Glöm inte de mindre orterna

Det pågår en kontinuerlig utveckling av kollektivtrafiken i Helsingborg. Jag tänker främst på stadsbussarna som når fler och fler stadsdelar men även de mindre orterna inom kommunen. Jag har skrivit om detta tidigare men tycker att det är viktigt att även vi i de mindre orterna som idag har en fungerande stadsbussar kan även få känna på utvecklingen.

För nu diskuteras det att göra om linje 1 till en linje med expressbussar eller superbussar som de kommer att kallas i Malmö. Superbussarna är extra långa och kommer få egna stråk att köra i. Tanken är kanske bra vid första anblick och något behöver göras. För när jag väntar på min egen buss ner i centrala Helsingborg kan just bussar på linje ett komma direkt efter varandra. Jag undrar om detta var tanke när man ökade turtätheten för linjen. Samtidigt står jag där och väntar på en buss som går en gång i timmen på eftermiddagen och kvällen. Det blir oftast väntetider på mellan 25-50 minuter beroende på när jag kommer in med tåget. Det borde gå att ordna så att det går i alla fall två bussar i timmen även på kvällstid.

Det är kanske dags att ta tag i Nobina, Skånetrafikens planerare och det kollektivtrafikkommitté som verkar finnas i Helsingborg. Det är kanske dags att fråga de boende i Allerum och Hjälmshult vad de tycker om kollektivtrafiken till och från Helsingborg.

Vilken tur jag hade

Jag brukar ganska ofta välja att åka kollektivt till och från mitt arbete även om jag även använder bilen. Under den senaste tiden har jag dock mer och mer funderat på om jag ska börja köra mer än vad jag gör idag. Den främsta orsaken är osäkerheten som har uppstått att åka kollektivt.

I onsdags var en sådan dag som jag tog bilen istället för att åka kollektivt och jag kan konstatera att vilken tur jag hade. För på kvällen, och vad jag har förstått under hela dagen, var det stora problem med tågtrafiken. Inställda tåg både till och från Lund. Orsaken, som vanligt, signalfel i tågsystemet eller växelfel. Jag drabbades inte men jag har kollegor som gjorde det. Dock drabbades jag någon vecka tidigare när jag blev över en timme sen hem på grund av ett hjulfel som innebar att vi kunde bara köra 10 km/h.

Därför kan jag inget annat än instämma i dagens debattartikeln som min partikollega skriver tillsammans med VD för IKEA och ordförande för regionens tillväxtnämnd. Vi behöver ha ett säkert kollektivtrafiknät. Det är många, 250 000 skåningar, som åker kollektivt varje dag. När dessa växelproblem, signalfel etc uppstår skapar det problem i den enskilde skåningens vardag. Jag kan bara hoppas och jag är övertygad om att diskussionen kommer att fortsätta och jag hoppas att Trafikverket förstår konsekvenserna av ett instabilt järnvägsnät. Egentligen under alla mina år som regionpolitiker har vi försökt att lyfta frågan och då inte minst varnat för flaskhalsarna som har uppstått och kommer fortsatt uppstå till exempel mellan Lund och Malmö som i sin tur skapar problem i hela Skåne.

Klassresan börjar i klassrummet

Rubriken känns ganska tjatig men den säger väldigt mycket. Kunskap och arbetsro är viktig. Resan för den enskilde personen börjar egentligen redan innan skolan men det är i skolan som kunskap öppnar nya vägar och möjligheter för den enskilde personen.

Det har gjorts en hel del inom skolans område under de senaste åren och det är kanske först nu och under de närmaste åren som börjar se resultaten av en ny svensk skolpolitik. En del tycker att det har gått långsamt och oppositionen är inte sena med att anklaga Björklund och Alliansregeringen för att det inte händer något inom den svenska skolan.

Även om vi nu har skapat möjligheter för att påbörja en resa i klassrummet där vi sätter kunskap och arbetsro främst så är vi inte nöjda utan vi vill mer. Det är inte bara vi som vill mer utan många andra vill att vi fortsätter visa på att vi inte sitter stilla i båten och väntar ut utan vi vill fortsätta att förändra och förbättra. Därför har det under de senaste veckorna presenterats en rad nya förslag för skolan. Det har varit allt från extra förstelärare ute i utsatta områden till satsningar på svenska för invandrare och många andra förslag. Som ett brev på posten kommer nu oppositionen och säger att det kopieras förslag. Det är kanske så att det finns partier som börja inse att det finns en handlingskraft och den där trötthetsstämpeln som en del partier försöker sätta på den nuvarande Alliansregeringen är en felaktig stämpel och dessutom är det lättare att kritisera än att själv komma med konkreta och trovärdiga förslag på vilken framtidsbild som ska gälla i Sverige.

För mig är det självklart att rösta på folkpartiet den 14 september och för mig är det självklart att fortsätta berätta om den liberala berättelsen hur vi forma framtidens Sverige.

Uppföljning och kontroll

En stor skiljelinje att vara folkpartist eller exempelvis vara socialdemokrat för att inte nämna vänsterpartist är synen på den enskilde människans möjligheter till att påverka dennes egna vardag. För mig är det helt naturligt att vi under de senaste åren har gett såväl skåningar som helsingborgare möjligheter att välja både inom skolans värld och inom häls- och sjukvårdssektorn.

Jag har skrivit om det förut men skriver gärna om det igen och det är när vi införde första valfrihetsreformen i Region Skåne och då inrättade ett tjugotal audionommottagningar. Detta för att öka tillgängligheten och öka valmöjligheten för den enskilde skåningen. Lösningen har varit att både använda offentliga men även privata aktörer på marknaden.

Men i en värld där socialdemokrater (inte alla dock) och vänsterpartister får råda så kommer detta inte kunna vara en verklighet. Orsaken är man inte riktigt litar på de privata aktörerna. De privata aktörerna skapar bara problem och tar bar ut vinster från välfärdssektorn. Från folkpartiets sida vill vi fortsätta att låta en mångfald få finnas både inom skolan och inom omsorgssektorn. Vi är fundersamma om renodlade riskkapitalbolag ska finnas inom de nämnda sektorerna. En pågående utredning får visa på detta framöver.

För mig är det en självklarhet att det måste finnas en tydlig uppföljning och kontroll av de avtal som skapas.

Dags att damma av plakaten

Jag trodde någonstans att debatten kring ROT- och RUT-avdragen inte skulle bli någon fråga för ny debatt. Men det känns som om jag har gjort fel bedömning. Nu verkar det som om Socialdemokraterna vill förändra avdragen, dock inte ROT men RUT. Frågan är om vi ska debatten kring pigor igen eller om det finns en mer nyanserad debatt den här gången?

Det har genom åren visat sig att avdragen för hushållsnära tjänster har hjälpt både familjer men även arbetsmarknaden. Det har skapats möjligheter till fler nya jobb och en "ny" näringsbransch har fått se dagens ljus och har också fått möjligheten till att kunna etablera sig på marknaden med vita arbetstillfällen. Detta har nog Socialdemokraterna insett i sig men det verkar som om de vill markera och föreslår därför att beloppet ska halveras. Frågan är självklart vad kommer detta innebär både för de familjer som idag tycker att de vill lägga pengar på dessa tjänster och vad kommer det att innebära för de som arbetar inom branschen för hushållsnära tjänster?

För mig är det en självklarhet att både RUT och ROT ska få finans kvar. För mig handlar det om att ge de enskilda familjerna mer tid till familjelivet. För mig handlar det också om att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Därför röstar jag på folkpartiet den 14 september.

Tillbaka igen

Precis hemkommen från ytterligare ett regionfullmäktige i Region Skåne. Idag var det en lite speciell dag. Det var nämligen premiär att ha ett fullmäktigemöte i nya Rådhus Skåne. Ett nytt gemensamt hus tillsammans med Kristianstads kommun och dessutom bara ett stenkast från tågstationen. Märkte det redan i morse när jag väntade på tåget i Hässleholm. Många regionpolitiker valde att ta tåget idag istället för att köra bil. Ett bra steg i vårt gemensamma ansvar för miljöarbetet.

Många frågor kretsade kring kollektivtrafiken i Skåne - allt från trafikförsörjningsprogram till diskussion kring sommarkortets innehåll. Många motioner avklarades där jag måste påminna mina kollegor och handikappberedningens roll att vara en remissinstans när det gäller motioner som berör funktionshinderfrågor.

När det gäller frågor som berör personer med en funktionsnedsättning så fick jag åter förtroendet att verka i en av regionens viktigaste nämnder - nämligen Habilitering- och hjälpmedelsnämnden. Under föregående mandatperiod var jag ordförande för nämnden och nu kommer jag tillbaka som ersättare. Det ska bli roligt att få jobba med frågorna igen och inte bara jobba med de viktiga övergripande frågorna som berör funktionshinderpolitiken inom regionen. Jag är övertygad om att det har hänt en del under de år jag har varit borta men jag hoppas att jag snabbt får en uppdatering av nämndens duktiga tjänstemän.

För mig känns det naturligt att jobba med dessa frågor. För mig är folkpartiet hjärtat i den liberala borgerligheten. Vi är alltid beredda att slåss för de utsattas, svagas och bortglömdas rättigheter och möjligheter till bättre livschanser och framtidsutsikter.

Släpp ja- och nejdebatten

1994 genomfördes det en folkomröstning om svenskt medlemsskap i EU. En majoritet av svenskarna sa då ja till medlemskapet. Trots att det har gått 20 år sedan känns det fortfarande att diskussionen om vårt deltagande fortfarande gäller. För mig handlar det om andra saker. För mig är det en självklarhet att vi ska vara med i samarbetet. Allt är inte guld och gröna skogar men vi kan inte påverka om vi inte är med.

Från början var vi många partier som sa ja till Europa. Idag känns det som om antalet partiet har minskat. Idag finns det partier som säger direkt nej och det finns partier som säger nja. Men för mig är det självklart att vi fortsatt säger ja. Vi kan aldrig värna Europas utveckling utan fortsatt samarbete. därför säger jag inte nej, inte nja utan ja till Europa.

Äntligen

Nu är det visserligen över en vecka sedan som min partikollega Erik Ullenhag presenterade lagförslaget kring diskrimineringslagstiftningen där otillgänglighet blir en diskrimineringsgrund. Jag kan egentligen bara säga äntligen och avsluta mitt blogginlägg här.

Men samtidigt kan jag också säga äntligen. För vi i folkpartiet och där jag har varit en av dem har längre kämpat för att skapa en förändring i lagstiftningen. Vi har haft uppe frågan på vårt landsmöte för några år sedan och fick då med oss landsmötet att gå från besvara en motion till att bifalla en motion. Stödet har varit där och vi som har följt processen vet också att det har handlat om ett givande och ett tagande mellan partierna. Men nu är vi äntligen i hamn.

Torsdagsauktionerna utanför regeringen och riksdagen kan avslutas. Tillgänglighetsmarscherna under åren behövs fortfarande men kan snart börja ha ett annat fokus. Jag hoppas att jag i år antingen i Helsingborg eller i Malmö kan vara med igen. Jag har haft förmånen under några år att gå med och sedan också få hålla ett tal kring tillgänglighetsutmaningarna och denna gång kommer jag med glädje konstatera det framsteg som nu har gjorts.

Som folkpartist står för vi hjärtat i den liberala borgerligheten. Vi har alltid stått på den enskilde eller som herr Ohlin har sagt "vi står på det glömda Sveriges sida". Därför känns det naturligt att vi som liberaler och socialliberaler sätter fokus på funktionshinderpolitiken. #därförfolkpartiet

Stimulerande utbildning

Den 10 december varje år delas det ut Nobelpris i Stockholm. Det har funnits svenska pristagare genom åren men de kan bli fler. För att bli fler behövs det en grund att stå på. Grunden för mig handlar om att det redan i grundskolan och gymnasieskolan måste finnas lärare inom NO-ämnena som kan inspirera och engagera. Inspirationen och engagemanget leder till att fler väljer att gå in och läsa ingenjörsutbildningar, blir forskare och på så sätt lägger den enskilda grunden till att kunna bli en eventuell Nobelpristagare.

För att nå målen måste vi ha fler personer som väljer att läsa till NO- och matematiklärare. Detta har även Folkpartiet och Alliansregeringen tagit fasta på och vill nu genom en särskild bonus få fler att välja NO-spåret. Det är en spännande inriktning och jag det är bra att vi inser att vi måste bryta den nedåtgående trenden när det gäller resultat inom de naturvetenskapliga ämnena och matematiken.

Jag kan bara hålla med Jan Björklund i det han skriver: "Sverige har inte råd med dåliga kunskaper i matematik och NO. Vägen till bättre resultat går via lärare som kan sina ämnen."

Farhåga

Jobben och ekonomi kommer vid sidan om skolan och troligen också sjukvården vara de frågor som kommer dominera valrörelsen. Socialdemokraternas Löfven vill ha Europas lägsta arbetslöshet men vägen till målet är höjda skatter. En eventuell tilltänkt partner i regeringen är miljöpartiet vill också höja skatten på flera områden och då på en rad olika miljöskatter. Skatter som i sin tur kommer att ha en negativ påverkan på vår basindustri, enligt vad företag inom basindustrin befarar. Utan en fungerande basindustri så kommer det vara svårt att nå målet som Löfven har satt upp.