Startskott

Senast det hände var 1975 och nu är det dags igen. 1975 stod dagens Helsingborgs Lasarett klart. Då var det ett modernt sjukhus väl anpassat till dåtiden sjukvård. Sedan dess har både utvecklingen och antalet boende i Helsingborg med omnejd förändrats. Jag vet att ansvariga har gjort ett arbete med att följa med utvecklingen - bland annat har man ändra förlossningsavdelningarna och byggde om för ett antal år sedan. Närmare i tiden byggdes akutmottagningen om utifrån triageringsprincipen men även att öka säkerheten.

Nu är det dock dags att göra en större förändring och därför kunde jag med glädje ta del av att i veckan gick startskottet med bygget av ett nytt sjukhus. En satsning som kommer kosta 4,3 miljarder men kommer dels skapa ett nytt utseende i Helsingborgsmiljön och dels också skapa ett nytt och modernt sjukhus i en modern stad där det också tas hänsyn till dagens krav till integritet, patientsäkerhet och också en god arbetsmiljö för alla de som arbetar på Lasarettet och gör ett mycket gott arbete i deras vardagsgärningar.

Samtidigt kan jag konstatera att detta blir ett naturligt tänk att skapa möjligheter att ge skåningarna rätt vård i rätt tid och på rätt plats.

Tänk längre

"Alla har vi läst om överbeläggningar på landets sjukhus, om brist på personal med rätt utbildning och stigande kostnader för sjukvården i Sverige. Det är problem, som funnits länge. I år används tio procent av Sveriges BNP till sjukvården. Vi tror inte en skattehöjning är bästa sättet att få grepp om det här. Vi vill ha en långsiktig planering. Vi ska inte låta utvecklingen släpa oss efter sig. Vi vill leda den."

Tillsammans med min partikollega Percy Nessling skrev vi i Helsingborgs Dagblad om behovet av att skapa en långsiktig planering inom den svenska sjukvården. Inom Region Skåne kunde man arbeta fram en tioårsplan för tandsjukvården och nu tycker vi det är dags att försöka sig på en långsiktig planering för övrig sjukvård.

Stimulansmedel hjälper till i patientsäkerhetsarbetet

Sedan några år finns det på en kömiljard för att förbättra tillgängligheten inom den svenska sjukvården. Regionerna och landstingen får statliga stimulansmedel om man lyckas att uppfylla de krav som staten ställer. Även om inte alla landsting och regioner uppfyller alla kraven så kan positiva resultat skönjas.

Ytterligare en miljard handlar om att stimulera sjukvårdens patientsäkerhetsarbete. Egentligen borde det vara en självklarhet att alla ska jobba med patientsäkerheten men med ett facit i hand att varje år skadas 100 000 svenskar inom sjukvården där 3000 dör är inte acceptabelt och det har jag skrivit om i tidigare inlägg. Det behövs ett kraftfullt patientsäkerhetsarbete och jag har varit inne på att det måste skapas en nollvision för att lyfta arbetet.

Inför 2011 satsade inte regeringen på hela miljarden utan avsatt 400 miljoner istället för att främja arbetet och nu har regeringen presenterat hur det har gått. Samtliga landsting och regioner uppfyller tre av de fyra kraven. Landstingen i Dalarna, Jämtland och Västernorrland klarade av alla - vilket är glädjande.

Kraven som man ska klara av

"100 miljoner för landsting som mäter patientsäkerhetskulturen på minst 25 procent av hälso- och sjukvårdspersonalen.

100 miljoner för landsting som mäter följsamheten till basala hygienrutiner och klädregler på minst 75 procent av alla avdelningar på alla sjukhus inom slutenvården.

100 miljoner för landsting som mäter förekomst av trycksår på minst 50 procent av alla avdelningar på alla sjukhus.

100 miljoner för landsting som minskar sin antibiotikaförskrivning inom öppenvården. Det långsiktiga målet är högst 250 recept per 1000 invånare."

Jag kan känna en viss glädje att Alliansregeringen tillsammans med SKL har vågat lyfta upp frågan kring ökad patientsäkerhet och jag hoppas att även landstingen och regionerna framöver fortsätter med det viktiga arbetet och inte slår sig till ro och enbart arbeta mot att klara av kraven utan sätter ambitionsnivån högre och också dra slutsatser vad man behöver fortsatt utveckla för att på sikt kunna skapa den nödvändiga nollvisionen mot vårdskador.

Skapa en nollvision inom äldreomsorgen

Under de senaste dagarna har vi kunnat ta del av den storm som kretsar kring vårdskandalerna inom Carema Care. Det är i sig mycket upprörande hur man som företag hanterar ett företroende man har fått och inte tar förtroendet på allvar utan utelämnar en stor grupp människor som har behov av stöd och omsorg till sitt öde. Jag blir både bestört och arg när jag läser om sådana här saker.

Jag hoppas verkligen att diskussionerna som nu förs från olika håll inte kommer handla om principerna kring mångfalden inom äldreomsorgen utan istället handla om kvalitet och kontroll. Hur kan vi gemensamt säkerställa så att vi i fortsättninge kan garantera en hög kvalité på den vård och omsorg som vi erbjuder inte bara våra äldre utan alla personer som behöver vård och omsorg i olika delar av livet?

Under en lång tid har jag förespråkat inom sjukvården att det ska skapas en tydlig nollvision för att minska sjukvårdsrelaterade skador. För varje år drabbas 100 000 personer av någon form av vårdskada och runt 3000 omkommer på grund av detta. Detta kan inte vara OK och därför känns det viktigt att vi jobbar med frågan. Som sjukvårdspolitiker brinner jag verkligen för detta med att öka patientsäkerheten för den enskilde. Det handlar inte enbart om mänskligt lidande utan det handlar även ekonomiska extrakostnader som vi i dessa tider kan använda till rätt saker.

Men som socialliberal och som gärna arbetar med de "mjuka" välfärdsfrågorna ser jag direkta kopplingar mellan nollvision inom sjukvården och en framtida nollvision inom äldreomsorgen. Idag finns det bl a lex Sarah men det kanske behövs göras fler saker så att minska tillbuden. Det är bråttom att göra något för alla vet att andelen äldre i Sverige kommer öka och antalet personer som kan hjälpa till med vård och omsorg kommer att minska. Detta kommer att resulterar i att antalet händer inom äldreomsorgen riskera att minska och därmed finns det risker att antalet tillbud kommer att öka. Men om ett tydligt säkerhetsarbete även inom äldreomsorgen påbörjas nu så kan vi möta de utmaningar som vi står inför.

Patientsäkerhet fortfarande aktuell

I samband med folkpartiets senaste landsmöte så motionerade jag om att skapa en tydlig nollvision kring vårdskador inom den svenska sjukvården. Landsmötet ställde sig bakom motionen och sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna.

Jag har efterfrågat vad som sedan har hänt med motionens intentioner och fått till svars att det har landat i den nya patientlagstiftningen. Dock kan jag inte utläsa detta när jag granskas den nya lagen. Därför behövs det fortfarande skapas en tydlig nollvision kring vårdskador.

Under den senaste tiden har vi fått ta del av många berättelser där personer har avlidit på grund av att inte SOS har fungerat tillfredsställande. Det kan inte vara acceptabelt att personer som inte blir betrodda när man ringer till om akut hjälp eller om man söker akut hjälp inom sjukvården avlider. Alla dessa berättelser, vilka vi inte kan skruva tillbaka, handlar om att vi behöver fortsätta jobba med en ökad patientsäkerhet inom den svenska sjukvården. Därför funderar jag starkt att åter motionera om ett fortsatt ökat arbete kring patientsäkerheten.

Jag hoppas, oavsett om jag skickar en motion eller ej, att folkpartiet jobbar med dessa frågor aktivt när vi nu går in i ett arbete kring ett nytt partiprogram. Det behövs!

Patientsäkerhet på dagordningen

Redan igår skrev jag om nollvisionsarbetet inom trafiken och vilka positiva effekter detta har haft på antalet omkomna i trafiken. 2010 var ett "rekordår" när det gäller hur få som omkom i trafiken. Jag efterlyste då, precis som jag har gjort tidigare, ett nollvisionsarbete även inom den svenska sjukvården.

Arbetet är påbörjat med en förändring i lagen kring patientsäkerhet. Från att tidigare ha anmält missar inom vården till två instanser så är det nu till Socialstyrelsen anmälningarna ska ske. Vårdgivarna måste fokusera sitt arbete på att inte det ska uppstå en vårdskada. Vårdgivaren får ett större ansvar för att verkligen informera en patient när denne har felbehandlats. Patienten behöver inte anmäla en speciell vårdpersonal utan bara anmäla själva händelsen.

Det finns många positiva förändringar i den nya lagstiftningen och enligt Dagens Nyheter pågår det ett febrilt arbete att höja patientsäkerheten. Regeringen tillskjuter medel likt kömiljarden för att få fart på arbetet. För det kan inte vara acceptabelt att över 100 000 svenskar skadas inom vården och upp mot 3000 personer omkommer på grund av sin vårdskada. Något behövs göras. Förändringen i lagstiftningen är en väg att gå och jag menar, vilket folkpartiets landsmöte har ställt sig bakom, att det behövs ett arbete att införa en nollvision även inom den svenska sjukvården. Det är på hög tid. Görs inget så kostar det mycket både i personligt lidande som i resurser. Resurser som skulle kunna ha frigjorts för att fortsätta få fler händer inom vården.

Nollvision

Idag redovisas det att under föregående år omkom 270 personer i trafiken. Generaldirektören Gunnar Malm beskriver det låga antalet som en unik utveckling. Historiskt sätt får vi gå tillbaka över 100 år för att hitta en lägre siffra, enligt Malm.

Orsaken till denna "framgång" även om 270 person är 270 personer är det grundläggande arbete som har pågått under decennium och nu ser vi resultatet av detta arbete. Det är bra tycker jag och det ger mig fortfarande argument att överföra nollvisionsarbetet till andra delar inom vårt samhälle. 

Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om behovet av ett tydligt nollvisionsarbete inom vården. Jag har inga siffror för 2010 på hur många som har skadats eller omkommit på grund av sin vårdskada men redan tidigare har jag redovisat siffror som talar sitt tydliga språk att sjukvården behöver ett tydligt arbete med att minska vårdrelaterade skador. Jag hoppas att dagens besked från Trafikverket kan vara som ett vedträ i elden - att de som tvekar slutar tvekar och kavlar upp armarna och sätter igång. 

Kunskapsbrist

Samhällsutvecklingen går oftast i rasande fart sägs det. Ibland så fort så att man har svårt att hänga med i utvecklingen vilket i sig skapar stress och i en del fall kunskapsöverläge i förhållande till de som har svårt att hänga med och leva i nuet.

Men idag kan man via media få ett exempel på att en skyndsam samhällsutveckling inte gäller att delar. Det är med en förfäran som jag läser att personer med adhd och aspberger låses in och tvångsvårdas. Min första fråga är självklart befinner vi oss på 2000-talet eller 1900-talets början?

Då fanns det särskilda institutioner för personer med olika former av funktionsnedsättning. Ord som adhd och aspberger fanns inte utan de personer som hade dessa diagnoser upplevdes möjligen som dumma och lata. Senare kom man fram till att det fanns personer med olika bokstavskombinationer och idag ska vi leva i ett samhälle där det konstateras att det finns olika neuropsykiatriska diagnoser där adhd och aspberger två exempel.

I veckan träffade jag andra politiker och tjänstemän inom Västra Götalandsregionen, Stockholms läns landsting och Västerbottens läns landsting. En av många frågor som diskuterades vid detta tillfälle var just personer med neuropsykiatriska diagnoser och behovet av att ha tydliga vårdplaner för dessa personer. Det pågår arbeten inom de olika landstingen och regionerna men det är kanske dags att det görs ett nationellt arbete kring vårdplan och vilken huvudman som har vilket ansvar. Vi måste i alla fall bort från ha en så stor kunskapsbrist så att vi väljer att låsa in istället för att jobba aktivt och se möjligheterna även om en personer har diagnosen adhd, aspberger eller någon annan form av neuropsykitatrisk diagnos.

Patientsäkerheten i centrum

I tisdags så lämnade regeringen lagrådsremissen Patientsäkerthet och tillsyn till lagrådet. Remissen handlar om hur vi kan öka patientsäkerheten inom den svenska sjukvården och få ner antalet vårdskador.

För samhället pratar gärna om antalet skadade inom trafiken och det har gjorts kraftfulla satsningar för att minska antalet skadade och omkomna inom trafiken. Detta är självklart mycket bra och under 2009 kunde vi se att arbetet har gett effekt.

Men inom vården skadades över 100 000 personer varje år, 10 000 får men för livet och runt 3000 omkommer på grund av sina skador. Kraft tag behöver göras. Det är därför som jag skrev en motion till folkpartiets landsmöte tillsammans med Gilbert Tribo och Bengt Eliasson. Motionen vann bifall och därför känns det viktigt och värdefullt att vi fullföljer arbetet med att få ner vårdskadorna.

Jag fastar för två av tre av förslagets tre punkter:

"Det ska bli enklare för patienten att påtala brister. I dagsläget måste den som utsatts för felaktig vård ange vem man tror är ansvarig för felet som begåtts. Regeringen vill att själva händelsen ska anmälas i stället för en person.

Vårdgivarens ansvar och skyldigheter när det gäller patientsäkerheten ska bli klarare. Vårdgivaren ska i större utsträckning än idag utreda om något går fel och ska också arbeta mer aktivt för att förebygga felbehandlingar."

Källa Dagens Nyheter 2010-02-09

Jag tycker att det är bra att man anmäler händelsen och inte personen i första hand. Jag tror att det har funnits en stelhet i att behöva ange en person. Nu fokuserar man istället på händelsen och att detta inte ska upprepas fler gånger.

Tankarna och bra men jag skulle vilja gå ett steg längre. Som en parallell till tillgänglighetsmiljarden och rehabiliteringsmiljarden borde det finns en likvärdig modell som jobbar att minska vårdskadorna. De positiva förslagen måste fram och då behövs det lite morötter. Vi har sett att det har gjort nytta med kömiljarden. Möjligen kan det gör nytta även inom patientsäkerheten.