Utveckling pågår

Frånvaron från bloggen under en tid har säkert en del förklaringar. Valet är över och ett tag var vi på väg in i en ny valrörelse. Valrörelser är roliga och spännande men samtidigt så tar det en del på krafterna och dessutom blir man ju inte yngre. En valrörelse står dock för dörren och det är mina partikollegor i Båstad som nu står i startgroparna för omval i maj. I skuggan av denna kraftansträngning behöver man fylla på förråden med ny energi och som en del i detta kanske man får lite skriv kramp.

Dock så vet jag det behövs tas nya tag inte minst i folkpartiet. Därför är jag glad att detta förnyelsearbete har startat och kommer fortsätter ett tag framöver. Analyserna efter valet säger att vi inte alltid svarade på de frågor som väljarna frågade utan vi svarade på de frågor som vi trodde väljarna ville ha svar på.

Självklart ska vi vara självkritiska och ser hur vi på ett ännu tydligare sätt kan berätta den liberala berättelsen, som i allra högsta grad i dessa tider, har ett existensberättigande. Till exempel de  valfrihetsmodeller som vi har byggt upp under de senaste åtta åren kan snabbt raseras genom olyckliga förslag från partier som inte tycker om valfrihet och som inte tycker att den enskilde personen kan fatta sina egna beslut utan det måste vi politiker göra över deras huvuden. Det finns många andra exempel på varför jag är liberal.

I nuläget behöver vi dock fortsätta finputsa på den liberala berättelsen och det kommer vi tillsammans göra genom det förnyelsearbete som är igång inom partiet. Som ett led av detta är det också, rent spontat, klokt att vi som enskilt parti inom Alliansen också lägger fram egna budgetar. Detta är i sig ingen nyhet men samtidigt ser jag en del nu tycker att det är dödsstöten för de formella Allianssamarbetet. Jag tror inte att det behöver vara så. Varje parti inom Alliansen behöver göra en egen resa men samtidigt utgår jag från att när det behövs ett tydligt regeringsalternativ så är vi åter redo att ställa upp tillsammans.

Då är det dags igen

Det har väl inte undgått någon att den 22 mars kommer vi åter gå till valurnorna. Gårdagens besked och dagens debatt kring regeringens budget resulterade i att Löfven utlyser extra val. I och för sig var inte beskedet helt oväntat.

Nu går vi in i en valrörelse som kommer handla om att ge väljarna de svar på de frågor som de ställer oss i de politiska partierna. Jag hoppas att gårdagens och dagens käbbel kring ansvarstagande slutar och istället går vi tillbaka till en fungerande valrörelse. Jag är dock inte så här inledningsvis så övertygad. Det kan ju faktiskt inte ha undgått någon att det parlamentariska läget har varit svårt den här gången inte bara på riksplan utan även kommunalt och på landsting/regionnivå.

Vi är redo att visa på att det finns tydliga alternativ att rösta på den 22 mars. Det finns fortfarande ett alternativ som är redo och är förbereda att fortsatt ta ansvar för utvecklingen. Det finns ett alternativ som inte känns speciellt redo. Jag hoppas inte att valrörelsen kommer handla om detta utan låta oss fokusera på ekonomi, arbete, skola, sjukvård, välfärd och integration. Frågor som angår väljarna och frågor som inte skapas av oss politiker. Svaren vi ger väljarna måste vara väl förankrade och måste vara pedagogiska så att det finns en tydlighet i de alternativ och de svar som ges.

Jag hoppas att den 22 mars kan ge mig en tidig födelsedagspresent nämligen ett tydligare politiskt styre som sedan kommer fortsätta fram över valet 2018. Det är dags att damma av jackorna som finns i garderoben. Det är dags att gå ut på gator och torg och möta väljarna.

Lämna besked

Valrörelsen går in i slutspurten. Det finns säkert en del väljare som längtar tills valet är över och den vanliga vardagen kan infinna sig. Jag känner igen känslan från ett långt fotbolls-VM eller ett OS-arrangemang. Det är visserligen roligt att titta på både fotbollen och all idrott men när det tar upp all tid i TV så kan det bli för mycket i längden.

Men för egen del kommer jag fortsätta berätta den liberala berättelsen om varför det är viktigt att rösta på folkpartiet, främst i regionen, men självklart även till riksdagen och här i Helsingborg. Jag har ju redan presenterat ett stort antal argument och några till kommer att publiceras. Allt detta ska ligga till grund, samt alla andras insatser, för ett fortsatt styre i Helsingborg, regionen och riksdagen med Alliansförtecken och med ett starkt folkpartiet. Det ser ut att bli en spännande valspurt och inget är klart på långa vägar.

Men det som gör slutet extra intressant är dagens inslag i Ekot. De redovisar en undersökning där en majoritet vill veta i god tid innan vilka regeringsalternativ det finns att ta ställning till. Frågan är självklart berättigad. Vi är många som ställer oss frågan om vilka alternativ det kommer finnas. Just nu finns det bara ett tydligt alternativ och det är Alliansen med folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet. Frågan har ställts till socialdemokraterna men de vägrar att ge besked.

Väljer att citera min partikollega Rasmus Jonlund, Stockholm:

"Väljarnas förväntan är rimlig. Regeringsfrågan handlar inte om något politiskt spel som inte angår vanligt folk. Väljarna är klokare än så: vilka som bildar regering är förstås avgörande för vilken sakpolitik som kommer att föras."

Det finns ju många frågor som inte besvaras i och med att det inte finns en tydlighet i beskedet kring de olika regeringsalternativen. Jag tror inte att vi får några svar innan valdagen den 14 september även om det finns flera tillfällen kvar att lämna besked.

Alternativen

Sverige står inför ett viktigt vägval. På ena sidan står en tydlig och gemensam vision om hur Sverige ska fortsatt utvecklas och på andra sidan står fortfarande en otydlig opposition. Grunden för allt handlar om hur vi kan utveckla ekonomin. Grunden till detta landar i vilken syn vi har när det gäller jobb. Därför är det glädjande att det kan konstateras att det sedan 2006 har tillkommit 300 000 nya jobb i Sverige och detta till trots att vi har genomgått den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Jobben ligger till grund för de satsningar som vi vill införa på en rad andra områden. Ett av dessa är självklart skolan.

Det märks också i det presenterade valmanifestet för Alliansen att skolan är viktig för hela Alliansen. Därför är det glädjande att konstatera att dryg 7 miljarder av totalt 13,3 miljarder kronor, går till skolan. På så sätt kan vi fortsätta utveckla karriärtjänster. Det blir en gemensam inställning att införa lärlingsutbildningar så att fler ungdomar kommer in på arbetsmarknaden.

Även inom andra områden har folkpartiet varit pådrivande och fått med förslag gällande jämställdhet, integration och sociala frågor. Det är bra och den som tror att det bara är moderaterna som sätter den politiska agendan inom Alliansen har fel. Det är ett kompromissarbete som pågår där vi som partier kan ge och ta. Men samtidigt så vill ju varje parti stärka sina positioner inom Alliansen. Därför är det självklart för mig och jag hoppas många med mig att rösta på folkpartiet för att få en garant för de liberala värderingarna som behövs inom svensk politik.

Mot dessa tydliga förslag har socialdemokraterna presenterat sina förslag. Det finns mycket att kommentera men jag stannar vid tre punkter.

Höjda skatter på företag och jobb. I förslaget vill man höja skatten med cirka 30 miljarder kronor för företagen. Visserligen kommer ungefär 2 miljarder gå tillbaka till företagen igenom i form av ”aktiv näringspolitik”. Skattesmällen kommer leda till färre jobb. För att ytterligare spä på detta så vill socialdemokraterna försämra för ungdomar genom att genomdriva skattehöjningar på ungdomsjobben. Restaurangmomsen kommer åter att höjas och det blir dyrare att äta ute igen men det som är värst är hur företagen kommer våga ha kvar sina anställda. Anställda som i många fall är ungdomar. Vidare vill man förändra RUT-tjänsten, som sedan 2007/2008 när det infördes ha inneburit 22 000 nya jobb. Sista området som jag tänker på och har efterlyst förslag är självklart där framtiden börjar – i skolan. Att socialdemokraterna vill satsa på skolan är bra men vart finns fokus på kunskapen i skolan?

Det är drygt en vecka kvar till den 14 september. Jag antar självklart utmaningen att fortsätta att berätta den liberala berättelsen för att dels stärka folkpartiet och dels se till att Alliansen får ett fortsatt förtroende i riksdagen, regionen och här i Helsingborg.

Du ska välja - inte jag som politiker

I valtider granskar media om vilket genomslag som olika förslag och reformer har haft. I dagens HD går det att läsa om en granskning kring de vårdval som är genomförda inom regionen och hur de olika partierna ställer sig till dessa och vad skåningarna tycker.

En del av slutsatserna känner jag igen och är inte så förvånad över. Men det finns slutsatser som jag blir mer förvånad över.

En slutsats handlar om de olika partiernas inställning till de vårdval som finns inom regionen. De partier som finns inom femklövern (fp, m, kd, c och mp) är alla för vårdval. Socialdemokraterna verkar inte så förtjusta i alla vårdval och dessutom har de svårt att räkna med all den vårdpersonal som jobbar i de privata vårdgivarna - när man påstår att antalet personer som jobbar i skånsk sjukvård har minskat. Inom Region Skåne som huvudman är det möjligen en minskning men och andra sidan har dessa börjat hos de privata vårdgivarna. Jag tänker inte minst på de audionomer som tidigare jobbade inom regionens hörcentraler men som idag jobbar inom de privata audionommottagningarna.

Vänsterpartiet vill bara säga nej. Privata företag är bara av ondo och tar bara ut vinster. Men det jag inte förstår i vänsterpartiets politik är inställningen och kunskapen om att företag inte ska ta ut någon vinst. Det finns ingen som startar ett företag men inställningen att gå med förlust utan det är självklart att man behöver ta ut en vinst för kunna återinvestera och kunna ta ut lön från företaget för det arbete man lägger ner. Vidare tycker jag att det blir en snedvriden debatt när man fokusera på verksamheten utifrån ett vinstperspektiv och inte tittar på det i sin helt. Vad gör man? Vad betyder det för skåningen? Självklart ska vi titta på hur pengarna används och det gäller både privata och offentliga verksamheter men för mig handlar det om att ställa krav från början om ett långsiktigt ansvarstagande och ett krav om en kontinuerlig kvalitetsuppföljning.

Jag kan inte låta bli att hämta ett citat från en av mina partikollegor: 

"Det företag som bygger ett sjukhus, får göra vinst.
De företag som levererar röntgenapparater, operationsutrustning och datorer får göra vinst.
De företag som levererar gasbinda och mediciner får göra vinst.
Det företag som levererar ström till sjukhuset får gå med vinst.
De människor som jobbar med att vårda patienterna får tjäna pengar.
Det företag som lagar sjukhusets mat (om det upphandlas) får göra vinst.
De företag som tvättar fönster, påtar i rabatterna och tvättar tvätten får göra vinst.

Men vårdföretaget ska inte få göra vinst. För skattepengar ska ju inte gå till vinst!"

En slutsats som gör mig lite mer fundersam är den att jag inte får ihop de olika redovisa siffrorna i artikeln. Det finns många som är tveksamma till om det är bra att privata vårdgivare utför vård till regionen men samtidigt vill man ha en mångfald.

För egen del är jag inte tveksam. Jag tror och är övertygad om att de privata vårdgivarna och verksamheter utgör ett bra komplement till varandra. Jag ser de positiva effekterna med regionens första vårdval - när vi införde audionommottagningarna och tog bort köerna för personer som behöver hörapparater. Jag ser att det finns vårdcentraler som idag vill bli mer tillgängliga och som vill skapa en mångfald genom att starta upp en äldrevårdcentral eller en enhet som t ex jobbar med patienter med hjärtsvikt. Jag hoppas att det är början och att vi kan se fler nyheter. Fler vårdcentraler som har öppet på kvällstid för de personer som jobbar under dagarna men har ett behov att besöka vården. Det är mycket bättre att man åker till en vårdcentral än att åka till en akutmottagning. När 25-30 procent av de som söker på akuten söker fel då måste vi självklart fundera på orsakerna och också jobba med lösningarna. För mig är det självklart att anta utmaningen att man ska söka vård på rätt plats och få den på rätt tid och på rätt nivå.

Finbesök

Idag hade Skånes och närmare bestämt Helsingborg och Malmö finbesök av de fyra partiledarna för Alliansen. Jag hoppas att alla som var på plats fick uppleva bra framträdande och självklart hade jag velat vara på plats.

Det stora samtalsämnet från dagens gemensamma framträdande är de gemensamma satsningarna på skolan. Mycket är gjort och många reformer är sjösatta. Samtidigt som det är viktigt att vi ger dessa reformer en chans att sätta sig inom skolans värld är det viktigt att vi även kan titta framåt och fortsätta att ha inställningen att vi vill fortsätta utveckla den svenska skolan på den inslagna vägen. Det handlar om tydlighet gällande kunskap och arbetsro. Det handlar om att framtiden för våra barn börjar i klassrummet och då krävs det också en skola som är attraktiv för både elever och lärare. Lärarna gör redan idag ett jättebra jobb ute i de svenska skolorna. Men det behövs mer resurser och rätt verktyg för att fortsatt klara av det viktiga uppdraget.

I stora drag går Alliansens skolsatsningar ut på
- att ge högre lön för särskilt skickliga lärare,
- mindre klasser och fler lärare,
- tioårig grundskola,
- mer tid för eleverna.

Jag konstaterar att det är många kloka liberala förslag för bildning och kunskap som nu förs fram även om jag saknar en gemensam hållning kring ett förstatligande av skolan. Uppenbarligen behöver de fyra partierna fortsätta diskussionen kring hur det framtida huvudmannaskapet ska se ut. Men samtidig är det glädjande att se att många av folkpartiets andra förslag och idéer nu vinner gehör i den gemensamma plattformen.

Dock kan jag, precis som min partikollega Rasmus Jonlund i Stockholm, konstatera att "det säkraste om man vill rösta för skolan, är en röst på Folkpartiet. Målet? En skola som åter får internationell topplacering i kunskap, och som ger alla elever en bra start i livet."

Gott tecken

Det går bra för Sverige när det gäller ekonomin. Genom ett träget arbete under de senaste åtta åren ser vi nu resultatet med en av Europas starkaste ekonomier. Där vi även fortsätter sätta handel och goda internationella relation högt upp på agendan.

Resan har inte varit rak och vi lever i en global värld där vi har många yttre och inre faktorer som påverkar oss och landets ekonomi. Jag tänker inte minst på alla de år som vi har sett våra systrar och bröder i Europa har fått kämpa med deras ekonomier. Vi har upplevt en global kris som jämförs med krisen på 1930-talet.

I dess krisens kölvatten finns det fortfarande många utmaningar – jobben måste bli fler både för yngre och äldre (och då går det inte att trixa med krogmomsen och arbetsgivaravgiften som andra partier vill), skolan måste fortsätta att utvecklas det är ju trots allt att framtiden börjar i klassrummet samt vi behöver fortsatt söka samarbete inom EU inom en rad viktiga områden och på sikt tror jag att det är ett måste att Sverige även ansluter sig till Euron och på så sätt är medlemmar på riktigt inom EU och får vara med och påverka hela vägen.

Självklart är det skönt att vi få tecken på att det vi har sagt att det går bra för Sverige och också stämmer överens med verkligheten. Självklart utgår jag att vi får fortsätta att utveckla – för vi vill mer.

Fortsatt förtroende

Det känns som om det kommer bli en spännande valspurt. Opinionssiffrorna säger en sak och vi ser att avståndet minskar mellan blocken. Den viktigaste och enda opinionssiffran som är viktig för mig är den vi får på valdagen den 14 september. Fram till dess är hårt arbete som gäller. 

I en annan mätning kring förtroendet visar det sig att 48 procent av svenskarna anser att regeringen sköter sig ganska bra eller mycket bra. 45 procent tycker att den rödgröna oppositionen skulle klara regerandet bättre. Det är intressanta siffror för Alliansen och det är välmotiverat. Alliansregeringen har styrt under tuffa år men den värsta finanskrisen sedan 1930-talet. De fyra partierna står eniga även om vi har olika plattformar att utgå ifrån. Vi visar att vi kan regera tillsammans och vi har kunnat leverera reformer som tyder på utveckling. Mot det står en icke enad opposition. 

Det kan också konstateras att vi har gjort mycket men fortfarande vill vi göra mer. Därför söker vi tillsammans som Alliansen nytt förtroende för fyra nya år samtidigt som vi även fortsättningsvis kommer tillåta olikheter genom de fyra partiernas ideologi och bakgrund.