Svar efterlyses

En av valets stora frågor förra året handlade om svensk skolpolitik. Det är bra att detta viktiga sakområde var upp på agendan. En av de personerna som var mest aktiv i denna debatt är våra nuvarande utbildningsminister, Gustav Fridolin. Han målade stora och svarta penseldrag kring den skolpolitik som Björklund och Alliansen har format. Det går får långsamt. Vi ser inga resultat. Allt var bara nattsvart. Om det blev regeringsskifte och om Fridolin blev ny utbildningsminister skulle vi alla få se märkbara resultat på bara 100 dagar.

Det är många med mig som kan konstatera att de 100 dagarna är nu över och imorgon när eleverna och lärarna går till skolan så kommer de mötas av ny vardag präglad av rödgrön skolpolitik. Men så är icke fallet. Inget har hänt. Fridolin har varit tyst och har inte presterat något för den svenska skolan. Det som har kommit från utbildningsdepartementet är produkter från den tidigare Alliansregeringen med Jan Björklund som ansvarig.

Det är nog många med mig som efterlyser konkreta svar från Fridolin om vad som hände längst vägen på de där 100 dagarna. I slutet av dessa dagar kom en invit från regeringen att skapa ett samarbete med Alliansen på området. Det är ett tydligt bevis för mig att det är lätt att ta till stora svarta penseln när man inte behöver ta ett ansvar för det man säger men när man sedan får ansvar att göra något så finns inte förmågan att ta ansvaret och därför händer ingenting.

De som drabbas av detta - den kraftiga inbromsningen inom svensk skolpolitik - är självklart våra elever, lärare och annan personal inom skolans värld men även föräldrar som får leva i en ovisshet om vad som kommer hända. 100 dagar har gått - min fråga är om det kommer gå ytterligare 100 dagar till innan vi får se något som helst initiativ från Fridolin...

Tryggt med tryckkammaren

I december kunde vi i media läsa att framtiden för tryckkammare i Skåne var osäker. Den duktiga läkaren, Christer Hammarlund, går i pension och det fanns många frågetecken kring tryckkammarens framtid i Helsingborg och i Skåne. Det fanns planer på att bygga upp en verksamhet i Lund men hur och när var inte klart. Det var inte heller klart om man stängde ner kammaren i Helsingborg först och byggde sedan upp verksamheten i Lund.

I sig är det inte konstigt att det flyttas runt på verksamheter inom regionen men det behövs ju självklart finnas en tydlig information kring processen och framför allt borde man lära sig av tidigare förändringar. Att stänga ner för att sedan bygga upp istället för att bygga upp samtidigt som pågående verksamhet får vara kvar kan inte vara en bra lösning. Det finns stora risker för att patienter hamnar mellan stolarna. Detta var så allvarligt så att jag i samband med föregående regionfullmäktige valde att lämna in en fråga till ansvarig ordförande för sjukvårdsförvaltningen Sund.

Men frågan är kanske överflödig nu när det står klart att det kommer bli en fortsatt vård i tryckkammaren även om man kommer bygga upp en verksamhet/flytta ner verksamheten till Lund. Beskedet som nu ges är att man bygger upp en verksamhet i Lund samtidigt som verksamheten fortsätter i Helsingborg. När allt är klart i Lund avvecklar man Helsingborg. Bra ordning i processen tycker jag. Min lärdom i det hela, vilket kanske berättigar att frågan kvarstår, är i all planering måste det finnas skyddsnät så att berörda patienter inte hamnar mellan stolarna.

Dags igen

2014 har övergått till 2015. Nu går det att lägga ett intensivt år bakom oss. Ett år som har varit kantat av turbulens inom den svenska politiken och självklart med en besvikelse att Alliansen inte fick ett fortsatt förtroende att forma framtiden för Sverige och för egen del i Region Skåne. Valanalyserna börjar bli klara och vi siktar framåt.

Många har i analysfasen sagt att vi har inte svarat på väljarna frågor i valet och jag kan instämma i den slutsatsen. Jag försöker inom folkpartiet hävda att vi bland annat ska följa Fp Landskronas modell att våga fråga de som bor i kommunen om vilka utmaningar och frågeställningar som medborgarna ser och därefter presentera de liberala svaren. Vi ser att denna modell har rönt framgång även om det har varit ett långsiktigt arbete. Någon kanske tänker - ja men de gick ju tillbaka. Det är möjligt. I det avseendet tror jag att det är partiets rikstrend som har påverkat resultatet av för mina vänner i Landskrona. De utmaningar och frågor som vi får oss presenterade är kanske inte alltid bekväma men varför ska allt vara en dans på röd rosor eller blå blåklint? Vi måste kunna svara på de frågor som också är viktiga för den gemene väljaren. Så sent som igår, när moderaterna valde Anna Kinberg Batra till nya partiledare, anförde Anna samma tankar i hennes första anförande.

För egen del fortsätter nu arbetet som oppositionspolitiker inom region och då dels som vice ordförande i Handikappberedningen och dels som ersättare i Habilitering- och hjälpmedelsnämnden. Två spännande uppdrag där jag kommer tydligt fortsätta jobba med de liberala värderingarna inom funktionshinderpolitiken.

Mycket är gjort under föregående mandatperiod och vid vårt senaste regionfullmäktige antog fullmäktige det nya funktionshinderpolitiska programmet. För beredningens del och för alla andra nämnder, styrelser och beredningar är det nu dags att gå från ord till handling. Det är dags att fortsatt föra fram frågorna på den politiska dagordningen. Min önskan är nu att de som ansvarar för regionen också tar tillfället i akt att i utbildningsdagar för nya ledamöter att även utbilda i dessa viktiga frågor. Här kan jag faktiskt ge beröm till Habiliterings- och hjälmedelsnämnden som vid deras utbildningsdag kommer ha en programpunkt som handlar om det nya funktionshinderpolitiska programmet och samtidigt skapa en förutsättning för förståelse om vilket uppdrag beredningen har och vilket ansvar som alla nämnder har inom berörda områden. Det är först när vi skapar en förståelse som vi också kan fortsätta bygget med ett mer inkluderande samhälle även för personer med funktionsnedsättning eller med speciella behov.

I mål

Det blev ett litet snöpligt slut när vi i veckan gick i mål med arbetet kring revidering ett nytt funktionshinderpolitiskt program för regionen. Budgetdebatten drog ut på tiden på grund av att vi inte kunde börja debatten på riktigt i måndags utan huvuddebatten påbörjades på tisdagen. Detta innebär att alla andra ärenden som kom efter budgeten blev väldigt kortfattade antagna. Ett av dessa är beslutet kring det nya funktionshinderpolitiska programmet. 

Jag hade förberett ett anförande som dels beskriver Handikappberedningens verksamhet och dels hur arbetet har genomförts. Det är ett tydligare program som vi har fått fram och det har varit många personer inblandade - beredningens ledamöter, ersättare och tjänstemän, brukarorganisationer genom en så kallad brukarrevision och en omvärldsbevakning såväl nationellt som ett Norden- och EU-perspektiv. Allt har resulterat i en produkt som nu har blivit tydligare och kommer fortsatt bli tydligare när beredningen fick i uppdrag att återkomma med tydliga uppföljningsmål.

Beredningens arbete har inneburit att de funktionshinderpolitiska frågorna har kommit högre upp på den politiska dagordningen. Jag är glad men inte helt nöjd. Frågorna kan får en ökad bredd och fler politiker borde se möjligheterna i att diskutera dessa frågor utifrån exempelvis ett häls- och sjukvårdsperspektiv eller utifrån ett regionalt utvecklingsperspektiv.

Det som nu återstår, tycker jag, är att skapa en tydligare samverkansplattform mellan regionens politiker, tjänstemän och representanter från brukarorganisationerna. Beredningen har inte haft en egen brukarsamverkan utan vi har varit hänvisade till regionens planeringsdelegation där vi haft en representation. Det är bättre än ingen representation alls men det vore trevligt att vi som beredning även kan ha en direktkontakt med till exempel HSO, DHR och SRF.

Intensiv vecka

Ibland undrar jag varför blir det samma sak varje år? Nu inför julen är det så mycket som ska hinnas med och för några år sedan, när jag jobbade som musiklärare, var det verkligen hög arbetsbelastning i och med adventsfirande, luciafirande och julavslutning. Även om det var intensivt var det också en rolig tid - med alla träning, alla duktiga elever och alla glada tillrop efter lyckade framträdande från eleverna. Möjligen var det så att jag tänkte det skulle bli lite mindre intensivt när jag släppte läraryrket.

Men det gångna veckan har varit intensivt med många möten och sena kvällar på jobb. Mötet med stort M var i måndags och tisdags. Då var det åter dags för årets budgetdebatt i Region Skåne. I år också med val till bland annan nämnder och styrelser. Det parlamentariska läget kräver en större och en tydligare styrning för att hitta rätt i bland alla hinder. Så även när det gällde valen. Med tanke på yrkande om proportionella val för ledamöter i nämnderna och med tanke på extravalet den 22 mars föreslogs en valperiod på ett år. Proportionella val innebär att man inte kan sluta som ledamot eller i detta fall även som ersättare. Då kan inte platserna återbesättas med nya personer utan kommer stå tomma. Med extravalet kan de som idag har politiska uppdrag i regionen bli invalda i riksdagen och därmed finns det en risk för tomma platser. Dessa val innebar dels att vi 149 ledamöter fick lov att motionerna i sessionssalen vid 18 tillfällen. Dels gick det även mycket tid. 18 omröstningar som tog mellan 10-15 minuter att genomföra.Tid som vi kunde använt på ett annat sätt nämligen att diskutera de olika budgetförslagen som fanns till mötet.

Tisdagens största händelse var beslutet om budgeten och hur det gick till. Visserligen fick Alliansen genom 17 av ett 40-tal säryrkande men i slutet ställde regionfullmäktiges ordförande de olika alternativen mot varandra. S och Mp valde då att rösta på SD:s budget för att på så sätt få bort Alliansens. S och Mp var väl rädda att även här förlora den sista omröstningen, precis som i Stockholm. Herr Fritzon gick runt och var mallig i sessionssalen. Men uppenbarligen var det inte alla som gillade tillvägagångssättet.

Nu kommer vi alltså ha en budget från S och Mp som inte verka vilja fortsätta det viktiga arbetet med att få fler ungdomar in på arbetsmarknaden. De avslog både Folkpartiet och Alliansens fortsatta satsning på 40 miljoner kronor som hade inneburit att fler ungdomar skulle få möjlighet till arbete inom regionen. De avslog också möjligheterna till att införa lärlingsplatser för ungdomar inom vården. Jag är inte så förvånad att läsa den tillväxtfientliga budgeten. Deras räddning är istället att skapa en jobbkommission som ska diskutera hur man skapar fler arbetstillfälle. Min spontana reaktion är att det är väl bättre med verkstad än en diskussionsklubb. Men så är icke fallet. Det kommer bli många tillfällen att fråga och följa upp S och Miljöpartiets politiska förslag i regionen. Jag är inte så övertygad om att det blir en ökad tydlighet och en tydligare styrning i regionen. Utan snarare tvärtom nu när man inrättar tre vårdproduktionsstyrelser med andra tre landsting i regionen. Vi är på väg tillbaka där det inte finns längre en garanti för likvärdig vård i regionen.

Avslutningsvis - på tal om likvärdig vård - så var min fråga kring en gemensam vårdgaranti mellan kommunerna och regionen gällande dyslexi uppe. Men det var bara besvärligt kändes det som. Det mest positiva i den diskussion var att man inser att det ser väldigt olika ut i Skåne och det tar olika lång tid innan våra barn och ungdomar får den hjälp som de behöver. Det är dags att skriva en motion i ärendet känns det som. Jag ska inte ge mig.

Då är det dags igen

Det har väl inte undgått någon att den 22 mars kommer vi åter gå till valurnorna. Gårdagens besked och dagens debatt kring regeringens budget resulterade i att Löfven utlyser extra val. I och för sig var inte beskedet helt oväntat.

Nu går vi in i en valrörelse som kommer handla om att ge väljarna de svar på de frågor som de ställer oss i de politiska partierna. Jag hoppas att gårdagens och dagens käbbel kring ansvarstagande slutar och istället går vi tillbaka till en fungerande valrörelse. Jag är dock inte så här inledningsvis så övertygad. Det kan ju faktiskt inte ha undgått någon att det parlamentariska läget har varit svårt den här gången inte bara på riksplan utan även kommunalt och på landsting/regionnivå.

Vi är redo att visa på att det finns tydliga alternativ att rösta på den 22 mars. Det finns fortfarande ett alternativ som är redo och är förbereda att fortsatt ta ansvar för utvecklingen. Det finns ett alternativ som inte känns speciellt redo. Jag hoppas inte att valrörelsen kommer handla om detta utan låta oss fokusera på ekonomi, arbete, skola, sjukvård, välfärd och integration. Frågor som angår väljarna och frågor som inte skapas av oss politiker. Svaren vi ger väljarna måste vara väl förankrade och måste vara pedagogiska så att det finns en tydlighet i de alternativ och de svar som ges.

Jag hoppas att den 22 mars kan ge mig en tidig födelsedagspresent nämligen ett tydligare politiskt styre som sedan kommer fortsätta fram över valet 2018. Det är dags att damma av jackorna som finns i garderoben. Det är dags att gå ut på gator och torg och möta väljarna.

Bra besked

Kan inget annat än glädjas åt de besked som HD skriver om idag nämligen att situationen på akuten i Helsingborg har förbättrats utifrån ett arbetsmiljöperspektiv. Idag jobbar fler på akuten. Övertiden minskar. Personalomsättningen minskar. Det är många positiva tecken att ta till vara på och fortsätta bygga.

I valet skrev jag mycket om att få rätt vård i rätt tid och på rätt plats. Detta arbete måste fortsatt gälla då jag tidigare har skrivit om det höga söktrycket på akuten. Det behövs fortfarande säkerligen göras en rad insatser för att ytterligare minska trycket på akuten och på så sätt skapa en fortsatt bättre arbetsmiljö för personalen. Jag tror och hoppas på att den jourläkarcentral som har öppnats i anslutning till akuten ska fortsatt avlasta. Det är genom primärvården som vi ska söka vår vård först och främst och inte via sjukhusen, om det inte finns ett akut behov. Kartläggningar har visat genom åren att det finns ett stort antal personer som söker vård på fel ställe och det måste vi ta som en fortsatt utmaning.

I valrörelsen blev vi i folkpartiet tillsammans med de övriga partierna i den dåvarande femklövern beskyllda att skära ner och minska antalet anställda inom den skånska vården. Genom dagens artikel i HD får vi ett annat besked. Det är bara att gratulera socialdemokrater och miljöpartister att det kommer till ett välordnat bord. Så välordnat så att socialdemokraterna kan gå ifrån deras främsta vallöfte att höja skatten för skåningarna. Men och andra sidan kommer ju deras partikollegor i regeringen att se till att vi skåningar får en skattehöjning för de arbetsinsatser som vi gör.

Vart tog den vägen?

Vid måndagens regionfullmäktige, den första för den här perioden, blev den en liten minidebatt kring framtiden även om det i sig handlade om en redovisning av en av årets delårsrapporter. Regionstyrelsens nya ordförande valde att fortsätta sitt mantra om nerskärningar och personalminskningar. Detta trots att antalet anställda har ökat under året och det känns som om alla de som jobbar inom de olika vårdvalen glöms bort. Samtidigt känns det också att det hela tiden glöms bort alla de satsningar och förstärkningar av budgeten som har genomförts under de senaste åtta åren.

Under hela valrörelsen och så sent som i början av veckan har socialdemokraterna pratat om en nödvändig skattehöjning på 40 öre. Men nu verkar det som om det har kommit till insikt och pratar istället om att det inte behöver bli någon skattehöjning i år. Ekonomin har radikalt förbättrats.

Självklart kan vi i folkpartiet och Alliansen bara vara glada åt beskedet och det är samtidigt ett bevis på att den politik som har bedrivits inom regionen de senaste åtta åren faktiskt har gjort skillnad och ropen på vargen kommer kanske har varit något överdrivet även om vi fortsatt inser att det behövs fler åtgärder och ett fortsatt arbete för skapa möjligheter för den skånska vården och för den skånska kollektivtrafiken för att nämna några områden.

Första mötet

Idag sitter jag på mandatperiodens första regionfullmäktigemöte. Det är en högtidsdag för demokratin även om jag önskar att läget hade sett annorlunda ut. Från och med idag sitter jag tillsammans med mina kollegor i Folkpartiet och Alliansen som oppositionspolitiker. Målet är att detta ska ändras till valet 2018. Jag har fortfarande nästan två månader kvar som ordförande för regionens Handikappberedning.

Innan jag slutar hoppas jag att regionens nya funktionshinderpolitiska program kommer upp för behandling både i regionstyrelsen och sedan i regionfullmäktige. Det är viktigt och värdefullt för mig och jag hoppas även för våra brukarorganisationer i Skåne tycker så att det blir ett beslut så att vi kan gå från ord till handling. På så sätt fortsätter vi det viktiga arbetet med att skapa ett mer inkluderande samhälle för våra skåningar som har någon form av funktionsnedsättning.

Vad som händer från januari är inte helt klart ännu men jag bestämt mig att fortsatt jobba för de liberala värderingarna och värna våra hjärtefrågor som vi gick till val på för några månader sedan.

Tillbaka till vardagen

Det har nu i princip gått två veckor sedan valet avgjordes den 14 september. Känslan jag hade när jag gick från mitt sista pass på Väla, och konstaterade att nu har gjort allt jag har kunnat, var bra. Under två veckor fick jag utdelat mitt eget material, partiets material såväl regionalt och kommunalt, och jag förde många samtal i valstugorna och på Väla. Nu var det dags för väljarna att rösta rätt.

Resultatet vet vi och det blev självklart inte så bra som jag hade hoppats på. Alliansregeringen får lämna över, vad det ser ut som nu, till en regering bestående av socialdemokrater och miljöpartiet. Det kommer inte vara någon stark regering och det behövs ett direkt eller indirekt stöd från vänsterpartiet. Ett vänsterparti som tycks fortsätta med vinster i välfärden.

På hemmaplan är inget klart mer än att kryssen är räknade. Jag är självklart glad och stolt över alla de kryss jag fick i riksdagsvalet och inte minst i regionvalet. Det visar sig att det gör nytta att vara fokusera och sätta upp tydliga mål med valrörelsen. För mig är frågorna om rätt vård på rätt plats och i rätt fortsatt viktiga och kommer finnas där som en blå tråd under de närmaste åren. Som en viktig del i detta kommer jag fortsätta mitt påbörjade arbete med att få fler regionpolitiker och även många kommunpolitiker att förstå vikten av att införa en fyramånadersgaranti för att på så sätt hjälpa våra barn som har läs- och skrivsvårigheter till en bättre skolgång. För mig är skolan ett fortsatt viktigt område även om jag är regionpolitiker. För mig är fortfarande skolan den del i ett barns utveckling och resa mot framtiden.

Oavsett vad som händer med det parlamentariska läget inom regionen så ser jag fram emot att åter få ta plats i det nya regionfullmäktige den 3 november. Vi kommer bli ett mindre liberalt gäng i fullmäktige men tillsammans kommer vi göra skillnad. För vi ville mer i valet... och vi vill fortfarande mer efter valet.