I väntan på...

Det märks att det inte händer så mycket i svensk politik just nu. Läser man tidningarna eller tittar på TV så är det inte svensk politik som är huvudnyheterna utan det händer så mycket runt omkring oss. Jag tänker inte minst på alla händelser i norra delen av Afrika och händelserna i Tunisien, Egypten och nu många andra länder som möjligen står inför samma förändringar mot ett demokratiskt samhälle.

Att det inte händer något i svensk politik avspeglas också i den senaste opinionsmätningen från Sifo. Det finns visserligen en rörelsen men det är en svag sådan och det känns inte som om det är säkerställda siffror. Socialdemokraterna går upp men och andra sidan är det de som är mest i rampljuset just nu - inte för deras politik (förutom krisrapporten med inga nyheter inom politik) utan deras val av ledare.

Förutom redan nämnda orsak så känns det som vi alla går och väntar på att det ska finans en tydligare opposition. Det behövs en opposition för att kunna visa på vilka vägar de olika alternativen vill gå. Just nu är det bara ett alternativ som i sig är det bästa alternativet men det behövs alltid göras en jämförelse och det behövs även utvecklingsmöjligheter för den egna politiken. Detta skapas genom en kontinuerlig demokratisk samhällsdebatt.

Barnens framtid är vår sak

Läser idag i Expressen att Maria Larsson (KD) medger att barnen inte tas på allvar och syftar till en kommentar på Expressens artikelserie om barns utsatthet. Det är i sig bra att barnens situation i Sverige kommer högre upp på agendan än vad den tidigare gör.

Som pappa och som politiker känns det som en självklarhet att jobba utifrån ett barnperspektiv när vi arbetar fram nya politiska förslag och reformer. Det måste också betonas tydligare att Sverige har skrivit under att följa FN:s barnkonventioner. Men följer vi verkligen dessa? Med tanke på artikelserien så är svaret nej.

Folkpartiet föreslog redan under 2010 att konventionen ska göras om till svensk lag. Jag har varit lite fundersam tidigare då redan befintliga lagar har anpassats för att följa konventionens innehåll men nu har jag funderat om och för att tydliggöra barnperspektivet i samhället är kanske denna väg en nödvändighet.

Inte min sak

Medias bevakning kring Mona Sahlins efterträdare fortsätter. Nu finns det några namn som förekommer ofta men ingen av dessa är en kvinna. Undrar vad kvinnoförbundet inom socialdemokraterna tycker om detta? Men samtidigt undrar jag vem som sätter agendan för socialdemokraterna. När jag läser rapporteringen får jag känslan av media sätter bilden och sätter olika kandidater mot varandra istället för att låta partiets medlemmar få arbeta för att få fram en ny partiledare.

Miljöpartiet är ju i samma situation att det är dags att ta fram två nya språkrör. Det finns en viss mediabevakning kring denna process men det känns som om miljöpartisterna själva har en bild hur denna tillsättning ska gå till. Bland annat var det en medlemsutfrågning av tilltänkta kandidater för en tid sedan. Ett intressant drag.

Samtidigt kan jag konstatera att sossarna i veckan presenterade sin krisrapport och jag förväntade mig en rad olika konkreta budskap och en förändring av den socialdemokratiska politiken. Men med fortsatt förespråkande av höjda skatter och pratet om att bygga en upp en välfärd utifrån tidigare socialdemokratiska värderingar känns det som om det finns en del kvar att göra inom socialdemokraterna.

Självklart ska andra partier dra lärdom av detta. För egen del ser jag fram emot det partiprogramsarbete som nu börjar ta form. Jag har fått en förfrågan att leda ett nätverk kring äldreomsorgsfrågor och frågor rörande personer med funktionsnedsättning i Skåne. Jag har sagt ja till förfrågan och kommer inom kort börja planera nätverkets första träff som kommer ske inom de närmaste månaderna. Jag hoppas att det arbete som vi kan åstadkomma inom detta nätverk också kan fungera som ett bränsle i den interna diskussionen för hela Folkpartiet liberalerna rörande frågor som berör äldreomsorg och frågor som berör personer med funktionsnedsättning.

Lika möjligheter inom sporten

Jag brukar inte diskutera så mycket om jämlikhet och jämställdhet. Jag tycker egentligen att det ska vara en självklarhet även om jag är medveten om att så är inte fallet än inom många områden. Men det finns andra sakpolitiska områden som jag är mer intresserad av.

Men under de senaste dagarna har dessa ord verkligen bubblat inom mig och då inte bara med utgångspunkt att jag är politiskt aktiv utan även som utgångspunkt att jag är en helt vanlig pappa och föreningsmänniska även utanför det politiska.

Mina två döttrar håller på gymnastik. Den ena håller på breddgymnastik och den andra har börjat tävla i truppgymnastik. Det är härligt att som förälder att få se vilken utveckling som min döttrar gör inom gymnastiken och därför känner det som en självklarhet att visa på engagemang i förening som ger mina barn så mycket. Därför sitter jag med i styrelsen för GF Ling i Helsingborg. En gymnastikförening som har ett gott renommé inte bara i Skåne utan i hela Sverige.

GF Ling på SM i Halmstad 2010

För närvarande är GF Ling regerande SM-mästare. Det är inte illa och här har man varit med och kämpat under de senaste tolv åren. GF Lings duktiga tjejer har till och med varit EM-mästare även om de fick släppa titeln till ett lag från Island i höstas när EM gick i Malmö.

Uppmärksamheten kring detta kunde ha varit bättre från till exempel medias sida och ytterligare exempel är nu när GF Ling har blivit utsedda av Skåneidrotten till Skånes bästa förening för 2010. Föreningens ordförande och kassör fick ta emot priset i samband med Helsingborg Dagblads stora idrottsgala som arrangerades i slutet av veckan. Men inte ett ord om denna utmärkelse har stått i Helsingborgs Dagblad. Jag anser att detta är ett bevis på att alla idrotter inte behandlas lika. Orsak? Är det möjligen så att gymnastik inte är en intressant sport då majoriteten av utövare är tjejer? Är det möjligen så att gymnastik inte är en intressant sport för att det inte finns ett seriesystem för idrotten?

Samtidigt kan jag se ett litet ljus i tunneln som jag hoppas ska förbättra gymnastikens position på idrottskartan och det är att SOK (Svenska olympiska kommittén) vill satsa tillsammans med Gymnastikförbundet på ett antal gymnaster så att de kan vara med och slåss om medaljerna på OS 2016. På så sätt kan resan att hävda gymnastiken ha påbörjats. Men det hjälper inte enbart om att SOK och Gymnastikförbundet jobbar med det utan det behövs insatser både från media och exempelvis de som beslutar om bidrag till föreningar för att underlätta arbetet ute i landets gymnastikföreningar. Jag kommer inte att acceptera att höra att t ex GF Ling inte är en förening som satsar på elitgymnastiken bara för att vi inte finns med i ett seriesystem är därmed utestängs från bidrag från kommunalt håll som andra föreningar kan ta del av. Det är dags att också arbeta med jämlikhetsfrågor inom idrotten och därmed ge alla lika möjligheter även inom sporten.

Liberalt

Igår var Jan Björklund med i Ekots lördagsintervju. Tyvärr missade jag programmet men vet att jag kan lyssna på det igen men och andra sidan har jag kunnat ta del av innehållet utifrån övriga mediarapportering.

Av förklarliga skäl handlade samtalet mycket om utvecklingen i skolan och de förändringar som är på gång. Samtidigt lanserade Björklund tanken kring att ha nationella prov i fler ämnen. Med tanke på vad jag har hört på nyheterna i veckan om killar och tjejers betyg i förhållande till de nationella proven blir jag lite fundersam. De nationella proven kan i sig vara bra som en värdemätare mot att lärarna jobbar mot de mål som finns nationellt och inte hittar på egna hemsnickrade mål. Men jag tror inte att de nationella proven alltid är de bästa sätten att mäta vad man kan och inte kan. Jag tycker att de nationella proven ger precis som många andra prov en ögonblicksbild av vad eleven kan men det är kanske inte alltid lika med att man förstår och har det med sig i ryggsäcken i det livslånga lärandet.

Men samtidigt som reporten i studion ville fokusera på skolan så ville Björklund visa på att det verkligen finns en bredd inom folkpartiet. Vi ska inte och kan inte upplevas som ett enfrågeparti utan vi måste fortsätta att vara tydliga och på ett tydligt pedagogiskt sätt visa att vi pratar om tillväxtfrågor inom partiet och då inte bara utifrån ett utbildningsperspektiv, vi pratar om en förbättrad miljöpolitik, vi pratar om en bättre energipolitik och vi pratar om vård och hälsa utifrån den enskildes behov.

Som jag redan har skrivit, men kommer att återkomma till detta så länge det behövs, behöver vi fortsätta att vara tydliga i att beskriva liberalism för vår väljare och på ett tydligt och pedagogiskt sätt beskriva hur vi resonerar i olika sakpolitiska frågor utifrån i ett liberalt perspektiv. Jag hoppas och vill verka för att detta blir tydligt när vi nu påbörjar det interna arbetet man att förnya folkpartiets partiprogram. Det behövs en tydlighet. Det är många som vill vara liberala men det finns bara ett parti som är liberalt och det är Folkpartiet liberalerna.

Mot målet

Igår beslutade regionstyrelsen i Region Skåne att inrätta en ny handikappberedning inom regionen. Sista steget på den långa resan är regionfullmäktige den 1 mars. Därefter kan den nya beredningen påbörja det viktiga arbetet med att sätta upp de handikappolitiska frågorna högt upp på den politiska agendan i hela regionen.

Igår beslutade även regionstyrelsen att utse undertecknad som ny ordförande för denna beredning. Jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta med dessa oerhört viktiga frågor som inte ska begränsas till ett fåtal förvaltningar utan ska genomsyra hela regionens verksamheter.

Det finns mycket tankar, funderingar och idéer. Det är snart dags att få börja förverkliga dessa tankar och idéer.

Gör om gör rätt

Idag kom så beslutet från valprövningsnämnden. Valet ska göras om i en av Örebros valkretsar och i hela Västra Götaland. I samband med valet så rapporterades det så många fel och brister med valsystemet som i sig hade en påverkan på valresultatet. I Örebro handlade det om en röst för att ge FP ytterligare ett mandat.

Så jag kan bara instämma i Birgitta Ohlsson kommentar att det bra att det nu ges möjligheter till att göra om och göra rätt. Birgitta har tillsammans med folkpartiets partisekreterare lagt fram 15 förslag till ett mer rättssäkert valsystem.

Personligen blev jag även drabbad, även om det i sig inte hade en påverkan. I min valkrets där jag bor så vet jag att jag har i alla fall ett personkryss. Men när jag gick in och läste av personkryssen på min valkrets hade jag inte fått något kryss alls. Jag kontaktade länsstyrelsen som inte ville göra något åt missen utan skylde bara på den mänskliga sektorn. Denna gång hade det ingen påverkan men tänk om det händer igen och händer någon där det verkligen har en påverkan.

Det handlar precis som många uttrycker det om en säkerhet kring våra demokratiska rättigheter och skyldigheter. Om vi vill att väljarna ska gå och rösta så måste de också känna en trygghet i att det blir rätt från början och att vi inte tvingas gör om för att göra rätt.

Teknikutveckling

Läser med stort intresse dagens Kristianstadsbladet och då artikeln kring att CSK i Kristianstad låter patienter på medicinkliniken använda Ipad för att få tiden att gå fortare. Det kan vara ett skäl men det finns flera skäl till att låta patienter använda Ipad på avdelningarna.

Redan i samband med valet föreslog Folkpartiet liberalerna att det ska erbjudas patienterna möjligheter att kunna surfa på Internet från sjuksängen. Precis som man kan hyra ett telefonjack så ska det vara naturligt att hyra ett uttag för Internet. Då trådlösa system kan påverka medicinsk utrustning är uttag i väggarna den bästa lösningen.

CSK går före och visar att det går att använda modern IT-teknik även på sjukhusen. Frågan jag ställer mig är när andra sjukhus följer efter?

Att lära sig

Jag har egentligen inte med det att göra. Det handlar om budgeten för Stockholms stad och den påverkar inte mig och jag kan inte påverkan den. Men jag blir åter fundersam kring socialdemokraternas fortsatta retorik om att nedskärningar urholkar välfärden. Samma retorik år efter år. Men livet är ett ju ett livslångt lärande så kanske någon gång kommer en del att lära sig och ändra på retoriken.

Satsa på matematik i skolan

Oftast i min vardag i skolan träffar jag på elever som frågar varför måste vi egentligen ha matematik i skolan. Det är ju inte speciellt roligt och jag förstår ingenting. Är det inte bättre att jag har svenska för det kan jag ju.

Varje gång svarar jag med en problem taget från den vanliga vardagen. Att gå och handla. Hur mycket kostar det jag köper? Har jag pengar så att jag klarar mig eller måste jag lägga tillbaka något som jag tänkte köpa? Hur mycket färg går det åt väggen som jag måste måla om för att det ska se snyggt ut i mitt rum? Det finns en uppsjö matematiska problem som vi träffar på varje dag. Men det är inte alltid som eleverna tänker på att det är matematik. Orsak? Det kan finnas flertalet orsaker.

Men idag konstateras det att vi blir sämre rustade för den vanliga vardagen om vi inte jobbar med matematikkunskaperna i skolan. Finansinspektionen slår fast i en undersökning att fler och fler yngre personer har svårt att räkna och det drabbar den enskilde när man ska exempelvis göra en affär. Är priset rimligt? Hur påverkar ett lån min plånbok?

Elever kan inte addition, subtraktion och multiplikation enligt forskarna. Det är därför som jag pratar om matematiken som ett hus där de fyra räknesätten är grunden för alla annan matematik. Kan man inte de fyra räknesätten har man svårt att ta till sig procent, geometri, statistik och alla andra områden som finns inom matematiken. Det är dags att vi sätter diskussionen kring matematiken på agendan när vi samtalar om utveckling av den svenska skolan. Jag vet att Jan Björklund har föreslagit en rad åtgärder för att vi ska bli en bättre nation som stärker våra elever i deras matematikkunskaper inte bara för att vi ska bli ett land som inte bara delar ut Nobelpriset utan som även tar emot ett Nobelpris. Alla kommer inte komma till den nivån men genom att rusta den enskilde i ämnet matematik kan vi få en framtid där myndigheter som Finansinspektionen kan känna sig tryggare kring svenskarnas matematikkunskaper.