Spekulera inte

Det verkar som om när det inte hjälper att diskutera de sakpolitiska frågorna börjar man diskutera eller snarare spekulera kring vem som ska styra efter den 14 september och vem som ska styra med vem. I veckan har vi fått en sådan diskussion. Då anklagar socialdemokraterna Alliansen att man ska söka stöd för regeringsmakten hos SD. Dock förstår jag inte hur. Finns det ett regeringsalternativ som är tydliga och har varit tydliga hela tiden så är det Alliansen med de fyra borgerliga partierna Fp, M, KD och C. Mot det har det ställts ett otydligt alternativ där Löfvén inte tidigare har velat förklara hans regeringsalternativ. Jo att miljöpartiet skulle kunna bli en tilltänkt samarbetspartner har varit ganska tydligt men hur gör han med vänsterpartiet? I veckan verkar det som om han börjar krypa till korset och ser det som den enda utvägen att även söka stöd hos vänsterpartiet. Samtidigt påpekar Löfvén att blockpolitikens tid är förbi och vill åter ta upp diskussionen med att vi i folkpartiet och/eller centern skulle gå in och bilda regeringen med socialdemokraterna. Här har Björklund varit och är tydlig.

Björklund sammanfattade veckans händelse tydligt i ett av hans nyhetsbrev…

”Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet är i dag på DN debatt tydliga med vad de vill åstadkomma i en rödgrön regering. Vinster i välfärden ska förbjudas så fort det är möjligt. Kommunalt veto för friskolor ska införas. Valfrihet i vården ska avskaffas och det redan till årsskiftet. Människor ska arbeta mindre när arbetstidsförkortning införs. Skatterna ska höjas både på människor och på företag. Samtidigt ska kärnkraften avvecklas. Vänsterpartiets politik kommer att slå hårt mot svensk ekonomi och mot vår välfärd.”

Förra helgen invigdes våra gemensamma Alliansvalstugor i Helsingborg och inför det har vi tillsammans presenterat en gemensam valplattform. Oppositionen i Helsingborg blev något förvirrade. Hur kan detta hända? Kanske dags att vakna och inse att vi kan styra tillsammans även om vi är fyra (i nuläget tre enskilda partier). Vi kan både gå fram med en gemensam valplattform där vi tillsammans berättar vad vi vill göra och samtidigt kommer vi gå fram med egna valmanifest för att söka stöd för det enskilda partiet. Det är inget konstigt med det.

Men låt oss återta debatten och berättelserna om de sakpolitiska frågorna och inte enbart, när det egna partiets politik inte håller, vem som ska regera med vem.

I samma form

Jag kan inte låta bli att tänka på en gjutform för exempelvis en tennfigur när jag tar del av dagens sommartal av socialdemokraternas Stefan Löfven. Åter igen så känns det som alla ska med och alla ska passera genom samma gjutform. Alla ska gå gymnasieskolan och alla ska bli behöriga till högre studier oavsett om eleven går en teoretisk eller en praktisk utbildning. 

Vi vet redan facit på denna utveckling. Vi har redan sett hur avhoppen från gymnasieskolan har varit höga på grund av att alla ska formas i samma form och därmed bli behöriga till högre studier.  

Som liberal vill jag självklart att den viktiga resan kan fortsätta både efter grundskolan och gymnasieskolan men för mig handlar det mer om att det ska vara en rättighet att få en grundläggande högskolebehörighet och inte ett tvång på yrkesprogrammen. Istället känns det mer naturligt och välkomnande att satsa på de lärlingsutbildningar som folkpartiet har föreslagit och som vi också kan se ha blivit verklighet på en del ställen i Sverige.

Om gymnasieskolan ska bli behörig vad händer då med de elever som i grundskolan saknar den formella behörigheten att komma in på gymnasieskolan? Inga svar får vi. För egen del handlar det om att kunna erbjuda fler elever sommarskola för att fler grundskoleelever ska bli behöriga. Jag har själv fått förmånen att jobba som lärare under några år på sommarskolorna. Under tre veckor med fem dagar och tre timmar – med andra ord 45 extra timmar har eleverna fått undervisning i exempelvis matematik. För många elever har detta varit en hjälp på vägen och många har kommit in på sin utbildning. Det finns säkert många andra goda exempel så jag tror på tanken att utveckla sommarskolor.

Tillbaka till vardagen

Några veckors ledighet är över. Självklart undrar jag vart har tiden tagit vägen? Under dessa veckor har det hänt en hel del inom den svenska, skånska och lokala politiken. Almedalsveckan kom och gick men inte med så mycket nya nyheter. Det är roligt att läsa medias bilder kring de olika partiledarna och jag håller med om att Björklunds tal var väldigt bra. Vidare är jag också glad att Skåne har fått gå före och visar vägen när det gäller fler karriärvägar inte bar för lärare utan även för sjukvårdspersonal (som vi i regiongruppen) har presenterat.

Under den senaste veckan har arbetet återupptagits men vid sidan om detta har jag tillsammans med resten av familjen fått uppleva en verkligt rolig vecka. I Helsingborg har det arrangerats Eurogym. Ungefär 5000 ungdomar, ledare, funktionärer och anhöriga har träffats under en vecka för att umgås i gymnastikens tecken. Vilka uppvisningar. Vilka ungdomar från 22 länder i Europa. Vilken glädje. Vilka glada tillrop vi har utbytt mellan varandra. Eurogym visar på den gemensamma kraften som finns för morgondagens generationer. Om två år är det dags att arrangera den tioende Eurogym och Tjeckien står som värdar.

Även om jag inte riktigt vill lägga mig Eurogym bakom mig är det dags att blick framåt. Det är inte ens två månader till valet och hastigheten, tempot kommer att öka. För egen del är det snart dags att gå från ord till handling främst i regionvalet. På tal om regionen presenterade mina partikollegor Gilbert Tribo och Mats Persson en viktig rapport kring vad som händer med valfriheten efter valet om socialdemokraterna kommer att ta över ansvaret. Vi står i vägskäl i många frågor och det gäller självklart för oss att vara tydliga att beskriva vår väg.

Dags att damma av plakaten

Jag trodde någonstans att debatten kring ROT- och RUT-avdragen inte skulle bli någon fråga för ny debatt. Men det känns som om jag har gjort fel bedömning. Nu verkar det som om Socialdemokraterna vill förändra avdragen, dock inte ROT men RUT. Frågan är om vi ska debatten kring pigor igen eller om det finns en mer nyanserad debatt den här gången?

Det har genom åren visat sig att avdragen för hushållsnära tjänster har hjälpt både familjer men även arbetsmarknaden. Det har skapats möjligheter till fler nya jobb och en "ny" näringsbransch har fått se dagens ljus och har också fått möjligheten till att kunna etablera sig på marknaden med vita arbetstillfällen. Detta har nog Socialdemokraterna insett i sig men det verkar som om de vill markera och föreslår därför att beloppet ska halveras. Frågan är självklart vad kommer detta innebär både för de familjer som idag tycker att de vill lägga pengar på dessa tjänster och vad kommer det att innebära för de som arbetar inom branschen för hushållsnära tjänster?

För mig är det en självklarhet att både RUT och ROT ska få finans kvar. För mig handlar det om att ge de enskilda familjerna mer tid till familjelivet. För mig handlar det också om att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Därför röstar jag på folkpartiet den 14 september.

Tydlig relation

Inom den offentliga sektorn sitter det på ena sidan ett förhandlingsbord en arbetsgivarrepresentant som ytterst styrs av beslut från politiker (oavsett partitillhörighet). På andra sidan sitter en representant för arbetstagarna genom en facklig representant. I en förhandling är det viktigt att kunna skilja på sina roller.

Men åter skriver tidningarna om att LO-facken fortfarande stödjer Socialdemokraterna med ekonomiska bidrag varje år för att på så sätt stärka partiets kassa och också stärka valorganisationen inför kommande val. Förutom pengar är det ingen nyhet att det kommer finnas fackliga representanter som kommer att ställa upp i den socialdemokratiska valrörelsen.

Min spontana fundering finns det inte risker för att intressekonflikter i ett sådant samarbete. Ena stunden ska man sitta öga mot öga i en förhandling och i nästa stund går man hand i hand. Men som sagt det är ju ingen nyhet att LO stöttar öppet Socialdemokraterna. Men vilka eftergifter måste S ge LO i en eventuell valseger efter den 14 september? Vilka möjligheter har LO att agera fritt mot arbetsgivare inom offentlig sektor som är s-styrda?

Gapet

Opinionsmätningarna fortsätter presenteras från olika institut. Gapet mellan de traditionella blocken både ökar och minskar beroende på vilken mätning man läser. Den senaste pekar på ett gap med 14 procent. En del tycker säkert nu är det redan klart. Men jag är inte övertygad utan kommer fortsätta att berätta om vår politik fram till den 14 september.

Under de senaste dagarna har jag läst artiklar som pekar på att det fortsatt kommer bli ett jämt val. Dels kan jag idag läsa om att Reinfeldt får revansch på Löfven när det gäller vem som är bäst lämpad som statsminister. Under de senaste månaderna har, enligt SIFO, förtroende förstärkts med fyra procentenheter.

En annan artikel som pekar på att det inte är klart är Anna Dahlbergs artikel om socialdemokraternas luftslott. I hennes analys står det klart att det inte är socialdemokraterna som direkt går framåt och ser till att gapet ökar mellan blocken utan det är vänsterpartiet och miljöpartiet som står för ökningarna. Fortfarande har vi inte fått ett tydligt svar kring regeringsalternativ från de röd gröna efter valet den 14 september.

Kavla upp ärmarna

Loppet är redan kört får jag ibland höra. Avstånd mellan blocken är alldeles för stort. Dock så kan jag konstatera att jag håller nog inte med utan det kommer snarare bli ett mycket intressant supevalår. Först val till EU den 25 maj och sedan val till kommun, landsting och riksdag den 14 september. Det krävs mycket av oss alla men vi har klarat av det förr och det är dags att vi kavlar upp ärmarna på skjortorna och fortsätter vårt arbete med att forma morgondagens Sverige.

Jag är också övertygad om att det kommer handla om jobb, skatter (finansiering av den offentliga verksamheterna), sjukvård men även skolan. Skolan har nog kommit att bli en uppstickare och en del tror att det kommer straffa Folkpartiet då vi förra året fick redovisat en PISA-undersökning genomförd 2012 och som visar på att Sverige halkar efter. Dock har det pågått en intressant diskussion sedan dess och självklart ska vi visa på att vi inte är nöjda men faktiskt är det så att de reformer som vi har haft ansvar för under de senaste åren har först nu för något år sedan kommit till genomförandestadiet och det kommer säkert ta några år till innan vi ser resultatet av förändringarna inom den svenska skolan.

Trots att mycket är gjort så är vi inte helt nöjda och därför känns det välkommet att det inrättas en skolkommission för att lyfta upp de fortsatta utmaningar inom den svenska skolan.

Förbättra kollektivtrafiken

Idag skriver Helsingborgs Dagblad om att "långa pendlingsdagar kan vara ohälsosamt" och pekar på att det är mer stressande och att en arbetsdag på åtta timmar blir mycket längre på grund av pendlingstiden. Detta innebär då att man inte hinner att vara social med familj och vänner samt att det blir svårare att hinna med fritidsaktiviteter.

Jag kan hålla med om att sedan jag för dryga ett år sedan började jobba i Lund så har en del omprioriteringar fått genomföras. Jag är tyvärr inte lika aktiv i mina barns fritidssysslor - när det gäller träningar och körningar till träningarna utan det får frun i familjen göra. För egen del har det också handlat om att hitta nya rutiner för träning men även här tror jag att det handlar om prioritering.

Dock kan jag konstatera att det behövs ett fortsatt utvecklingsarbete när det gäller kollektivtrafiken i Skåne och då inte minst när det gäller bussarna. Tågen fungerar bra tycker jag, bortsett från de gånger de är försenade eller ställer in på grund av växelfel, signalfel, för lite personal etc. Men bussarna måste bli bättre utifrån ett turtäthet.

Jag bor på landsbygden men sedan några år tillbaka har vi stadsbuss som går ut till oss och det är bra. Jag kan inte klaga på bussturerna på morgonen. Då tar det från dörr till dörr cirka 75 minuter och det är helt ok tycker jag. Hade jag åkt samma sträcka med bil så får jag räkna med 50-55 minuters körning. Dessutom kan jag på tåget jobba och sova, det går inte att göra i bilen. Jag klarar av den korta restiden tack vare att bussarna går två gånger i timmen på morgonen mellan klockan 06.00 - 09.00. Det går nog två bussar i timmen lite senare på eftermiddagen när skolbarnen ska komma hem. Men när vi som arbetar ska komma hem då är det bara en buss i timmen. Kommer man med rätt tåg så varierar väntetiden mellan 10-25 minuter. Kommer du med fel tåg är det 55 minuters väntan. Det är inte rimligt. Då förstår jag att lång pendlingstid kan vara ohälsosamt. Jag hoppas att Skånetrafiken börjar inse att det på tiden att se över hur bussarna går så att vi som jobbar även kan ta oss hem inom rimlig tid på senare eftermiddag och kväll. Sedan kan jag ibland bli fundersam när jag ser att stadsbussarna till exempel två stadsbussar med nummer ett kommer direkt efter varandra. Jag är medveten om att dessa har en kort väntetid men så kort väntetid behövs inte så att två bussar med samma nummer kommer direkt efter varandra. Det bör då övervägas om man kan lägga om resursutnyttjandet så att det blir till exempel fler bussar i timmen på linjer med få avgångar.

Dessutom finns det ytterligare en aspekt av det hela. Går bussen fler gånger och det blir lättare att ta sig hem så minskar behovet av att ha två bilar så fort man bor lite längre ut.

Dags att förstatliga

Under de senaste dagarna har det inte varit så mycket politik. Men ett sakpolitiskt område har åter varit aktuellt och ska så vara nämligen skolan. I en artikel står det att klyftorna ökar i klassrummet. I ett TV-inslag ser vi att en del barn får ta med sin egen frukt medan andra får den av skolan. Vi pratar om att kunna gå i en skola på lika villkor. Oavsett var i Sverige du går ska du ha lika förutsättningar att få en god grund att stå på för resten av ditt liv men vi ser att det satsas olika i olika kommuner trots att det är skollagen som är det gemensamma styrdokumentet oavsett om du går i skola i Kiruna eller Ystad.

Det kan finnas flera olika sätt att lösa dessa olikheter men jag tror att det är dags att förstatliga skolan. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tycka detta inom Alliansen. Jag tycker att vi trots detta ska fortsätta på den inslagna vägen och inte ge oss utan fortsätta vår berättelse.

Välkommen du 2014

Det har redan gått en vecka sedan vi firade in det nya året. På ett sätt känns det som om året har fått en mjukstart i och med de många dagarna när vi har haft möjligheter till att kunna träffa när och kära. En del måsten har vi kunnat lägga åt sidan och bara fokuserat på dagen och låta den komma som den kommer. Förhoppningsvis har det funnits tillfälle för att kunna träffas och umgås med familj, släkt och vänner.

Nu börjar vi så smått återgå till den vanliga vardagen - de alla måstena börja komma tillbaka och snart är vi tillbaka till den "vanliga" vardagen. Men samtidigt är 2014 ett år med ett stort Å om man är politiker. Det kommer genomföras två stora valrörelser detta år. För är det EP-valet i maj och i september kommer vi till val till riksdag, region och kommunfullmäktige. Arbetet pågår ute i partierna att både fastställa listor, forma politiken och förbereda att gå från ord till handling i mötet med väljarna. I nuläget ser det mörkt ut men samtidigt vet jag att det har gått att vända förr och det är dags börja kavla upp ärmarna och träffa väljarna och fortsätta berätta vår liberala berättelse och hur vi vill forma Sverige, Skåne och Helsingborg. Det är ingen annan än vi själva som kommer att berätta denna berättelse. Självklart tycker jag att det är en bra berättelse som fler borde förstå är en bra berättelse.

Skillnader trots enighet

Förra helgen skrev Dagens Nyheter att det finns sju frågor som splittrar alliansen inför valet 2014. Det handlar till exempel om vinster i välfärden, betygen i skolan och ekonomisk trygghet. I det sistnämnda vill vi i Folkpartiet höja taket i både a-kassan och sjuk- och föräldraförsäkringen. I betygsfrågan vill till exempel moderaterna sänka betygsåldern till årskurs tre medan vi i Fp vill först gå ner till årskurs fyra och sedan till årskurs tre.

Men jag är inte så förvånad att vi tycker olika i olika frågor - vi är ju faktiskt fyra olika partier som har vår utgångspunkt i exempelvis olika ideologier. Dock kan jag konstatera att det finns en inställning bland de fyra partierna att vi kan ta ett gemensamt ansvar för Sverige och vi har varit tydliga på att vi vill fortsätta vårt arbete med att ta detta ansvar även framöver. Skillnaderna skapar också möjligheter till ett givande och tagande i de diskussioner som sker på partiledarnivå och i förhandlingar inom regeringen. Det är då som skiljande frågor lyfts upp och att det jobbas med att hitta en kompromiss. Detta är inte unikt för regeringen. Detta är arbetssättet inom regionen och inom kommunen.

Ibland uppstår diskussioner om att slå samman flera partier till ett parti. Oftast lyfts centern och folkpartiet upp i sådana sammanhang. Jag tycker inte det är bra. Jag tycker att vi ska fortsätta samarbeta men samtidigt tycker jag att vi ska få lov att visa på skillnaderna. Vi måste vara tydliga med att berätta för våra väljare varför man ska rösta på folkpartiet istället för något annat alliansparti. Det är vår uppgift men samtidigt inser vi att vi inte har någon egen majoritet i de enskilda partierna utan det måste till ett samarbete och det samarbete stavas Alliansen.

Dock finns det ny mätning som stärker tanken med att partierna ska gå ut med ett eget partiprogram och söka väljarnas stöd och det håller jag med om. Därför kommer jag i första hand gå ut på gator och torg och fortsätta berättelsen om hur vi i folkpartiet vill utveckla Sverige, Region Skåne och Helsingborg.

Tacksam!

Det har i princip gått en vecka sedan FP Skånes nomineringsmöte i Kristianstad avslutades. Målet med nomineringsmötet var att avsluta den valprocess som har pågått i fastställande av riksdags- och regionlistor.

För egen del hamnade jag på en hedersam fjärdeplats på riksdagslistan för Skåne Västra. Framför mig har jag ett par välmeriterade kollegor. Listan toppas av Torkild Strandberg som idag leder arbetet i Landskrona som kommunstyrelsens ordförande. Två är Tina Acketoft, vår nuvarande riksdagsledamot och på tredje plats kom Torbjörn Ekelund från Svalöv som idag har fört fram Folkpartiets positioner i lokalpolitiken i Svalövs kommun och är med och tar ansvar för Svalövs utveckling och då inte minst inom utbildningsområdet.

När det gäller regionlistorna fick jag medlemmarnas förtroende att toppa lista. Självklart är jag mycket tacksam för förtroendet och tillsammans med bland annat Åsa Holmén från Åstorp och Eva Kullenberg från Ängelholm tar vi nu sikte på att bärga hem tre mandat här i nordvästra Skåne. För egen del kommer jag ta min utgångspuntkt, som jag även har gjort tidigare år, från barnen och dess perspektiv. Vi har ett ansvar att forma en sjukvård och fortsätta den regionala utveckling så att dagens skåningar och morgondagens generationer känner sig trygga och att det ska ske en kontinuerlig utveckling av Skåne som region.

Vidare handlar det för mig att fortsätta jobba utifrån tesen rätt vård i rätt tid och på rätt plats. Jag kan göra det utifrån flera olika perspektiv. Vi behöver fortsätta vårt arbete med att hitta åtgärder för att minska trycket på våra akutmottagningar. Vi behöver fortsätta stärka primärvården. För egen del handlar det också om att fortsätta det viktiga tillgänglighetsarbetet inom funktionshinderpolitiska området och då inte minst att beakta bemötandefrågorna.

Några dagar senare

Landsmötet i Västerås är slut och jag sitter på tåget hem tillsammans med några av mina lokala kollegor. Vi kan konstatera att det har varit ett bra landsmöte. För egen del har jag fått förtroendet att var ombud nu på nästan en handfull. Det är alltid roligt och lärorikt. Det blir som en energiinjektion i det personliga arbetet. Jag är inte ensam utan tillsammans vill vi mer. Tillsammans kan vi fortsätta den viktiga berättelsen till våra väljare med liberala förtecken och nu också en tydligare socialliberal riktning.

Samtidigt funderar man på vad har jag egentligen tagit beslut om. Nytt partiprogram och med 900 motioner som vill göra något bra ännu bättre eller i alla fall påverka programmet i en viss riktning. Tempot är högt. Debatterna långa men intensiva så det är inte så konstigt att man inte har kunna fokusera på alla beslut. Då är det ju tur att andra håller koll. För under landsmötet har vi beslutat bland annat om:

• Patienter ska ha tillgång till sjukjournal via nätet.
• Obligatorisk kurs i samhällsutbildning för medborgarskap.
• Avskaffa andra sjuklöneveckan.
• Höjda tak i socialförsäkringssystem.
• Skolan ska förstatligas.
• Lag om samtycke i sexualbrottslagstiftning.
• Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn "så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar."
• Ingen vingårdsförsäljning.
• Det behövs en statlig styrning och finansiering av vården dock ingen statligt huvudmannaskap.

I den sista frågan var jag delaktig i debatten. Vi i Folkpartiet Skåne hade en motion till landsmötet vars syfte var just att påbörja en diskussion om styrning och finansiering av framtidens sjukvård och då med inriktning på den högspecialiserade vården. Vi menar på att vi står inför många utmaningar och utmaningar som kostar pengar. För att kunna fortsätta efterleva portalparagrafen i hälso- och sjukvårdslagen där vi alla ska få likvärdig vård oavsett vart i landet du bor så finns det en nödvändighet att titta på och diskutera nödvändigheten om att förstatliga en del av sjukvården och då främst den högspecialiserade vården. Riktigt så långt ville inte landsmötet gå utan stannade vid en statlig styrning och finansiering behövs. Men vi får fortsätta diskussionen. För mig är det viktigt att vi jobbar utifrån tesen rätt vård på rätt plats och i rätt tid.

Vi vill mer

Idag började äntligen partiets Landsmöte i Västerås. Det är säkert många med mig som har längtat och som nu ser slutet av en lång och spännande process med ett nytt partiprogram. Jag kan konstatera att det har funnits ett stort engagemang och många har varit involverade. Stolt är jag också när ansvarig för processen är en skåning - Christer Nylander.

Nu putsar vi vidare på förslagen så att vi får en bra helhet och en bra grund att stå på. Det är vi själva som sedan får göra jobbet och berätta vår berättelse om hur vi vill fortsätta forma morgondagens Sverige. Vi är laddade och idag var också Jan Björklund laddad. Jag har hört många tal av Jan och de brukar vara bra men idag tycker jag att han höjde sig ytterligare en nivå. Dessutom känns dets om om det finns nya områdena att berätta om även om jag tyckena tv i inte ska släppa skolan. 

I sitt anförande fick vi som lyssnade en god resumé vad som har hänt under de åren som folkpartiet har varit i ansvarspositioner tillsammans med de andra partierna i Alliansen. Hör är bara ett litet axplock... 

"Sverige har fler läkare än 2006.

Sverige har fler sjuksköterskor.

Sverige har fler vårdcentraler .

Sverige har fler apotek .

Sverige har kortare vårdköer .

...

Sverige har högre lärartäthet av utbildade lärare än 2006.
Sverige har högre personaltäthet av skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer.
Sverige har 40 000 fler studenter vid våra universitet.
Sverige har fler barn i förskolan, utan att barngruppernas storlek har ökat och med samma förskollärartäthet som tidigare.
Resurserna till förskolan har ökat sedan 2006.
Resurserna till gymnasieskolan har ökat.
Resurserna till högskolan har ökat sedan 2006.
Studenternas studiemedel har aldrig haft större köpkraft.
Sverige har fler kvinnor som är ordförande i statliga företag än 2006.
Sverige har fler kvinnor som är chefer.
Sverige har fler kvinnliga professorer.
Sverige har mindre löneskillnader mellan kvinnor och män än 2006.
Sverige har högre sysselsättning bland invandrare .
Sverige har bättre diskrimineringsskydd än 2006.
...

Välfärden har byggts ut till historiska nivåer, sysselsättningen har ökat och skatterna har sänkts. Detta i en tid av den djupaste ekonomiska krisen i Europa på 80 år. Vår politik är ett bevis på att skattesänkningar inte står mot välfärdssatsningar – vi har gjort båda delarna. Det hade aldrig gått med oppositionens politik.

Att fler i Sverige har mer pengar kvar i plånboken samtidigt som satsningarna på välfärden ökar kan vi vara extra stolta över. Det betyder mer frihet till individen och mer av socialt ansvarstagande. Så sträck på er partivänner."

Imorgon fortsätter debatterna och det finns nog all anledning att återkomma.

Som grädden på moset

I veckan har det hänt en hel del inom den nationella politiken. För någon dag sedan var det partiledardebatt i riksdagen. Pajkastning har fått ett illustrativt innehåll genom herr Fridolins tårtkupp i debatten. För vissa verkar det som om alla medel är tillåtna i en debatt där vi fortfarande väntar på svar på en rad viktig frågor. Det är dags att vi börja kunna jämföra de olika framtidsberättelserna som de olika partierna har och som de olika samarbetspartners har. På ena sidan står ett fortsatt enigt och trovärdigt alternativ - Alliansen och på andra sidan står en splittrad opposition.

Under de senaste dagarna har moderaterna haft sin partistämma och angett inriktningen för de kommande åren. Många beslut har antagits. Lite fundersam blir jag kring moderaternas självsäkerhet när det gäller att de ska bli det främsta skolpartiet och att vi inom folkpartiet inte kan axla frågan längre. Jag är inte så övertygad om att det är rätt väg att gå utan jag tycker det är viktigt att vi tillsammans tar ansvar för de beslut och de reformer som finns inom skolområdet men trots det så är det folkpartiet med vår partiledare som har varit chef för utbildningsdepartementet och självklart får vi liberala förtecken i de reformer som nu genomförs. Dock möte jag tidigare kollegor som nu vill få arbetsro och implementera allt det goda som reformerna har betytt och inte få en massa nya saker hela tiden att ta sig ann. Vi måste fortsätta det viktiga samtalet där vi förklarar varför vi har gjort som vi har gjort och vart det kommer leda till på sikt.

På tal om kollegor var det en enad bild som presenterades när de andra partiledarna inom Alliansen besökte moderaternas partistämma. Var finns den bilden hos oppositionen?

Om några veckor är det dags för oss i folkpartiet att genomföra vårt landsmöte. Då sätter även vi ner foten i rad viktiga frågor och formar en modern plattform för framtidens utmaningar och då med självklara liberala och socialliberala förtecken.

Kom igen

Lite då och då kommer det nya mätningar kring opinionsläget i den svenska rikspolitiken. I nuläget ser vi både ett stiltje och en svag rörelse. När det gäller de flesta partierna verkar det som man inte rör på sig speciellt mycket men två partier rör på sig lite mer. Det ena är moderaterna som går bakåt och socialdemokraterna som går framåt.

Egentligen vill jag inte skriva om dessa mätningar utan för mig är det självklart den andra söndagen i september nästa år som är viktig. Från och med nu och fram tills dess måste vi fortsätta lyssna på våra väljare på de utmaningar som finns för Sverige, Region Skåne och Helsingborg. Samtidigt måste vi på ett tydligt och pedagogiskt sätt berätta vår berättelse om vad vi har gjort, varför vi har gjort det vi har gjort men självklart också berätta vad vi vill fortsatt göra, varför vi vill göra det och hur vi vill göra det.

Vid sidan om dessa berättelser måste vi också ställa krav på oppositionen att det berättar sin berättelser, varför de vill göra det och hur de vill göra det. Framför allt känns det som om den gamla parollen "alla ska med" håller på att dammas av men samtidigt finns det en otydlighet i de svar som ges hur alla ska med.

För oss inom alliansen är det bara att ta av kavajerna, knäppa upp skjortärmarna och kavla av dess samtidigt som vi lägger i ytterligare en växel och öka farten. De som kan berätta vår berättelse är bara vi själva och ingen annan. Därför är det bara att kom igen.

Att ha kakan kvar eller att äta

Just nu pågår vänsterpartiets kommundagar i Malmö. Har bara följt det rent sporadiskt men det som jag fastar för är herr Sjöstedts retorik när det gäller en eventuell regering efter valet 2014. Vinner S, V och MP valet så verkar det som om vänsterpartiet vill både sitta i regeringen men samtidigt inte sitta i regeringen. Det blir svårt för oss väljare att vet vad de egentligen vill – det är lite som att båda ha kakan kvar och att äta. Det är ett svårt dilemma men det skapar en otydlighet inför valet 2014. Hur kommer den framtida eventuella regeringskonstellationen egentligen se ut?

Kravet vänsterparitet ställer är att socialdemokraterna och miljöpartiet ska ta ställning emot privata alternativ inom välfärdssektorn. Frågan jag då ställer mig hur kommer det att påverka skåningen som har valt en privat aktör inom hälsovalet? Frågan jag ställer mig vad kommer man att säga till alla de elever och föräldrar som har valt att gå i en fristående skola? Måste dessa välja om eller snarare de får ju inte välja utan det kommer bara att finnas en aktör. Det personliga valet inskränks och mångfalden som har skapat möjligheter kommer försvinna. Kommer då också exempelvis hörselvårdvalet inom Region Skåne att försvinna? Frågorna är många och det lär säkert bli fler frågor men återigen funderar jag på om som parti både kan ha kakan kvar och samtidigt äta den. För mig går inte den ekvationen ihop.

Utmaningar

Sedan i våras pågår det ett intressant arbete inom FP Skåne. Vi diskuterar de framtida utmaningar som vår sjukvård står inför och då med inriktning på vår akutsjukvård. Mycket av sjukvårdsdebatten har handlat om utmaningar kring en ökad tillgänglighet inom den skånska vården och den svenska vården. Det har varit problem och ibland stora problem att komma till sjukvården. Är man väl inne så upplever man inte så stora problem. Vi har en kompetent och duktig personal som gör otroliga insatser.

Genom satsningar från Alliansregeringen med ekonomiska smörjmedel som tillgänglighetsmiljarden har det gått ganska snabbt att få ner köerna och skapa en bättre tillgänglighet. Inom regionen har vi gjort vår läxa och det känns ju bra att vi också får ta del av pengarna som ett bevis på att det görs ett bra arbete. Bra kan bli bättre tycker jag och då tänker jag inte minst på att det fortfarande råder en otillgänglighet att komma fram till en del vårdcentraler. En del vårdcentraler får mycket låga siffror i mätningarna och det är inte bra. Här måste vi titta på orsaker och verkan. Kan vi göra något för att öka tillgängligheten?

Vid sidan om tillgänglighetsfrågor ser vi nu inom folkpartiet att det finns fler utmaningar. Ett sådant är hur vi använder vår insatser på akuten. Vem söker sig till akuten? Tidigare kunde man tro att det är många äldre som söker sig direkt till akuten men istället visar det sig att andelen yngre, 20-29 år, är den största gruppen. I undersökningar på Helsingborgs lasarett visar det sig att upp mot 25 procent av de som söker sig till akuten istället borde söka sig till en vårdcentral. Varför ser siffrorna ut så? I det skånska hälsovalsarbetet vill vi ju gå från att besöka sjukhusen till att istället uppsöka våra vårdcentraler. Det finns många utmaningar och det finns säkert många svar. Just nu pågår det ett viktigt arbete att samla in tankar och svar som kan hjälpa oss i det fortsatt viktiga arbetet.

Tillsammans med andra partikollegor har vi arrangerat träffar med sjukvårdspersonal runt omkring i Skåne. Vi fortsätter med träffar. För egen del är siktet inställt på den 8 oktober där vi har bjudit in medlemmar inom folkpartiet att lyfta frågorna. Två dagar senare besöker jag tillsammans med kollegor Höganäs och samtalar om ämnet.