Veckan

I veckan har det hänt en rad intressanta saker i Sverige. En del tänker säkert på boken om kungen. Den tänker jag inte ens kommentera.

Andra tänker på partiledardebatten som mest kändes som en förlängd valdebatt och där inga nya saker kom fram.

Men för mig var det mest intressant att se tre eller egentligen fyra gamla vänner så öppet strida mot varandra. Den rödgröna splittringen verkar vara total och i den ena kanten står vänsterpartiet och den andra socialdemokrater och miljöpartiet. Det känns som om det blev nästa rätt valresultat i valet med tanke på de senaste veckorna splittring. Hur hade det sett ut om de tre rödgröna skulle jobba tillsammans i en verklighet?

Det verkar som om det finns två partier av de rödgröna som vill fortsätta ta ett ansvar för den svenska utvecklingen och då tillsammans med Alliansen. Det är självklart socialdemokraterna och miljöpartiet som känner att de kan ta ett ansvar även i opposition. Men vänsterpartiet vill nu verkligen gå sin egen väg och inklusive den svenska ekonomin. Oroande är att vänsterpartiet vill överge överskottsmål och utgiftstaket. Två mål som har varit positivt för den svenska ekonomiska utvecklingen. Det gäller ta ett stort ansvar för den egna plånboken. I den vanliga hushållsekonomin kan man inte spendera mer än vad den egna plånboken medger. Gör man det så får det ju oroande konsekvenser. Likadant måste man tänka  för den svenska ekonomin. Tack och lov finns det partier som gör det och därför har vi ett gynnsamt läge för den svenska utvecklingen.