löneutbetalning

Räkna ut hur mycket mer du har fått i plånboken tack vare Alliansen jobbskatteavdrag.

Det svänger

Det är med rätt stort intresse jag följer rapporteringen från vänsterpartiets kongress. Nu är det två förslag som inte partiledningen har fått med sig partiet och det gäller dels budskapet om sex timmars arbetsdag och dels att vi inte längre ska vara i Afghanistan. Två budskap som känns att det går emot överenskommelserna inom det rödgröna blocket. Dessutom finns det, enligt nyhetsrapporteringen, de som inte är nöjda med skatteuttaget i skuggbudgeten utan vill öka skatteuttaget.

Jag är inte förvånad. Jag känner igen det. Men frågan är vad som händer inom blocket. Som Ohly vill att det som är är och inget ska förändras trots Ohly har en kongress mot sig i en del frågor.

Åter till dåtiden

Det är med häpnad som jag tar del av de rödgrönas budgetförslag. Under den senaste veckan har partierna "läckt" uppgifter och lovat både stort och smått till alla. Det känns verkligen som om den gamla parollen "alla ska med" fortfarande gäller från valet 2006. Det känns som om man fortfarande, trots att man hela tiden säger att man har dragit lärdomar av valnederlaget, att man står och stampar på samma ruta som för fyra år sedan. Jobbsatsningar genom arbetslinjen har åter blivit jobbsatsningar via bidragslinjen. Det blir inte billigare att jobba utan snarare tvärtom. De som arbetar beskattas hårdare. Företagen beskattas hårdare. De unga, som de rödgröna vill värna, får det svårare att komma in då man vill ta bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar under 26 år. Sedan tidigare vet vi att RUT-avdragen ska bort och detta som har skapat nya vita arbetstillfällen.

Bensinskatten ska höjas. En kilometerskatt på lastbilar ska införas. Fastighetsskatten ska förändras. Förmögenhetsskatten ska införas.

Totalt kommer detta kosta oss alla 24 miljarder i skattehöjningar. Smaka på siffran - 24 miljarder. Detta är lösningen på att få Sverige på fötter igen. Jag undrar vilka lärdomar har man egentligen tagit efter valet 2006? Inte många. Möjligen finns det en gnutta ljus i ett annars dystert läge och det är att socialdemokraterna tycker att många av de förslag som Alliansen har lagt fram med Björklund i spetsen kan kännas som helt gångbara. Men och andra sidan så undrar jag hur länge detta ljus kommer att få lysa då sossarna ska vara kompisar med vänsterpartiet som vill avskaffa betygen.

Även Seved Monke och Liberala Anna har skrivit om skuggbudgeten.

Intensiv vecka - igen

Då har det åter varit en intensiv vecka. Det känns verkligen som om det finns många bollar i luften som hela tiden måste tas hand om och plockas ner en efter en och då i rätt ordning. Därför har det inte blivit så mycket personliga reflektioner denna vecka.

Men trots allt har det hänt en del i den politiska världen denna vecka. De rödgröna börja presenterar sina förslag som kommer i deras skuggbudget. Det känns som en överbudget och jag ska med intresse på måndag eller tisdag se hur man verkligen kan finansiera alla reformer man föreslår - mer pengar till kommunerna och mer pengar till infrastrukturen (men inte så mycket till Skåne). Vidare kan jag konstatera att det kommer finnas en rad skattehöjningar att vänta om de rödgröna skulle vinna valet efter den 19 september. Trots skattehöjningar saknar jag fortfarande konkreta finansieringar kring alla förslag som man framställer nu.

I dag kom det en ny mätning från Synovate och som då visar på ett försprång på 8 procent för de rödgröna. Det finns bara en sak att minska detta försprång och även gå förbi. Vi måste ännu tydligare visa på vår fortsatta bild om hur vi vill ha Sverige framöver. Vad har vi gjort? Vad kan vi förbättra? Jag tycker att vi har presterat och levererat det som vi gick till val på valet 2006. Men självklart behöver vi fortsätta att utveckla och framför allt få tid till att låta alla våra reformer får genomslagskraft och sätta sig.

I morgon är det 1 maj - arbetarrörelsens dag. Det kommer bli en intressant dag med många politiska inslag inte minst i Helsingborg. Jag själv kommer finnas på GA-torget i Helsingborg för att berätta för helsingborgarna om hur vi vill skapa en fortsatt utveckling för Helsingborg och helsingborgarna.

Även Anna Lundberg, Per Pettersson och Mark Klamberg har reflekterat över veckans händelser.

Framtidens offentliga finansiering

I torsdags presenterade SKL en rapport om framtidens finansiella utmaningar för de svenska kommunerna. Om man ska kunna uträtta samma offentlig verksamhet 2035 som idag behövs det göras en skattehöjning med 13 kronor. Även om det kanske inte kommer bli så är det vettigt att påbörja en diskussion kring välfärdens framtidsmodell. Hur ska den se ut? Hur ska den finansieras? Kan vi göra något på något annat sätt? Vad kommer läggas på den enskilde personen? Kan det innebär en större valfrihet och möjlighet för den enskilde att själv få verka över sin egen privatekonomi?

Det finns säkert många fler frågor och det säkert många svar och olika sådana utifrån vilken samhällssyn man har. Jag är övertygad om att påbörjar vi diskussionen nu så står vi redo den dag vi kommer till 2035 alltså 25 år framåt i tiden. Då kan man ju fundera hur ens pension kommer se ut. Om vi slutar jobbar vid 65 eller kan få möjlighet att jobba längre om vi önskar och orkar.

Det är också viktigt att gå tillbaka 25 år i tiden och fråga hur såg det ut då och hur trodde man att det skulle se ut idag. Kanske kan vi få en del svar om det verkligen finns en nödvändighet att chockhöja skatten.

Även Kent Persson skriver om SKL:s rapport.

Bra besked

I eftermiddags plingade det till i mobilen. Alliansens partiledare presenterade ett förslag att sänka skatten för alla pensionärer med ytterligare fem miljarder kronor. Förslaget ska börja gälla från den 1 januari 2011. I och med dagens förslag har med sedan 2006 sänkt skatten för pensionärerna med 10,5 miljarder. Det känns som ett bra och motiverat besked då jag tycker att pensionärerna har hamnat i kläm under finanskrisen och där pensionerna har stramats åt.

PRO är försiktigt positiva till förslaget även om man inte är riktigt nöjd i alla delar. En som definitivt inte är nöjd är socialdemokraternas Thomas Östros. Men det var ett väntat besked från Östros.

Media och bloggare: Per Altenberg, Mark Klamberg, Fredrik Sneibjerg, Gilbert Tribo, HD och DN

Tack för beskedet

Nu kommer besked från de röd gröna partierna - skattereduktionen för de hushållsnära tjänsterna kommer bli ett minne blott om det blir en valseger för s, mp och v efter höstens val. Efter någon vecka av luddiga kommentarer och besked är man tydliga. Tack för det beskedet.

Detta kommer innebära att 11 000 personer riskerar att förlora jobbet efter valet om det blir maktskifte. Det är ett intressant besked när socialdemokrater vill verkar för fler arbeten och inte färre.

Samtidigt kan jag inte sluta att förundras att det är ok att man får skattereduktion för att sätta in ett fönster men det är inte ok att få skattereduktion till att putsa densamma.

För att detta ska bli verklighet även framöver så är röst på folkpartiet och alliansen det enda rätta.

Bloggat: Rasmus Jonlund , Annika Beijbom, Shane Whaley, Carina Boberg , Anna Lundberg och Maria Byström

Ännu mer RUT

Igår beslutade Folkpartiets partiledning att föreslå ett andra steg i reformen kring hushållsnära tjänster. Det konstateras att det är många som är väldigt aktiva och får inte alltid tiden att räcka till. Det gäller många familjer men kanske framför allt barnfamiljer. I tider med mycket aktiviteter och arbeten så får man prioritera tiden och då händer det att städning och tvättning inte är högprioriterade arbetsuppgifter.

Även våra äldre lever ett annat liv. Ofta tryter krafterna för att kunna klara av alla hushållets uppgifter.

I Folkpartiets partilednings beslut föreslås det att det ska genomföras ett steg två av reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster. De nu gällande reglerna innebär för de hushåll som anlitar att företag som hjälper till med exempelvis städning får tillbaka halva kostnaden av staten. Förslaget från folkpartiet går ut på att barnfamiljer med barn under åtta år och äldre pensionärer över 80 år ska få en utökad reduktion. Istället för 50 procent bör reduktionen utökas till 75 procent. En städning som kostar 400 kronor per timmer kostar då den enskilde familjen 100 kronor och då pratar vi om vita kronor och ingenting annat.

Undrar vad s och mp säger om det?

Även Rasmus Jonlund och FP Eslöv har bloggat om folkpartiets nya förslag.

RUT igen

För en tid sedan skrev jag om RUT- och ROT-avdragen och refererade då till Företagarnas rapport. Nu har ytterligare en bekräftelse på att de hushållsnära tjänsterna med RUT och ROT har blivit ett bra drag. Dubbelt så många har nyttjat skattereduktionen under 2008 i förhållande till 2007. Fler kvinnor än män nyttjar detta och personer över 65 år är flitiga användare.

Det kan konstateras att det har skapats fler vita arbetstillfällen på en marknads som innan kanske vara luckrativ och inte så vit alla gånger. Staten får in mer i skatt som kan gå till välfärdens kärna.

De rödgröna vill inte alls ha hushållsnära tjänster. De ser verkligen rött när de hör förslagen och tycker att det är djupt orättvist och inte alls jämställt. Men samtidigt tycker man det är ok att en målar ett fönster men att få köpa tjänsten att få fönstret putsat är fortfarande tabu. Konstigt tycker jag.

Fler som skriver om detta är: Rasmus Jonlund, Niklas Odelberg, Jesper Svensson , Fp Eslöv och Seved Monke.

Första gången

Idag skriver bland andra Mathias Sundin och Johnny Munkarhammar på Aftonbladets debattsida om att efter valet den 19 september finns det risk att det hamnar kommunister i den svenska regerigen. Det innebär att Mona Sahlin är redo att göra något som var främmande för Ingvar Carlsson, Göran Persson och andra socialdemokratiska ledare.

För det finns ett klart uttalat mål med vänsterpartiets politik:

"Vänsterpartiet har som uttalat mål att, osagt med vilka metoder, avskaffa marknadsekonomin och strypa det privata ägandet. På kortare sikt nöjer de sig med att föreslå massiva skattehöjningar, att låta antalet sysselsatta i offentlig sektor svälla med flera hundra tusen och införa okontrollerade höjningar av bidrag. En sjuksköterska skulle direkt få höjd skatt med tusen kronor per månad, vilket säkerligen skulle följas av ytterligare höjningar. Hundratusentals fler medborgare skulle snabbt bli beroende av det offentliga."

Frågan är det detta socialdemokrater och miljöpartister tänkte sig när de tog in vänsterpartiet i sitt samarbete eller har vänsterpartiet mörkat och nu visas den rätta sidan. Jag tror att vi behöver även svar i denna fråga.

Blått vs rött

I söndags kväll var det dags för partiledardebatt i SVT:s Agenda. En debatt som kändes som ett skyttevärnskrig mellan två lag. Ibland hettade det till men större delen var det ganska mycket kritiserande från de röd gröna samtidigt som man inte ville ge klara besked i många frågor. I april ska vi få reda på alla svaren verkade det som under söndagens debatt.

Jag tycker att det var för mycket siffror från båda "lagen". Det är säkert svårt att relatera till siffrorna om man inte själv kan granska dem. Utan istället skulle jag vilja att man kanske har färre ämnen men mer tid att verkligen förklara på ett tydligt och pedagogiskt sätt vilka skillnader som finns. Jag är helt övertygad om att Alliansen kommer klara av detta uppdrag på ett bra sätt. Alliansen vill ju värna om skolan. Blev helt förstummad att vänsterpartiet ville ha betyg först i nian... samtidigt som man säger att kunskap och utveckling är viktigt. För mig går inte denna ekvation ihop.

Det kan konstateras att det kommer bli en lång valrörelse i år och med många konstiga påhopp från de röd gröna. Vi behöver, som jag skrivit tidigare, blir tydligare och fortsätta visa att vi är det självklar alternativet. Rom byggdes inte på en dag. Vi kan inte vända en oljetanker på fyra år. Det behövs minst fyra år för att komma bort från ett socialdemokratiskt samhälle som hade 12 år på sig att rota sig.

Media: DN, DN2
Bloggar: Seved, Carina , Rasmus , Per och Linnéa

Oenigt

Via gemensamma bloggar och hemsidor har de röd gröna försökt skapa en samstämighet och att man har en gemensam bild på hur Sverige ska se ut efter valet den 19 september. Men denna samstämighet verkar vara något av en falskt fasad.

För under gårdagens lördagsintervju i Ekot menar Lars Ohly att det inte behövs en enad bild utan man kan fortfarande vara oense i rad frågor. Ett exempel är kanske skatterna? Hur mycket vill respektive parti höja skatten för den vanliga lönetagaren? Olika mycket verkar det som men och andra sidan behöver man ju inte vara eniga enligt Ohly.

Media: DN
Bloggare: Seved Monke, Carina Boberg, Maria Byström