Fundersam

Hur går det euron i år?

Igår presenterades vårbudgeten av finansminister Borg. Jag har stort förtroende för honom men igår blev jag något fundersam kring de dystra kommentarerna om den svenska ekonomin. Självklart finns det läge att vara försiktig i de ekonomiska utsikterna med tanke på den kris som vi fortfarande ser i Europa och våra vänner i euroländerna. Vi kan också se att det ekonomiska läget rent globalt inte är så stabilt. Är det detta som är bakgrunden till Borgs dystra kommentarer finns det säkert fog för det.

Men samtidigt i förra veckan fick vi andra signaler om att den svenska ekonomin återhämtar sig och det finns fler tecken på detta. Med det som bakgrund kan jag bli fundersam. Vilken bilden är den rätta?

Hänt sedan sist

Nu är det några veckor sedan som jag skrev sist. Det har varit en intensiv period i mitt pluggande till badmästare. Men trots det så har inte samhällsutvecklingen väntat. Det har både varit traditionellt första maj-firande och oppositionen har kommit med sina skuggbudgetar till Alliansregeringen. Fortfarande känns det som om vi väntar på klara och tydliga besked från oppositionen när det gäller politiska sakfrågor. Tyvärr så känner jag igen mönstret från valet 2010. Besked kommer var den stående kommentaren. Besked kom och då såg också väljarna vad detta skulle innebär för vårt land.

Samma sak har hänt nu. Opinionsmätningarna har visat på en förändring av det politiska landskapet. Socialdemokraterna har återhämtat sig sedan Juholts tid som partiledare och andra partier har gått tillbaka och då även folkpartiet. Självklart måste vi öka tempot och få ett förtroende från väljarna för ett fortsatt arbete mot ett mer liberalt Sverige. Det är ingen annan än vi själva som fixar siffrorna. Samtidigt har jag vid många tidigare tillfällen sagt att det är valdagen som är den viktigaste dag och fram tills dess går det inte att sitta tyst i båten utan alla behöver bekänna färg i en rad viktiga sakpolitiska frågor.

När det gäller oppositionens budgetförslag så känns det, även om man pratar om arbetslinjen, att man vill gå ifrån arbetslinjen och tillbaka till en traditionell socialdemokratisk bidragspolitik. Man vill höja momsen på restaurangbesök. Man vill förändra ROT och RUT. Man vill förändra villkoren för arbetsgivare när det gäller ungdomar - trots att man vill prata sig varm om ungdomar och jobba med att minska arbetslösheten bland unga. Men det ska man göra genom att skapa kontrakt med ungdomar och samtidigt höja arbetsgivaravgiften.

För någon dag sedan presenterades vilka risker/effekter förslagen från oppositionen får. Jag väljer att citera moderaternas nya partisekreterare, Kent Persson:

Jobbeffekter av olika förslag från oppositionen:
Åtgärd Jobbeffekt
Fördubblade sociala avgifter för unga -18 500
Höjd restaurangmoms – 3 000
Minskat ROT/RUT – 3 500
Sammanlagt – 25 000

Det behövs fler tydliga besked från oppositionen och samtidigt också besked om finansiering av deras politik. Först då kan vi fortsätta diskussionen på ett bra sätt om hur vårt land kommer att utvecklas med olika politiska alternativ.

Intensiv vecka

Efter att en rad utrikeshändelser, av förklarliga skäl, har dominerat nyhetsrapportering har det under den senaste veckan åter blivit mer fokus på inrikesnyheter i allmänhet men inrikespolitiska nyheter i synnerhet. Dels har det handlat om Alliansregeringens vårproposition och även senare turerna kring den demokratiska processen i riksdagen - att Twittra eller inte Twittra är frågan. Dessutom blossade oron kring SAAB:s framtid åter upp.

Regeringens vårproposition inger hopp och förtroende att vi tillsammans har tagit oss ur den finansiella krisen på ett bra sätt och vi ser nu en ljusning på flera sätt. Socialdemokrater försöker åter hävda sig i den svenska inrikespolitiken och åter ropar att det regeringens politik är inte så mycket att hänga i julgranen. Det är bättre med skattehöjningar än skattesänkningar. Genom skattehöjningar tycks en del tro att det är så vi kommer till full sysselsättning i Sverige. Dessutom finns det de som anser att skatteavdragen inte har gett någon effekt för den enskilde svensken. Men som min partikollega i Norrköping, Mathias Sundin, beskriver det. Att en person som tjänar 20 000 per månad har sedan 2006 fått en skattesänkning på 17 000 kronor per år. Nästan en hel månadslön till som man själv får spendera fritt. Pengar som betalar en vara eller en tjänst som gör att det öppnar upp för fler arbetstillfällen.

När det gäller arbetstillfällen blir jag fundersam när jag läser om hur året nior i Helsingborg har valt gymnasieprogram inför hösten. De teoretiska utbildningarna ligger i topp och det kan konstateras att de yrkesförberedande programmen tappar. Samtidigt så märker vi att efterfrågan av arbetskraft inom industri och andra yrkesgrupper ökar men det finns ingen att anställa.

Jag anser att vid sidan om allt det positiva som nu genomförs så behöver regeringen titta på hur vi kan möte den efterfrågan som finns inom industrierna och inte rena hantverksyrken. Det behövs.

Intensiv vecka

Vart har den här veckan tagit vägen? Den har bara försvunnit. Det känns som om detta har varit en väldig intensiv vecka med många möten och arbetsuppgifter både dagtid, kvällstid och ibland även nattid.

Men det är inte bara i min egen vardag som har varit intensiv utan det har hänt mycket runt omkring oss både lokalt, riks och världen. Kan inte låta bli att tänka på hur sårbara vi är med tanke på vulkanutbrottet på Island som har drabbat större delen av Europa på grund av askan som sprids från Island. Åtskilliga personer är strandsatta på semesterdestinationer eller som ska till och från viktiga affärsmöten.

En annan viktig sak som har hänt under veckan är Anders Borgs presentation av regeringens vårbudget. Det andas optimism även om det är en försikt sådan. Det känns som Sverige har klarat av den ekonomiska krisen på ett bra sätt och vi går ur den på ett bra sätt. Självklart ställs vi inför fortsatta områden att bevaka och förändra men så måste det ju vara. Men det finns en tydlighet i Anders Borg och andra borgerliga allianspolitiker. Desto otydligare tycker jag oppositionen verkar. Inga konkreta vägar att nå de mål som man presenterade i början av veckan och som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg.

Det finns en rad olika personer som har skrivit om vårbudgeten - bland annat Anna Lundberg, Per Altenberg, Mark Klamberg och Runo Johansson.