Nollvision igen

Låt mig till en början konstatera att det pågår ett väldigt bra arbete inom den svenska sjukvården. Det finns en hög kompetens, kunnighet och engagemang bland vår sjukvårdspersonal. Det är vår uppgift att se till att denna utveckling får lov att utvecklas och att vi lyfter upp det goda arbetet.

Dock kan jag fortfarande läsa om att var sjunde sjukhuspatient får någon form av vårdskada. Skador handlar om vårdrelaterade infektioner. Detta kostar samhället både extra vårddagar och pengar. Om detta har jag redan skrivit och till och med drivit som fråga inom partiet - att det är på hög tid att det införs en nolltolerans för vårdskador, likt den nolltolerans som finns inom trafiken. Jag vet att det pågår ett arbete med inriktning att skapa en tydlig nolltolerans men samtidigt kan jag konstatera att det fortfarande finns en del att göra.

Var konstruktiv

Under de senaste dagarna har ingen kunnat undgå de skandaler som ske inom vårdföretaget Carema Cares verksamheter. Som jag befarade för någon dag sedan handlar den politiska debatten inte om möjligheterna kring att ha tydliga rutiner kring uppföljning, kontroll och kvalitetssäkring. Nej, nu handlar debatten mer om själva driftsformen - kommunalt kontra privat.

Jag är inte så förvånad. Det är kanske lättare att diskutera privat och kommunalt än att i själva verket titta på faktorerna bakom och konstatera att det som kanske är det som brister är just möjligheterna till konkret uppföljning och ett naturligt kvalitetsarbete.

Därför blir jag glad när jag läser om Ahmed Khans reflektioner kring de aktuella händelserna. Ahmed som har 33 års erfarenheter som sjuksköterska inom äldreomsorgen. Det handlar inte om det är kommunal eller privat drift utan enligt Ahmed handlar det om det stor monopolet som finns inom äldreomsorgen där det antingen är kommunen som en stor aktör eller stora bolag med riskkapital bakom sig som har möjligheter till att kunna driva äldreomsorg och vinna upphandlingar. Mångfalden av stora och mindre företag måste få lov att blomstra, enligt Ahmed. Det finns så mycket kreativitet och goda lösningar som kan förverkligas genom goda entreprenörer men dessa har svårt att slå igenom med tanke på de risker som finns och att man inte har tryggheten i att kunna överleva när man inte har kommunen i ryggen eller riskkapitalföretag.

Vid sidan om detta fasthåller jag fortfarande att det är viktigt att man skapar en tydlighet i uppföljningsrutinerna. Min partikollega Johan Pehrsson, gruppledare i riksdagen, menar på att det behöver skapas en tillsyndsmyndighet för att säkerställa kontroll och kvalité. Det behövs uppenbarligen. Jag föreslog häromdagen en nollvision även inom äldreomsorgen. Vi har sett positiva effekter inom trafiken och vi kan börja skönja ett resultat åt rätt håll även inom den svenska sjukvården, även om det är mycket kvar att göra i det sistnämnda.

Låt inte debatten blir en smutskastning utan låt oss vara konstruktiva. Den som tjänar minst på försöken att hämta hem några billiga opinionspoäng är våra äldre.

Patientsäkerhet fortfarande aktuell

I samband med folkpartiets senaste landsmöte så motionerade jag om att skapa en tydlig nollvision kring vårdskador inom den svenska sjukvården. Landsmötet ställde sig bakom motionen och sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna.

Jag har efterfrågat vad som sedan har hänt med motionens intentioner och fått till svars att det har landat i den nya patientlagstiftningen. Dock kan jag inte utläsa detta när jag granskas den nya lagen. Därför behövs det fortfarande skapas en tydlig nollvision kring vårdskador.

Under den senaste tiden har vi fått ta del av många berättelser där personer har avlidit på grund av att inte SOS har fungerat tillfredsställande. Det kan inte vara acceptabelt att personer som inte blir betrodda när man ringer till om akut hjälp eller om man söker akut hjälp inom sjukvården avlider. Alla dessa berättelser, vilka vi inte kan skruva tillbaka, handlar om att vi behöver fortsätta jobba med en ökad patientsäkerhet inom den svenska sjukvården. Därför funderar jag starkt att åter motionera om ett fortsatt ökat arbete kring patientsäkerheten.

Jag hoppas, oavsett om jag skickar en motion eller ej, att folkpartiet jobbar med dessa frågor aktivt när vi nu går in i ett arbete kring ett nytt partiprogram. Det behövs!

Patientsäkerhet på dagordningen

Redan igår skrev jag om nollvisionsarbetet inom trafiken och vilka positiva effekter detta har haft på antalet omkomna i trafiken. 2010 var ett "rekordår" när det gäller hur få som omkom i trafiken. Jag efterlyste då, precis som jag har gjort tidigare, ett nollvisionsarbete även inom den svenska sjukvården.

Arbetet är påbörjat med en förändring i lagen kring patientsäkerhet. Från att tidigare ha anmält missar inom vården till två instanser så är det nu till Socialstyrelsen anmälningarna ska ske. Vårdgivarna måste fokusera sitt arbete på att inte det ska uppstå en vårdskada. Vårdgivaren får ett större ansvar för att verkligen informera en patient när denne har felbehandlats. Patienten behöver inte anmäla en speciell vårdpersonal utan bara anmäla själva händelsen.

Det finns många positiva förändringar i den nya lagstiftningen och enligt Dagens Nyheter pågår det ett febrilt arbete att höja patientsäkerheten. Regeringen tillskjuter medel likt kömiljarden för att få fart på arbetet. För det kan inte vara acceptabelt att över 100 000 svenskar skadas inom vården och upp mot 3000 personer omkommer på grund av sin vårdskada. Något behövs göras. Förändringen i lagstiftningen är en väg att gå och jag menar, vilket folkpartiets landsmöte har ställt sig bakom, att det behövs ett arbete att införa en nollvision även inom den svenska sjukvården. Det är på hög tid. Görs inget så kostar det mycket både i personligt lidande som i resurser. Resurser som skulle kunna ha frigjorts för att fortsätta få fler händer inom vården.

Nollvision

Idag redovisas det att under föregående år omkom 270 personer i trafiken. Generaldirektören Gunnar Malm beskriver det låga antalet som en unik utveckling. Historiskt sätt får vi gå tillbaka över 100 år för att hitta en lägre siffra, enligt Malm.

Orsaken till denna "framgång" även om 270 person är 270 personer är det grundläggande arbete som har pågått under decennium och nu ser vi resultatet av detta arbete. Det är bra tycker jag och det ger mig fortfarande argument att överföra nollvisionsarbetet till andra delar inom vårt samhälle. 

Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om behovet av ett tydligt nollvisionsarbete inom vården. Jag har inga siffror för 2010 på hur många som har skadats eller omkommit på grund av sin vårdskada men redan tidigare har jag redovisat siffror som talar sitt tydliga språk att sjukvården behöver ett tydligt arbete med att minska vårdrelaterade skador. Jag hoppas att dagens besked från Trafikverket kan vara som ett vedträ i elden - att de som tvekar slutar tvekar och kavlar upp armarna och sätter igång.